[ A ]

A,

slanguttryck för amfetamin.

AA,

Anonyma Alkoholister (Alcoholic Anonymous) är självhjälpgrupper bestående av före detta alkoholmissbrukare. Den första AA-gruppen bildades 1935 i Ohio, USA, av en alkoholiserad allmänpraktiserande läkare, doktor Robert Smith (dr Bob) och hans likaledes alkoholiserade vän, börsmäklaren Bill Wilson (Bill W.). De upptäckte att om de träffades och utbytte erfarenheter, var det lättare att hålla sig nykter. Doktor Bob öppnade därför sitt hem även för andra med liknande problem. Under dessa diskussionsmöten förblev deltagarna anonyma och kallade varandra vid förnamn och efternamnsinitial. På ett tidigt stadium skrev de första 100 medlemmarna ned sina erfarenheter och skapade AA Big Book, en gemensam livsfilosofi. AA med sina tolv steg eller tolv budord hade fötts. Oxfordrörelsen var den religiösa inspirationskällan. AA:s tolv steg som numera översatts och tryckts på snart sagt alla språk formar sig till bekännelser av de egna bristerna och svagheterna. I de tre första punkterna erkänns existensen av en högre makt: " 1. Vi erkände att vi var maktlösa inför spriten - att vi förlorat kontrollen över våra liv. 2. Vi kom till insikt om att en kraft starkare än vår egen, kunde hjälpa oss att återfå vårt förstånd. 3. Vi beslöt att lägga vår vilja och vårt liv i händerna på Gud, sådan vi själva uppfattade Honom." AA växte till en folkrörelse över hela världen och har nu över en miljon medlemmar i 76 000 lokalgrupper i 118 länder. AA-grupperna samlas på fritiden, och under dessa möten får varje deltagare lära sig ödmjukhet inför sitt öde och att sätta gruppens välfärd framför sin egen. Deltagarna uppmanas också att ta itu med sina egna moraliska problem. Enligt AA är alkoholism en sjukdom som inte går att bota, men som man kan lära sig att leva med. På detta sätt avlastas ändå en del av skulden. Man kan ju inte hjälpa att man råkat bli sjuk. På motsvarande sätt bildades andra grupper i Kalifornien 1953 NA, Narcotic Anonymous. På 1980-talet, då kokainmissbruket blivit utbrett, startade man också CA, Cocaine Anonymous. Numera finns självhjälpgrupper av lekmän för många former av beteenderubbningar, t ex för spelare, ätberoende, överviktiga - för nästan alla former av mänskligt lidande. De med liknande problem har mycket gemensamt att diskutera, eftersom de så att säga sitter i samma båt. Självhjälpgrupperna spelar ofta en vårdpolitisk roll genom att de kan förmå samhället att ge bättre vård eller resurser till forskning. AA- och NA-rörelserna har genom åren behållit sin ursprungliga diskreta, anonyma profil och sin kraft. Genom att de under 1980-talet lanserat Minnesota-modellen också utanför USA, är rörelserna idag starkare än någonsin och spridda över världen. Efter en månads inledande behandling på ett Minnesotahem, rekommenderas patienterna nämligen att under något år framöver regelbundet gå på AA- respektive NA-möten för att kunna stå emot återfallen. På detta sätt rekryteras ständigt nya kärngrupper. Det finns nu flera hundra AA-föreningar i Sverige - även för anhöriga, AL-anon och AL-ateen (för barn och tonåringar som har anhöriga som missbrukar). I praktiskt taget varje lokaltidning kan man läsa korta återkommande notiser med AA:s telefonnummer och upplysningar om nästa möte. Någon reklam för mötena ser man aldrig. AA skall nämligen i enlighet med sin filosofi bäras av egen kraft, men alla som tycker att de har alkoholproblem är välkomna. En efterundersökning (utförd av Marianne Parmander och Peter Allebeck, Samhällsmedicinska enheten, Huddinge sjukhus 1992) visar goda resultat för den del av de Minnesotabehandlade alkoholisterna som tillsammans med sina anhöriga fortsatte efterbehandlingen i AA och AL-anon. Efter ett år var 48 procent av denna grupp fortfarande helnyktra, jämfört med 32 procent helnyktra bland dem som efter den inledande behandlingen inte använt sig av AA. Totalt var 32 procent nyktra, 26 procent förbättrade och 42 procent oförändrade efter ett år.

ABC,

förkortning för andningshjälp, blodstillning och chockförebyggande åtgärder vid första hjälpen, se överdos och avgiftning vid narkotikamissbruk.

Abessinskt te,

te kokt på bladen från khatplantan, catha edulis, khat.

A-bomb,

slanguttryck för en kombinationsdos av marijuana och heroin.

Absint,

spritdryck, svagt gulgrönaktig, tillverkad av konjak med 68 volymprocent alkohol, innehållande extrakt från olika örter främst malört och smaksatt med bland annat lakrits. Drycken blandas vanligen i vatten. Den lanserades kommersiellt 1797 av Henry Louis Pernod. Med tiden upptäcktes att ett långvarigt bruk av malört medförde skador på nervsystemet. Dessa orsakades dock främst av smakämnet tujon, som vid långvarig tillförsel kunde ge blindhet, kramper och demens. Absint förbjöds därför i Schweiz 1908 och i Frankrike 1915. Företaget Pernod Fils etablerade 1918 ett destilleri i Taragona i Spanien och tillverkade där dels absint, dels liknande drycker utan malörtstillsats för export till de länder som förbjudit absint. Dagens pastis (t ex Pernod och Ricard) har liknande smak men saknar de skadligaste ingredienserna.

Absintism,

missbruk, beroende och skador av absint.

Abstinence violation effect,

AVE, en beteckning för de svåra känslor av svaghet, skuld, ångest och oro som kan följa med återfall i drogmissbruk. Missbrukaren känner att han svikit sig själv och andra. (Se återfall, återfallsprevention.)

Abstinens,

avhållsamhet, här från droger. Det innebär att en missbrukare har upphört att använda droger. Om drogmissbruket ligger nära i tiden karakteriseras tillståndet av abstinenssymtom. Att vara abstinent är här att vara avhållsam när det gäller droger.

Abstinensepilepsi,

generella kramper (grand mal-anfall, epilepsia major) som uppträder under abstinens efter missbruk av alkohol eller lugnande medel. Epileptiska anfall under alkoholabstinens brukar populärt kallas fylleslag. Anfallen är ett uttryck för ett retningstillstånd i centrala nervsystemet.

Abstinensorienterad behandling,

från engelskans abstinence orientated treatment. Det är en term för den behandling där drogfriheten särskilt betonas och där man har en mycket restriktiv hållning, oftast ett totalförbud, mot exempelvis psykofarmakabehandling och alkoholanvändning. Termen används för att skilja denna typ av behandling från dess motsats, exempelvis underhållsbehandling med metadon.

Abstinenssymtom,

de kroppsliga och psykiska symtom som uppkommer då missbrukare bryter en långvarig konsumtion av beroendeskapande droger eller alkohol. Mest välkända är abstinenssymtomen efter alkoholmissbruk: ångest, frossa och darrningar i hela kroppen, vilka alla efter några dygn kan kulminera i delirium tremens (dille) med omtöckning och livliga syn- och hörselhallucinationer. Alkoholabstinens kan också ge upphov till epileptiska anfall (fylleslag). Liknande symtom kan följa även efter missbruk av stora mängder lugnande medel. Missbruk av barbiturater (nu avregistrerade i Sverige) ger ibland upphov till barbituratdelirier Missbrukarna får olika abstinenssymtom allt efter de droger de missbrukar. Morfinabstinensen når sitt maximum på tredje eller Färde dygnet och yttrar sig i influensaliknande symtom: rinnande ögon, nysningar, värk i kroppen, diarréer och ibland feber. Stark ångest och oro följer med de fysiska symtomen. Efter cannabis- eller läkemedelsmissbruk (oftast bensodiazepiner) når symtomen ofta sin kulmen först under tredje och färde veckan. Oro och sömnlöshet, overklighetskänslor och stor känslomässig labilitet karakteriserar tillståndet. Orsaken till abstinenssymtom är sannolikt störningar i hjärnans belöningssystem. Man vet att vanebildande droger påverkar de nervceller och signalsubstanser som ingår i detta system. När tillförseln av missbruksmedlet plötsligt avbryts, ändras den konstlade balansen i systemet. Detta ger retningsfenomen, t ex kramper och störningar i känslolivet. Svåra abstinenstillstånd måste behandlas på sjukhus. Där används i allmänhet under några veckor specifika mediciner, t ex Heminevrin mot delirium tremens och Catapresan (klonidin) vid morfinabstinens. Därtill ordineras låga och sjunkande doser av lugnande medicin. Alternativt behandlas en del ej alltför svåra fall genom att patienter och vårdare reser bort i grupp till en självvald isolering på landsbygden. Vissa behandlingsorganisationer rekommenderar missbrukare att genomlida abstinensen utan läkemedelshjälp men med starkt känslomässigt stöd av före detta missbrukare. (Se i övrigt under de olika missbrukspreparaten och under Avgiftning vid narkotikamissbruk, Beroende av droger, Återfall och Återfallsprevention.)

Abusus,

latinskt ord för missbruk. Det förekommer i patientjournaler som diagnos, oftast i sammansättningar som abusus narcoticus, narkotikamissbruk. Abusus används om ett inte alltför omfattande missbruk. Om missbruket är mer dominerande används diagnoserna alcoholismus respektive narcomania.

Acapulco gold,

slanguttryck för mexikansk marijuana, uppkallad efter staden Acapulco.

Ace,

slanguttryck för marijuanacigarr.

Acetofenazin,

neuroleptika som tillhör gruppen fentiaziner. Medlet används främst vid sömnbesvär hos äldre och vid behandling av psykoser, främst schizofreni. Varunamn i Sverige är Tindal (tabletter).

Acetorfin,

C27H35NO5, morfinderivat, smärtstillande preparat härlett ur morfin, narkotikaklassat enligt förteckning II. Används inte som läkemedel i Sverige.

Acetyldihydrokodein,

eller thebacon, C20H23NO4, smärtstillande preparat som tillhör gruppen opiater, narkotikaklassat enligt förteckning II.

Acetylkolin,

signalsubstans i nervsystemet som används för kommunikation mellan nerver och muskulatur. I hjärnan har acetylkolin betydelse för högre funktioner som minne och inlärning. Vissa droger, exempelvis belladonna, har s k antikolinerga biverkningar, vilket innebär att de blockerar acetylkolinets normala funktion. (Se Signalsubstanser.)

Acetylmetadol,

eller levo-alpha-acetylmetadol, LAAM, smärtstillande preparat som tillhör gruppen opioider, narkotikaklassat enligt förteckning II. Det används inte som läkemedel i Sverige. Eftersom det är långtidsverkande har det i USA försöksvis använts i stället för metadon.

Acetylsalicylsyra,

världens sannolikt mest använda läkemedel med smärtstillande, febernedsättande och antiinflammatoriska effekter. Det kan irritera mag-tarmkanalens slemhinnor och nedsätta blodets förmåga att koagulera. Det är inte beroendeframkallande.

Acid

1. syra 2. slanguttryck för LSD, lysergsyrediamid. [Fel! LysergsyrediETYLamid]

Acid House,

benämning på den musikstil inom rockmusiken som introducerades i slutet av 1980-talet av grupper som The Mob och The Royal House. Stilen har starka kopplingar till bruket av hallucinogena droger, i synnerhet LSD (engelskans acid). Acid House utvecklades till discoacid, där stilen övergått till att kallas Techno House. Denna musikform karakteriseras av enkel basgång och mycket synthar. Den förekommer också vid s k Rave parties, stora nattliga danstillställningar, ofta utomhus, där hallucinogena droger föredras framför alkohol.

Acidos,

abnorm surhetsgrad i kroppsvätskorna. Det kan förekomma vid svält, exempelvis vid missbruk av centralstimulantia.

Acnida cannabinum,

cannabis.

Acorus calamus,

kalmusrot.

Adaptation,

adaptationsfas, individens anpassning till omgivningens krav, här i betydelsen den period under vilken den blivande missbrukaren vänjer sig vid att mer eller mindre regelbundet använda droger. (Se Missbrukarkarriären.)

Addiction Research Foundation,

ARF, en av världens mest respekterade forskningsinstitutioner på missbruksområdet. Den ger ut tidningar, tidskrifter, böcker och forskningsrapporter kring alkohol och narkotikamissbruk. ARF finansieras huvudsakligen av den kanadensiska staten och har sitt huvudkontor i Toronto, Kanada.

Addiction,

tvångsartat beroende av alkohol eller droger. Det är en äldre term. Svenskt ord saknas. På 1950-talet användes termen alcohol addiction synonymt med kronisk alkoholism. Kriterierna på addiction var kraftigt beroende, oförmåga att sluta dricka, toleransökning och abstinenssymtom. Begreppet addiction kom också att användas om droger när narkotikamissbruket efter andra världskriget växte i omfattning. Med addiction menas i allmänhet intravenöst, tvångsartat missbruk av heroin och kokain. Termen har idag ersatts av WHO:s definition drug dependence (se lBeroende av droger). Man talar internationellt om dependence of alcohol, dependence of morphine, dependence of bensodiazepines osv. Begreppet lever dock kvar i form av orden addict, amerikansk beteckning för heroin- eller kokainberoende narkoman, och ex-addict, före detta narkoman.

Addiktivt missbruk,

äldre term för tvångsartat drogberoende.

Additiv giftverkan,

kombinationseffekter av olika droger.

Administration,

administrering, här tillförsel till kroppen av läkemedel eller narkotika.

Ad modum,

latin för på samma sätt som, "enligt NN:s metod".

Ad mortem,

latin för till/intill döden. "Gå ad mortem" är ett uttryck för att dö.

Adolescens,

ungdomsåldern, åldern närmast efter puberteten, den period i livet då drogdebuten oftast sker.

Adolescensnarkomani,

ungdomsnarkomani.

Adrenalin,

C9H13NO3;, stresshormon, det viktigaste s k neurohormonet. Det bildas i binjuremärgen men kan även framställas syntetiskt. Adrenalin utsöndras vid exempelvis hårt fysiskt arbete, psykisk stress och ilska. Adrenalinet försätter kroppen i alarmberedskap, bereder kroppen på att fly eller slåss. Hjärtats slagfrekvens ökar, och dess sammandragningar blir kraftigare. Blodflödet till hjärtat och skelettmuskulaturen ökar men minskar till andra organ. Genom ökad nedbrytning av stärkelse i levern ökar socker- och fetthalten i blodet. Adrenalin används som läkemedel vid hjärtstillestånd och svår astma samt vid svåra allergiska reaktioner. Vid användning av centralstimulerande medel som amfetamin och kokain reagerar kroppen på ett liknande sätt. Man brukar tala om att de har adrenerg effekt.

Adrenerg effekt,

sympatomimetisk effekt. Vissa droger, t ex amfetamin och kokain, stimulerar en del av det nervsystem som är undandraget viljans kontroll, nämligen sympaticus. När detta, dvs det sympatiska nervsystemet, aktiveras framkallas en adrenerg effekt (sympatikotrop eller sympaticomimetisk effekt) som vid adrenalintillförsel. (Se Adrenalin.)

Adrenerga receptorer,

komplexa proteiner som finns på utsidan av cellmembranen. De indelas i alfa och beta-receptorer. Dessa receptorer aktiverar cellerna vid tillförsel av adrenalin och noradrenalin. (Se även Signalsubstanser.)

Aerosol,

suspension (lösning) av fasta eller flytande partiklar i gas, vanligen luft, finfördelade smådroppar från en tryckflaska. Sprej är en typisk aerosol. I missbrukssammanhang kan aerosoler sniffas.

Affe,

slanguttryck för hasch, cannabis.

Affektiva syndrom,

psykiska störningar som berör känslorna, affekterna. Affektiva syndrom är t ex depressioner och maniska tillstånd.

Affektmanipulering,

en med kemiska medel framkallad styrning av nervsystemet och av känslolivet. Detta är ett narcissistiskt (självcentrerat) sätt att höja livsglädjen och att markera ett oberoende av andra mänskliga kärleksföremål (objekt). Freud beskrev t ex morfinism som ett sätt att lindra psykisk smärta och motverka desillusionering. Opiater dämpar främst tre affekter: aggressivitet (raseri), skamkänslor och ensamhets- och tomhetskänslor. Hallucinogener erbjuder missbrukaren möjligheter att känna sig upphöjd över omvärldens tristess. Amfetamin och kokain betraktas som kemiska medel mot förtvivlan, sorg och självutplåning. Den skamkänsla som hos en del personer framkallas av att de känner sig svaga, veka och sårbara döljs bakom amfetaminrusets "fasad" av styrka och omnipotens (allmakt). Det mest karakteristiska för narkotikamissbrukare är deras oförmåga att hantera normala känslor som glädje, besvikelse, vrede och skam. Svagheterna kommer fram i terapisituationer men döljs hos den aktive missbrukaren genom kemisk affektmanipulering. Ingen kan t ex verka så lugn, avspänd och oberört höjd över tingen som den heroinpåverkade.

Affektregression,

återgång till primitiva känslor. Just när effekterna av narkotiska ämnen klingar av, drabbas missbrukaren vanligtvis av en storm av känslor. Konfrontationen med verkligheten och de egna känslorna kan upplevas som plötsliga attacker utifrån. Missbrukaren känner sig hotad och råkar då in i en narcissistisk kris, dvs självbilden och självkänslan vacklar. Denna kris medför i sin tur en affektregression, dvs den drabbade blir mera barnslig och primitiv. Alla känslor blir ångestladdade. Missbrukaren tappar tillfälligt förmågan att beskriva och därmed också att bearbeta sina känslomässiga upplevelser.

Afghan,

hasch (cannabis) från Afghanistan i svartbruna, ofta pressade kakor på 30-70 gram. Masari Sherif är den mest kända tillverkningsorten.

Afghani,

hascholja. (Se Cannabis.)

Afrikan,

svart afrikan, slanguttryck för afrikanskt hasch.

Afrodisiakum,

medel som väcker eller förstärker könsdriften. Många medel med denna beteckning bygger på självsuggestion och saknar helt mätbara effekter, t ex ren- eller noshörningshorn. Vissa droger kan, särskilt i början av en missbruksperiod, ha starkt sexualstimulerande effekter. Vid fortsatt missbruk blir dock själva drogeffekten mer eftertraktad än sexuella aktiviteter. Centralstimulantiamissbrukare kan efter rehabilitering ha svårt att genomföra samlag, eftersom sex blivit starkt förknippat med drogbruket. Detta kan öka risken för återfall. (Se även Sexualitet och droger.)

After-trip,

återtripp, oväntad återupplevelse av det ursprungliga LSD-ruset eller ruset av andra hallucinogena droger. Återtrippar kan uppträda under åratal efter experiment med hallucinogener.

Aggravering,

mer eller mindre medveten förstärkning av sjukdomssymtom för att uppnå vinster, t ex medlidande eller sjukskrivning.

Aggressivitet,

retlighet, benägenhet för våldsyttringar. I praktiken skiljer man mellan verbal aggressivitet, dvs när någon far ut i hot, skällsord eller invektiver och fysisk aggressivitet med verkliga våldshandlingar. Människor i förvirringstillstånd eller svår abstinens är ofta oroliga och kan ha en, som man säger i kliniska sammanhang, "lättväckt aggressivitet". (Se lVåld och droger.)

Ahl, Kennet,

författarpseudonym för Lasse Strömstedt (f 1935) och Christer Dahl (f 1940). De utkom 1974 med den galghumoristiska romanen Grundbulten, som bl a ingående skildrar den typiska jargongen bland amfetaminmissbrukare på svenska fängelser. Boken följdes av Lyftet (1976) och av Lasse Strömstedts Storfräsarna (1979).

Aids,

se HIV/aids.

AIK-are,

slanguttryck för gulsvart kapsel innehållande amfetamin. Sådana kapslar förekom på den illegala narkotikamarknaden under 1960-talet.

Akatisi,

oförmåga att sitta stilla, relativt vanlig biverkan av behandling med neuroleptika och vid Parkinsons sjukdom.

Aktionsgruppen mot Narkotika,

den svenska regeringens aktionsgrupp mot narkotika.

Akupunktur,

instick av nålar i kroppsvävnaden för att ställa diagnos, behandla eller bedöva. Det är en flertusenårig kinesisk metod, som ibland används för att lindra abstinenssymtom vid avgiftning av narkotikamissbrukare och även för att motverka "suget" efter droger. Metoden brukar särskilt tilltala de missbrukare som misstror den s k skolmedicinen och föredrar alternativa behandlingsformer. Inom narkomanvården började akupunktur användas mera systematiskt i början av 1970-talet. Ett program utvecklat av dr Michel Smith i South Bronx, New York, har blivit modell för akupunkturprogram på ett 30-tal narkomanvårdskliniker i USA och ett 20-tal i Europa, bl a Narkomanvårdsenheten vid Sabbatsbergs sjukhus i Stockholm. Programmet innehåller akupunktur, kinesiska övningar (Qi-Gong), örtbehandling, massage och samtalsterapi. Programmet genomförs i grupp under ständig läkarkontroll och med regelbunden urinprovtagning. Programmets längd är 6-e veckor fördelat på tre perioder. Samtidigt etableras kontakt med socialdistrikt och eventuellt länkorganisation.

Akut,

plötsligt inträdande, hastigt förlöpande (sjukdom). Motsatsen är kronisk.

Akutvård,

se Överdos och Avgiftning vid narkotikamissbruk.

Alamut,

assasinernas (haschrökarnas) fästning på tiohundratalet.

AL-anon,

organisation av länkkaraktär som stöder anhöriga till alkohol- och narkotikamissbrukare. (Se AA.)

AL-ateen,

organisation av länkkaraktär som stöder barn till alkoholister. (Se AA.)

Alfacetylmetadol,

C23H31NO2, smärtstillande preparat som tillhör gruppen opioider, narkotikaklassat enligt förteckning II. Det används inte som läkemedel i Sverige.

Alfameprodin,

C17H25NO2, smärtstillande preparat som tillhör gruppen opioider, narkotikaklassat enligt förteckning II. Det används inte som läkemedel i Sverige.

Alfametadol,

C21H29NO, smärtstillande preparat som tillhör gruppen opioider, narkotikaklassat enligt förteckning II. Det används inte som läkemedel i Sverige.

Alfametyltiofentanyl,

N-[1-[1-metyl-2-(2-tienyl)etyl]-4-piperidyl]propion- anilid), tillhör gruppen opioider, narkotikaklassat enligt förteckning I.

Alfaprodin,

C16H23NO2, smärtstillande preparat som tillhör gruppen opioider, narkotikaklassat enligt förteckning II. Det används inte som läkemedel i Sverige.

Alfentanil,

C21H32N6O3, bedövningsmedel som tillhör gruppen opioider, narkotikaklassat enligt förteckning II. Varunamn i Sverige är Rapifen (injektionsvätska).

Alkaloider,

en grupp organiska kemiska föreningar som finns naturligt i växtriket och ofta har starka effekter på människokroppen. De har använts som droger, gifter och läkemedel under mänsklighetens hela historia. (Se Ergotamin och Mjöldryga.)

