Den 28 maj var det äntligen dags för våran
jubileumsresa till Irland för att få inmundiga lite golfkultur. På Arlanda
flygplats, söndag morgon träffades 13 förväntansfulla golfgrabbar, Bo Björklund
åkte från Göteborg och mötte upp oss i Dublin. Efter utdelning av lite
golfkläder och incheckning så var det dags för en Irländsk öl i baren innan
ombordstigning på flygplanet med destination Dublin. Väl framme i Dublin mötte
en agent upp oss och hjälpte oss med utkvitteringen av våra hyrbilar.
Nu började det riktiga äventyret, att ta sig ut från
Dublin och färd mot Killarney i VÄNSTERTRAFIK, smala vägar och växelspaken på
fel sida samt många co-drivers i bilarna som i mitt fall var väldigt törstiga.
Efter lunch var det dags att hitta en affär där man kunde köpa öl, men det
visade sig lättare sagt än gjort. På söndagar måste man nämligen köpa öl på en
pub, vilka det fanns gått om på Irland, så samtliga i min minibuss köpte varsin
påse öl. Efter fem timmars spännande bilfärd var vi framme vid våran
inkvartering, tre stycken villor i Killarney Lake View Villas, Killarney. Detta
var för övrigt ett alldeles utmärkt boende. Efter installation i villorna var
det dags att bekanta sig med Killarney och Killarney Golf & Fishing Club.
Varvid vi åkte ned till golfklubben för att rekognosera lite samt äta en god
middag på golfklubben, det var med förväntan vi såg fram emot morgondagens
spel. Nu var det dags att besöka stan och inhandla lite förnödenheter såsom
irländsk whiskey och irländsk öl, samt för visa av oss ett besök på en pub med
irländsk musikunderhållning. Tillbaks till villorna för att möta upp resten av
deltagarna samt förrätta den för Swe/Den Golf Challenge klassiska lottningen
för att se vilken spelare man äger under turneringen. Det hade nu blivit dags
att prova sängarna efter en lång dag och göra sig redo för turneringsstarten.
Måndagsmorgon och ett underbart väder möter oss inför
turneringens start, men först skall frukosten klaras av och det fick bli i
klubbhuset på golfklubben för att inmundiga ännu lite mer atmosfär. Sen var det
dags för lite uppvärmning och fotografering på putting greenen inför första
rundans spel som var bästboll med tvåmannalag på Mahonys Point.

Leif och Hasse på puttinggreen Vi
som var där. Övre raden: Sven, Hasse, Anders, Pelle,
Bosse, Conny,
Göran och Matti. . Nedre raden: Thomas S
Joacim,
Leif, Pontus och Boa. På bilden saknas Thomas B.
Turneringens
första slag slogs av 1998 års segrare Göran Lundqvist i hans uppskattade
comeback efter hans allvarliga skada under fjolåret. Samtliga av oss lyckades
ta sig av första tee utan missöden och för egen del var det tur att jag var
lottad med Pontus, som inledde strålande när jag själv hade en mindre lyckad
start. Jag spelade upp mig efterhand så vi kompletterade varandra rätt bra och
avslutade med att ta hem närmast hål på hål 18. Vidare vi vann våran boll
komfortabelt över Hasse och Boa, och det räckte nästan ända fram men till slut
så stod Thomas och Thomas som segrare. Banan var fantastiskt vacker och i ett
ypperligt skick och lagom svår som inledning på våran vecka. Nu var stunden
inne för en välsmakande lunch med en ypperlig pint Kilkenny för att ladda om
batterierna till eftermiddagens runda på Killeen Course.
Eftermiddagens runda var slagspel och lagom till
första bollens starttid så kom golfveckans första regnskur som varade i en
timme och förändrade spelförutsättningarna drastiskt och det blev med ens
kallare och mycket mer svårspelat. Killeen Course var en betydligt tuffare bana
speciellt de första hålen, när det fina vädret återvände så kändes banan lite
lättare, den var precis lika vacker och lika fint skick som Mahonys Point. Jag
hade äran att denna gång få spela med Leif, Sven och Thomas B. För egen del så
började rundan besvärligt med bortslagen boll på första hålet och missat utslag
på andra hålet. Men när solen återvände så återvände mitt förmiddagsspel
någorlunda. Det räckte till en plats mitt i fältet, deltävlingen vanns av Leif
efter ett imponerande spel, och longest drive togs hem av Pelle.