Alkohol (etanol, etylalkohol C2H5OH) är det äldsta bedövningsmedel mänskligheten känner - och det mest använda. Man talar om alkoholbruk och alkoholmissbruk (alkoholism, alkoholberoende, alkoholberoendesyndrom, kro- nisk alkoholism). Under lätt alkoholverkan minskar hämningar, vilket medför att den alkoholpåverkade känner sig säkrare på sig själv. I större doser är alkohol framför allt ett hämmande gift, som förr användes som bedövningsmedel inom kirurgin. Historik. Alkohol uppkommer ur jästsvampar, som funnits på jorden miljontals år före människan. Eftersom nästan alla folk upptäckt alkoholens berusningseffekter, exempelvis då fruktsaft fått jäsa, har alkoholkonsumtion integrerats i de flesta kulturer. Gemensamt är att alkoholen omgärdats med olika religiösa regler och lagar om var, när och hur det varit tillåtet att dricka den. Sverige tillhör den nordeuropeiska öl- och brännvinskulturen, medan Sydeuropa har en vinkultur. Vinframställning och ölbryggning har också varit viktiga sätt att ta tillvara jordbrukets produkter. På 1000-talet berusade sig vikingarna på mjöd, som bestod av öl med tillsats av olika hallucinogena medicinalväxter. Under medeltiden konsumerades stora mängder öl till den ofta insaltade maten. På 1500-talet började man i stor skala att tillverka brännvin av säd. Under 1600-talet infördes beskattning av brännvinsbränningen, dels för att brödsäden i stor utsträckning gick till brännvin, dels för att förbättra statsfinanserna. 1756 blev det totalförbud mot brännvinsbränning efter en svår missväxt. Statligt monopol på brännvinstillverkning infördes 1776, men detta misslyckades, och 1787 blev det åter tillåtet med husbehovsbränning. På 1700-talet introducerades även metoden att tillverka brännvin av potatis. I början av 1800-talet var brännvinskonsumtionen som störst i Sverigekonsumtionen av ren alkohol per invånare var närmare 10 gånger så hög som idag. 1830 bildades de första nykterhetsföreningarna, som en reaktion mot det omfattande superiet. 1855 reglerades och beskattades brännvinshanteringen, och 1860 förbjöds husbehovsbränningen. Mot slutet av 1800-talet var alkoholkonsumtionen mycket hög, och nykterhetsrörelsen växte. En läkare som vid denna tid verkade för ökad upplysning om alkoholens skador var Magnus Huss. Han har fått ge sitt namn åt nuvarande Magnus Huss-kliniken på Karolinska sjukhuset i Stockholm. I början av 1900-talet var folkrörelsernas krav på alkoholförbud mycket starka. Efter ett tillfälligt totalförbud i samband med storstrejken 1909, samlade nykterhetsrörelsen 56 procent av den vuxna svenska befolkningen bakom en namninsamling om totalförbud. Läkaren Ivan Bratt lanserade då ett alternativ till totalförbudet, det s k Brattsystemet. Det gick ut på att avskaffa de privata vinstintressena i alkoholhanteringen och ge staten monopol genom ett Systembolag, och att införa individuell inköpskontroll med s k motbok. För att råda bot på överkonsumtionen och därmed följande alkoholskador infördes denna form av alkoholransonering successivt under första världskriget. 1922 anordnades en folkomröstning om totalförbud mot alkohol. Nejsidan vann med 51 procent av rösterna. Motboken avskaffades 1955, och tanken var att upplysning, vård och prispolitik skulle ersätta den gamla regleringen. Alkoholkonsumtionen steg kraftigt, och 1957 genomfördes därför stora prishöjningar. Sedan dess har priset varit det viktigaste instrumentet för att hålla alkoholkonsumtionen nere. 1977 fattade riksdagen ett alkoholpolitiskt beslut som gick ut på att alkoholen skulle sättas in i sitt socialpolitiska sammanhang, och att målet för staten var att begränsa den totala, alltför höga, alkoholkonsumtionen. Under 1980-talet ställde sig Sverige bakom Världshälsoorganisationens (WHO) mål att minska alkoholkonsumtionen med minst 25 procent under perioden 1980-2000. Alkoholkonsumtionen i Sverige minskade något under 1980-talet. Den svenska statistiken över alkoholförsäljningen är känd ända sedan 1860-talet, men det finns inget säkert mått på hur mycket alkohol som produceras och dricks vare sig i Sverige eller andra länder. Utöver den produktion som speglas i Systembolagets försäljning och i leveranser från bryggerier tillkommer bl a hembränd sprit och hemmatillverkat vin. Dessutom införs stora mängder av turister (tax free) och smugglare. Likväl kan man med viss säkerhet konstatera att alkoholförsäljningen i Sverige är mycket lägre än i de flesta andra länder med försäljningsstatistik. Utvecklingen under senare år har gått mot en "internationalisering" - vindrickande har ersatt en del av spritkonsumtionen. Utvecklingen av alkoholvanorna hos befolkningen studeras i Sverige främst genom enkätundersökningar i grundskolan och bland värnpliktiga. Därtill har man tillgång till data om alkoholskadorna och då främst de medicinska. Dödligheten i levercirros (skrumplever) anses internationellt vara en indikator på missbruksutvecklingen. I Sverige beräknas 2-3 procent av alla vuxna män någon gång få allvarliga alkoholproblem. Tio procent av alla vuxna män råkar någon gång i livet in i en period av mer eller mindre allvarligt alkoholmissbruk. Man beräknar att 25 procent av sjukvårdens totalkostnad används för behandling av alkoholbetingade sjukdomar. Alkoholskadorna följer samma kurva som totalkonsumtionen i ett land ju mer alkohol som används, desto fler är missbruksproblemen och skadeverkningarna. Sverige har behållit en restriktiv alkoholpolitik. Samhällets kontrollpolitik, som syftar till att begränsa användningen av alkohol, laborerar med instrument som statligt monopol (systembolag), lägsta inköpsålder, begränsade öppettider etc. I samband med Sveriges närmare knytning till det europeiska samarbetet har många ifrågasatt om det är möjligt och önskvärt att fortsätta med den jämförelsevis restriktiva svenska alkoholpolitiken. Kemi. Alkohol är en kemiskt enkel substans, C2H5OH. Den är vattenlöslig och förbränns i levern. Den utskiljs med utandningsluft och i urinen. Farmakologi. Alkohol sugs snabbt upp i magsäcken och når hjärnan via blodomloppet. När en person druckit sprithaltiga drycker så att koncentrationen av alkohol i blodet nått upp till 1 promille, ses tydliga tecken på berusning. Vid 2 promille är berusningen kraftig. I genomsnitt förbränns 0.15 promille alkohol per timme. Nedbrytningen sker i levern och tränger där undan annan viktig ämnesomsättning. Metabolismen (omvandlingen) av t ex läkemedel och cannabis blir långsammare än normalt om en person samtidigt har intagit alkohol. Alkohol förändrar beteende och sinnesstämning. Det är i centrala nervsystemet som dessa förändringar utspelas och där på cellulär nivå. Alkohol påverkar nervcellernas membraner, som först luckras upp och släpper ut för mycket signalsubstanser. Vid långvarig och intensiv alkoholkonsumtion bygger emellertid nervcellernas membraner om sig och blir stelare. Då kan alkoholen inte påverka lika mycket och kan inte heller ge samma starka känslor av lust och olust. En ökad tolerans har skapats. Cellerna påverkas dock av att membranerna byggs om. Så kan t ex celler som står för minneslagring och rörelsekoordination förtvina. Slutar alkoholmissbrukaren att dricka har dock hjärnan stora möjligheter att återhämta sig. Ruset. Alkoholmolekylen är liten men åstadkommer stora förändringar när den tränger in i centala nervsystemet. Under ruset släpper hämningarna - den tyste blir pratsam, den sorgsne blir glad och den ångestfyllde får ro. Att använda alkohol ingår i vår kultur, och därför har vi en del föreställningar om dess effekter. Enligt vissa teorier skulle en del av alkoholrusets effekter vara inlärda, alltså inte betingade av kemiska substanser. Så skulle alkoholen i sig t ex inte alls ge upphov till aggressioner. I stället skulle det vara så att människor berusar sig för att kunna ursäkta aggressiva handlingar. Alkoholmissbruk, alkoholberoende, alkoholberoendesyndrom, alkoholism. WHO skiljer mellan alkoholberoendesyndrom och alkoholrelaterad sjuklighet. Dessa definitioner återfinns i DSM III. Alkoholberoende karakteriseras av ett tvång att fortsätta dricka alkohol och att denna "verksamhet" går före andra intressen i livet. Beroendet har både fysiska och psykiska inslag. Alkoholmissbrukaren får en allt större tolerans, så att han eller hon verkar tåla mer sprit än tidigare. Dagen efter krävs återställare. Förmågan att kontrollera konsumtionen nedsätts. Alkoholberoendet har olika svårighetsgrader. I diagnostiskt avseende skiljer man mellan Typ 1-alkoholism och Typ 2-alkoholism. Typ 1-alkoholister definieras som missbrukare vilkas alkoholproblem debuterat efter 25-års-åldern och som påbörjat behandling efter 30-årsåldern. Svårare komplikationer föreligger i allmänhet inte. Typ 2-alkoholister har alkoholproblem redan före 25-årsåldern och har benägenhet för våldsamhet vid berusning. Denna typ anses vara genetiskt betingad. (Se även Arvsmassan.) Kroppsliga skador. Bland storkonsumenterna ses de allvarligaste skadorna, men negativa effekter förekommer även hos måttlighetskonsumenter. Bland jourfallen på en kirurgisk akutmottagning kan 50 procent vara alkoholpåverkade. De kroppsliga skadorna är av många slag. Akut alkoholförgiftning, abstinensepilepsi, leverskador och akut pankreatit (bukspottskörtelinflammation) är några av diagnoserna. Skador vid olycksfall är vanliga. Psykiska skador. Akuta abstinenstillstånd är vanliga. De kan kompliceras av delirium tremens (dille) eller i sällsynta fall av alkoholhallucinos. De alkoholberoende blir starkt uttröttade, spända och irritabla. I sällsynta fall kan den avtrubbning som brukar åtfölja ett långvarigt alkoholmissbruk övergå i alkoholdemens. Sociala skador. Den totala samhällskostnaden för alla alkoholskador har i Sverige uppskattats till 70 miljarder kronor. Skadorna är emellertid svåra att uppskatta men består av t ex förlorad arbetsinkomst, olycksfall under alkoholpåverkan, brottslighet och problem i den egna familjen. Särskilt barnen lider i en familj där någon av föräldrarna är alkoholmissbrukare. Behandling. Det finns idag ett stort och varierat utbud av behandlingsmöjligheter, t ex Minnesotamodellen, Provita och AA (Anonyma Alkoholister), som har ersatt de tidigare alkoholistanstalterna. Men det är inte bara genom privata initiativ som vården har berikats. Inom den offentliga alkoholistvården har man inom t ex EWA-projektet (Early Treatment of Women with Alcohol Addiction) vid Karolinska sjukhuset framgångsrikt behandlat kvinnor med alkoholproblem. Behandlingen brukar bestå av inledande avgiftning och åtgärdande av medicinska komplikationer på sjukhus eller på speciella behandlingshem. Därefter följer rehabilitering i skyddad miljö på behandlingshem eller alkoholistanstalt. Förutom möjlighet till arbetsträning brukar vården innehålla individualterapi, familjeterapi och gruppterapi. Patienterna tränas i att stå emot frestelser och undvika återfall. Målet är att de skall bli "nyktra alkoholister". Patienter med lättare alkoholberoende har relativt bra framtidsutsikter. Efter behandling uppnås ofta långvarig total nykterhet, men återfallsrisken finns ännu efter många år. Av de svårt alkoholberoende som fått behandling och följts i mer än två år, har 25 procent blivit nyktra. Sammanfattningsvis kan man säga att i två tredjedelar av alla fall som gått i behandling nås stora vinster. Även om återfall förekommer kan det gå allt längre tid mellan dem. För ca 20 procent av alkoholisterna, och då i allmänhet de socialt mest utslagna eller de psykiatriskt mest belastade, finns ingen behandling som ger varaktig förbättring. Förebyggande åtgärder. I Sverige finns av tradition en mängd aktiviteter för att förhindra överdriven alkoholkonsumtion. Medlen är främst kontrollåtgärder och upplysningskampanjer. Så försäljs alkohol enbart på systembolag, som dessutom har lördagsstängt. En rad kampanjer har varit framgångsrika, t ex drogfritt Luciafirande, Spola Kröken, kampanj mot langning till minderåriga osv. På en viktig punkt har informationskampanjer varit av stort värde: alla mödravårdscentraler upplyser om riskerna med alkohol och droger och rekommenderar nykterhet under graviditet. Antalet barn med FAS, en allvarlig alkoholskada, har av den anledningen sjunkit under senare år.

Alkohol & Narkotika,

tidskrift utgiven sedan 1907 av Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning (CAN) i samarbete med Skolverket och Socialstyrelsen. Tidningen tar på ett populärvetenskapligt sätt upp olika aktuella aspekter på alkohol- och narkotikamissbruk, främst i Sverige.

Allen, Woody,

Allen Stewart Konigsberg, (f.1935), amerikansk filmregissör och skådespelare som i sina komedier om livet i New York ofta skämtat med det utbredda missbruket av särskilt marijuana och kokain. Bl a finns en klassisk scen i filmen Annie Hall (1978), där huvudpersonen, spelad av Woody Allen själv, nyser vid kokainsniffning. En skildring av kokainmissbruket återfinns också i bl a filmen Hannah och hennes systrar (1986).

Allergiska reaktioner,

överkänslighetsreaktioner. Sådana förekommer relativt ofta bland intravenösa missbrukare och utlöses i allmänhet av orena blandningsmedel i narkotikapreparaten.

Allmän blodförgiftning (sepsis),

allmäninfektion med spridning och förökning i blodet av smittämnen utan att nya lokala härdar uppstår. Infektionen yttrar sig i hög feber och allmänpåverkan. Det är en vanlig komplikation till injektionsnarkomani och behandlas på infektionsklinik.

Allmänprevention,

se Prevention, förebyggande verksamhet.

Allobarbital,

C10H12N2O3, lugnande och sömngivande preparat som tillhör gruppen barbiturater, narkotikaklassat enligt förteckning IV. Det används inte som läkemedel i Sverige.

Allylprodin,

C18H25NO2 smärtstillande preparat som tillhör gruppen opioider, narkotikaklassat enligt förteckning II. Det används inte som läkemedel i Sverige.

ALNA-rådet,

Alkohol- och Narkotikarådet (ALNA) är en intresseorganisation som inom näringslivet arbetar för att motverka alkohol och narkotika. Den bildades 1961 av LO, TCO och SAF. Det finns möjlighet för företag att teckna abonnemang och samarbetsavtal för behandling av med arbetare med alkohol- och läkemedelsmissbruk. ALNA-rådet arbetar också förebyggande med t ex utbildning och information i alkohol- och narkotikafrågor inom medlemsföretagen. Rådet hjälper till med att skriva handlingsprogram för varje enskild arbetsplats och erbjuder kurser för olika målgrupper inom arbetslivet. ALNA-rådet är också huvudman för en serie rehabiliteringsprogram med behandlings hemmet ALNA-gården Lindormsnäs utanför Stockholm som centrum. Behandlingen går ut på 42 dagars vistelse på Lindormsnäs och 30 veckors eftervård, vilken bedrivs från ALNA-gårdens servicekontor i Stockholm. Även den behandlades familj erbjuds hjälpprogram och stöd. I öppenvårdsprogrammet arbetar deltagarna under dagarna och går i intensiv behandling på kvällarna. Bland ALNA-rådets medlemmar finns allt från små företag till stora arbetsgivare med tusentals anställda. ALNA samarbetar med den organiserade företagshälsovården.

Alo-addin,

den gamle på berget, huvudperson i en berättelse som återges av Marco Polo, nedtecknad 1299 av hans medfånge Rustichello. Enligt sagan lät den gamle Alo-addin stänga av en dal mellan två berg. I dalen anlades vackra byggnader och fruktträdgårdar där bäckar flödade av källvatten, mjölk och honung och här fanns de vackraste unga flickor. Endast de unga män som blivit utsedda till Ashichin (haschichin, dvs haschbrukare) fick tillträde sedan de försatts i djup sömn av en magisk dryck. Alo-addin lät sedan transportera den utvalde till paradiset i dalen. När den gamle sedan ville utföra något mord, lät han hämta en av ynglingarna till sitt palats. Bara genom att lönnmörda någon som Alo-addin bestämt fick ynglingen återvända till paradiset. Berättelsen är en mytisk variant av korsfararnas berättelser om assasinerna.

Alopam,

varunamn för oxazepam, ett bensodiazepinpreparat, narkotikaklassat enligt förteckning IV.

Alprazolam,

C17H13ClN4, ångestdämpande och lugnande preparat som tillhör gruppen bensodiazepiner, narkotikaklassat enligt förteckning IV. Varunamn i Sverige är Xanor.

Alruna,

mandragora officinarum, art i familjen potatisväxter som växer vild från Medelhavsområdet till Himalaya. Det är en flerårig ört med grova, köttiga rötter utan stam, stora blad och klocklika, vita till mörkblå blommor och gula bär. Den hade stor betydelse inom den tidiga grekiska medicinen, bl a som smärtstillande medel. Gamla Testamentets "kärleksäpplen" - alrunans bär ansågs stärka könsdriften. Rotens likhet med en naken människokropp har ofta tolkats magiskt. Bl a ansågs alrunan som amulett ha förmågan att väcka kärlek och underlätta förlossning. Man trodde också att den kunde göra sin ägare rik. Roten innehåller bl a de verksamma alkaloiderna mandrogin, atropin, skopolamin och hyoscamin. Rökning av torkade växtdelar eller av extrakt på krossade och kokta rötter ger i höga doser starka hallucinationer med åtföljande förvirringstillstånd, huvudvärk, diarré och plågsam kramp. Medvetslöshet och psykoser liksom dödsfall i överdoser har rapporterats.

Alternativ vård,

sammanfattande benämning för sådan vård som använder sig av andra metoder än de gängse inom sjuk- och socialvården. Inom narkomanvården finns behandlingshem där det förekommer ordination av mineraler och bastubad vid avgiftning, meditation, örtmediciner, okonventionella träningsprogram etc. Denna typ av behandlingshem vilka ibland är starkt knutna till ett religiöst samfund eller annan organisation - får oftast inte, eller önskar inte, statsbidrag. Det är socialnämnden som i varje enskilt fall bestämmer om en sådan behandling skall betalas av kommunen.

Amanita muscaria,

se Flugsvampar.

Amanitin,

giftigt ämne i flugsvampar.

Amazonakoka,

en variant av kokabusken kallad erythroxylum coca ipadù som odlas i Amazonflodens delta. Busken är klenare och har tjockare blad än den vanliga kokabusken och förökas via sticklingar. Indianbefolkningen torkar bladen, pulvriserar dem och använder dem sedan blandade med aska som tuggbussar, vilka långsamt sväljs. (Se Kokabladstuggning.) Kokaininnehållet är relativt lågt, ca 0,1 procent.

Ambulant behandling,

behandling i öppen vård vid ett sjukus.

Amenorré,

uteblivna menstruationer, vanligt symtom hos kvinnor som missbrukar heroin.

Amfepramon,

dietylpropion, C13H19NO, centralstimulerande medel och bantningspreparat, narkotikaklassat enligt förteckning II. Det används inte som läkemedel i Sverige.

Amfetamin är ett syntetiskt centralstimulerande medel som sedan slutet av 1950-talet missbrukats intravenöst i stor omfattning i Sverige, narkotikaklassat enligt förteckning II. Historik. Amfetamin framställdes första gången 1887, men först 1927 uppmärksammades det syntetiskt framställda amfetaminet och dess adrenalinliknande effekter inom medicinen. På 1930-talet började det användas som läkemedel, först mot vanliga förkylningar för att motverka nästäppa (på grund av dess kärlsammandragande effekt), sedan som ett medel att "väcka" patienter vid sömnmedelsförgiftningar. Senare konstaterades också att amfetaminets effekter liknade kokainets, men att det hade längre verkningstid. Det stora genombrottet kom under andra världskriget då den militära användningen av amfetamin blev omfattande. Med hjälp av amfetamin kunde man nämligen under en tid öka soldaternas prestationsförmåga, så att de kunde förflytta sig och strida utan mat och sömn. Inom flygmedicinen användes amfetamintabletter för att motverka trötthet vid t ex långa nattflygningar. Efter andra världskriget fanns stora överskottslager av amfetamin. Läkemedelsindustrin lanserade amfetaminpreparaten som bantningsmedel och som uppiggande medel vid exempelvis skiftarbete. Olika amfetaminderivat blev populära bland grupper som idrottsmän, lastbilschaufförer, tentamensläsande studenter och bland dem som snabbt ville banta. Hundratals olika amfetaminliknande medel salufördes. Den första stora vågen av intravenöst amfetaminmissbruk uppstod i Japan i början av 1950-talet och kulminerade 1954. Genom en relativt sträng lagstiftning och undervisning av missbrukarna fick man dock denna missbruksepidemi under kontroll. Redan på 1930-talet lanserades i Sverige och i övriga världen amfetamintabletter, främst Benzedrin och Fenedrin. _r 1943 varnade Medicinalstyrelsen läkarna för en okritisk receptförskrivning av amfetamin. Bruket spred sig dock snabbt bl a på universiteten och betraktades som ett relativt harmlöst uppiggande medel då man behövde läsa och/eller bota bakfylla. Den stora förändringen skedde i 1950-talets Stockholm då dels grupper av utslagna och prostituerade, dels unga litterärt intresserade inom den sk Metamorfosgruppen började krossa preludintabletter och injicera lösningen i blodbanan. Många satt snart fast i ett besvärligt beroende som snabbt spreds till nya gruppmedlemmar. En serie receptförfalskningar och apoteksinbrott för att komma åt amfetaminpreparat följde. Ett bisarrt inslag var också de extremt feta kvinnor som blev eftertraktade i missbrukarkretsar [ Vilken syn! ]. När Medicinalstyrelsen gjorde det svårare att förskriva centralstimulantia kunde de överviktiga gå runt bland läkarna och få recept på stora mängder amfetamin. Det förekom också en betydande insmuggling av amfetamintableter från utlandet. Så småningom ersattes de oftast legalt inköpta amfetamintabletterna med rent amfetaminsulfat, tillverkat vid illegala laboratorier i Sverige eller Holland. Den stora amfetaminepidemin var länge det helt dominerande narkotikaproblemet i Sverige. I USA har endast mindre amfetaminepidemier uppträtt, och missbruket har skett i skuggan av opiater, cannabis och kokain. Amfetaminet har där haft ett dåligt rykte i missbrukarkretsar och ansetts som mycket riskabelt och något som man blir mentalsjuk av. De som tillhört subkulturerna kring t ex cannabis eller hallucinogener har präglat uttrycket "Speed (=amfetamin) kills". På den illegala marknaden i USA har amfetamin på senare år mest förekommit som utblandningsmedel eller sålts som "falskt" kokain. Designade droger, som ofta är just amfetaminpreparat, har dock fått stor spridning. I Europa har endast Sverige haft ett omfattande intravenöst amfetaminmissbruk. Grannländerna har visserligen i någon mån påverkats, men det är karakteristiskt att intravenöst amfetaminmissbruk i Danmark går under beteckningen "svenska sjukan". Frågan om varför just Sverige fck ett omfattande amfetaminproblem, medan missbrukare i andra länder tycks ha ignorerat amfetaminet och valt andra missbruksmedel, har länge förbryllat forskarna. Någon invändningsfri förklaring har ingen kunnat ge. De tänkbara orsaker som angetts är följande: 1) En grupp intellektuella, kemikunniga och kriminella lanserade i epidemins början centralstimulantia på ett attraktivt sätt. 2) Medicinalstyrelsens experiment med legal förskrivning förvärrade problemen. 3) Läkemedelsindustrin motverkade länge effektiva kontrollåtgärder. 4) Intravenöst amfetaminmissbruk anknöt till svensk missbrukstradition på alkoholområdet med våldsam, aggressiv och sexuellt utagerande berusning. Antalet tunga intravenösa missbrukare ansågs på 1960-talet vara ca 10 000 personer, de flesta bosatta i Stockholm, Göteborg och Malmö. Amfetaminmissbruket är numera spritt över praktiskt taget hela landet. Antalet missbrukare ökade inte under 1980-talet, men hela missbrukskulturen kring amfetamin är seglivad och har levt kvar främst i hårt kriminellt belastade kretsar och på fängelser. Nyrekryteringen är numera begränsad och missbrukarnas medelålder har blivit högre. Trots att amfetamin är narkotikaklassat förskrivs fortfarande amfetaminpreparat i stor omfattning i många länder. I Sverige får medlen sedan slutet av 1960-talet förskrivas endast på dispens på tre indikationer: 1) Narkolepsi, vilket yttrar sig som en sjuklig tendens att falla i sömn. 2) MBD (Minimal Brain Dysfunction), dvs till barn som fått diagnosen lätt hjärnskada och lider av hyperaktivitet. 3) Schizofreni, för att motverka koncentrationssvårigheter. Vid dessa licensförskrivningar är doserna så låga att ingen berusningseffekt uppstår. Idag tillverkas amfetamin i stor skala i minst 10 städer i Polen. Arbetet utförs på laboratorier vid bl a statliga institutioner, ibland med holländsk experthjälp. Amfetaminet smugglas i stora mängder till Sverige och Norge via hamnarna i sydöstra Sverige. (Se Balkanrutten.) Kemi. Amfetamin är 2-amino-1-fenyl-propan, C6H5CH2CH(NH2)CH3, i ren form en vätska med kokpunkten 203°C. Denna bildar lätt salter och förekommer oftast som amfetaminsulfat i form av vita, långa, spetsiga kristaller. Namnet amfetamin kommer av den äldre kemiska beteckningen alfa-metyl-fenetyl-amin. Det finns flera hundra amfetaminliknande preparat (amfetamin-derivat) vars egenskaper är mycket lika. År 1971 fanns exempelvis 393 olika legalt tillverkade amfetaminliknande preparat på den amerikanska marknaden. Amfetaminpreparaten brukar delas in i två grupper, dels de enbart stimulerande, dels de som också har hallucinogena egenskaper. Farmakologi. Amfetamin kan ätas, drickas, sniffas (snusas) eller injiceras. Tabletter är den ursprungliga kommersiella beredningsformen. I de länder där preparatet fortfarande finns att tillgå (i Sverige endast på licens) förskrivs det vanligen i tablettform. I slutet av 1950-talet började missbrukare att lösa upp tabletterna i vatten och injicera lösningen direkt i blodbanan för att uppnå starkare effekt. Detta är nu det vanligaste intagningssättet bland missbrukare i Sverige. Rädslan för HIV/AIDSspridning via sprutor har dock medfört att amfetamin sedan slutet av 1980-talet även tas via munnen (peroralt) - det brukar då drickas i en lösning. Missbrukare "spetsar" sin drink eller sitt öl med amfetamin. (När amfetaminet sniffas eller snusas brukar det kallas fattigmanskokain.) Effekten av amfetamin kommer snabbt och varar upp till sex timmar. Det utsöndras långsamt ur organismen och orsakar därför inte några plötsliga abstinenssymtom. Huvuddelen går ut i ren form i urinen. Om urinen görs sur skiljs preparatet ut snabbare, något som kan utnyttjas vid behandling då man snabbt vill häva en amfetaminförgiftning. Upp till fyra dygn efter intag av amfetamin kan preparatet påvisas i urinen. (Se Narkotikanalyser i urin och blod.) Ett intensivt missbruk av amfetamin medför en viss toleransökning, så att missbrukaren med tiden måste ta flera gånger den ursprungliga dosen för att uppleva en kick. Amfetamin upphäver en del av alkoholens förslöande effekter. Liksom kokain har amfetamin en dubbel effekt - det ger först en kick, en eufori, men därefter kommer bakruset, ångesten och depressionen. Ruset och bakruset är dock mera långvarigt än vid användning av det snabbverkande kokainet. Vad som händer i centrala nervsystemet när någon tar stora doser amfetamin är inte helt utforskat. Man vet emellertid att en väsentlig effekt är att amfetaminet blockerar återresorptionen av stimulerande signalsubstanser till givarcellen. Detta får till följd att mottagarcellen duschas ymnigt med signalsubstanser, och nervbanorna stimuleras utan naturliga vilopauser. Ruset medför att amfetaminmissbrukaren känner sig energisk och vital. Självförtroendet ökar kraftigt, sexualdriften stimuleras, och den amfetaminpåverkade kan åtminstone i början av missbruket genomföra långvariga eller frekventa samlag. De positiva effekterna av ruset är emellertid alltid mest påtagliga i början av ett missbruk. Så småningom förändras effekterna, förmodligen genom att centrala nervsystemet adapterar (anpassar) sig till dessa plötsliga kemiska chocker. Den amfetaminpåverkade verkar vara energisk och självsäker, pratar för fort och för livligt och har en lättväckt aggressivitet. Pupillerna är vidgade, vil- ket beror på att amfetamin precis som kokain har sympatomimetiska effekter, dvs stimulerar det sympatiska nervsystemet. Vid kraftig amfetaminpåverkan påverkas också motoriken. Missbrukaren får grova, s k ataktiska rörelser - armarna kan svänga som kvarnvingar, han har svårt att hålla balansen och gör skruvande rörelser med hela kroppen. Det kan också uppstå ryckningar i den mimiska muskulaturen i ansiktet. Dessa motoriska rörelser, som är en effekt av en retning av det extrapyramidala systemet i centrala nervsystemet, kallas av missbrukarna själva för "fladder". En annan effekt är pundning. Den innebär att missbrukaren stereotypt upprepar vissa rörelser, t ex knyter och knyter upp skorna eller pillar sönder radioapparater för att därefter sätta ihop dem igen. Liknande stereotypier kan observeras även hos försöksdjur som getts amfetamin och beror på påverkan på centrala nervsystemet. Bakruset karakteriseras av trötthet, apati, önskan att dra sig undan, överkänslighet och förföljelseidéer. Missbrukets dynamik och förlopp. Många av dem som prövar amfetamin upplever den psykiska stimuleringen, den förhöjda prestationsförmågan och den ökade tankeflykten som något så eftersträvansvärt att ett starkt psykologiskt beroende uppstår, vilket i sin tur kan leda till ett omfattande missbruk. Även ett fysiskt beroende kan senare uppstå men detta blir aldrig så kraftigt som vid bruk av t ex opiater. Efter en missbruksperiod på ett par veckor brukar amfetaministen ha "rusat motorn", bränt slut på sig själv och blivit starkt uttröttad. Typiskt för beroendet av amfetamin är pseudoabstinens. Om en drogfri missbrukare hamnar i en situation där han tidigare haft intensiva drogupplevelser, kan han plötsligt och tillfälligt få en uttalad längtan efter preparatet. Att bli påmind om missbruket och längta efter amfetamin kan ge ångest och en rad vegetativa symtom som svettningar, hjärtklappning och pirrande känslor i magen. Amfetaminmissbruket är ett typiskt periodiskt missbruk som kan pågå i många år. En del missbrukare bränner ut sig och tål med tiden allt mindre kvantiteter, och går därför över i ett sporadiskt bruk eller i alkoholmissbruk. Ofta får de manliga kroniska amfetaminmissbrukarna potensproblem och blir beroende av tillförsel av amfetamin för att över huvud taget kunna fungera s exu ellt. Fysiska komplikationer. Genom att hungerkänslorna dämpas brukar amfetaminmissbrukaren magra kraftigt - en viktminskning på 40 kg är inte ovanligt. Tänderna kan bli skadade genom att amfetaminet gör saliven torr och klistrig så att den inte förmår skydda mot kariesangrepp. Under amfetaminpåverkan blir dessutom käkmuskulaturen så spänd att tandkronorna kan sprängas, s k kronsprängning. Motoriken kan drabbas. De slängande rörelserna med huvudet eller armarna under den akuta påverkan kan kvarstå även mellan missbruksperioderna. Amfetaminmissbrukarna kan därför ha svårt att sitta stilla. Deras motorik karakteriseras av ryckningar och skruvande rörelser, en form av danssjuka (chorea). Genom injektionsmissbruket utsätter amfetaministen sig för en rad infektioner, bl a gulsot (hepatit). (Se Kroppsliga komplikationer till narkotikamissbruk, Bakteriella infektioner och Tjackrosor.) Psykiska komplikationer. Ett vanligt symtom vid långt gånget amfetaminmissbruk är sjuklig misstänksamhet (paranoia). Denna kan stegras till toxiska psykoser som ibland går över när amfetamineffekten klingar av, men kan kvarstå under långa perioder och kräva psykiatrisk behandling. Det typiska för amfetaminpsykosen är att tankeförmågan är obruten och logisk. Typiskt är också att missbrukarna har insikt om sitt tillstånd. De brukar därför kunna hålla en viss kritisk distans till sina paranoida vanföreställningar. Andra psykiska komplikationer är affektlabilitet med kraftiga känsloutbrott. Förändringarna i motoriken i kombination med känsloutbrotten gör att missbrukaren kan te sig som en karikatyr av sig själv. Depressioner är mycket vanliga efter amfetaminmissbruk. Sociala skador är av många slag - den sekundära kriminaliteten, ryckigheten i livsföringen, den bristande anpassningen till familjeliv och arbete. (Se Kriminalitet och narkotikamissbruk.) Behandling. Avgiftning vid amfetaminmissbruk är relativt enkel. Missbrukaren behöver i allmänhet bara få sova ut (ibland flera dygn i sträck) för att hämta sig. Om han är kraftigt påverkad, t ex vid intagning på sjukhus, kan utsöndringen påskyndas genom att vanlig askorbinsyra (C-vitamin) tillförs för att göra urinen sur. Om amfetaminmissbrukaren är mycket uppskruvad och orolig kan enstaka doser av bensodiazepiner ges under kort tid. Lider missbrukaren av förföljelsemani eller andra psykotiska symtom kan man - men först när amfetaminet utsöndrats, dvs efter tre till fyra dygn - påbörja en kortare neuroleptikabehandling med låga doser av Haldol eller Hibernal. Den långsiktiga behandlingen sker bäst på behandlingshem eller inom familjevård. Den enkla principen är att den före detta amfetaminmissbrukaren får vistas lång tid i drogfrihet. Skadorna på centrala nervsystemet brukar läka ut, men hos en del missbrukare kan en viss ryckighet i rörelserna, lättretlighet och ett forcerat sätt att tala kvarstå under lång tid. Risken för återfall är stor. Individual-, familje- och gruppterapi bör erbjudas generöst för att stärka jaget och motverka återfall. (Se Behandlingshem och övrig institutionsvård för vuxna missbrukare, Familjevård för vuxna narkomaner och Öppenvård för narkotikamissbrukare.) Prognosen är relativt god. Med envisa vårdinsatser som bedrivs under lång tid kan sannolikt mer än hälften bryta med sitt missbruk. Förebyggande åtgärder. Sverige har inom FN-organen arbetat för att de centralstimulerande medlen skall underkastas strängare kontroll. Detta resulterade bland annat i 1972 års psykotropkonvention. I Sverige har man försökt förebygga spridningen av missbruk av amfetaminpreparat genom att förbjuda dem som läkemedel och tillåta att de förskrivs endast på dispens (se ovan) efter särskild ansökan. Tidigt förbjöds också den fria försäljningen av injektionssprutor för att motverka spridningen av det intravenösa centralstimulantiamissbruket. Detta bidrog dock senare till spridningen av svåra infektioner (t ex hepatit) och HIV/AIDS, eftersom sprutorna i missbrukarkretsar ofta delas av många utan att rengöras. (Se i övrigt under Prevention.)

2-Amino-1-(4-brom-2,5-dimetoxifenyl)propan (brom-STP, DOB) och 2-Amino-1-(2,5-dimetoxi-4-metylfenyl) propan (STP, DOM),

hallucinogena preparat, narkotikaklassade enligt förteckning I. De förekommer sällan på den illegala narkotikamarknaden i Sverige.

2-Amino-1-(3,4-metylendioxifenyl) propan (MDA),

centralsti- mulerande medel, narkotikaklassat enligt förteckning I. Det förekommer sällan på den illegala marknaden i Sverige.

Amitriptylin,

antidepressivt medel som används i behandling av djupa depressioner. Det är inte narkotikaklassat. Varunamn i Sverige är Saroten och Tryptizol.

Amning och narkotikamissbruk.

För de flesta läkemedel och narkotiska substanser finns beräkningar av hur mycket av dem som - vid en given dos - utsöndras i modersmjölken. Det är i regel fråga om låga halter som via mjölken går över från modern till barnet. Det är därför tillåtet att amma för t ex en kvinnlig före detta morfinist, som tar låga doser metadon. När det gäller kvinnor i aktivt narkotikamissbruk brukar amning dock inte tillrådas. Självklart rekommenderas alla mödrar att under den period de ammar avhålla sig ifrån alkohol och beroendeskapande droger.

Amobarbital,

C11H18N2O3, lugnande och sömngivande preparat som tillhör gruppen barbiturater, patenterat 1924, narkotikaklassat enligt förteckning IV. Det används inte som läkemedel i Sverige.

Amotivation,

brist på intresse, brist på motivering.

Amotivationssyndrom,

personlighetsförändring efter drogmissbruk, särskilt efter långvarigt cannabismissbruk. Syndromet karakteriseras av håglöshet, oförmåga att ta initiativ eller göra något, samt sexuellt och socialt ointresse. (Se Cannabis.)

Amosyt,

tabletter 100 mg som innehåller dimenhydrinat, en substans som tillhör gruppen histaminantagonister. Amosyt används mot olika former av illamående. Utöver effekten på illamåendet har Amosyt en svagt lugnande inverkan. Medlet ordineras emellanåt vid avgiftning vid narkotikamissbruk.

Amps,

slanguttryck för amfetamin.

Amylnitrit,

C5H11NO2, klar gul flyktig vätska med en lukt som påminner om ruttna äpplen. Amylnitrit vidgar blodkärlen och användes tidigare i behandlingen av kärlkramp (angina pectoris). Inom medicinen har dock amylnitrit numera ersatts av nitroglycerin och används inte längre som läkemedel i Sverige. På 1970-talet blev drogen emellertid mycket populär som afrodisiacum (sexstimulerande drog) i amerikanska subkulturer kring diskotek och homosexklubbar. Drogen säljs på den illegala marknaden under namn som butylnitrit, amys, pearls, poppers, snappers eller varumärken som Aroma, Locker-Room och Bullet. Den tillhandahålls vanligen i små glasampuller som innehåller 0,2 ml vätska. Ampullen bryts och vätskan sniffas omedelbart. Effekten sätter in redan efter ca 30 sekunder men varar endast 2-3 minuter. Amylnitrit inhaleras i samband med sex, oftast omedelbart före orgasm för att förlänga och intensifiera euforikänslan. Ruset har i populärlitteraturen beskrivits som hämningslösande och avslappnande och ger en kort, intensiv eufori med hallucinationer. Att amylnitrit blivit populärt förklaras sannolikt av dess avslappnande effekt på muskulaturen i bl a slida och ändtarm och av kärlvidgningen i könsorganen. Biverkningarna är blodtrycksfall, huvudvärk, svimningar, illamående och kräkningar. Eftersom amylnitritliknande droger oftast tillverkas illegalt är de uppblandade med andra substanser, och effekterna är därför svåra att förutse. Drogens sammankoppling med snabb, anonym sexualitet med flera partner utgör sannolikt en betydligt större risk än det extremt kortvariga ruset.

Amys,

slanguttryck för amylnitrit.

Amöba,

här slanguttryck för PCP (fencyklidin), ett berusningsmedel med hallucinogena egenskaper.

Anabola steroider,

steroider som utvecklats genom förändringar av det manliga könshormonet testosteron i syfte att öka den vävnadsuppbyggande (anabola) effekten och minska den förmanligande (androgena) effekten. Medlen används för att öka tillväxten hos slaktdjur, vilket dock är förbjudet i Sverige. Inom medicinen har man försökt använda anabola steroider främst vid kroniska, vävnadsnedbrytande sjukdomar, men effekten har varit osäker. Anabola steroider används numera främst illegalt av idrottsmän, särskilt i kraftsporter, för att öka muskelkraften. De har sålts diskret på en del s k gym. Den muskeluppbyggande effekten är visserligen liten men kan vara helt avgörande i elitidrottssammanhang. Biverkningar är leverskador och sterilitet. Då de anabola steroiderna har kvar svaga androgena egenskaper får kvinnor som använder preparaten ofta ökad kroppsbehåring, basröst och menstruationsstörningar. Anabola steroider påverkar också psykiska funktioner. Alkohol tolereras sämre. Mord, dråp och våldtäkter har ofta satts i samband med de okontrollerade raseriutbrott som kan förekomma vid användningen av anabola steroider. Idrottsrörelsen har försökt komma till rätta med problemen genom utökade dopingkontroller. anabola steroider och andra dopingpreparat smugglas och säljs på sätt som liknar narkotikahandel. I vissa fall har man sett att langare tillhandahåller både dopingmedel och narkotika samtidigt, oftast då amfetamin och kokain. Sedan 1 juli 1992 är anabola steroider narkotikaklassade. (Se Idrott och droger.)

Anafranil,

varunamn för klomipramin, ett av många antidepressiva preparat. Preparatet används vid behandling av depressioner och ångest med panikattacker. Anafranil kan hjälpa mot agorafobi (torgskräck). Det är inte vanebildande.

Anafylaktisk chock,

snabbt insättande cirkulationskollaps, överkänslighetsreaktion. (Se i övrigt Överdos.)

Anal administering,

tillförsel via ändtarmen.

Analgetikum,

pluralis analgetika, smärtstillande medel. På apotek tillhandahålls receptfria analgetika som paracetamol (Alvedon) eller acetylsalicylsyra ( Magnecyl). Starka analgetika, t ex dextropropoxifen (Dolerone) säljs endast mot recept. Många narkotiska ämnen har analgetiska (smärtstillande) egenskaper. Opiatgruppens preparat används inom medicinen just för att de kan dämpa eller stilla smärta. Även cannabis har vissa smärtstillande egenskaper. Dekokter av cannabis används t ex i tredje världen mot magsmärtor.

Anamnes,

sjukdomshistoria, en patients egen redogörelse för sin sjukdom och dess förebud, den beskrivning av en människas sjukdomshistoria som finns exempelvis i en patientjournal.

Anandamide,

ett kroppseget cannabisämne som upptäcktes 1992. (Se Cannabinoidreceptorer.)

Anascha,

rysk beteckning för cannabis.

Andersson, Dan,

(1888-1920), författare, en av de första svenska diktare som beskrivit cannabisrus, i den självbiografiska romanen David Ramms arv (1919).

Andersson, Paul,

(1930-1976), poet, centralgestalt i Metamorfosgruppen på 1950-talet i Stockholm. Hans främsta verk är diktsamlingen Elegi över en förlorad sommar. Inom Metamorfosgruppen användes mycket centralstimulantia. Själv var Andersson sprutnarkoman. Han förekommer också som en av huvudpersonerna i Birgitta Stenbergs självbiografiska bok Apelsinmannen.

Andningsdepression,

nedsatt lungfunktion med små ytliga andetag med längre mellanrum, symtom vid överdos av exempelvis sömnmedel eller heroin.

Andningspares,

andningsförlamning, vanlig dödsorsak vid överdosering av narkotika.

Anestesi,

bedövning eller narkos som ges vid kirurgiska ingrepp. När kokain i slutet av 1800-talet introducerades inom medicinen upptäckte kirurgerna att man kunde spreja kokainlösning över operationsområdet och ge patienterna lokalbedövning. En amerikansk kirurg, William Stuart Halstedt, upptäckte också att man kunde bedöva en hel arm eller ett ben genom att lägga en depå av kokain runt en grov nervstam, ledningsanestesi. Kokain användes därefter som ett första rangens bedövningsmedel ända tills man under 1900-talet lyckades syntetisera Novokain, Xylocain etc, preparat som inte hade kokainets ruseffekter. Kokainet har varit en förutsättning för den enorma utveckling som ägt rum inom kirurgin. Alla moderna lokalbedövningsmedel bygger kemiskt på kokainets molekylära struktur.

Anestesiologi,

läran om narkos och andra bedövningsmetoder. Det är den medicinska specialitet som sysslar med bedövningsmetoder.

Anestetikum,

bedövningsmedel.

Angel Dust,

slanguttryck för PCP (fencyklidin), ett berusningsmedel med hallucinogena egenskaper.

Angel hair,

slanguttryck för PCP (se ovan).

Anhalonium,

meskalin.

Anhedoni,

generell brist på lust och längtan. Anhedoni förekommer som symtom vid schizofreni. Anhedoni finns också som ett symtom i den kliniska bilden efter svårt och långvarigt missbruk av centralstimulerande medel som kokain och amfetamin.

Anhörig,

tidning utgiven av Föräldraföreningen mot Narkotika.

Anileridin,

C22H28N2O2, smärtstillande preparat som tillhör gruppen opioider, narkotikaklassat enligt förteckning II. Det används inte som läkemedel i Sverige.

Animal,

slanguttryck för LSD.

Animal tranquilizers,

slanguttryck för PCP (fencyklidin), ett berusningsmedel med hallucinogena egenskaper.

Anisokori,

höger och vänster pupill olika stora, symtom som antyder hjärnpåverkan av bl a toxiska substanser.

Anorektisk,

kraftigt avmagrad. Detta kan vara ett symtom vid centralstimulantiamissbruk.

Anorexi,

aptitlöshet, symtom vid svår kroppslig sjukdom eller vid centralstimulantiamissbruk. Termen används ofta som en förkortning av sjukdomen anorexia nervosa.

Anorexia nervosa,

nervös självsvält som leder till avmagring. Sjukdomen förekommer främst hos unga kvinnor som fixerar sig vid födointaget och kroppsvikten. I svåra fall kan tillståndet bli livshotande. I bakgrunden finns ofta en störd relation till modern. Psykoanalytiker har velat se symtomen som en förnekelse av kvinnlighet och runda former. Man kan också uppfatta anorexi som en driftsstörning - driften att inta föda är störd. Anorexi ses då som en motpol till narkomani. Den anorektiske förvägrar sig föda och därigenom livet, medan narkomanen genom att använda droger tvärtom glupskt tar för sig av lustupplevelser. En och samma patient kan under en period ha anorexi för att i ett senare skede i livet utveckla alkoholism eller narkomani. Den driftsstörning som fnns i botten uttrycker sig alltså genom en skiftande symtomflora. Centralstimulerande medel kan förvärra sjukdomsbilden genom sin aptitnedsättande effekt. I den internationella modevärlden har det varit vanligt att använda amfetamin och kokain, särskilt när det varit modernt med extremt smala modeller. Vid behandling av anorexia nervosa kan det finnas skäl att undersöka om centralstimulantiamissbruk eller annat missbruk finns med i bilden.

Anoxi,

syrebrist i organismen, ses vid överdos av narkotika.

Anslinger, Harry J,

(1892-1975), amerikansk diplomat som 1926 blev ansvarig för bekämpningen av illegal alkoholimport till USA. Han blev 1929 biträdande chef för den myndighet som skulle kontrollera alkoholförbudet i USA, samt efter förbudstiden chef för narkotikabekämpningen. Under många år spelade han en dominerande roll i FN:s Narkotikakommission. Han utmärkte sig för sin hårda och kompromisslösa hållning mot narkotika och vände sig kraftigt mot försöken att skilja mellan lätt och tung narkotika.

Ansopal,

varunamn för kloralhydrat, sömnmedel av äldre typ, narkotikaklassat enligt förteckning V. (Se Psykofarmaka.)

Antabus,

varunamn för disulfiram. Om någon med antabus i kroppen intar alkohol sker en ökning av koncentrationen av acetaldehyd i blodet. Dessutom påverkar antabus ett enzym som omvandlar dopamin till noradrenalin. Därvid uppkommer en s k alkohol-antabusreaktion. Den består av rodnad över ansikte och bål, dunkande huvudvärk, svårigheter att andas, illamående, kräkningar, svettningar, hjärtklappning och blodtrycksfall. Symtomens intensitet kan växla. Antabus används som avvänjningsmedel vid behandling av patienter som själva är motiverade att sluta använda alkohol och som behöver kontinuerligt stöd för att klara detta. Patienten som intagit Antabus vet att han inte tål att dricka alkohol och låter därför bli. Antabus intas till att börja med en gång dagligen, därefter varannan dag. Behandlingen användes i kombination med olika former av stödsamtal och familjesamtal.

Antagonistbehandling,

läkemedelsbehandling med opioid- eller opiatantago- nisterna naloxon (Narcanti) och nantrexon (finns ej i Sverige) [Fel! Korrekt namn Natrexon]. Dessa opioidantagonister har den effekten på centrala nervsystemet att de släcker eller upphäver effekten av endorfin eller morfin. Naloxon användes därför vid behandling av överdoser av morfin. På försök har preparaten utan större framgång använts som en slags Antabus vid heroinmissbruk. Eftersom patienter med kronisk schizofreni kan ha ökad endorfinaktivitet i sitt centrala nervsystem har de försöksvis behandlats med naloxon (Narcanti). I enstaka fall har faktiskt en minskning av hallucinationer och andra symtom åstadkommits. Forskningen har dock ännu inte lämnat försöksstadiet.

Ante,

slanguttryck för amfetamin.

Antiallergiska medel,

s k antihistaminer, läkemedel (t ex Lergigan) som används för att dämpa överkänslighetsreaktioner i form av t ex utslag, klåda och astma. Sådana överkänslighetsreaktioner kan utlösas av orenheter och utdrygningssmedel som finns med i den narkotika som säljs på gatan.

Antidepressiva medel,

läkemedel med stämningshöjande effekt, ej narkotikaklassade. Första medlet i denna grupp var imipramin, som 1957 introducerades under varunamnet Tofranil. Ett tiotal olika peparat finns på den svenska marknaden och används främst mot depressioner och vissa typer av ångest.

Antidot,

motgift.

Antidotbehandling,

metoden att behandla förgiftningar av alla slag med motgift.

Antiepileptisk effekt,

effekt hos läkemedel som motverkar epileptiska krampanfall. (Se Epilepsi.)

Antihistaminer,

se Antiallergiska medel.

Antikroppar,

äggviteämnen bildade av kroppen som skydd mot främmande ämnen, t ex virus och bakterier.

Antipsykotiska läkemedel,

medel mot förvirringstillstånd, t ex vid schizofreni. Det är främst neuroleptika som har antipsykotiska egenskaper, men också morfin och metadon har svaga antipsykotiska egenskaper.

Antoniuseld,

se Mjöldryga.

ANT-undervisning

infördes i svenska grundskolan 1972. Förkortningen ANT står för alkohol, narkotika och tobak. Enligt läroplanen skall alla elever i svenska skolor få information om alkohol och droger samt bibringas kunskap om de skador som bruket leder till för individ och samhälle. Vidare skall lärarna försöka ge eleverna förståelse för de individer som drabbas av missbruk.

Anuri,

tillstånd då ingen urin produceras, en allvarlig komplikation till förgiftning. (Se Överdos.)

Anxiolytika,

ångestdämpande läkemedel. (Se Psykofarmaka och Bensodiazepiner.)

Apati,

likgiltighet, slöhet, håglöshet. Missbrukare som bränt ut sig genom att använda starka droger under lång tid hamnar ofta i tillstånd där apati är ett framträdande drag.

Apelsinmannen,

roman (1983) av Birgitta Stenberg vilken skildrar centralstimulantiamissbruk och 1950-talets rättsröta i den s k Kejneaffären. Boken filmatiserades för TV 1990.

Apodorm,

Mogadon, varunamn för nitrazepam, bensodiazepinpreparat narkotikaklassat enligt förteckning IV, ett ofta ordinerat sömnmedel.

Apomorfin,

C17H17NO2, ett morfinderivat som framkallar illamående och används vid avvänjningsbehandling (aversionsbehandling) för alkoholister. Medlet är narkotikaklassat enligt förteckning I.

Apoteksbolaget,

monopolföretag med ensamrätt till detaljhandel med läkemedel i Sverige. Bolaget bildades genom riksdagsbeslut 1970 och är ett aktiebolag vars aktier innehas av staten och bolagets pensionsstiftelse. Det driver ca 850 apotek med omkring 12 000 anställda. Verksamheten regleras i avtal med staten. Enligt detta skall bolaget svara för en god läkemedelsförsörjning till så låga kostnader som möjligt. Bolaget skall också verka för saklig information om läkemedel och föra statistik över läkemedelsförbrukningen.

Apotekare,

person som genomgått apotekarlinjen vid Uppsala universitet. Utbildningen tar nio terminer och omfattar huvudsakligen kemi, biovetenskap och farmaci.