Thomas B och Leif framför en imponerande
blomsterprakt i form av Rhododendron på hål 11, där för övrigt Longest drive
avgjordes.
Thomas B och jag vid samma blomsterprakt på hål 11.
Efteråt
träffades alla i baren för att sedan inta en gemensam middag i restaurangen som
smakade ypperligt. Det hade nu blivit dags att åka hem och summera första
dagens spel och ha prisutdelning för dagens fem delsegrare och upprätta en
sammanlagd resultatlista där det visade sig att Pelle leder knappt före Leif.
Tisdagsmorgon och fortfarande fint golfväder, idag så
var det dags för linksgolf på Dooks Golf Club. Vi bestämde oss att äta frukost
ute på banan, så vi åkte tidigt för att vara ute i god tid eftersom vi hade
blivit förvarnade om vägkvalitén på Irland. Vi ville även få chansen att njuta
landskapet som verkligen är fantastiskt, vi hade inga problem att hitta och
vägarna är okey fast smala, speciellt i byarna. Väl framme vid golfklubben så
var restaurangen inte öppen så merparten av oss drog iväg och åt frukost på en
vägkrog som vi hade passerat på vägen. Vi som stannade kvar fick frukost ändå
för det dök upp en tjej som fixade smörgåsar åt oss och kaffe fanns i puben.

Anders , Sven och Conny i
baren och väntar på smörgåstjejen Linksvy
från Dooks.
När alla hade återsamlats så var det dags för
dagens spel som var slaggolf med Hasse som första man på tee. Dooks var en
alldeles utmärkt bana lite enklare i sin utformning men klart krävande allra
helst i ruffen så den gällde det att undvika annars rann slagen iväg fort. Mitt
sällskap denna runda var Thomas S, Boa och Göran, och denna gång så började
rundan mycket bättre för mig, med birdie på de två första par tre hålen. Jag
tappade en del på slutet men det räckte till slut till en fjärde plats. Segrare
blev återigen Leif fast denna gång med Thomas S som tvåa samt att Leif även
vann närmast hål, snacka om storslam för Leif. Efter några välsmakade pints så
var det dags för en sen lunch och den bestämde vi oss för att äta på vägkrogen
Red Fox Inn, som jag tror den hette. För där skulle de ha en alldeles utmärkt
god Irish Coffee, vilket stämde maten smakade för övrigt alldeles utmärkt
också. Det hade blivit dags att återvända till Killarney och boendet och koppla
av lite samt förrätta prisutdelningen för dagens spel och redovisa den
samanlagda resultatlista, som föga överraskande leddes av Leif med tanke på
dagens spel med Pelle som god tvåa. Dagen avlutades på med en middag på en
mycket trevlig restaurang inne i Killarney som faktiskt kunde ta emot oss alla
fjorton, maten på Irland var verkligen en positiv överraskning.
Onsdag och nu var vädret inte lika roligt, och
eftersom vi inte hade provianterat någon frukost så bestämde vi oss att äta
frukost på Red Fox Inn som låg på vägen till Waterville Golf Club. Waterville
ligger utmed en väg som kallas Ring of Kerry som vi bestämde oss att åka för
lite naturupplevelser. Det fick vi fast vårat frukostställe var stängt så det
fick bli frukost på golfklubben innan det var dags att bekanta sig med banan
och framförallt vädret som var allt annat än bra. Regnet det öste ner och
vinden friskade i ordentligt nu var det linksgolf som hette duga. Dagens spel
var slagspel med Matti som första man på tee, själv spelade jag med Pelle och Anders.

Några huttrande grabbar på
Warevilles puttinggreen. Anders
redan genomblöt på hål 5.