Apotekarsocieteten,

ursprungligen på 1600-talet en sammanslutning av apotekare i Stockholm. År 1837 blev medlemskap obligatoriskt för alla apotekare i landet. Organisationen slogs 1952 samman med Sveriges Apotekarförbund och blev centralt ledningsorgan för apoteken i Sverige. De privata apoteken förstatligades 1970 genom riksdagsbeslut, och året därpå bildades Apoteksbolaget. Sedan systemet med privata apoteksprivilegier upphört blev Apotekarsocieteten med ca 5 300 medlemmar en intresseorganisation för farmaceuter och arbetar bl a med vetenskapliga seminarier och vidareutbildning.

Apozepam,

varunamn för diazepam, ett narkotikaklassat bensodiazepinpreparat som ordineras ofta.

Aprobarbital,

C10H14N2O3, lugnande och sömngivande preparat som tillhör gruppen barbiturater, patenterat 1923, narkotikaklassat enligt förteckning IV. Det används inte som läkemedel i Sverige.

Aptitlöshet.

En effekt av centralstimulerande medel är att de undantränger hungerkänslor och aptit. Detta kan biokemiskt förklaras med att kroppen genom centrala nervsystemet sätts i alarmberedskap för att prioritera muskelkraften i syfte att "slåss eller fly". Sådana funktioner som då är mindre viktiga för den omedelbara överlevnaden - hunger och matsmältning - trängs undan. Aptitlöshet och kraftig avmagring är ett typiskt symtom vid långvarigt amfetamin- eller kokainmissbruk. I de gamla indiankulturerna har kokabladstuggande använts för att uthärda svält och ansträngningar under exempelvis förflyttningar på hög höjd. Under den spanska kolonialtiden gavs frikostigt med koka åt gruvarbetare. De kände då inte av hunger och trötthet. (Se även Anorexi.)

Aquarius,

latinskt och engelskt namn för stjärnbilden Vattumannen. The Age of Aquarius, Vattumannens tidsålder, var ett centralt begrepp i det sena 1960-talets hippiekultur. Budskapet var att man levde i en ny tidsålder präglad av gemenskap och kosmiska upplevelser. The age of Aquarius är också namnet på ledmotivet i musikalen Hair.

Arekanöt,

frö från arekapalmen. (Se Betel.)

Arekolin,

verksam alkaloid i betelnöt (arekanöt). (Se Betel.)

ARF,

se Addiction Research Foundation.

Artemisia absinthium,

malört.

Artifciell respiration,

konstgjord andning.

Artificiella paradisen, De,

Les Paradis artificiels (1860), prosabok av Charles Baudelaire. Författaren skildrar där visserligen med sakkunskap hasch- och opierusets njutningar, men han betonar starkt dess negativa effekter, eftersom det omöjliggör ett medvetet, viljemässigt arbete.

ART-metoden,

en metod att ta hand om oroliga, paranoida och/eller aggressiva missbrukare i det akuta avgiftningsskedet. Den utvecklades i slutet av 1960-talet av sjukvårdspersonalen vid Haight-Ashbury Free Clinic i San Francisco, som behandlade många missbrukare vilka fått s k snedtändningar. Behandlingens enkla principer är numera allmänt accepterade inom sjukhusens missbruksenheter som ART-metoden, efter de första bokstäverna i orden acceptance, reassurement, reduction och talk-down. På svenska innebär detta ungefär: Acceptera missbrukaren som han är. Var en medmänniska som omedelbart hjälper patienten att anpassa sig i en främmande omgivning. Erbjud förståelse och inlevelse (reassurement). Reducera ljud och ljus, arbeta lugnt (reduction of stimuli). "Tala ner" patienten - småprata även om sådant som kan förefalla oväsentligt. Säg inte emot. Undvik meningsutbyten i den akuta avgiftningsfasen.

Arvsmassan,

summan av alla arvsanlag (gener, genuppsättningen) i en cell eller ett virus, dvs den totala ärftliga informationen. Här menas den genetiska bakgrunden till alkohol- och narkotikaberoende. I både tvilling- och adoptionsstudier, där forskare följt släktled efter släktled, har man kunnat påvisa att genetiska faktorer är av betydelse för uppkomsten av alkoholism. Två typer av alkoholism har kunnat identifierats, och för båda (men speciellt för typ II) finns en genetisk disposition. Typ I debuterar efter 25-årsåldern med få sociala komplikationer. Vid typ II debuterar alkoholmissbruket tidigt och åtföljs av svåra sociala komplikationer, t ex våldsamhet vid berusning, förlust av arbete etc. Typ II-alkoholister är utåtriktade, impulsiva, äventyrslystna och har stort behov av omväxling. I denna grupp finns en statistiskt sett högre förekomst även av annat drogmissbruk. Missbruk hos föräldrarna är vanligare inom denna grupp än bland andra alkoholister. I flera studier har man kunnat påvisa att det finns ett samband mellan aktiviteten hos enzymet monoaminooxidas (MAO) i blodplättarna (trombocyterna), vissa karaktärsdrag och benägenheten att missbruka alkohol eller droger. Trombocyt-MAO-aktiviteten, som står under stark genetisk kontroll, är nämligen låg hos personer med sensationssökande beteende (sensation-seeking behaviour). Dessa har större benägenhet än andra att bli typ II-alkoholister eller experimentera med droger - om de inte blir t ex bergsbestigare, ballongfarare eller ensamseglare! Olika miljöfaktorer spelar naturligtvis en mycket stor roll för uppkomsten av ett missbruksproblem. Men om totalkonsumtionen av alkohol och droger ökar i ett samhälle, innebär detta speciella risker för dem som har en predisposition för att utveckla missbruk. (Se också Alkohol och Fosterskador.)

Arytmi,

oregelbunden hjärtrytm. Det är ett vanligt fenomen vid missbruk, särskilt av centralstimulerande ämnen som amfetamin och kokain.

Asarone,

C12H16O3, ett hallucinogent ämne som har vissa likheter med meskalin. Ämnet finns i kalmusrot.

Aschenbrandt,

Theodor, tysk militärläkare verksam under senare delen av 1800-talet, pionjär när det gällde militär användning av centralstimulantia. Under en militär höstmanöver 1883 blandade han i hemlighet kokain i soldaternas vatten och vinransoner och behandlade skadade soldater med kokainpreparat. I Allg. Militär Zeitung skrev han 1886 följande: "Kokavin har en uppfriskande verkan och bärs av soldaterna i deras fältflaskor och kan användas vid behov för att motverka hunger. På detta sätt kan soldaterna undvara föda i åtta dagar. Utmärkta resultat har också uppnåtts av idrottsmän, bergsbestigare och jägare. Det finns inga biverkningar och man kan utan svårighet återgå till normal föda".

Asfyxi,

syrebrist i organismen, höggradig andnöd, symtom vid överdos.

ASH-beroende,

förkortning för ett beroende av ångestdämpande, lugnande och sömngivande medel (anxiolytika, sedativa, hypnotika).

Ashishin,

se Alo-addin.

Ash Ra,

tysk rockgrupp bildad 1970, ledd av Manuel Göttsching. Gruppen var en av pionjärerna inom tysk experimentalrock med starkt drogpåverkad kosmisk och meditativ musik. På skivan Seven up (1973) medverkade exempelvis den amerikanske "LSD-poeten" Timothy Leary.

Askorbinsyra

används ofta som utdrygningsmedel vid försäljning av narkotika i pulverform. Genom att blanda i askorbinsyra och/eller billigt druvsocker kan narkotikalangare avsevärt öka sin vinst. Askorbinsyra används också av opiatmissbrukare för att surgöra den lösning som exempelvis heroinister löser sitt pulver i innan de injicerar det.

Aspirera,

suga upp t ex maginnehåll. En person med sänkt medvetande, t ex till följd av alkohol- eller narkotikaförgiftning, kan råka stöta upp maginnehåll som kan sugas över i lungorna. Även detta kallas att aspirera och kan resultera i kvävning.

Aspirin,

varunamn för acetylsalicylsyra. Andra varunamn är bl a Magnecyl, Albyl.

Assasiner,

haschichins, haschbrukarna, från arabiskans haschschasch, en som berusar sig på haschisch. Detta var korsfararnas benämning på anhängarna till den shütiska sekten nizariismailiya. Denna grundades av Hasan ibn Sabah som 1090 förskansade sig i fästningen Alamut i de persiska Elbruzbergen. Då Alamut förstördes 1256 upphörde i stort sett sektens verksamhet. Assasinerna var kända för sin grymhet, vilken enligt korsfararna orsakades av att de berusade sig på hasch innan de gick i strid. Assasinerna använde sig av lönnmord i sin kamp, vilket gett upphov till det engelska och franska ordet för mördare, assasin.

Astma,

andningssvårigheter som vållas av kramp eller spasmer i bronkerna. Astma kan bero på allergi, vilket är det vanligaste. Missbrukare plågas ofta av astma och bronkiter. Detta sammanhänger ofta med att de i regel också är storrökare av tobak. Det kan också bero på att de använder droger som i perioder dämpar hostreflexen så att de inte på naturligt sätt befriar sig från slem. Astma behandlas med preparat som vidgar luftrören.

Astmagräs,

slanguttryck för lobelia.

Ataktiska rörelser,

se Ataxi.

Ataractica,

ataracticum, ataraktika, samlingsbeteckning för lugnande medel.

Atarax,

varunamn för hydroxizin, ett lugnande medel av bensodiazepintyp, narkotikaklassat enligt förteckning II.

Ataxi,

rubbad koordination (stört samspel) av muskelrörelser, ett symtom vid kraftig berusning eller förgiftning.

Athenagruppen,

tillsatt av regeringen 1989 med uppgift att bedriva information i alkohol- och narkotikafrågor. Gruppen bestod av representanter för myndigheter och folkrörelser och bedrev 1989-92 olika informationskampanjer för ca 10 miljoner kronor per år. Gruppens uppgifter har senare förts över till Folkhälsoinstitutet.

Athena-jouren,

telefonjoursverksamhet riktad främst till missbrukarnas kamrater, som behöver råd om hur man hjälper en vän med missbruksproblem. Verksamheten drivs av FMN (Föräldraföreningen mot Narkotika), RFHL (Riksförbundet för hjälp åt läkemedelsmissbrukare), Hassela Solidaritet och Ungdomens Röda Kors, med statligt stöd.

Atoxisk,

ogiftig.

Atrofi,

tillbakagång, förtvining av delar av kroppen, t ex muskelatrofi efter benbrott eller nervskada. (Om den ökade olycksfallsrisken hos narkomaner, se Kroppsliga komplikationer till narkotikamissbruk.)

Atropa belladona,

latinskt namn för belladonna.

Atropin,

hyoscyamin C17H23NO3, ett färglöst kristallinskt ämne som utvinns ur växten belladonna, men som även finns i andra växter. Det är nära släkt med skopolamin. Varunamn är Atropin (injektionsvätska) och Isopto-Atropin, Atroptin (ögondroppar). Ämnet blockerar vissa verkningar av signalsubstansen acetylkolin så att utsöndringen av saliv, svett och magsaft hämmas och musklerna blir avslappnade (spasmolytisk effekt). Hjärtrytmen påverkas, trycket i ögat ökar och pupillerna vidgas. Högre doser kan ge kraftiga hallucinationer och delirium. Atropin har en viktig militär användning som motgift mot nervgas. Atropin har varit modell för många syntetiskt framställda läkemedel.

Attackterapi,

konfrontationer (encounters) är en typ av direkt, ofta aggressiv samtalsterapi som är vanlig inom narkomanvården. I mindre grupper med 3-7 personer konfronteras missbrukaren med de felsteg han begått. Terapeuten eller andra medpatienter riktar kritik mot förljugna och "flummiga" attityder. Den angripne får försvara sig, vilket leder till att ordväxlingarna ofta blir häftiga. Det ingår i terapeutens uppgift att avsluta gruppen först när alla känslor ventilerats. I terapeutiska samhällen av amerikansk typ (se Synanon) står encounters på schemat minst tre gånger i veckan. Dessa utgör ett väsentligt inslag i behandlingen, eftersom det i dem sker en uppfostran till en ny moral och nya förhållningssätt. Missbrukare med en skör, svagt integrerad personlighet (borderlinefall) tål dock inte denna psykiskt påfrestande behandling. De bör därför behandlas individuellt och ges mera stöd och vägledning. (Se även Kon- frontationsterapi. )

Aunt Hazel,

Aunty Hazel, slanguttryck för heroin.

Aunt Mary,

slanguttryck för marijuana.

Aura,

förebud, förnimmelse av förestående epileptiskt anfall, en vanlig komplikation till missbruk.

Autism,

slutenhet, kontaktlöshet, inåtvändhet - ett psykiskt symtom vid t ex schizofreni. Hos barn finns sällsynt infantil autism, ett tillstånd i vilket barnet är tyst och stumt, något som skulle kunna bero på hjärnskada. Autism kan också ses vid svåra toxiska psykoser. (Se Psykiska komplikationer till missbruk.)

Ava,

se Kava.

Av banan,

synonymt med "ute och reser", "utflippad", slanguttryck som används för att karakterisera någon med bristfällig realitetsförankring, någon som har lämnat verkligheten.

AVE,

se Abstinence violation effect.

Aversionsbehandling,

en numera övergiven metod att söka inge alkoholister motvilja mot att dricka. I en viss terapisituation gav man den alkoholisten injektioner av apomorfin så att han mådde illa och tvingade honom därefter att dricka sprit som han kräkte upp. På så sätt skulle han utveckla motvilja mot alkohol. Resultaten av aversionsbehandling har aldrig varit särskilt uppmuntrande.

1) En behandlingsåtgärd med avsikten att bryta en pågående missbruksperiod, 2) den period (några dagar till någon vecka) då en missbrukare själv avbryter narkotikatillförseln, och de fysiska och psykiska effekter detta medför. Avgiftningen av narkomaner sker ofta på sjukhus, särskilt när det gäller morfin- och sömnmedelsmissbrukare. Speciella avgiftningsavdelningar finns i regel i varje län på ett centralt beläget sjukhus. En avgiftningsavdelning har medicinsk och psykologisk expertis samt den erfarenhet som behövs för att hantera de särskilda problem som kan uppstå i samband med abstinenstillstånd. Ett sjukhus kan också erbjuda kroppssjukvård, t ex behandling av infektioner och tandvärk. I praktiken sker många avgiftningar genom att missbrukarna försöker "tända av" på egen hand, kanske med drogfria kamraters och familjemedlemmars stöd. Amfetaminmissbrukare brukar själva kunna klara avtändningar genom att använda lugnande medel och/eller alkohol samt sova några dygn efter en missbruksperiod. Morfinister har ett mer uttalat fysiskt beroende, och endast få av dem har den psykiska styrka som krävs för att genomgå en s k cold turkey, en avgiftning utan några som helst mediciner. Läkemedelsmissbrukare kan med stöd av familjen och psykologisk/psykiatrisk expertis ibland helt enkelt sakta reducera sina medicindoser ner till noll (s k ned- eller uttrappning). Många avgiftningar sker ofrivilligt genom att missbrukarna tas in i häkte eller i fängelse. Kriminalvårdens sjuksköterskor och läkare brukar kunna ge viss medicinsk hjälp. Vid inläggning på sjukhus inleds vården med en noggrann läkarundersökning. Ofta medför denna undersökning akutremiss till en annan instans inom sjukvården. Ibland är missbrukaren så rädd för att lägga in sig på sjukhus att han anländer till avdelningen kraftigt narkotikapåverkad. Missbrukets natur och art fastställs t ex genom urinanalys. Läkare ställer under vårdtiden diagnosen på eventuella psykiska eller fysiska sjukdomstillstånd. Många missbrukare har personlighetsstörningar, och det är nödvändigt att dessa diagnostiseras. Det innebär inte att patienterna sjukförklaras men är viktigt för planeringen av den fortsatta rehabiliteringen och för beslutet om vilken typ av behandling missbrukaren behöver. Abstinenssymtom. Under avgiftningen, som ofta pågår under tre veckor, utvecklar missbrukaren abstinenssymtom. Symtombilden beror på vilka droger han missbrukat. Behandlingen går bl a ut på att dämpa abstinenssymtomen. Missbrukare av centralstimulantia är ofta motoriskt oroliga och rastlösa och överdrivet misstänksamma. De behöver i allmänhet ingen medicinering. När amfetaminet gått ur kroppen faller de i en djup sömn som kan vara i flera dygn. Ibland måste dock de eventuella paranoida vanföreställningarna (nojan) behandlas med neuroleptika. Tillfällig medicinering med lugnande läkemedel kan behövas. Morfinabstinensen når sitt maximum på tredje eller fjärde dygnet och karakteriseras av influensaliknande symtom - rinnande ögon, nysningar och värk i hela kroppen samt trötthet och ibland feber. Ofta förekommer också diarré och illamående. Psykiskt domineras tillståndet av ångest, rastlöshet och irritabilitet. Sömnrytmen har drabbats genom missbruket och normaliseras inte på lång tid. Den medikamentella behandlingen kan bestå i att Catapresan (klonidin) ordineras, egentligen ett medel mot högt blodtryck som har egenskapen att "släcka ut" abstinensreaktionen. En annan behandling kan vara nedtrappning med preparatet Doloxene (dextropropoxifen). Akupunktur används ibland vid morfinavgiftning. Cannabismissbrukare (haschmissbrukare) har en långvarig avtändning som når sitt maximum under tredje veckan. Detta beror på att cannabinoiderna stannar kvar mycket länge i kroppens fettvävnad och endast långsamt elimineras. Abstinenssymtomen utvecklas i takt med att cannabinoiderna försvinner ur kroppen och yttrar sig i retlighet, irritabilitet och paranoida reaktioner. Sömnrytmen är störd. Även vid läkemedelsberoende, läkemedelsmissbruk kommer abstinenssymtomen sent, oftast i andra veckan. De yttrar sig i oro, nervositet, sömnlöshet, krypningar i huden, märkliga upplevelser av att man glider bort ifrån sig själv (depersonalisation) och att man inte är i verkligheten (derealisation). Längtan efter drogen, ett "sug" erfar alla missbrukare under abstinensen. Detta "sug" kan bli olidligt och leda till att de lämnar sjukhuset för att börja missbruka igen. Ofta får personalen ta emot all olust i form av vredesutbrott och klagomål över vården. Missbrukarna har, när de faller till ro i vården, ett uppdämt behov av att samtala och analysera sin situation. De är ofta modfällda, t o m djupt deprimerade och behöver uppmuntran och stöd. Det är därför viktigt att missbrukare under avgiftningsperioden får tillfälle till individuella samtal och gruppsamtal med vårdpersonalen. Samtalen minskar ångesten, och därigenom kan användningen av läkemedel begränsas. Även en mycket nedgången missbrukare kan vara i relativt gott skick och drogfri efter tre veckors vård. I bästa fall blir avgiftningen inledningen till en fortsatt rehabilitering med syfte att uppnå drogfrihet även utanför sjukhusets och behandlingshemmens skyddande väggar.

Avkriminalisering,

juridisk term som innebär att man inte längre straffbelägger en handling som tidigare ansetts brottslig och medfört böter eller fängelse. (Se även legalisering.)

Avmagring,

vanligt symtom vid narkotikamissbruk, i synnerhet vid amfetaminmissbruk. (Se Anorexia och Aptitlöshet.)

Avtänd,

uttryck som används när en missbrukare helt har avbrutit sitt narkotikamissbruk, synonymt med abstinent.

Avtändning,

en process under vilken en missbrukare försöker minska sitt drogintag i avsikt att bli helt nykter, dvs avtänd. En missbrukare talar om att han befinner sig "under avtändning" när drogerna lämnar kroppen.

Ayahuasca,

indiansk beteckning i Peru, Bolivia och Ecuador för yage, en hallucinogen dryck tillredd av barken från trädet Banistriopsis caapi. [Fel! Korrekt stavning är BaniSTERIopsis Caapi]

Azteker,

indianfolk i centrala Mexicos högland. Från 1300-talet fram till den spanska erövringen på 1520-talet byggde aztekerna upp ett mäktigt, högkulturellt imperium. De hade en högt utvecklad läkekonst där olika droger användes. I likhet med Inkafolket använde aztekerna kokablad i berusningssyfte och i sin religionsutövning.

Bad seed,

slanguttryck för meskalin.

Bad trip,

otäcka hallucinationer efter intag av LSD.

Badoh-negro,

frö från blomman för dagen.

BAK-projektet,

(BAK - beskrivning av klient), namnet på en stor svensk studie av 1 ) olika institutioner som bedriver narkomanvård, 2) de klienter som behandlas inom dessa och 3) utfallet av den givna behandlingen. En grupp forskare under ledning av Erik Änggård, då professor vid Karolinska institutet, utarbetade 1981 på uppdrag av regeringen och Delegationen för social forskning (Dsf) datainsamlingsinstrumenten BAK 1, BAK 2 och BAK 3. Olika narkomanvårdsenheter lämnade därefter bidrag i form av ifyllda frågeformulär till den centralt placerade forskargruppen, som stod för databearbetningen. Änggård efterträddes 1985 av professor Gösta Berglund vid pedagogiska institutionen, Uppsala universitet. Då bytte projektet också namn till Swedate (Swedish Drug Addict Treatment Evaluation). Så småningom förkortades projekttiden. Dsf gav anslag endast till vissa databearbetningar. År 1989 kom en rapport av forskarna Anders Bergmark, Bam Björling, Leif Grönbladh, Börje Olsson, Lars Oscarsson och Vera Segreaus, med titeln Klienter i institutionell narkomanvård. Analyser av bakgrund, behandling och utfall. Samma år flyttade projektet till institutionen för socialt arbete vid Stockholms universitet. (Angående resultaten, se Behandlingshem och övrig institutionsvård för vuxna missbrukare samt Prognos av förloppet vid drogmissbruk.)

Bakrus,

ett tillstånd efter själva ruset. Det karakteriseras i allmänhet av trötthet, huvudvärk och ängslan. Under ett bakrus är tröskeln mot ångestattacker lägre än vanligt.

Bakteriella infektioner,

inflammationstillstånd orsakade av sjukdomsalstrande bakterier, dvs encelliga mikroorganismer. Det är en vanlig form av kroppslig komplikation till narkotikamissbruk. Narkomaner har nämligen anmärkningsvärt låg motståndskraft mot dessa infektioner, vilket sammanhänger med att de ofta är undernärda. Levern är redan i förväg överbelastad av gifter och orkar inte att ytterligare engagera sig i kroppens försvar. Lokala infektioner eller inflammationer förekommer i kärlväggen (tromboflebit) på de ställen där narkotikan injicerats. Inflammationen kan därifrån sprida sig till lymfvägar och lymfkörtlar. Det är ofta de egna stafylokockerna (varbakterierna) från huden som via injektionerna kommer in i kroppen. En vanlig typ av hudåkomma är de s k tjackrosorna. De orsakas av en utsådd av bakterier via blodbanorna och manifesterar sig i form av ett stort antal små rodnader som är spridda på huden. Det är av okänd anledning enbart amfetaminister som får detta symtom. "Rosorna" brukar vara särskilt framträdande i ansiktet. De är tecken på att det funnits bakterier i det injicerade amfetaminet. En fruktad komplikation till de bakteriella angreppen är allmän blodförgiftning eller sepsis. Bakterierna i blodbanorna kan slå sig ner i hjärtklaffarna (endokardit), hjärnan (hjärnabcess) eller hjärnhinnorna (meningit). Frekvensen av bakteriella infektioner har i Lund-Malmöregionen minskat betydligt, sedan man där i samband med sprutbytesprogrammen lärt narkomanerna hygieniska vanor. Tuberkulos, orsakad av tuberkelbaciller, har sedan slutet av 1980-talet fått ökad spridning bland HIV-smittade narkomaner i särskilt utsatta storstadsområden. Multiresistenta tuberkelbakterier (bakterier som står emot alla kända antibiotika) har t ex 1992 börjat sprida sig bland narkomanerna i New York. Detta oroar starkt myndigheterna i staden, eftersom befolkningen är relativt oskyddad mot en tuberkulosepidemi. (Se även Kroppsliga komplikationer till narkotikamissbruk.)

Baldrian-Dispert,

varunamn för valeriana.

Balkanrutten,

transportväg för narkotika från Asien till Tyskland och Skandinavien. Heroin från odlingarna i Asien lastas om i Turkiet och transporteras vidare över Balkanområdet och upp igenom Östeuropa. Mutor underlättar frakten genom t ex Polen, som under 1990-talet blivit det stora transitlandet. På detta sätt transporteras nu heroin dels direkt till Tyskland, dels via färjeförbindelserna till Ystad och Karlskrona och därifrån huvudsakligen till Mälardalen, Göteborg och Oslo. Balkanrutten utökades 1992 med ett sidospår från de forna Sovjetrepublikerna, varifrån det importerades stora kvantiteter hasch. Ystads tullstation, med dess mycket begränsade resurser, visade sig 1992 vara smugglarnas enda allvarliga hinder utmed Balkanrutten från Asien till Norden. Tullen befarar att Sverige är på väg att bli ett transitland för tung narkotika. Under 1992 beslagtogs 15 kg heroin mot drygt 2,2 kg 1991. Likaså tog man 1992 ungefär 62 kg amfetamin mot 40 kg 1991. Av allt beslagtaget amfetamin var 25 procent tillverkat i Polen.

Balla ur,

slanguttryck för att inte klara av något, att vara avtrubbad av drogmissbruket.

Bambinos,

slanguttryck för amfetamintabletter.

Bananadine,

se Mellow yellow.

Bananskal,

rökning av, se Mellow yellow.