Detta blev en mycket minnesrik runda med
dubbelboggey som start. För att fortsätta med två bollar out på hål två, men
jag lyckades faktiskt håla ut på åtta vilket kändes bra efter omständigheterna,
och jag tänkte, bit ihop nu för det är lika tungt för alla. Waterville var
återigen en fantastisk bana med hål sexton som det häftigaste golfhål jag
någonsin har spelat. En slice där för en högerspelare så var det tack och adjö
till bollen. Avslutningshålet var fruktansvärt, då det krävdes en perfekt drive
för att överhuvudtaget komma förbi damtee i motvinden. Till råga på allt så var
det out på högersidan och den krävande ruffen till vänster som inte var rolig
att slå ifrån när allt var genomblött av regnet. Det var väldigt skönt när
bollen rullade ner i koppen på artonde greenen och rundan var över. Jag
lyckades hålla ihop spelet så att det räckte nästan ända fram, men Bosse
lyckades hålla undan med ett slag, grattis. Närmast hål tog jag emellertid hem
igen, enda bollen på green. Nu gällde det att försöka få på sig något torrt,
men man hade ju inte tagit med sig tillräckligt med ombyte. Det blev till att
sätta sig baren med en hel del blöta kläder och inta flytande och fast föda,
samt torka lite. Det hade blivit dags att fortsätta våran resa längs Ring of
Kerry tillbaka till Killarney. Landskapet var verkligen fantastiskt speciellt
när vi lämnade kusten så dimman försvann så man såg ordentligt. Väl framme vid
husen så var det dags att torka utrustningen och förrätta prisutdelning till
dagens segrare som till tillföll oss arrangörer. Summeringen av resultatlistan
visar att Leif fortfarande är i ledningen men med Joacim som ny tvåa ännu ett
fall framåt för arrangörerna. Jag, Hasse, Bosse, Pontus, Göran och Pelle valde
att åka till vårat bokade boende vid Ballybunion redan på kvällen. Övriga
hoppade över det boendet för att torka kläderna hemma istället och åka tidigt
på morgonen, vilket som var bäst var en smakstart. Det man kan fastslå var att
torkmöjligheterna på vårat bed and breakfast inte var så bra som det sades per
telefon. Det var emellertid skönt att sova lite längre på morgonen och få en
lagad frukost.
Torsdag och fortsatt dåligt väder men det är som tur
är uppehåll på morgonen. Nu var det dags att få spela på Ballybunion Golf Club
och på den världsberömda linksbanan Old Course. Vi hade våran första start
redan klockan 7.42 på Old Course och
det var poängbogey som gällde eftersom vi hade nästa start på Cashen Course
redan klockan 12.24. Vi var alltså tvingade att spela snabbt, därför fick våran
snabbspelare börja Leif för att visa hur skulle gå till. Själv fick jag spela
med Sven och Conny. Old Course var den bästa bana jag någonsin spelat och
förmodligen den svåraste, ruffen var grym.

Sven och Conny på fjärde tee på Ballybunions Old
Course. Jag och Sven på sexans tee
före regnskuren som varade i en timme.
Det
regnade som sagt var inte till en början så det kändes ganska bra fast det
blåste en hel del och fairway var inte bred och i ruffen ville man inte ligga.
Med andra ord det var inte lättspelat och värre skulle det bli när vinden
blåste in en timmes regn som ett extra hinder på denna linksbana med sina
böljande dynor och slingrande fairway. Det var vilket fall en upplevelse att få
spela denna bana trotts vädret och jag återvänder gärna hit igen. Mitt spel var
hyfsat med tanke på banan och förhållanden, det räckte till en fjärdeplats.
Bosses spel var briljant och han vann överlägset och Pontus snodde hem närmast
hål framför näsan på mig.
Nu var det dags för Cashen Course och bästboll med
tvåmannalag direkt efter första varvet utan uppehåll för lunch, det fick bli
några sandwichar på vägen till första tee. Vädret hade nu åter växlat till det
bättre denna gång med härligt värmande sol. Thomas S och jag fick gå
tillsammans med Boa och Anders, och utkämpa hård duell på en mycket krävande
bana, som var väldigt kuperad och nästan lika tuff som Old Course.

Boa och Thomas S på den kuperade Cashen Course.
Jag tror att jag aldrig har varit så trött
när jag hålat ut som efter denna runda. Thomas och jag fick verkligen kämpa,
det räckte till en tredje plats. Deltävlingens odiskutabla segrare var Pelle
och Pontus som spelade i en egen division, fast longest drive lyckades inte
Pelle ta hem utan vår verkliga hardhitter Hasse, grattis. Efter ombyte och lite
förfriskningar i baren så var det dags för lite välförtjänt mat som vi denna
gång intogs på en liten restaurang inne i Ballybunion, ett lyckat val igen. Nu var
det dags att åka hem och ha prisutdelning för dagens fem segrare och redovisa
resultatlistan. Pelle hade återtagigt ledningen med Joacim som knapp tvåa, det
var kul att växlade i toppen. Efter en av de tuffaste golfdagarna i mitt liv så
kändes det skönt att få krypa ned i sängen och ladda batterierna får nästa dags
tävlingar.