Banewort,

belladonna.

Bang,

banga, bangi, slanguttryck för hasch och marijuana.

Banga,

banga ur, slanguttryck för att våga, respektive inte våga.

Bantningsmedel.

Amfetaminpreparat har alla den effekten att de dämpar aptiten. Därför har de under en rad olika varunamn fått vidsträckt användning som bantningspiller. I Sverige var t ex preludintabletter, ett amfetaminpreparat, populärt under 1950-talet. I samband med amfetaminepidemin i början av 1960-talet blev det uppenbart att bantningsmedel kunde missbrukas. Socialstyrelsens läkemedelsavdelning drog då in alla bantningspreparat från listan över godkända läkemedel. I andra länder finns dock fortfarande sådana preparat att köpa över disk eller på recept. I Skåne förekommer bantningsmedel i form av "Helsingörspiller". Användningen av olika bantningsmedel i tablett- eller pillerform i normaldos ger sällan upphov till missbruk. De doser av aptitdämpande medel som finns i preparaten är nämligen ofta låga.

Barbital,

C8H12N2O3, lugnande och sömngivande preparat som tillhör gruppen barbirurater, narkotikaklassat enligt förteckning V. Det används inte som läkemedel i Sverige.

Barbiturater,

barbitursyrepreparat, barbitursyrederivat, en äldre grupp av lugnande medel och sömnmedel. Barbituraterna har helt kommit att ersättas av bensodiazepinerna. Kvar i FASS finns endast fenemal/fenobarbital, ett långtidsverkande barbitursyrederivat som ger skydd mot epileptiska kramper. Dessutom finns några få ultrakortverkande preparat som används till kortvarig narkos eller för inledning av mera långvarig narkos (generell anestesi). I narkossammanhang används oftast tiopental/tiomebumal (Pentothal Natrium) eller metohexital/enallynymal (Brietal). Barbiturater har en hämmande verkan på cellernas funktioner, särskilt nervcellernas. Jontransporten över cellmembranerna hämmas. Barbiturater var under förra hälften av detta sekel standardpreparatet för behandling av orostillstånd och sömnlöshet. Först på 1940-talet förstod man att preparaten kunde ge upphov till ett kraftigt fysiskt beroende med svåra abstinenstillstånd. Under avvänjningsfasen kunde patienterna få epileptiska kramper och omtöckningstillstånd, de fruktade barbituratdelirierna. Man fick under 60- och 70-talen också klart för sig att barbiturater är extremt toxiska (giftiga). Det visade sig att många självmordsförsök ledde till döden just på grund av att man inte kunde häva en barbituratförgiftning. Barbiturater har därför bl a i de nordiska länderna nästan helt ersatts av de mindre giftiga bensodiazepinerna.

Barbs,

slanguttryck för barbiturater.

Barrels,

slanguttryck för LSD.

Barrymore, John,

(1882-1942) amerikansk skådespelare, stor Shakespearetolkare, lysande filmskådespelare bl a i Dr Jekyll och Mr Hyde. Hans tilltagande alkohol- och drogproblem försvårade starkt hans arbete. Han kollapsade i en radiostudio och dog. Hans liv beskrivs i biografin Godnatt dyre prins (1945) av Gene Fowler.

Bas,

slanguttryck för morfinbas, ett brunt pulver, som innehåller morfin och råopium.

Base

eller free base är rena kokainkristaller.1 ) Base är i Sydamerika detsamma som kokapasta. 2) I USA är base slanguttryck för freebase-rökning av kokain.

Baseball,

slanguttryck för freebaserökning av kokain.

Baudelaire, Charles Pierre,

(1821-1867) fransk poet och kritiker. åtalades för obscenitet och hädelse i sin nyskapande diktsamling Lesfleurs du mal (Ondskans blommor) 1857. I Les Paradis artiflciels (De artificiella paradisen) 1860 beskrev han ingående hasch- och opiumrus. Dessa skildringar har blivit klassiska och åberopas ofta i senare litteratur. Hans liv förkortades av sjukdom, svält, alkohol och opium.

Bazokas,

1) cigaretter som innehåller kokapasta uppblandat med tobak och/eller marijuana, säljs främst på gatorna till fattiga missbrukare i Sydamerikas städer, 2) haschpipor med öppningar i båda ändar och stora som en tom hushållspappersrulle, ofta hemmagjorda av exempelvis just hushållsrullar eller dammsugarrör men ibland även tillverkade av bambu- eller glasrör.

BDMPEA,

brom-dimetoxi-fenetylamin, ett hallucinogent amfetaminpreparat, en designad drog. Det står kemiskt nära bromo-DMA (DOB) och brom-STP.

Beans,

slanguttryck för amfetamintabletter.

Beast,

slanguttryck för LSD.

Beatles,

1) slanguttryck för kokain. 2) den populäraste popmusikgruppen under 1960-talet, bestående av John Lennon, Paul McCartney, George Harrison och Ringo Starr som alla kom från Liverpool i England. Gruppen var starkt influerad av drogkulturen. De använde vid olika tillfällen amfetamin eller rökte marijuanacigaretter. Skivorna Help och Rubber Soul gjordes under cannabispåverkan. Med början 1965 använde Harrison och Lennon LSD. Det psykedeliska inslaget kulminerade på skivan Seargent Peppers lonely heart club band. Trots att Beatles-medlemmarna själva senare förnekat det, har många tolkat sångerna Lucy in the sky with diamonds, Fixing a hole och Being for the beneft of Mr Kite! som ordlekar kring cannabis och LSD-bruk. Experimenten med psykedeliska färger, klanger och drömmar fortsatte på skivan Magical mystery tour. I en intervju berättade John Lennon 1970 att "Help gjordes på marijuana, A Hard Day's Night på piller. Det är verkliga droger, kraftigare än marijuana. Jag har gått på piller sedan jag var femton, nej, sedan jag var sjutton eller nitton... sedan blev jag musiker. Enda sättet att överleva i Hamburg när man spelade åtta timmar varje natt var att ta piller. Man fick dem av kyparna... tabletterna och drickat. Jag var ett jävla hopplöst fyllo när jag gick på konstfack. När vi skrev Help började vi helt enkelt röka marijuana och slutade dricka sprit. Jag har alltid behövt en drog för att överleva. Sak samma med de andra men jag behövde alltid mer. Jag tog alltid mer piller, mer av allt, antagligen för att jag är tokigare". The Beatles väckte stort uppseende då de berättade att de rökt cannabis på toaletten i Buckingham Palace i samband med att de 1965 tilldelades Imperieorden av drottning Elisabeth II.

Beat,

beat generation, beatnikrörelsen, amerikansk social och litterär rörelse som började på 1950-talet i artistmiljöerna i San Francisco och Greenwich Village i New York. Engelskan beat betyder slagen, besegrad. Uttrycket beat generation, dvs den besegrade generationen, har troligen skapats av författaren Jack Keroac, vars bok On the Road (1956) är det klassiska verket från denna period. "The beaten generation" är en analogi till Hemingways uttryck "the lost generation". Det anspelar också på jazzens beat, dvs den grundpuls i musiken som spelas av rytmsektionen. Keroac ansåg att beat var en förkortning av beautitude (salighet, sällhet) och gav begreppet en religiös prägel med inslag av meditation, zenbuddhism och drogmystik. Beatnikrörelsen hade en romantisk inställning till dem som levde i samhällets utkant. Alkoholister och narkomaner idealiserades och sågs som rebeller. Beats hade en positiv inställning till haschrökning, även om haschpropaganda inte var något dominerande inslag i deras budskap. Beatnikrörelsen var föregångaren till hippierörelsen och dess förhärligande av droger.

Beatnik,

beatser, en person som bekänner sig till beatniksrörelsens ideal. (Se Beat.)

Beautiful lady,

slanguttryck för belladonna.

Becher, Johannes Robert,

(1891-1958) tysk författare och intellektuell ledargestalt i Berlin under 1910- och 20-talen. Under sin ungdom skrev han idealiserande om kokain och hänvisade till sitt kokainmissbruk för att slippa militärtjänsten. Som kommunist tvingades han gå i exil 1933. Fram till krigsslutet 1945 bodde han i Moskva, men han blev därefter en av de ledande krafterna i uppbyggnaden av Östtysklands kulturliv. Han författade landets nationalsång och var dess kulturminister från 1954. Han gav ut flera diktsamlingar - som ung i antiborgerlig, expressionistisk anda. Som äldre blev han socialrealist.

Beef,

slanguttryck för falsk narkotika.

Behandling,

se Avgiftning vid narkotikamissbruk, Behandlingshem och övrig institutionsvård för vuxna missbrukare och Öppenvård.

I början av 1970-talet började den privata vården för vuxna missbrukare att expandera. Socialstyrelsen gynnade framväxten av en rad behandlingshem, drivna i stiftelseform, vars privata vårdgivare stod för något nytt. De utvecklade ett rikt vårdinnehåll, och behandlingshemmen kunde fungera mer informellt, smidigare och snabbare än de offentliga institutionerna. De senaremyndigheternas alkoholistanstalter, "torkarna", och många av mentalsjukhusens avdelningar - fungerade däremot ofta mer som förvaringsplatser för samhällets utslagna. "Behandlingsrevoltörerna" hämtade sin inspiration från utländska modeller för terapeutiska samhällen, dels Maxwell Jones brittiska, dels Synanonrörelsen, den amerikanska varianten av terapeutiskt samhälle för narkomaner. Man ville liksom dessa bort från psykiatrins medicinska lösningar och bort från den sjukdomssyn som så länge omyndigförklarat missbrukaren. Det allmänt radikala politiska klimatet under 1970-talet var gynnsamt för dessa nya idéer. Det fanns en idealitet bakom förändringsprocessen, vars syfte var en levande alternativ vård. Det fanns emellertid också vissa brister i vårdplaneringen. Socialstyrelsen krävde t ex inte någon journalföring över hur vården bedrevs, vilket ledde till att det efterhand varit nästan omöjligt att utvärdera vårdinsatserna (med undantag för Swedates uppföljning, se nedan. Se även BAK-proj ektet. ) I socialtjänstpropositionen från 1982 framhölls att den enskilda vården skulle vara ett komplement till den offentliga. Idag är förhållandet det motsatta. Av vården på behandlingshem och institutioner för vuxna missbrukare drivs 60 procent i enskild regi och ofta i stiftelseform. Från 1982 till 1990 ökade den privata vården med nästan 500 procent, medan den offentliga minskade med 25 procent. Floran av behandlingshem har med tiden blivit stor och ganska vildvuxen. I behandlingshemmen kan man samtidigt ta emot upp till flera hundra gäster, vilket skiljer dem från familjevården där den enskilda familjen tar emot endast några få. Den offentliga institutionsvården för vuxna missbrukare omfattar drygt 3 000 vårdplatser. Bland dessa finns dels speciella avdelningar för avgiftning och rehabilitering inom psykiatrin, dels vårdplatser på moderniserade alkoholistanstalter. Svårt störda narkomaner med defekttillstånd eller kroniska psykoser återfinns dessutom ofta på avdelningar för särskilt vårdkrävande inom den psykiatriska vården. De kan då ha dömts till sluten psy,kiatrisk vård. De gamla alkoholistanstalterna kallas numera oftast "hem" (t ex Holmahemmet i Skåne) och tar emot både alkoholmissbrukare och narkomaner för frivillig vård eller vård enligt LVM, (lagen om vård av missbrukare). LVM-vården för narkotikamissbrukare har byggts ut under senare år i synnerhet i Stockholmsregionen och omfattar idag 135 vårdplatser mot Socialstyrelsens önskade 300. En av de äldsta stiftelserna för vård av narkotikamissbrukare är Vallmotorp i Sörmland från 1970-talet med 160 vårdplatser. Till Vallmotorpkoncernen räknas också DayTop-stiftelsen och stiftelsen Nordia (110 vårdplatser). RFHL (Riksförbundet för hjälp åt läkemedelsmissbrukare) har sedan 1970-talet drivit egna behandlingshem. Det mest kända är stiftelsen Skede Klockargård för 15 gäster, beläget i norra Småland. Klockargården erbjuder individuell psykoterapi och flerårig träning i att leva ett drogfritt liv. Stiftelsen RFHL-V-kollektiven har en rad olika behandlingsalternativ t ex Rebus, Smaragården, Kvarnen, Huddunge, Berga (för kvinnor) och Västmannafamiljer. (Se Familjevård för vuxna narkomaner.) Lewi-Petrus-stiftelsen marknadsför sig under namnet LP-stiftelsen och har i Venngarn 200 vårdplatser för missbrukare. Det är Pingstkyrkan som driver rörelsen, men ingen religiös påtryckning utövas på gästerna. Minnesotamodellen för behandling av alkoholister och narkotikamissbrukare lanserades i Sverige i början av 1980-talet. Den blev snabbt populär hos både patienterna och deras arbetsgivare, inte minst därför att den inledande vistelsen på behandlingshem bara omfattar en månad. Behandlingen är främst avsedd för dem som har arbete och ett socialt nätverk. Minnesotamodellen införde på nytt sjukdomsbegreppet inom svensk missbrukarvård. Det centrala för denna modell är nämligen att alkoholism anses vara en obotlig men behandlingsbar sjukdom. Alfagruppen, Alnarådets Lindängen, Nämndemansgården och Provitastiftelsen, för att nu nämna några, arbetar enligt Minnesotamodellen. Det finns också s k halv-vägshus (half-wayhouses) för de gäster som behöver längre tids rehabilitering under skyddade former. De missbrukare som gått igenom den första månadens terapi förväntas fortsätta söka stöd i AA-grupper eller NA-grupper. Det finns flera hundra sådana i Sverige. Korsaröds behandlingshem i norra Skåne tar sedan 1978 emot psykiskt störda missbrukare, en annars mycket eftersatt grupp av vårdbehövande. Vid Huddinge sjukhus, i Göteborg och i Malmö planeras ytterligare vårdplatser för dessa missbrukare med dubbla diagnoser. Vid St Lars sjukhus i Lund finns sådana platser på Vipelyckans behandlingshem. Behandlingsinnehållet vid alla dessa olika vårdinrättningar varierar starkt. Gästerna på de privata hemmen får i allmänhet hjälpa till med att sköta hus och trädgård, laga mat, städa etc. Oftast finns det en rad regler som de måste försöka följa för att behandlingen skall löpa tillfredsställande. I allmänhet är toleransen gentemot gästerna stor, men hot om våld eller införsel av narkotika på institutionen brukar medföra utskrivning. En amerikansk modell för terapeutiskt samhälle för narkomaner har fått stor användning också inom svensk narkomanvård. Den bygger på Synanon- och DayTop-rörelserna och har en hierarkisk vårdstruktur. Konfrontationer och anklagelser mot och bestraffningar av gästerna är vanliga ingredienser. Man använder också ett system av belöningar som kan bestå i att gästen får klättra uppåt på behandlingshemmets egen karriärstege och till sist själv bli terapeut. Transaktionsanalys (TA), den kanadensiske psykoanalytikern Eric Bernes kommunikationsmetod, används också sedan tjugo år tillbaka vid många svenska behandlingshem. Missbrukarna får lära sig att övervinna tendenser till barnsliga utspel och bli ärliga och raka mot andra. Ett kontrakt över hur den stegvisa förändringen skall gå till upprättas. Metoden kan tillämpas både inom individual- och gruppterapi och brukar tilltala missbrukarna, då den är relativt enkel att förstå och tillämpa. Kritiker har emellertid menat att metoden är ytlig och att många missbrukare lär sig den för att inom behandlingshemmets väggar nå en viss anpassning och vinna favörer. Fasprogram är ett vanligt begrepp vid behandlingshemmen. Det innebär att när gästen genom yttre färdigheter visat att han tillgodogjort sig innehållet i en fas av behandlingsprogrammet, får han flytta vidare till nästa och då ta mer ansvar för sin egen situation. Till sist kommer utslussningsfasen, som leder till ett eget boende och arbete. Inom ungdomsvården växte Hasselapedagogiken fram under mitten av 70-talet. Storfosterhemmet Hassela tog emot ungdomar som tvångsomhändertagits enligt den gamla barnavårdslagen och efter 1982 enligt LVU, lagen om vård av unga. Hasselapedagogerna använder inte uttryck som terapi eller behandling. Missbruk beror enligt deras synsätt på en felinlärning som kan rättas till genom fostran, utbildning och arbete. Hasselarörelsen och de goda resultaten av dess pedagogik har blivit mycket omtalade, men narkomanvården för vuxna har ändå inte anammat dess läror. Det har nämligen visat sig vara åtskilligt svårare att fostra personer som missbrukat i 10-15 år än ungdomar på glid. Mellan åren 1970 och 1980 växte det alltså fram en rad nya sätt och former för att behandla narkotikamissbrukare. Fortfarande visste man dock inte vilken typ av behandling som bäst passade de olika klienterna. För att försöka besvara den frågan bildades 1980 en arbetsgrupp under ledning av professor Erik Änggård vid Karolinska institutet i Stockholm. Gruppen startade 1981 det s k BAK-projektet (Beskrivning av klient). Totalt samlade forskare in uppgifter om 1 656 klienter på olika behandlingshem. BAK, som numera kallas Swedate (Swedish Drug Addict Evaluation), har presenterat flera rapporter. Enligt en av forskarna, Anders Bergmark, visar det sig att situationen för klienterna ett år efter en behandlingshemsvistelse ofta inte är tillfredsställande. I en intervju konstaterar han: "Det finns en övertro på vård och behandling i det svenska samhället. Men är det rimligt att vänta sig några mera lysande resultat? Med tanke på klienternas bakgrund och den många gånger bristfälliga utbildningen hos behandlingspersonalen så är inte förutsättningarna de bästa." Swedate har i en efterundersökning under ett år följt 438 av BAK:s klienter från 23 behandlingshem och slår fast att en väsentlig vinst av behandlingen naturligtvis är att klienterna under själva vårdtiden övergivit sitt narkotikamissbruk. Hälften av dem kunde fortsätta att leva drogfritt även under det första året efter behandlingshemsvistelsen. Emellertid kände sig endast 10 procent av dem helt friska, och totalt 15 procent hade både arbete och bostad. Kvinnliga missbrukare visade sig ha bättre prognos än manliga. Den sämsta prognosen registrerades bland dem som hade både alkohol- och narkotikaproblem. Sannolikt är observationstiden (ett år) i denna Swedate-undersökning för kort. Enligt forskare som George Vaillant och Lars-Magnus Gunne bör uppföljningstiderna vara upp emot tio år. Missbrukarkarriären brukar nämligen sträcka sig över just tio år. Man vet också att det tar lång tid, i genomsnitt minst tre år, att sluta missbruka narkotika. Det finns andra internationella studier som talar för att behandlingstidens längd snarare än terapiformen är det allt avgörande för det slutliga resultatet. Enligt dessa rön bör behandlingen i svårare fall vara flerårig. (Se Prognos, förlopp vid drogmissbruk. )

Bejerot, Nils,

(1921-1988) läkare, professors namn 1979, verksam som polisläkare i Stockholm och lärare i socialmedicin vid Karolinska institutet. Bejerot var en kontroversiell debattör som lanserade en uppmärksammad teori om narkotikamissbrukets epidemiska spridning genom psykosocial kontaktsmitta. Han ställde sig ytterst kritisk till den svenska narkotikapolitikens, enligt hans mening, alltför liberala inriktning och brist på effektiva tvångsåtgärder. Trots att hans huvudlinje var förslag om repressiva (straffande) åtgärder, kunde han som läkare tänka sig både en strikt behandling av Hasselas modell och lmetadonbehandling av svensk modell. Under 1980-talet påverkade han starkt den svenska narkotikapolitiken i mer restriktiv riktning utan att han fick något egentligt erkännande för det. Bejerot startade tillsammans med K A Westerberg m fl RNS, Riksförbundet narkotikafritt samhälle. Bland hans böcker märks främst Narkotikafrågan och samhället ( 1968), Narkotika och narkomani ( 1969), Inlägg i narkotikadebatten (1970), Addiction: an artificially induced drive (1974), Somatiska komplikationer vid narkotikamissbruk (1974), Narkotikamissbruk och narkotikapolitik (doktorsavhandling 1975), Missbruk av alkohol, narkotika och frihet (1978), Missbruk och motåtgärder (med Jonas Hartelius 1984) och Vardagsbilderfrån 30 års socialpsykiatrisk verksamhet (1984).

Bekadalen,

dalgång i Libanon (fortsättning av Jordanflodens gravsänka), ett centrum för cannabisodling och handel med hasch.

Belladonna,

torkade blad och rotdelar från växten atropa belladonna, art i familjen potatisväxter. Den blir upp till 1,5 meter hög med stora, skaftade, ovala blad och klocklik, brunviolett blomma samt svartglänsande bär. Den växer främst i södra och mellersta Europa men har även påträffats förvildad i Sverige. Hela växten är giftig, men särskilt bären. Namnet belladonna (på italienska "skön dam") kommer av att avkok av växten gavs som skönhetsmedel på grund av dess pupillvidgande effekt. Belladonnapreparat i form av ögondroppar har länge varit populära bland exempelvis skådespelare, eftersom de ger stora, vackra pupiller. De verksamma ämnena i belladonna är främst hyoscamin [Fel! Det heter hyoSCYAmin] men också atropin och skopolamin. Dessa substanser verkar genom att hämma vissa av signalsubstansen acetylkolins receptorer. Belladonna har haft stor betydelse inom folkmedicinen, eftersom dekokter av växten ger drömlika tillstånd med starka hallucinationer. (Det danska namnet är galnebaer!) Sedan 1960-talet förekommer belladonna också sporadiskt som experimentell drog bland missbrukare. Symtomen är muntorrhet, törst, rodnad i ansiktet, höjd puls (takykardi), pupillvidgning (pupilldilation), synstörningar, feber, oro, förvirring, hallucinationer, oförmåga att urinera (urinretention), kramper och vid höga doser medvetslöshet. Åtgärder vid överdoser är att framkalla kräkning och ge kol. Vid allvarligare symtom ges patienten eventuellt antidotbehandling på sjukhus.

Belushi, John,

(1949-1982) en mycket populär amerikansk komiker, skådespelare och rocksångare under 1960- och 70-talen. Han slog igenom med teaterföreställningen Lämlar, en satir över rockgalornas kult kring marijuana och heroin. Skådespelarna var emellertid själva indragna i kulten kring kokainet. Detta sniffades både på privata fester och under föreställningarna, som byggde på improvisationer och därför krävde vakenhet och blixtsnabb reaktionsförmåga. I den amerikanska TV-serien Saturday Night Live, ett populärt underhållningsprogram som i mitten av 1970-talet direktsändes vecka efter vecka, gjorde Belushi succé. I programmet flödade kokainskämten, och i kulisserna sniffade aktörerna själva kokain för att orka med att i högt uppdrivet tempo kunna skriva och direktuppföra sketcher, och för att vara på gott humör under sändningarna. Många av skämten drev med narkotikalagarna, och kokain framstod som en harmlös innedrog. Belushi fck också stor framgång som burlesk kultfigur i filmer som Deltagänget (1978) och Blues Brothers (1979). Belushi drevs in i ett maniskt kokainmissbruk. Han dog av en blandning av kokain och heroin på ett hotellrum i Hollywood. Journalisten Bob Woodward intervjuade ett hundratal personer med anknytning till Belushi och skrev efter hans död boken Wired (1984), en av de bästa och mest väldokumenterade skildringarna av kokainmissbruket i 1970-talets amerikanska underhållningsindustri.

Belöningscentrum,

det nervcentrum i djupare delar av hjärnan som hanterar känslor av lust, belöning och välbefinnande. Olika drogers euforiska effekter beror sannolikt på att belöningscentrum stimuleras. Endorfiner och dopamin är där viktiga signalsubstanser. Opiater stimulerar endorfinsystemet, medan centralstimulantia och alkohol ökar koncentrationen av dopamin så att fler dopaminreceptorer kan aktiveras. (Se Beroende av droger.)

Beng,

benj, persisk beteckning för cannabis.

Benn, Gottfried,

(1886-1956) tysk läkare, poet och essäist, ledande expressionist under 1910-talet. Hans liv och dikt präglades av en aristokratisk nihilism med en starkt cynisk ton - senare i livet även av en djup kulturpessimism och tro på att endast den konstnärliga formen kan rädda människan ur kaos. Tidigt drogs han till det mytiskt-irrationella i nazismen, som han dock övergav 1934, varefter han 1938 fick skrivförbud. Benns diktning har utövat ett stort inflytande på 1900-talets tyska poesi och efterkrigstidens europeiska estetiska debatt. Jämte Ernst Jünger var han den i sin generation som var starkast påverkad och fascinerad av kokainets effekter på psyket. Potenta hjärnor, skrev han, "stärker sig icke med mjölk utan med alkaloider."

Bennies,

slanguttryck för amfetamintabletter.

Bensen,

se Sniffning.

Bensetidin,

C₂₃H₂₉NO₃, smärtstillande preparat som tillhör gruppen opioider, narkotikaklassat enligt förteckning II. Det används inte som läkemedel i Sverige.

Bensfetamin,

C₁₇H₂₁NN₁ centralstimulerande medel och bantningspreparat, narkotikaklassat enligt förteckning II. Det används inte som läkemedel i Sverige.

Bensin,

se Sniffning.

Benzodiazepiner kallas den grupp av läkemedel som brukar ordineras mot ångest och sömnsvårigheter. Eftersom de är effektiva och relativt ogiftiga har de alltsedan de lanserades på 1960-talet helt dominerat förskrivningarna av lugnande och sömngivande preparat (92 respektive 73 procent). Bensodiazepiner kan emellertid skapa beroende och är därför narkotikaklassade enligt Läkemedelsverkets narkotikaförteckningar (LVFS) IV-V. I Sverige fanns 1991 följande bensodiazepinpreparat på marknaden. Varunamnen står inom parentes efter det generiska namnet: Alprazolam (Xanor) Diazepam (Apozepam, Diazepam, Stesolid, Stesolid Novum, Valium) Dikaliumklorazepat (Tranxilen) Flunitrazepam (Flunitrazepam, Rohypnol) Klonazepam (Iktorivil) Klordiazepoxid (Librium) Lorazepam (Temesta, Temesta Munlöslig) Midazolam (Dormicum) Nitrazepam (Apodorm, Mogadon, Nitrazepam) Oxazepam (Alopam, Oxazepam, Serepax, Sobril) Triazolam (Dumozolam, Halcion, Triazolam ) Historik. Kemisten Leo H. Sternbach, anställd vid läkemedelsföretaget Hoffman-La Roche, uppfann 1955 preparatet Librium. Det introducerades på marknaden 1960, och fem år senare kom nästa preparat, Valium. Marknadsföringen av preparaten var genomträngande. Antalet förskrivna tabletter ökade t ex i Sverige med 42 procent under åren 1965-1970. Därefter fortsatte användningen av olika bensodiazepinpreparat att öka fram till 1986. Eftersom ökningen skedde på bekostnad av giftigare preparat som barbiturater, hade Socialstyrelsen till att börja med inga invändningar. Detta så mycket mer som bensodiazepinerna visade sig ha flera fördelar jämfört med de äldre typer av sömnmedel som tidigare varit förhärskande på marknaden. Deras muskelavslappande och sömngivande effekter sätter nämligen in snabbt, de ger få biverkningar och är relativt sett ogiftiga. Det är svårt att ta livet av sig enbart med bensodiazepiner. Självmorden i sömnmedelsförgiftning i Sverige minskade t ex när barbituratkonsumtionen sjönk och ersattes av bensodiazepinerna. Kort tid efter bensodiazepinernas segertåg kom emellertid rapporter om att preparaten kunde missbrukas. Socialstyrelsen och Läkemedelsverket rekommenderade då läkarna att vara mer restriktiva med förskrivningen av bensodiazepiner. Förskrivningen av främst lugnande medel gick därför ned med 16 procent under 1986-1990. Flertalet läkare skriver numera ut mindre förpackningar allt i enlighet med Socialstyrelsens råd. De doser som ordineras per dag (PDD, prescribed daily dose) är också små, t ex 10 mg Diazepam eller 15 mg Oxazepam. Det finns dock stora regionala skillnader i de svenska läkarnas förskrivningsvanor. I t ex Göteborg skriver man ut dubbelt så mycket lugnande medel som i Stockholm. I västra Skåne, framförallt i Helsingborg och Malmö, är förskrivningen också hög och recepten generösa. En annan anmärkningsvärd uppgift är att huvudparten av förbrukarna är personer över 65 år. Dessa får i allmänhet större kvantiteter preparat på recepten. Dubbelt så många kvinnor som män ordineras bensodiazepiner. I debatten har man påpekat att detta kan bero på att kvinnors problem av läkaren gärna översättes till något som kan avhjälpas med läkemedel (problemen "medikaliseras"). Endast 20 procent av recepten skrivs ut av psykiatriker. Distriktsläkare och övriga specialister i den öppna vården ordinerar 50 procent av preparaten, och sjukhusanknutna läkare står för resterande 30 procent. Vid en undersökning av en distriktsläkarmottagning visade det sig att endast 20 procent av recepten baserade sig på en diagnos i patientjournalen. Detta tyder på att det gått slentrian i förskrivningarna. Enstaka privatpraktiserande läkare står för en anmärkningsvärt hög förskrivning av bensodiazepiner. I ett internationellt perspektiv är förbrukningen i Sverige totalt sett ändå låg. Mindre än en procent av befolkningen använder bensodiazepiner dagligen under mer än ett år, och 5-10 procent använder dem i kortare perioder under ett år. Trots att bensodiazepinförbrukningen i Sverige varit låg jämfört med andra länders har kritiken mot användningen av bensodiazepiner drivits sedan 1970-talet, främst av RFHL, och ökat under 1980-talet. Man menade att läkemedelsindustrin genom en cynisk och osaklig marknadsföring drev fram en skadlig överförskrivning av bensodiazepiner, och då särskilt i utvecklingsländer med svag eller obefintlig apotekskontroll. Kritiken sammanfattades bl a i böckerna Ångestför miljoner av Jartsell/Nordegren 1976 och Läkemedelsfrågan i Norden av Bruun 1982. I den allmänna debatten fick boken Jagflydde min oro (I'm dancing as fast as I can) av journalisten Barbara Gordon stor uppmärksamhet i början av 1980-talet. Boken är en självbiografisk skildring av en framgångsrik kvinna i övre medelklassen som "smygande" blir beroende av bensodiazepiner. I slutet av 1980-talet och början av 1990-talet uppmärksammade massmedia alltmer hur särskilt heroinmissbrukare systematiskt uppsökte olika läkare och fick utskrivet stora mängder bensodiazepiner för att underhålla ett blandmissbruk. Socialstyrelsen fick kritik för bristande tillsyn, långa handläggningstider etc. Det finns alltså en motrörelse mot överförskrivning av bensodiazepiner och mot att patienter under åratal tar preparaten dagligen. Kritiken gäller t ex hur kriser och kristillstånd skall behandlas i den öppna vården. Alla kan råka ut för kriser med ångest och sömnsvårigheter, men om läkaren då förskriver bensodiazepiner, riskerar patienten att fastna i beroende och missbruk. Patienten riskerar också att hindras i sin normala bearbetning av det inträffade, så att krisen "kapslas in" och förvärras. I debatten sägs att bensodiazepinerna jämnar ut toppar och dalar i livet och att människor blir som "zombies". En kontroversiell fråga är förekomsten av s k lågdosberoende. Vissa forskare menar att redan normala och till och med mycket låga doser av bensodiazepiner kan skapa ett lågdosberoende. Det handlar om att tablettätandet får en central roll i en människas liv. Det uppstår en stark psykologisk bindning. Problemen kring insomningsprocessen och rädslan för abstinens- och reboundfenomen blir så starka att den lågdosberoende upplever det som omöjligt att bryta tablettberoendet. Socialstyrelsen använder sig i sina råd och anvisningar av lågdosberoendebegreppet, då det uppenbarligen är en realitet för en del hjälpsökande patienter. Diagnosen fnns dock inte i WHO:s register och täcks inte av DSM IlI:s symtomlista för bensodiazepinberoende. Kortverkande bensodiazepiner har i enstaka fall utlöst psykiska förvirringstillstånd och våldshandlingar. Några fall i USA, där socialt välanpassade människor plötsligt och oväntat dödat nära anhöriga, sattes i början av 1990-talet i samband med ett av världens mest använda bensodiazepinpreparat, Halcion. Läkemedelstillverkarna gick i flera fall med på att betala stora skadeståndsbelopp. I några fall frikändes de som utfört våldsbrotten, eftersom de varit psykiskt otillräkneliga på grund av påverkan av bensodiazepiner. Fallen med svåra våldsbrott utlösta av bensodiazepiner fick stor uppmärksamhet i media, och de kortverkande bensodiazepinernas lämplighet som förstahandspreparat ifrågasattes. Dess försvarare hävdade dock att det i de flesta fall rört sig om doser som överskridit normaldoseringarna, och att preparaten ofta intagits under lång tid. Man hänvisade också till att exempelvis alkohol är en betydligt vanligare och farligare ulösningsfaktor för psykiska förvirringstillstånd och våld. Under 1980-talet blev vissa mindre nogräknade läkare kända för att mot ekonomisk ersättning gärna skriva ut de lugnande preparaten till särskilt heroinmissbrukare. Dessa missförhållanden påtalades av behandlare inom narkomanvården. Socialstyrelsen och Läkemedelsverket har gjort talrika försök att begränsa förskrivningen av bensodiazepiner och har t ex ordnat nationella konferenser om bensodiazepinerna och deras användning i vården. Kemi och farmakologi. Alla preparaten i gruppen har som namnet säger en kärna av bensodiazepin. Bensodiazepiner utövar sin effekt i det centrala nervsystemet via särskilda "bensodiazepinreceptorer", som i sin tur förstärker effekten av den hämmande transmittorn gamma-aminosmörsyra (GABA). (Se Signalsubstanser.) Effekten blir selektiv, dvs preparaten riktar in sig på endast vissa mottagarceller och påverkar därför inte hela centrala nervsystemet. Det är detta som gör preparaten effektiva och relativt ogiftiga. Bensodiazepiner elimineras genom nedbrytning i levern och utsöndring via njurarna. Elimineringstiden är relativt lång. Sedan man slutat att ta t ex diazepam (Valium) dröjer det omkring en vecka innan det mesta av läkemedlet har lämnat kroppen. Äldre personer bryter ned bensodiazepiner långsammare, och det finns risk för att preparaten ansamlas (kumuleras) i kroppen. Effekter. Bensodiazepiner ger i rätt dos sömn och lindring av ångest. De har också en muskelavslappnande effekt. Ett av preparaten, diazepam (Valium), har särskilt goda effekter mot epileptiska kramper och används därför inom akutvården. Känsligheten för bensodiazepiner är olika hos olika individer. Emellanåt kan de ge en paradoxal stimulerande effekt med talträngdhet och eufori, i högre doser ett rus. Bruk och missbruk. Bensodiazepiner anses av både läkare och Socialstyrelsen vara mycket värdefulla hjälpmedel, inte bara inom psykiatrin vid behandling av ångesttillstånd och kriser, utan också vid smärttillstånd i muskler och rygg samt för att lindra den oro som exempelvis hjärtpatienter kan ha. I förhållande till hur mycket preparaten används anses fallen av vanebildning och missbruk vara få. Djurexperiment visar att preparaten jämfört med exempelvis kokain är mycket svagt vanebildande. Att bensodiazepiner har en potentiell förmåga att skapa beroende är dock uppenbart. Regelbunden användning i terapeutiska doser kan ge både lindriga abstinensbesvär och ett s k reboundfenomen, vilket innebär att den som upphör att ta sömntabletter kanske får tillbringa några nätter i sömnlöshet innan den naturliga sömnen återkommer. Fenomenen är dock vanligen svaga och övergående. Abstinensbesvären kan emellanåt vara svårare och bestå av värk i huvud eller muskler samt överkänslighet för ljus och ljud. Patienten kan bli skrämd och misstolka sina besvär - och väljer kanske därför att fortsätta med medicineringen. På detta sätt uppstår lågdosberoende. För att diagnosen beroende enligt DSM III skall kunna ställas, krävs att minst tre av de nio symtom, som är upptagna i dess diagnostiska lista, skall finnas med i sjukdomsbilden, däribland förlorad kontroll över användningen av preparaten, toleransökning, abstinenssymtom. Dessutom måste även arbetskapaciteten och förmågan att upprätthålla sociala relationer ha påverkats. Ovannämnda symtom skall ha funnits sedan minst en månad tillbaka. Enligt tillgänglig vårdstatistik söker sig läkemedelsmissbrukare mera sällan till sjukhus för avgiftning. Av de 100 000 missbrukare av alkohol och läkemedel som under en tioårsperiod (1974-1984) vårdades vid psykiatriska kliniker i Sverige var endast 2,5 procent rena läkemedelsmissbrukare. Färskare siffror finns inte, men de ovanstående torde fortfarande vara aktuella. Tillgänglig statistik från psykiatriska sjukhus i Stockholmsområdet visar dock att av de patienter som läggs in för vård använder 15 procent lugnande preparat. Klientorganisationen RFHL menar att läkarna och Socialstyrelsen underskattar problemet och att ca 200 000 personer kan ha ett lågdosberoende. RFHL får kontakt med dolda läkemedelsmissbrukare (6 000 på 17 år) och har som en konsekvens av det stora hjälpbehovet skapat egna behandlingshem och egen stödverksamhet. Blandmissbruk. Undersökningar från 1990 visar att 25 procent av patienter med alkoholproblem också använder bensodiazepiner. En viss typ av snabbverkande bensodiazepiner, Rohypnol ("torrsprit"), har 1992 blivit populärt bland alkoholister som medel mot ångesten under bakfylla. Vid narkomanvårdsavdelningar har de ftesta av patienterna förutom den illegala narkotikan använt alkohol, bensodiazepiner eller värktabletter. Narkomanerna som är skickliga i att dupera vänder sig i allmänhet till olika läkare för att få tag på tabletterna. Kroppsliga komplikationer. Ett samband mellan bensodiazepinkonsumtion och höftledsfraktur har konstaterats hos äldre kvinnor. Läkemedelsmissbruk kan som annat missbruk orsaka trafikolyckor och andra olycksfall. Från Göteborg rapporterades 1987 sju fall av fosterskador efter kontinuerlig användning av större doser bensodiazepiner under graviditet. Sådana skador och komplikationer har inte kunnat bekräftas av andra studier. Psykiska komplikationer. Bruk och missbruk av bensodiazepiner kan framför allt leda till beroende och långvariga abstinensbesvär med värk i kroppen, yrsel, koncentrationsstörningar, nedstämdhet och känslor av att man håller på att förlora förståndet. Hos äldre personer kan missbruket leda till förvirringstillstånd. Behandling. Långsam nedtrappning av preparaten över 4-6 veckor gör abstinensbesvären uthärdliga. Samtidigt behöver patienterna stöd och insiktsskapande terapi i grupp eller/och individuellt. De måste nämligen lära sig att klara sin livssituation utan tabletter. Efter avgiftningen får patienterna dessutom stöd på öppen mottagning, ofta en gång i veckan hos terapeut under minst ett år framåt. Länkmöten (AA-möten) är värdefulla. Behandlingsstrategier har utformats vid S:t Görans sjukhus i Stockholm, som driver det sk TUB-projektet (TUB = terapi och utvärdering av bensodiazepinberoende). Mer än hälften av de läkemedelsberoende visar sig kunna bli tablettfria. RFHL driver ett särskilt stödprogram för läkemedelsberoende, Kilen. En grupp av läkemedelsberoende personer kommer emellertid alltid att finnas kvar. Det rör sig om människor med svår psykisk sjukdom, t ex borderlinetillstånd eller kroniska depressioner. Dessa personer har så svår ångest att läkare måste rekommendera dem att ta sina ångestdämpande bensodiazepiner, eftersom de annars kanske inte orkar leva. De får därför även all annan tänkbar psykiatrisk hjälp. Förebyggande åtgärder. Upplysning om bensodiazepinernas vanebildande egenskaper bör integreras i skolans drogundervisning. Undersökningar har visat att en del tonåringar börjar använda bensodiazepiner som de i hälften av fallen får av sina mödrar. Okunnigheten om riskerna med lugnande medel och sömnmedel är fortfarande stor. Länk- och klientorganisationer har som för andra missbruksmedel en viktig roll i arbetet med att sprida information om missbruksrisker till allmänheten och bland sjukvårdspersonal. De särskilda projekt inom sjukvården som arbetar med bensodiazepinmissbrukare har också en uppgift i dessa sammanhang. Många har också framfört krav på förbättrad kontroll av läkarnas förskrivningsvanor och av enskilda patienters recept för att motverka läkemedelsmissbruk. Med dagens datoriserade system för läkemedelsrecept är det tekniskt enkelt att lägga in rutiner för att larma när någon enskild läkare har ett starkt avvikande förskrivningsmönster. Det är också möjligt att kartlägga om någon enskild går runt bland olika läkare och får stora mängder bensodiazepiner förskrivna. Hittills har dock sådana system inte kunnat införas, ehersom beslutsfattarna värderat främst patienternas men i någon mån också läkarnas sekretesskydd högre än vinsterna av en kontroll. Socialstyrelsens regionala tillsynsenheter som inrättades 1991 har bl a till uppgift att granska läkarnas förskrivningsvanor och åtgärda missförhållanden i samråd med bl a apoteken och lokala läkemedelskommittéer. Den allmänna debatten om bensodiazepinernas användning, rapporter från behandlingsprogram för läkemedelsmissbrukare och propåer från klientorganisationer gjorde att Socialstyrelsen 1990 utfärdade nya råd och anvisningar för förskrivning av bensodiazepiner (Beroendeframkallande psykofarmaka. Allmänna rådfrån Socialstyrelsen 1990:7). Socialstyrelsen anger här att riktlinjer för restriktiv användning av bensodiazepiner bör utarbetas av läkemedelskommittéer och lokala samrådsgrupper. Socialstyrelsen konstaterar sammanfattningsvis att: * bensodiazepinpreparat är de lämpligaste läkemedlen vid svår ångest och oro, då andra behandlingsåtgärder inte haft effekt * läkaren alltid bör överväga icke beroendeskapande alternativ såsom antihistaminer eller antidepressiva mot sömnlöshet respektive ångest * beroendeframkallande ps; kofarmaka skall ordineras med största försiktighet * beroendeframkallande psykofarmaka inte bör förskrivas till patienter i vissa risksituationer * bensodiazepinpreparat ibland kan ges vid svårare alkoholabstinens under kontrollerade former vid dagliga besök, exempelvis på specialmottagningar. Socialstyrelsen uppmanar vidare läkarna att vara särskilt försiktiga vid förskrivning av bensodiazepiner till * unga patienter och i synnerhet ungdomar i mognadskris * patienter med realångest om inte andra åtgärder samtidigt vidtas * patienter som kan förmodas behöva psykofarmaka under lång tid * patienter som kräver dosökning * patienter som begär upprepad förskrivning * patienter med känt eller misstänkt missbruk eller med nära anhörig som är känd missbrukare * patienter som läkaren inte känner närmare. Socialstyrelsen rekommenderar följande riktlinjer som grund för lokala behandlingsregler: * Undvik att skriva ut bensodiazepiner vid de första läkarbesöken. Awakta effekten av den psykoterapeutiska kontakten. * Undvik rutinmässig användning av sömnmedel i sluten sjukvård. * Förbehåll behandlingen svåra fall där stöd och rådgivning inte räcker. * Ge om möjligt enbart nattdos för att undvika trötthet och nedsatt reaktionsförmåga under dagen. * Lägg fast en maximal dygnsdos. * Lägg fast en maximal behandlingstid. * Dosera flexibelt. * Använd medicineringen för att vinna terräng i kampen mot ångest. Kombinera med andra åtgärder som fobiträning, avslappning och sociala insatser. * Sluta med medicinen successivt för att minska abstinensbesvär. * Om långvarig medicinering är ofrånkomlig bör läkaren samråda med en psykiater och åtminstone en gång om året låta patienten pröva att sluta med medlet. Bensodiazepinernas användning är fortsatt kontroversiell. Deras förespråkare understryker att preparatens verkan är effektiv och specifik, och att medlen effektivt lindrar ångest och befrämjar sömn. De understryker också preparatens låga giftighet och därmed den låga självmordsrisken, samt att de svåra ångesttillstånd som de ibland sätts in emot är långt plågsammare än preparatens biverkningar. Man menar också att fallen av vanebildning och missbruk är relativt få i förhållande till preparatens omfattande användning. Man varnar också för att debatten om bensodiazepinernas risker kan leda till för liten förskrivning och undermedicinering. Läkare tvekar att skriva ut bensodiazepiner, och patienter vågar inte ta sin medicin på grund av debatten i massmedia och får därför lida i onödan. Kritikerna hänvisar till de ovan anförda missbruksriskerna, att förskrivningen lätt blir slentrianmässig, att det handlar om symtombehandling och att den viktiga REM-sömnen störs. Dessutom permanentas kristillstånd i stället för att bearbetas. Frågan om bensodiazepinernas för- och nackdelar har delat experter och behandlare i två läger. I upprop och skrivelser till myndigheter har de uppmanat till en mer positiv eller mer negativ hållning. Socialstyrelsen och Läkemedelsverket har också hållit s k konsensuskonferenser för att ena de olika åsiktsriktningarna. Eftersom olikheterna till en del beror på grundläggande ideologiska ställningstaganden i synen på psykiatri och samhällssystem samt på olika behandlarerfarenheter, är inställningen till bensodiazepinerna ännu mycket varierande. Inte ens bensodiazepinernas argaste kritiker anser dock att medlen helt kan undvaras i vården. Inte ens preparatens ivrigaste förespråkare försvarar slentrianmässiga "högdosförskrivningar" eller förnekar att det finns allvarliga biverkningar. Som i mycket annan medicinsk verksamhet handlar det om att hitta en lämplig avvägning.

Bensylmorfin,

C24H25NO3 (3-bensylmorfin), morfinderivat, smärtstillande medel härlett ur morfin, narkotikaklassat enligt förteckning II. Det används inte som läkemedel i Sverige.

Benz,

benzies, slanguttryck för amfetamin.

Benzoylmetylekgonin,

kemisk beteckning för kokain.

Berben,Anita,

(1899-1928) tysk nakendansös som på 1920-talet väckte sensation på teatern "Weisse Maus" i Berlin. Hon dansade med sminkade bröstvårtor och framställde orgasm på scenen. Hon blev dyrkad musa i Berlins litterära kretsar. Kokain och hennes sexuella utlevelse tolkades av flera författare som en väg till intellektuell frigörelse. Hon dog av en kokainöverdos.

Bergman, Hjalmar,

(1883-1931) en av Sveriges mest kända och framgångsrika författare. Hans liv och författarskap präglades av att han under barndomen hade utsatts för en både oförstående och beskyddande uppfostran. På grund av sin psykiska överkänslighet, sin hypokondri och sin starka svartsjuka levde han länge ett isolerat liv med sin hustru Stina, född Lindberg. Sedan han blivit medveten om sin homosexuella läggning kastade Bergman sig ut i ett hektiskt umgängesliv med likasinnade umgängesvänner bland skådespelare och konstnärer, detta i en tid då homosexualitet fortfarande var kriminellt. Från att ha varit den i borgerliga värderingar insnärjde outsidern, som frivilligt valt isoleringen, blev han den av samhället utstötte. Allt detta måste ha bidragit till att han tidigt började använda alkohol i övermått. Mot slutet av sitt liv blev han allt mer alkoholiserad. Känt är att han då, under sina många vistelser i Berlin, även missbrukade droger, framför allt kokain. Han har själv i brev och för besökande vänner berättat om sitt missbruk: "Sista tiden har ju varit svår för mig, men det har gått medelst cognac om dagarna och cox på nätterna". När han sista gången i desperation och svårt nergången återvände till Berlin, hade han för sina vänner nämnt att han planerade ta sitt liv. Till sin syster hade han sagt: "Men nu så har jag räknat ut bästa sättet: jag ska samtidigt dricka och ta pulver. Det tar bättre så. Man kommer bort. Det är väl härligt det." Det är emellertid osäkert om han använde kokain i samband med sin död på ett hotellrum i Berlin nyårsdagen 1931. Snarare var det hans alkoholism som gjorde att hjärtat inte längre orkade. Bernice, bernies,

slanguttryck för kokain.