Fredag och för första gången frukost i villorna,
innan det var dags för dagens utflykt. Det var Tralee Golf Club som gällde och
en kombinerad runda med två tävlingar samtidigt, flaggtävling och
klubbmästerskap utan handicap. Detta var ännu en läcker linksbana som låg
längst ute på en udde, vilka golfbanor vi fick spela denna vecka, helt
fantastiskt. Idag fick äran att spela med mina medarrangörer Hasse och Bosse
samt Göran. Vi startade sist så vi kunde hålla reda på alla flaggor för att
kunna kora segraren.

Linksvy från Tralee.
Hasse på förbereder sig för att slå ut på första tee.
Spelet
flöt på riktigt bra för egen del till vi kom fram till banans svåraste hål, hål
nr 12. Detta var ett fruktansvärt hål, där jag kände mig inte alltför missnöjd
med nio slag. Hålet efter var ett par tre hål med en jätteravin före green. Där
hade vi närmast hål, som vanns av Thomas S, min boll var klart närmare hål men
på foregreen och inte på green. Det kändes alla fall skönt att få göra par och
komma igen efter hålet innan. På hål fjorton dök de första flaggorna och sen
kom de i jämn ström. När vi skulle slå ut på artonde hålet hade jag fyra slag
kvar, övriga i min boll hade slut på slag och spelade endast för placering i
KM. Det var fortfarande två flaggor att passera, en stod strax utanför green
som var Boas. Den passerade jag med mitt tredje slag som var en chip in på
green, sista flaggan stod väldigt nära hålet så nu gällde det att komma närmare
med min sista putt cirka tio meter lång. Tyvärr puttade jag en dryg meter för
kort. Detta innebar att Thomas S vann flaggtävlingen, grattis. Vad beträffande
KM så vann Leif detta, grattis. Vi kände nu att det var dags att åka till
boendet för summering och prisutdelning, samt packa eftersom vi skulle till
Dublin direkt efter morgondagens spel. Efter prisutdelning till dagens segrare
och presentation av resultatlistan, som visar att det har blivit väldigt jämt i
toppen och att Pelle leder knappt före Joacim tätt följt av Thomas S och Leif.
Nu var det dags att åka ned sista gången till Killarney för en gemensam middag.
Vi lyckades hamna mitt i en regnskur när vi letade efter ett matställe. När vi
hade hittat ett ställe då hade tappat bort Thomas B, vem annars. Men till slut
så var alla återsamlade och vi fick mat fast ölen fick man beställa på
grannpuben och ta med sig, klart annorlunda.
Lördagsmorgon och det var dags att packa bilarna och
lämna Killarney för spel ute på Dinglehalvön och på den minst kända av resans
golfbanor, Golf Chumann Ceann Sibéal, Europas västligaste golfbana. Banan var
lite enklare i sin layout, men annars så var den helt ok dock inte lika
spektakulär som de övriga banorna som vi spelat. Det blev en lång resa till
banan för att inte tala om resan till Dublin efter avslutat spel. På
teeskyltarna så var hål informationen på gaeliska eller iriska som är Irlands
andra språk, för övrigt på alla vägskyltar stod både på gaeliska och engelska.
Tillbaks till golfen, det var åter dags för en runda med två spelformer
samtidigt nämligen matchspel singel och poängbogey. Jag hade blivit lottad att
möta Pelle, vilket var en spännande tillfällighet då vi låg etta och tvåa i
sammandraget inför dagens spel i samma boll möttes Matti och Pontus. Vi gick ut
i andra boll efter Anders och Thomas B. Jag började dåligt men lyckades hålla
jämna steg de första nio hålen med Pelle eftersom ingen av spelade bra. De
sista nio hade jag ingen chans då Pelle lade in en högre växel och till slut
vann med tre hål upp med två hål kvar att spela, grattis Pelle. I poängbogeyn
vann Leif, grattis och jag gjorde min sämsta runda vilket inte var bra inför
morgondagens avslutningsrunda. Vid
deltävlingen närmast hål var det ingen som lyckades träffa green och det blev
ingen vinnare. Efter samling i baren var det dags för en rejäl färd med bilarna
till Dublin med några korta pauser bland annat med middag på McDonalds, vilket
var efterlängtat av vissa. Väl framme i Dublin så gällde det att hitta vårat
boende vilket inte var det lättaste men det gick bra till slut efter lite hjälp
från några Dublinbor. När installationen i våra små krypin på Egan´s House så
avklarades prisutdelning för dagens segrare matchspel, Anders, Pelle, Pontus,
Thomas S, Boa, Leif och Conny samt poängbogeysegraren Leif. I sammandraget
inför finalrundan leder Pelle före Leif med Thomas S som trea och Joacim som
fyra, dessa går ut i finalens ledarboll. Det hade blivit dags att flytta undan
lite prylar från sängen till badkaret så man kunde prova sängen, god natt.