(Drug dependence), narkomani, eufomani, missbruk. Enligt WHO (Världshälsoorganisationen) och diagnossystemet DSM III utmärks drogberoende av följande kliniska karakteristika: En toleransökning gentemot respektive drog uppträder, vilket ofta leder till dosökning. Med detta menas att den som använder en drog successivt måste öka dosen för att få samma effekt som förut. Detta är särskilt tydligt vid morfin-/heroinberoende. En erfaren morfinist kan vid varje nytt injektionstillfälle komma upp i så höga doser att en nybörjare eller ovan person skulle dö av samma dos. Även vid missbruk av hallucinogena ämnen som cannabis och LSD förekommer en viss dosökning. En van haschrökare kan röka flera gram om dagen, något som en nybörjare aldrig skulle kunna konsumera utan illamående. Även amfetaminmissbrukare dubblar med tiden sina doser. Toleransökning är en vanlig företeelse även i andra biologiska sammanhang. När t ex adrenalin (en kroppsegen substans) används för att behandla astma, uppstår snabbt en toleransökning. Likaså tröttas luktsinnet fort vid konstant exponering för starka lukter. Återkommande abstinenssymtom följer med toleransökningen. Organismen reagerar på att det psykoaktiva ämnet inte längre tillförs utifrån. Abstinensen är av olika natur beroende på vilka preparat som missbrukats, men symtomen är ofta oro, ångest, sömnlöshet, svettningar, skakningar och ibland krampanfall. Abstinenssymtomen sätter in med olika kraft och hastighet alltefter missbrukets art. Efter en tid försöker de flesta missbrukare undgå de obehagliga symtomen genom att spara narkotika till nästa morgon - detta för att då kunna dämpa de värsta besvären. Så spar t ex heroinisten heroin till en "morgonfix", liksom alkoholisten ibland behåller en skvätt i flaskan till återställaren dagen efter. Med tiden får missbrukaren ett nästan oemotståndligt "sug", en hunger ef ter drogen. Han kan då tala om att "viljan har gått från mig" och berätta om sitt starka begär efter att till varje pris få tag i drogen. Pseudoabstinens innebär att den avgiftade narkomanen har kvar en benägenhet för förstorade vegetativa reaktioner - hjärtklappning, ångest, svettningar och illamående - som kan följa honom livet ut. Han kan få attacker av sådan pseudoabstinens både vid känslomässig påfrestning och om han hamnar i situationer som påminner om det gamla missbruket. Om en före detta heroinist eller amfetaminist varit drogfri under lång tid, men råkar komma förbi ett gathörn där han förr köpte narkotika eller händelsevis träffar gamla knarkarvänner, känner han ett "sug". Samtidigt erfar han en rad vegetativa symtom, som är en inlärd sida av syndromet. Pseudoabstinensattacker medför stor risk för återfall. Abstinens och pseudoabstinens är uttryck för ett dubbelt beroende, fysiskt och psykiskt. Det psykiska beroendet kan också bestå i en längtan efter den eufori eller den frihet, självtillit och sociala säkerhet som missbrukaren tidigare kunde känna under drogpåverkan. Ytterligare tecken på beroende är att missbruket går ut över individens hälsa och sociala anpassning. Här kan man räkna in en rad komplikationer, inte bara av medicinsk utan också av social natur, t ex förlust av arbete, skilsmässa och social misär. Typiskt för narkotikaberoendet är till sist de svårartade återfallen. Även om en före detta narkoman varit fri från droger i åratal, kan han aldrig på nytt experimentera med sin tidigare favoritdrog eller narkotika överhuvud taget. Han kan helt enkelt inte kontrollera användningen. (I allmänhet måste han också vara mycket försiktig med alkohol.) Efter några få dygn med förnyad narkotikaanvändning kan han vara tillbaka i ett omfattande missbruk och kanske raserar allt han med stor möda byggt upp under tidigare år. På detta sätt liknar han alkoholisten. (Se även Återfallsprevention.) Beroendeforskning med molekylärbiologisk inriktning har under de senaste åren gett intressanta resultat, men det mesta återstår att utreda när det gäller hur beroendet uppstår. Ända sedan början av 1900-talet har man genom farmakologiska experiment med försöksdjur försökt studera hur beroende och toleransökning uppkommer. Forskarna har särskilt använt sig av en apa, Rhesusapan, eftersom den utvecklar ett beroende av just kokain, morfin, barbiturater, alkohol etc. Aporna lär sig att ta narkotika genom att trycka på en pedal, som utlöser en injektion av det narkotiska ämnet. Om en apa som blivit tillvand inte längre får sitt narkotiska preparat, blir den under månader framöver abstinent, irritabel och allmänt orolig. Det centrala nervsystemet behöver betydligt längre tid för att återgå till normala funktioner än vad abstinenssymtomen anger. Detta tyder på att det i hjärnan uppstått förändringar som finns kvar en viss tid, även sedan de direkta kemiska och farmakologiska processerna upphört. Vad dessa förändringar består i har ännu inte kunnat klarläggas. Forskare har visat att även andra försöksdjur än Rhesusapan kan läras att bli beroende av narkotika. I själva verket utvecklas beroende och toleransökning på ett likartat sätt genom hela djurserien fram till människan. Man har t o m kunnat visa att försöksdjuren stabiliserar sitt narkotikaintag på en viss hög nivå, precis som narkomaner brukar göra. Ett undantag är kokain, vilket försöksdjuren ofta fortsätter att inta tills de dör av utmattning. Motsvarande beteende har emellanåt kunnat iakttas hos människor som missbrukar kokain. Sedan 1940-talet har forskare lyckats klarlägga att inlärningspsykologiska förhållanden har betydelse för toleransökningen. Man har t ex kunnat visa att alkoholister även med hög promillehalt i blodet förmår utföra komplicerade finmotoriska rörelser. Kontrollpersoner, som inte är tillvanda till alkohol, men som druckit alkohol så att de fått samma promillehalt som försökets alkoholister, misslyckas helt med samma övningar. Även narkomaner vänjer sig vid att klara vardagens sysslor under påverkan av droger och kan därför gå upp i dosering. Det neurokemiska skeendet är dock olika för alkoholister och narkomaner. Orsaken till de senares toleransökning är enligt forskarna troligen den att nervcellerna och dess system för impulsöverföring (transmittorsystem) anpassar (adapterar) sig till den narkotiska substansen. Man kan t ex tänka sig, menar neurokemister, att just de mottagarställen (receptorer), som öppnar jonkanalerna in till själva nervcellerna för ett psykoaktivt ämne, blir motståndskraftiga (refraktära) mot ämnet i fråga. För att övervinna receptorernas motstånd behövs då allt större doser. (Se lSignalsubstanser.) Missbruk av kokain eller amfetamin skulle dessutom kunna leda till en utarmning, en brist på stimulerande (noradrenerga) signalsubstanser. Detta skulle i sin tur medföra att nervcellerna inte längre reagerar, trots att doserna av de narkotiska ämnena mångfaldigas. I centrala nervsystemet fínns också naturliga kemiska motvikter (inhibitorer) mot kroppens eget morfin, endorfinerna. Hjärnans eget belöningssystem, i vilket endorfinerna ingår, sätts sannolikt helt ur spel när kroppen under lång tid tillförs morfin utifrån. Hjärnans egen endorfinproduktion skulle i så fall minska eller också skulle inhibitorerna överproduceras. I båda fallen blir resultatet att morfintoleransen ökar. Själva beroendet har att göra med den ännu inte utforskade minnesfunktionen. Inom neurokemin är forskarna i färd med att undersöka de molekylärbiologiska förutsättningarna för människans minnesfunktioner. Olika droger och alkohol efterlämnar sannolikt kemiska avtryck i minnet. Vid ett långvarigt missbruk kan sannolikt också speciella tillväxtsubstanser permanenta den obalans i transmittorsystemen som orsakats av narkotikamissbruket. Denna långvariga obalans skulle kunna förklara varför t ex heroinberoende är så svårbehandlat och varför ett morfinersättningspreparat som _metadon har en "normaliserande" effekt. Forskare tror att man med tiden skall kunna finna någon farmakologisk substans som kan förhindra uppkomsten av ett beroende utan att därför påverka själva ruseffekten. I USA ges stora anslag åt den forskning där man försöker finna vad som populärt kallas "drugs against drugs".

Berusning,

framkallas av berusningsmedel och karakteriseras av förhöjd sinnesstämning, vällust (eufori), bortfall av hämningar och en känsla av avspänning. Vissa berusningsmedel, t ex hallucinogener, förändrar upplevelsen av verkligheten. Andra, t ex kokain, stimulerar sexuella känslor. Intensiva lustupplevelser förmedlas av belöningssystemet beläget i djupare delar av hjärnan. När dess nervceller stimuleras, utsöndrar de signalsubstanser, bl a dopamin, som ökar aktiviteten i hjärnbarken. Uppfattningen om omvärlden blir då lustfylld.

Besitramid,

C31H32N4O6, smärtstillande preparat som tillhör gruppen opiater, narkotikaldassat enligt förteckning II. Det används inte som läkemedel i Sverige.

Betacetylmetadol,

betaformen av acetylmetadol, C23H31NO2, smärtstillande preparat som tillhör gruppen opioider, narkotikaklassat enligt förteckning II. Det används inte som läkemedel i Sverige.

Betahydroxifentanyl,

N-[1-(betahydroxifenetyl)-4-piperidyl]-propionanilid, tillhör gruppen opioider, narkotikaklassat enligt förteckning I.

Betahydroxi-3-metylfentanyl,

N-[ 1-(beta-hydroxifenetyl)-3-metyl-4-piper- idyl]-propionanilid, tillhör gruppen opioider, narkotikaklassat enligt förteckning I.

Betameprodin,

C17H25NO2" smärtstillande preparat som tillhör gruppen opioider, narkotikaklassat enligt förteckning II. Det används inte som läkemedel i Sverige.

Betametadol,

C21H29NO, tillhör gruppen opioider, narkotikaklassat enligt förteckning II. Det används inte som läkemedel i Sverige.

Betaprodin,

C16H23NO2, tillhör gruppen opioider, narkotikaklassat enligt förteckning II. Det används inte som läkemedel i Sverige.

Beteendeterapi,

en psykologisk behandling under vilken en terapeut koncentrerar sig på att analysera patientens beteende och de närliggande orsakerna till dennes problem. Syftet är att förändra, modifera, oönskade beteenden (beteendemodifikation). Beteendeterapin i dess nuvarande form skapades under åren 1950-1970 av bl a de amerikanska psykoanalytikerna Joseph Wolpe, Hans Eysenck och B F Skinner. Den baserar sig på forskningsresultat inom framför allt inlärningspsykologin och den kognitiva psykologin (läran om intellektuella funktioner). Exempel på beteendeterapeutiska metoder är desensibilisering vid fobier, social träning av olika färdigheter och förbättring av självförtroendet genom olika former av praktiska övningar (t ex att obesvärat hålla tal eller bjuda upp till dans). Vid behandlingen av alkoholism eller narkomani hyser terapeuten naturligtvis en stark önskan att ändra det drogsökande beteendet. Detta var orsaken till att man i beteendeterapins barndom använde sig av väl drastiska metoder, t ex att ge alkoholiserade patienter kräkmedel för att få dem att känna avsmak för alkoholhaltiga drycker (aversionsbehandling). Denna metod var emellertid inte speciellt framgångsrik. Numera används beteendeterapeutiska metoder inom missbrukarvården omväxlande med andra dynamiska (icke-direkta) metoder. Särskilt inom återfallspreventionen (relapse prevention) försöker man (enligt G Marlatt) reducera den psykiska laddningen kring återfall för att därigenom förebygga dem. Narkotikamissbrukare som rehabiliteras lider ofta av sociala fobier. De har tidigare kunnat hämta mod och styrka ur drogerna, men under den drogfria behandlingen känner de sig oftast osäkra och rädda i sociala sammanhang. Träning enligt beteendeterapeutiska metoder medför en förbättring.

Betel,

milt stimulerande njutningsmedel. Medlet bereds genom att arekapalmens nötter (betelnötter) hackas insvepta i blad av betelpeppar. I blandningen ingår oftast också släckt kalk samt olika kryddor. Kalken frigör stimulerande alkaloider. Beteltuggan läggs innanför kinden eller under tungan och sugs ibland under flera timmar. Alkaloiderna, främst arekolin, i nötternas oljiga saft löses i saliven, som får en rödaktig färg. Andhämtningen tilltar, och salivutsöndringen ökar. Beteltuggningen ger en relativt mild stimulans och har inom folkmedicinen fått en vidsträckt användning bl a som uppiggande och sexualstimulerande medel. Fysisk tillvänjning förekommer inte, och tillfällig användning är knappast skadlig för en frisk människa. Ett mer omfattande missbruk har dock rapporterats störa sexualdriften och förorsaka impotens. Får man för mycket betelolja i sig ger arekolinet effekter som påminner om ett kraftigt alkoholrus: trötthet, kräkningar, diarré och skakningar. Munhålan och tänderna får också en mörkröd beläggning. Cirka 10 procent av jordens befolkning, framförallt i Syd- och Sydostasien, beräknas tugga betel. Det är denna vana som är en av orsakerna till de former av muncancer som är vanliga i Indien.

Bhang,

cannabisdryck, vanlig i Indien och Pakistan. En portion marijuana kokas och kramas därefter upprepade gånger i en tygduk. Detta ger ett extrakt, bhang, vilket dricks som te eller blandat med mjölk, ofta sötat med socker eller honung. På landsbygden i Indien och Pakistan serveras denna dryck fortfarande på vissa restauranger.

Bhong,

en vattenpipa avsedd för rökning av heroin, oftast ett ca 40 cm långt bamburör vars ena ända tillslutits och som fyllts med vatten. Pipan har ett snedställt, extremt litet huvud. Detta prepareras med en blandning av marijuana och heroin, vilken röks i ett drag. Detta bruk förekommer i Thailand, Nepal och vissa delar av Indien.

Bifasisk effekt,

en farmakologisk term som anger att ett preparat har en tvådelad effekt. Studier över hur centralstimulerande medel som amfetamin och kokain verkar, visar att den berusade till en början blir upprymd, euforisk, pratsam och exalterad (den positiva fasen). Efter en knapp timme (om det gäller kokain) går detta tillstånd över i sin motsats (den negativa fasen), ett bakrus med ångestkänslor, nedstämdhet och retlighet, den s k kraschen. Den bifasiska effekten är en av orsakerna till att man snabbt kan bli beroende. Kraschen upplevs nämligen efter en tids missbruk så svåruthärdlig att man söker lindring i en ny berusning med dess positiva känslor.

Big bloke,

slanguttryck för kokain.

Big C,

slanguttryck för kokain.

Big Daddy,

slanguttryck för LSD eller heroin.

Big Harry,

slanguttryck för heroin.

Big M,

slanguttryck för morfin.

Big O,

slanguttryck för opium.

Binge,

missbruksperiod. I USA används uttrycket cocaine binge för att beteckna en intensiv period av missbruk av kokain.

Biologiska markörer vid alkoholberoende,

är av två principiellt olika slag: trait markers (särdrag) och state markers (konstitutionsmarkörer). Trait markers kan påvisas innan en individ utvecklat avancerade alkoholvanor och anger att det hos denne finns en ärftlig benägenhet att bli alkoholberoende. Det fnns nämligen ett samband mellan t ex låg halt av enzymet MAO i blodplättarna, trombocyterna, och egenskaper hos vissa personer som löper risk att bli alkoholberoende. Man har ännu inte kunnat finna några trait markers hos dem som blir narkotikamissbrukare. (Se Alkohol och Arvsmassa. ) State markers visar vilka effekter en alltför stor alkoholkonsumtion har på kroppens olika organ. Genom laboratorieanalys av blodprov går det att se hur en patients lever och blodbildning fungerar. Om analysen visar sjukliga levervärden (t ex förhöjt värde på GT-testet), kan dessa vara ett tecken på en alltför stor alkoholkonsumtion. Ett test som lanserades 1992, och som ger utslag efter en veckas kraftigt alkoholintag, är CDT (Carbohydrate-Deficient Transferrin in Serum). Här mäts alkoholutlösta toxiska förändringar i blodets transferrin, det protein som transporterar järn. Vid hälsoundersökningar, t ex inom företagshälsovård, kan man genom att studera de biologiska markörerna upptäcka högkonsumenter av alkohol, vilka kanske är i riskzonen för att bli alkoholberoende. Det har visat sig att om personer med alkoholproblem upptäcks i tid och ges upplysning och stöd, kan en annars negativ utveckling mot alkoholism i många fall förhindras. Docent Hans Kristensson i Malmö är den förste kliniker i Sverige som använt sig av GT-test för tidig diagnostik av alkoholism och betonat värdet av tidiga insatser mot alkoholproblem. En sorts state markers för narkotikakonsumtion är kontroller av urinprov. (Se Narkotikaanalyser i urin och blod.)

Biscuits,

slanguttryck för metadon.

Bitter grass,

slanguttryck för calea.

Biverkningar,

icke avsedda (vanligen negativa) effekter av (läke)medel när de ges i "vanlig" eller rekommenderad dosering. Om ett läkemedel ger oväntade former av biverkningar skall detta enligt Socialstyrelsens bestämmelser rapporteras till behandlande läkare, som sedan i sin tur kan föra informationen vidare till Läkemedelsverket i Uppsala. Biverkningar av narkotika, se Kroppsliga komplikationer till narkotikamissbruk, Psykiska komplikationer till narkotikamissbruk samt de enskilda narkotiska preparaten.

Black beauties,

slanguttryck för amfetaminpreparat.

Black birds,

slanguttryck för amfetaminpreparat.

Black oil,

hascholja.

Blackout,

kort medvetslöshet, minneslucka. Detta kan hos en alkoholberoende förekomma även vid måttlig alkoholkonsumtion. Blackout räknas som ett av de tre kardinalsymtomen på alkoholism eller medicinskt alkoholberoende. De båda andra är merbegär och återställarbehov. (Se Alkohol.) Den som har en blackout kan agera på ett sätt som är förbryllande för omgivningen, men efteråt minns vederbörande ingenting av vad som har hänt. Minnesluckan kan sträcka sig över timmar, i vissa fall ännu längre.

Black russian,

hasch i svarta kakor, ursprungligen från gränsområdena mellan Afghanistan och Sovjetunionen.

Black Sabbath,

engelsk hårdrockgrupp bildad 1968. Gruppens texter handlar om rus, död och förintelse. Största framgången hade gruppen med skivan Paranoid (1971).

Black shit,

slanguttryck för opium av dålig kvalitet.

Black tar,

mexikanskt brunsvart heroin, segt som taktjära eller hårt som kol och med karakteristisk vinägerlukt. Hög heroinhalt och lågt pris gav Black tar snabb spridning i början av 1990-talet, främst i USA.

Black Uhuru,

reggaegrupp från Jamaica 1978-85. Gruppen spelade starkt rastafariinspirerad musik (se Rastafarirörelsen) med återkommande förhärliganden av marijuanarökning, exempelvis på skivan Sinsemilla (1980), som fick sin titel efter en särskilt stark cannabisart.

Blandmissbruk

av alkohol och narkotika eller av olika narkotiska medel är mycket vanligt. Minst 50 procent av dem som har ett tungt narkotikamissbruk är också alkoholmissbrukare. Så gott som samtliga injektionsmissbrukare röker dessutom cannabis. Då man 1991 i Malmö rutinmässigt gjorde screeningundersökningar av urinen hos patienter som sökte sig till en alkoholklinik för behandling, visade det sig att ca 30 procent av dem också använde bensodiazepiner eller cannabis. Det är framför allt tillgången till narkotika och priserna på den illegala marknaden som är avgörande för missbrukets sammansättning. Användning av kokain eller amfetamin leder alltid på sikt till ångest, sömnproblem och depression. För att kunna hantera dessa problem börjar missbrukarna ofta periodiskt att medicinera sig själva med lugnande tabletter, alkohol eller heroin. Enligt en amerikansk undersökning använder 65 procent av kokainmissbrukarna motvikter i form av dämpande mediciner. När två eller flera medel används samtidigt kan de "störa" varandra under nedbrytningen, som då fördröjs - man talar om interaktion. När preparaten däremot verkar i samma riktning kallas det synergism. Den tyske författaren Ernst Jünger skrev i Annäherungen, Drogen und Rausch (översatt till svenska under titeln Psykonauterna 1978): "Stimulerande och bedövande ämnen används ofta bredvid varandra eller bättre uttryckt mot varandra. Sågen går fram och tillbaka på sågbocken. Man skulle också kunna tänka på belastningen på en våg. För varje vikt i den ena vågskålen läggs en motvikt i den andra. Så upprätthålls en konstgjord jämvikt tills hävstången en dag brister." Blandmissbruket är ett stort, praktiskt problem vid behandling. lAvgiftningen blir långvarig och komplicerad. I stället för ett abstinenssyndrom (grupp av symtom) utvecklar den sig till en serie av abstinenstillstånd, som alla kräver sin terapi. (Se Abstinens och Abstinenssymtom.) Riskerna för överdoser ökar. Det verkar också som om våldstendenser lättare kan utlösas under blandmissbruk. Särskilt beryktad är kombinationen snabbverkande bensodiazepiner (Rohypnol) och alkohol.

Blanks,

slanguttryck för heroin.

Blockbusters,

slanguttryck för barbiturater.

Blodanalys,

se l Narkotikaanalyser i urin och blod.

Blodförgiftning,

se Allmän blodförgiftning.

Blod-hjärnbarriären,

den fysiologiska process genom vilken ämnesutbytet mellan blodet och hjärnsubstansen sker. Synonymt används ordet blod-liquorbarriären. Blod-hjärnbarriären är ett kemiskt skydd för hjärnan mot omgivningen. För att droger skall nå nervsystemet och ge upphov till sina effekter måste de kunna passera barriären. Lättast tar sig fettlösliga ämnen, exempelvis cannabinoider, in i nervsystemet. Andra ämnen, t ex aminosyror, som utgör byggstenarna för signalsubstanser, måste aktivt hjälpas genom barriären av speciella bärarproteiner. Några ämnen, t ex vissa antibiotika, kan koncentreras i blod men når inte hjärnans och ryggmärgens vätska, cerebrospinalvätskan. Detta förhållande utnyttjas praktiskt vid behandling av vissa sjukdomar.

Blodserum,

se Serum.

Blodtryck,

det cirkulerande blodets tryck på kärlväggarna, brukar anges i två tal, t ex 120/80. Systoliskt blodtryck, "det övre trycket", är blodtrycket vid hjärtats sammandragning (systole), vanligen mellan 120-150 mm Hg hos en vuxen person. Diastoliskt blodtryck, "det undre trycket", är blodtrycket vid hjärtats utvidgning (diastole) och bör inte överstiga 100 mm Hg. Individuella variationer finns. Missbruk av amfetamin och kokain kan leda till omedelbara och kraftiga blodtrycksstegringar, s k hypertensiva kriser. Dessa kan vara så kraftiga att blodkärl i hjärnan sprängs.

Blomman för dagen,

ipomoea purpurea. Fröna innehåller hallucinogena alkaloider. Missbruksvågor främst bland tonåringar uppstår ibland, och fröhandlare uppmanas då vara försiktiga vid försäljning. Berusningseffekten är dock relativt måttlig jämfört med andra hallucinogena växter. Ruset karakteriseras främst av synhallucinationer. Symtom vid överdos kan vara smärtor i magen, oro, synstörningar och vidgade pupiller (pupilldilatation). Åtgärder vid överdos är att framkalla kräkning, ge kol och uppsöka sjukhus.

Blotter,

slanguttryck för LSD.

Blow,

slanguttryck för kokain.

Blue acid,

slanguttryck för LSD.

Bluebirds,

slanguttryck för barbiturater.

Blue cheer,

slanguttryck för LSD i tabletter eller kapslar.

Blue bullets,

blue devils, blue dolls, blue heavens slanguttryck för Amytal = amobarbital (blå kapslar på 200 mg).

Blue velvet,

slanguttryck för opium + tripelennamin (pyribenzamin).

Blues Brothers,

se Belushi, John.

Bodypackers,

mänskligt emballage för mindre mängder av narkotikamedel, dvs narkotikakurirer. Det rör sig i allmänhet om fattiga personer från utvecklingsländerna som mot en ringa betalning laddar sin kropp - i allmänhet magtarmkanalen - med plast- eller gummiförpackningar av dyr narkotika, vanligen kokain eller heroin. Fenomenet har blivit allt vanligare sedan slutet av 1980-talet - även i Sverige. Detta är dock en mycket riskabel hantering, eftersom någon av förpackningarna kan brista och orsaka dödlig förgiftning. Det är omvittnat hur t ex resande narkotikakurirer från Sydamerika fallit omkull i konvulsioner och avlidit på Miamis flygplats på grund av att en kokainförpackning brustit i inälvorna. Kvinnliga narkotikakurirer brukar transportera narkotika i plastförpackningar i slidan. I Sverige kan åklagare vid stark misstanke om illegal insmuggling i kroppshåligheter beordra en undersökning, eventuellt inkluderande röntgen, på sjukhus för att få fram bevis. Vissa tullstationer och vissa häkten har utrustats med särskilda toaletter, där allt som kommer ut kan tillvaratas och analyseras för att eventuell narkotika skall upptäckas.

Bogus China White,

slanguttryck för alfa-metyl-fentanyl.

Bolmört,

hyoscyamus niger, art i familjen potatisväxter, ett- eller tvåårig, 0,5-1 meter hög med grovt tandade blad. Namnet kommer av den kraftigt bolmande rök som växten utvecklar om den i torkad form utsättes för hög värme. Bolmörten härstammar från Medelhavsområdet och västra Asien. Den förekommer i en stor del av Europa och växer vild i Sverige. Den odlas även som medicinalväxt, omnämnd redan 4 000 år f Kr på sumeriska lertavlor. Bolmörten är flitigt använd som berusningsmedel och medicin. Inom folkmedicinen har den använts som sömn- och bedövningsmedel. Avkok på bladen har i äldre tider även använts som kärleksdryck. I högre doser har den använts vid giftmord. Verksamma ämnen i bladen är alkaloiderna hyoscyamin och skopolamin. Dessa kan framkalla hallucinationer, sexuell upphetsning och flyghallucinationer. Vissa forskare anser att bolmört var en av de viktigaste komponenterna i de salvor som försatte häxorna i ett rus med hallucinationer och sexuell upphetsning. Genom att applicera salvan på ett kvastskaft och gnida mot underlivets slemhinnor uppnådde de ett deliriumliknande tillstånd av hallucination, vilket kan förklara utsagorna om Blåkullafärder och samlag med djävulen. Under 1960-talets uppblossande intresse för olika naturdroger förekom ett visst experimenterande med bolmört. På grund av den starka giftverkan är dock sådana experiment mycket farliga. Symtom vid överdos är muntorrhet, törst, rodnad i ansiktet, hjärtklappning (takykardi), kräkningar,vidgning av pupillerna (pupilldilatation), synstörningar, feber, oro, förvirring, svårigheter att kasta vatten (urinretention), kramper och medvetslöshet. Åtgärder är att framkalla kräkning, ge kol och uppsöka sjukhus för eventuell antidotbehandling.

Bomangruppen,

beredningsgruppen för opinionsbildning mot alkohol och narkotika, tillsatt av regeringen 1987. Den ersattes 1989 av Athenagruppen.

Bombayblack,

beteckning för särskilt starkt, svart hasch som blandas i Bombay. Det består av 70-80 procent indiskt svart hasch av typ Kashmir eller Manali uppblandat med 20-30 procent opium.

Bombida, bombido, bombita, bombitas,

slanguttryck för amfetamin eller metamfetamin.

Bong,

en pipa med heroin. (Se Bhong.)

Boo,

slanguttryck för marijuana.