Söndag och eftersom vi hade starttid klockan 14.40 så
fanns det utrymme för lite sightseeing inne i Dublin innan vi for ut till
Portmarnock för att spela på Old Course som rankas som Irlands nästbästa
golfbana. Väl ute på banan så fick man inmundiga en rejäl portion golfkultur.
Den här golfklubben var den klart mest genuina av de som vi besökte, de övriga
var tyvärr lite förstörda av penningstarka turister från USA. Efter avslutad
lunch så var stunden kommen för våran finalrunda, slagspel för att kora år 2000
segrare. Pelle och Matti hade gjort lite efterforskningar om det fanns några
caddies att hyra och det fanns två. Vi som gick i ledarbollen bestämde oss för
att dela på en. Han fick bära Leifs och min bag de första nio hålen och Pelle
och Thomas S bag de sista nio hålen. Tyvärr så fick vi inte spela hål 1-18 utan
hål 19-27 och 1-9, då hål 19-27 inte var riktigt lika fina som de andra. Detta
avspeglade sig mycket väl i mitt spel, efter de första nio tror jag att jag låg
sist av alla ingenting fungerade förutom utslaget vid närmast hål som jag för
tredje gången lyckades vinna. Men jag lyckades sätta en långputt på nian och då
vände spel och de sista nio hålen är jag mycket nöjd med och med lite tur kunde
det ha blivit ännu bättre, men man ska inte klaga. Det räckte till slut till en
plats i mitten av fältet. Dagens segrare blev Thomas S, grattis. På hål 18 hade
vi den sista tävlingen, longest drive som vanns av Matti, grattis. Vi hade
denna dag haft ett perfekt golfväder och en otrolig tur att det inte blåste för
då hade man ännu oftare legat i ruffen och där var det inte roligt att slå
ifrån. När man försökte slå från ruffen så hamnade man oftast i ruffen på andra
sidan fairway. Nu när sista golfslaget var slaget för den här turneringen så
samlades vi klubbhuset för lite återhämtning, vidare bestämde vi att vi skulle
ta oss hem till boendet och ha prisutdelning där för att sedan äta middag på
stan. Det var dock inte så lätt att hitta tillbaks till Egan´s House, så det
blev ett rejält irrande i Dublin men tillslut så hittade vi hem, men klockan
hade hunnit bli ganska mycket. Nu var det rejält bråttom för Hasse, Bosse och
mig, först duscha och byta om och sen göra i ordning prisbordet och summera
tävlingen
Alla hade samlats för att summera jubileumstävlingen,
men först så skulle vi ha prisutdelning för dagens tre vinnare, Thomas S,
Joacim och Matti. Årets segrare blev Pelle som knappt vann före Thomas S med
Leif som trea, grattis Pelle. Som helhet så måste jag säga att det blev en
lyckad tävling med många växlingar i toppen och med en värdig segrare. Att jag
själv var med där framme och kämpade var extra bonus för mig. Efter sedvanligt
prisbord med mycket priser till samtliga, så gällde det att få tag i en
restaurang som hade öppet. Men det visade sig svårt för i Dublin så slutar man
att servera mat klockan 23.00, tidigt eller är det vi som är sena. Det fick bli
en kebaberia innan hälften av oss drog vidare på några nattklubbar innan vi
letade os tillbaks till vårat boende för en sista natts sömn på Irland.
Måndagsmorgon och endast färden till flygplatsen
återstod för att lämna tillbaks hyrbilarna och flyga hem till Sverige. Boa tog
en taxi eftersom hans flyg till Göteborg gick mycket tidigare än övrigas till
Stockholm. Nu återstår det bara att summera resan och för egen del tycker jag
det var en fantastisk vecka med fantastiska golfbanor och ett suveränt landskap
att åka igenom. Jag åker gärna tillbaks till Irland och spelar merparten av
banorna en gång till. Det jag saknade var att vi inte hann med att besöka något
whiskeydestelleri och bryggeri. Vi hade relativt tur med vädret det var
egentligen en dag det var riktigt dåligt, när vi var på Waterville. I övrigt så
var det helt okey fast vi fick ju en del regnskurar på oss men det måste man
räkna med när man åker till Irland.
Vid tangentbordet
Joacim Myrin