Booting,

term för metoden att vid injektionsnarkomani suga upp blod i sprutan och sedan pumpa detta fram och tillbaka mellan sprutan och blodbanan. Detta ger hos vissa injektionsmissbrukare en särskild lustkänsla. (Se Injektionsnarkomani.)

Borderline,

(engelska för gränslinje, gränsfall), borderline personlighetsorganisation, borderlinepersonlighet, borderlinetillstånd. Inom psykiatrin används dessa benämningar på en störning av personligheten: Borderline är en beteckning för ett syndrom (grupp av symtom) som i äldre psykiatrisk litteratur brukar användas synonymt med icke-regressiv schizofreni (latent schizofreni), schizofrena gränstillstånd eller pseudoneurotisk schizofreni (schizofreni som kan likna neuros). Borderlinetillstånd eller borderlinepersonlighet är ett tillstånd som beskrivs inom modernare psykiatri. Det karaktäriseras av jagsvaghet, störda relationer till omvärlden och skörhet inför påfrestningar. 1) Det icke-regressiva tillståndet karaktäriseras av följande symtom: Deshabituering, en defekt i hjärnans filterfunktion, som gör att man inte kan sålla väsentligt från oväsentligt. Vanliga ljud, som egentligen är banala och vardagliga, kan t ex bli besvärande och intensiva. I en text hänger man kanske upp sig på enstaka ord i stället för att se helheten och finna meningen och innehållet. Anhedoni, likgiltighet eller oförmåga att känna njutning, nöje och glädje. Ångest av tre olika slag (alla av annorlunda karaktär än den vanliga neurotiska ångesten) nämligen fritt flytande ångest, även kallad pan-ångest, paroxysmala attacker av ångest och moralisk ångest (bunden till fantasier kring drifter och perversioner). Hyponkondrier, där de hypokondriska besvären är koncentrerade till "stumma" områden i kroppen - hjärna, skelett, njurar och lever. För patienter med en icke-regressiv schizofreni är gränsen ofta oskarp mellan fantasi och verklighet. De har ofta sexuella problem. I knappt hälften av fallen kan personerna senare i livet insjukna i schizofreni. 2) Borderline personlighetsorganisation. Från den stora grupp av patienter som beskrivs ovan har man inom modern psykiatri skilt ut en mindre grupp med en borderline personlighetsorganisation eller ett borderlinetillstånd, som sällan utvecklas till schizofreni. En känd psykoanalytiker, Otto Kernberg, menar att diagnosen borderline bör reserveras för personer med en "kronisk karaktärsorganisation som varken är typiskt neurotisk eller psykotisk". Denna personlighetsbeskrivning täcker då en grupp patienter som lider av svåra emotionella störningar och som under inverkan av alkohol, droger eller genom kraftiga emotionella påfrestningar kortvarigt kan förlora verklighetsanknytningen och därmed insjukna i förvirringstillstånd. Patienterna karakteriseras vidare av inre splittring, oro och dålig självkänsla. De har stora svårigheter med att rätt uppfatta andra människor och upplever dessa som antingen goda eller onda, och de har generellt svårt att se nyanser i umgänget med dem. De söker sig också gärna till droger, eftersom dessa kan lindra deras tomhetskänsla. Då de saknar en klar identitet och har ett svagt utvecklat överjag, blir de alltför beroende av olika skeenden i omvärlden. Borderline personlighetsorganisation betraktas som en tidig störning, dvs något som funnits sedan barndomen. I stora grupper av undersökta patienter på de sjukvårdsenheter som behandlar narkomaner, har man funnit att mellan 4 och 12 procent av patienterna har personlighetsstörningar av typen borderline. Borderlinefallen tål inte konfrontationer och attackterapi. Därför är det viktigt att noggrant diagnosticera och skilja ut dessa patienter från övriga mer jagstarka narkomaner.

Borg, Stefan,

(f 1945), psykiater, docent, chefsöverläkare vid Psykiatriska Beroendekliniken, S:t Görans sjukhus, Stockholm. Stefan Borg har när det gäller alkohol och narkotika huvudsakligen forskat inom området centrala nervsystemets biokemi. Han har tillsammans med medarbetare utvecklat ett test för att mäta alltför hög alkoholkonsumtion, CDT-testet. (Se Biologiska markörer vid alkoholberoende.) Vidare har han utvecklat en behandlingsmodell för bensodiazepinberoende, det s k TUB-projektet (Terapi och utvärdering av bensodiazepinberoende). Borg leder Stockholms metadonprogram, som omfattar 10 team och ca 250 patienter. Tillsammans med Katarina Johansson har han skrivit boken Fri från beroende av sömnmedel och lugnande medel (1986). Stefan Borg är sakkunnig/föredragande i HSAN (Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd) och vetenskapligt råd i allmän psykiatri, särskilt alkohol- och narkotikafrågor åt Socialstyrelsen.

Bortträngning,

då en person är - eller gör sig - omedveten om konflikterna inom sin egen person (intrapsykiska konflikter), t ex brott mot överjaget, de egna normerna. (Se Försvarsmekanismer.)

Boy,

slanguttryck för heroin.

Boye, Karin,

(1900-1941), svensk lyriker och romanförfattare. I framtidsromanen Kallocain (1940) tecknade hon en skrämmande bild av kampen mellan två globala fiendestater, Världsstaten och Universalstaten, som försöker tvinga sina invånare till fullständig underkastelse. Statsmakten blir i boken en välorganiserad arbetsmaskin, där människorna sammanförs i stora arbetsläger, kemistäder, skostäder osv. I Världsstaten uppfinner kemisten Leon Kall det definitiva hjälpmedlet för att uppnå total kontroll även över individernas innersta tankar och känslor. Med hjälp av hans sanningsserum, Kallocain, kan en människas inre öppnas genom att hon bryts upp "som en konservburk". Romanen som har många bottnar - personliga, psykologiska och politiska - skrevs i skuggan av de stora totalitära statssystemen i Tyskland och Sovjetunionen, men den har ännu femtio år senare fortfarande aktualitet. Den pekar på de möjligheter som en maktfullkomlig och hänsynslös statsapparat har att med korrumperade läkares och kemisters hjälp skaffa sig tillgång till medborgarnas innersta, och därmed en oinskränkt makt över deras liv.

Bradykardi,

långsam hjärtverksamhet då pulsen ligger långt under det normala talet 60-70 slag per minut. Det är framför allt dämpande narkotiska preparat, t ex opiater och lugnande läkemedel, som ger en nedsättning av pulsfrekvensen. Det är vanligt med olika former av störd hjärtverksamhet vid förgiftning med narkotika. Pulsen kan då vara förhöjd, långsam eller oregelbunden.

Braj,

slanguttryck för hasch.

Braja,

slanguttryck för pipa med hasch. Man talar om att "dra en braja", dvs röka en pipa hasch.

Brajgubbe,

slanguttryck för haschrökare.

Brallobarbital,

C10H11BrN2O3, lugnande och sömngivande preparat som tillhör gruppen barbiturater, patenterat 1950, narkotikaklassat enligt förteckning IV. Det används inte som läkemedel i Sverige.

Branda,

slanguttryck för att ange någon (för polisen).

Brass,

slanguttryck för hasch. Uttrycket kan härledas från att mun och strupe känns torra som då man blåst i mässingsinstrument (brass).

Brassa,

slanguttryck för att röka hasch.

Brassdealare,

slanguttryck för haschlangare. (Se Dealare.)

Bremberg, Lars,

(f 1927) nykterhetsvårdsdirektör i Stockholm som 1973 grundade behandlingshemmet Vallmotorp och senare (1981) Daytop i Sverige. Båda dessa institutioner erbjuder långtidsrehabilitering för narkotikamissbrukare genom vistelse i terapeutiska samhällen.

Broccoli,

slanguttryck för hasch.

Brom,

grundämne som finns i vätskeform men som vid rumstemperatur lätt förångas. Bromider (salter av bromvätesyra) användes fram till mitten av 1900-talet som lugnande medel. (Se Psykofarmaka.)

Bromazepam,

C14H10BrN3O, ångestdämpande och lugnande preparat som tillhör gruppen bensodiazepiner, narkotikaklassat enligt förteckning IV. Det används inte som läkemedel i Sverige.

Bromism,

biverkan vid upptag av brom, vilken orsakas av långvarigt bromintag och som karakteriseras av huvudvärk, sömnlöshet, apati, dålig blodcirkulation och acne. Bromismen var orsak till att bromider som lugnande läkemedel avregistrerades och ersattes med modernare mediciner.

Bromokriptin,

ett snabbverkande preparat som i USA använts vid avvänjning av kokainister. Bromokriptin blockerar kokainets euforiska effekter och "suget" efter kokain, men det har rapporterats ge biverkningar som slöhet, avtrubbning och minnesluckor.

Bromptons cocktail,

mixtur av alkohol, morfin, neuroleptika av fentiazintyp och kokain. Den används som smärtstillande medel för vård av exempelvis cancerpatienter med svåra smärtor. Kokainet tillsätts för att motverka morfinets avtrubbande effekt. Bromptons cocktail har främst använts inom hospice-rörelsen i Storbritannien och USA. Mixturen är uppkallad efter Brompton Chest Hospital som var pionjär för en liberal och individuellt avpassad smärt- och ångestlindring i livets slutskede. I Sverige har man varit mer restriktiv mot denna mixtur, eftersom kokainet visserligen kan minska trötthet och nedstämdhet vid behandlingens början men har en effekt som är snabbt övergående. I kontrollerade studier har man efter några dagars behandling inte kunnat konstatera någon skillnad mellan morfintillförsel med och utan kokain. De som förespråkar användningen av Bromptons cocktail menar dock att ingen möda bör sparas för att ge en döende patient några dagar av god smärtlindring och samtidig vakenhet. Risken för beroende skall i dessa sammanhang aldrig få hindra en effektiv smärtlindring.

Brom-STP,

C12H10BrNO2, DOB (STP=DOM-2,5-dimetoxy-4-metylamfetamin), hallucinogent preparat, narkotikaklassat enligt förteckning I. Medlet förekommer sällan på den illegala narkotikamarknaden i Sverige.

Bronkiolit,

inflammation i de finare luftrören.

Bronkit,

luftrörskatarr, vanligt symtom hos missbrukare vilket yttrar sig i hosta. Praktiskt taget alla narkomaner röker tobak, många också cannabis. Tjärhalten i röken orsakar en ständig irritation av bronkernas slemhinnor. (Se i övrigt l Kroppsliga komplikationer till narkotikamissbruk.)

Brotizolam,

C15H10BrClN4S, ångestdämpande och lugnande preparat som tillhör gruppen bensodiazepiner, narkotikaklassat enligt förteckning IV. Det används inte som läkemedel i Sverige.

Brottsförebyggande rådet (BRÅ),

statlig myndighet bildad 1974 med uppgift att stödja och samordna olika insatser för att förebygga brott. BRÅ har gett ut flera rapporter med anknytning till narkotikaproblemen. (Se Narkotikapolitik i Sverige.)

Brown dots,

slanguttryck för LSD.

Brown sugar,

slanguttryck för brunt heroin i form av små stenar, förorenat och av låg kvalitet. Det introducerades i Sverige 1975 som ett av de första heroinpreparaten på den illegala marknaden. Medlet röks på aluminiumfolie (se Chasing the dragon) men kan också lösas och injiceras.

Brown weed,

slanguttryck för marijuana.

Brownies,

slanguttryck för amfetaminpreparat.

Bruun, Kettil,

(1924-1985) sociolog, forskningsdirektör vid det finska alkoholforskningsinstitutet (som är knutet till ALKO), en av de främsta alkoholforskarna i Norden. Han fann att alkoholskadenivån i ett land har ett direkt samband med totalkonsumtionen av alkohol, något som senare bekräftats av andra forskare. Under senare delen av sin forskarkarriär ägnade han stor uppmärksamhet åt nordiska frågor. Han var en tid ordförande i NAD (Nordiska nämnden för Alkohol- och Drogforskning) och tog då initiativ till att studera läkemedelskontrollen i de olika nordiska länderna. Dessa studier redovisades bl a i boken Läkemedelsfrågan i Norden (1982). Han utförde dessförinnan tillsammans med journalisten Lynn Pann och juristen Ingmar Rexed en kritisk granskning av den internationella narkotikakontrollen i boken The Gentlemens Club (1975). Tillsammans med professor Nils Christie, Oslo, skrev han en uppmärksammad debattbok om den nordiska narkotikapolitiken, Den godefienden (1985). (Se Orsaker till bruk och missbruk av droger, avsnittet om sociologiska teorier.)

Bruxism,

tvångsartad tuggning med spänningar i tuggmuskulaturen. Det kan vara ett symtom vid centralstimulantiamissbruk. (Se Centralstimulantia.)

BRÅ,

Brottsförebyggande rådet.

Bränd,

slanguttryck för att vara 1) lurad, 2) kraftigt påverkad av narkotika, i synnerhet av cannabis.

Bucktjack,

slanguttryck för amfetamin.

Buddha grass,

buddha sticks, se Thai sticks.

Bufotenin,

C12H16N2O, hallucinogen substans som kan utvinnas ur ett flertal olika naturliga källor bland växter och djur, men som också kan framställas syntetiskt. Ämnet finns exempelvis i flugsvampar som amanita muscaria. Hos vissa paddor (latinets bufo = padda, därav bufotenin) utsöndras ett giftigt mjölkaktigt sekret från körtlar i rygghuden som innehåller bufotenin. Därför existerar i Australien en bisarr lag som förbjuder människor att slicka i sig detta sekret. Fröna från det sydamerikanska tropiska trädet piptadenia peregrina innehåller också bufotenin och har av vissa indianstammar, exempelvis på Trinidad, malts till det hallucinogena snuset cohoba. Bufotenin kan blockera lsignalsubstansen serotonin. Det verkar också kraftigt kärlsammandragande. Bufotenin har ingen användning inom modern medicin, bortsett från att det använts experimentellt för att framkalla psykoser i forskningssammanhang.

Buggning,

en metod för att genom tekniska anordningar via t ex mikrofoner gömda i väggar, bilar etc avlyssna samtal. Buggning är inte tillåten som spaningsmetod i Sverige.

Buffa,

slangord för att sniffa (thinner och lösningsmedel).

Bukowski, Charles,

(f 1920) amerikansk författare som blev kultpoet i beattraditionen. Länge var han uppskattad främst som poet, men han har senare i livet blivit mest känd för en rad självbiografiska verk. Dessa - t ex novellsamlingen En snuskgubbes anteckningar (1969) och romanerna Postverket (1971), Kvinnor (1978) och Min oskuld Pearl Harbor (1982) dominerades av hans svartsyn på livet och hatkärlek till kvinnan. Han skrev om alkohol och droger, åldrandet och sitt kringflackande liv. Bukowski blev något av en anarkistisk outsider, som sett och beskrivit det amerikanska samhället underifrån med dess vålds- och sexfixering.

Buprenorfin,

C29H41NO4, ett kraftigt smärtstillande preparat som tillhör gruppen opioider, narkotikaklassat enligt förteckning IV. Varunamn i Sverige är Temgesic.

Burese,

slanguttryck för kokain.

Burnese,

slanguttryck för kokain.

Burnout,

utbrändhet, ett hos t ex vårdpersonal inte ovanligt tillstånd av fysisk och psykisk utmattning, som kan vara resultatet av ett långvarigt arbete med känslomässigt krävande patienter/klienter. (Se Utbrändhet.)

Buronil,

varunamn för melperon, ett lugnande, ej vanebildande medel.

Burroughs, William Seward,

(f 1914) amerikansk författare som studerat både arkeologi och medicin samt arbetat som journalist, privatdetektiv, ohyresbekämpare m m. Under större delen av sitt liv har han bott utomlands (i Europa). Han skaffade sig tidigt djupgående kunskaper om drogberoende, och efter hans tillfrisknande har detta i hög grad präglat hans författarskap. Narkomani och extrema sexuella attityder, främst en våldsinriktad homosexualitet, beskrivs i flera av hans romaner, t ex Tjacket (1963) och Den nakna lunchen (1959). Han har varit förebild för senare författare genom sin experimentella stil, den s k cut-up-tekniken som lånat sin kompositionsprincip från filmen, byggd på slumpmässiga klippcollage.

Businessman's special,

slanguttryck för DMT (dimetyltriptramin), ett hallucinogent amfetaminpreparat med effekter som liknar dem av LSD. (Se Hallucinogena droger.)

Businessman's trip,

slanguttryck för metamfetamin, ett stimulerande amfetaminpreparat.

Butalbarbital, butalbital,

C11H16N2O3, lugnande och sömngivande preparat som tillhör gruppen barbiturater, narkotikaklassat enligt förteckning IV. Det används inte som läkemedel i Sverige.

Butobarbital, butethal,

C10H16N2O3, lugnande och sömngivande preparat som tillhör gruppen barbiturater, narkotikaklassat enligt förteckning V. Det används inte som läkemedel i Sverige.

Buttons,

meskalinknappar, slanguttryck för tabletter av det hallucinogena preparatet meskalin. Det utvinns ur mexikansk kaktus, Peyote. En annan beteckning är cactus.

Bäng,

slanguttryck för att vara galen eller förvirrad.

Bängen,

slanguttryck för polisen.

Bängen trålar,

1) slanguttryck för att polisen ingriper. 2) Titel på en sång ur en pjäs om missbrukarlivet, Speedy Gonzales (1974), av Nationalteatern i Göteborg.

Bängrita,

slanguttryck för Ritalina Medlet var föremål för missbruk under amfetaminepidemins början, dvs på 1950-talet. Eftersom man blev förvirrad och paranoid vid användning av Ritalina, fick det heta bängrita.

C,

slanguttryck för kokain, från begynnelsebokstaven i engelskans cocaine.

CA,

Cocaine Anonymous.

Caapi,

brasiliansk och colombiansk beteckning för yage, hallucinogen dryck tillredd av barken från trädet Banistriopsis caapi [Fel! Korrekt stavning är BaniSTERIopsis Caapi]. Ruset påminner om meskalinrus.

Caballo,

slanguttryck för heroin.

Caca,

slanguttryck för heroin.

Cactus,

kapslar av meskalin. (Se Peyote och Buttons.)

Cadillac,

slanguttryck för PCP, fencyklidin, ett hallucinogent preparat.

Calamus,

se Kalmus.

Calea zacatechnici,

hallucinogen drog som utvinns från en centralamerikansk buske med samma namn. Drogen intas i allmänhet som te kokt på buskens torkade blad.

Cali,

stad i Colombia, centrum för kokainhantering.

California sunshine,

slanguttryck för LSD.

Calikartellen,

jämsides med Medellinkartellen den starkaste och mest inflytelserika kokainkartellen i Colombia. Calikartellen stärkte under 1980-talet sitt inflytande genom att verka relativt diskret och undvika onödig våldsutövning. Uppmärksamheten kom då att riktas på den konkurrerande Medellinkartellen.

CAN,

Centralförbundet för alkoholoch narkotikaupplysning. Det bildades 1971 som efterföljare till Centralförbundet för alkoholfrågor (CFN). Förbundet har ett fyrtiotal medlemsorganisationer, bl a LO, TCO, SACO, studieförbunden, nykterhetsorganisationerna och Riksförbundet Hem och Skola. På uppdrag av riksdagen följer man alkohol- och narkotikautvecklingen i landet, t ex missbrukets omfattning. CAN har Nordens största specialbibliotek med litteratur om alkohol och narkotika, anordnar kurser och konferenser, utger tidskriften Alkohol och Narkotika samt en årlig redogörelse för missbruksläget med riklig statistik kallad Rapport 91, Rapport 92 osv. Organisationen finansieras huvudsakligen via statsbidrag, och ordföranden utses av regenngen.

Candy,

slanguttryck för 1) barbiturater (en äldre typ av sömnmedel), 2) kokain.

Candy man,

slanguttryck för kokainlangare.

Cannabidiol, CBD,

C21H30O2, en av cannabinoiderna, de psykoaktiva ämnena i cannabis. Cannabidiol kan i terapeutiska doser förebygga epileptiska anfall. Det finns emellertid andra bättre medel som kan användas vid en sådan behandling, och därför har preparatet inte fått någon användning som läkemedel.

Cannabinaceae,

hampfamiljen, den botaniska familj som cannabisplantan tillhör. Utöver cannabis räknas humle (Humulus) till familjen. De flesta moderna forskare räknar med endast en art, Cannabis sativa L. (L står för Linné, som döpte plantan 1753). Denna art delas in i tre underarter: Subspecies sativa (olje- och fiberplantan), Subspecies indica (hasch- och marijuanaplantan) och Subspecies spontania (vild hampa). Dessa underarter är dock att betrakta som ekotyper, dvs det är i grunden samma planta som av klimat och genom människans påverkan utvecklat olika egenskaper.

Cannabinoider,

de ca 80 psykoaktiva ämnena i cannabis.

Cannabinoidreceptorer.

Man har länge känt till att cannabinoiderna, de speciella psykoaktiva ämnena i cannabis, påverkar centrala nervsystemet på tlera sätt. Effekterna är beroende av den dos cannabis som intas vid ett visst berusningstillfälle. Många av effekterna är mycket komplicerade, bl a påverkas minnesfunktionerna så att framför allt närminnet sviktar. Mekanismerna bakom cannabinoidernas effekter på centrala nervsystemet är hittills okända. Forskningen fördes dock ett stort steg framåt i och med att en forskargrupp i Bethesda, USA, under ledning av Lisa A Matsuda 1990 genom s k kloning i råtthjärnor lyckades isolera en speciell cannabinoidreceptor. Receptorn, som tillhör familjen av G-proteinkopplade receptorer, beskrivs kemiskt vara ett cDNA (en kemisk substans i kromosomerna som bildas i cellens kärna) som innehåller 473 aminosyror. Det rör sig alltså om en proteinmolekyl. Proteinet hämmar ett enzym som heter adenylatcyklas. Hjärnbarken och ett särskilt område inom hjärnan (hippocampus) är särskilt rika på cannabinoidreceptorer. Man tror att cannabinoiderna utövar sin märkliga effekt på psyket via dessa receptorer. Ett kroppseget cannabisämne, anandamide, upptäcktes 1992 av William de Vane, USA, och publiceras i Science 1993.

Cannabis (av grekiskans kánnabis, hampa) är olika beredningar från indisk hampa, cannabis sativa, en tålig växt med tusenåriga odlingstraditioner som förekommer över stora delar av världen. Den fullvuxna plantans blommor och övre blad täcks av en klibbig kåda som innehåller psykoaktiva substanser, cannabinoider, av vilka den viktigaste är THC, delta-9-tetrahydrocannabinol. THC-halten varierar mellan olika arter och mellan hampväxter som odlats i olika klimat. Cannabis är narkotikaklassat enligt förteckning I. De viktigaste beredningsformerna är: 1. Bhang - torkade blad och blommor vilka lösts upp i vätska som dricks. THC-innehållet är vanligen 1-2 procent. 2. Marijuana - torkade blad och blommor som röks. THC-innehållet är vanligen 1-3 procent. 3. Ganja, sinsemilla - små toppblad och blommor från odlade honplantor som röks. THC-innehållet är vanligen 5-10 procent. 4. Hasch - den rena kådan från toppblad och honblommor som pressats samman i mörkfärgade kakor. Den röks i pipa (braja, holk) eller cigarett (joint). THC-innehållet är vanligen 8-15 procent. 5. Hascholja - en brun, sirapsliknande olja som extraherats ur växtdelar med lösningsmedel och därefter filtrerats och koncentrerats. Oljan droppas på tobak och röks vanligen i cigarett. THC-innehållet är 40-60 procent. Historik. Cannabis är efter alkohol världens mest använda berusningsmedel. Det har använts i minst 10 000 år. Inom religionsutövning och folkmedicin har det spelat en viktig roll i Kina och Indien. Homeros har beskrivit cannabisdrycken som en läkande saft vilken dövar bekymmer. De enligt historietraditionen grymma assasinerna har förknippats med cannabisbruk. I den muslimska världen har cannabis fått stor spridning, bl a på grund av Koranens alkoholförbud. I Europa väcktes i mitten av 1800-talet ett starkt intresse för cannabis i den av läkaren Jacques-Joseph Moreau initierade Le Club des Haschichins, där några av dåtidens främsta författare åt haschsylt och lovprisade dess effekter. I USA ansågs cannabis vara slavarnas och de fattiga arbetarnas drog, som sedan förknippades med de svartas jazzmusik och på 1920-talet fick ett uppsving under alkoholförbudet. I mitten av 1960-talet blev cannabis den stora ungdomsdrogen och spreds över hela västvärlden med hippiekulturen, flower-power-rörelsen, populärmusik och litteratur. Cannabis förknippades med protester mot det etablerade samhället. I början av 70-talet visade undersökningar bland svenska skolungdomar och värnpliktiga att mer än var femte tillfrågad någon gång rökt hasch. Under 1980-talet minskade denna andel stadigt och var i början av 1990-talet nere i några få procent. (Se även Epidemi.) Botanik. Linné klassificerade 1753 hampväxten och gav den namnet cannabis sativa. (Sativa betyder odlad.) Det är en ettårig ört med 3-9-flikiga, sågtandade, smala och spetsiga blad. Den kan bli upp till nio meter hög men är vanligen 1,5-2 meter. Hanplantorna är mer gracila, honplantorna är grövre och ger mer kåda. Stjälkarna innehåller bastceller som kan bli tre centimeter långa och är sammanfogade i 1-3 meter långa, sega, och rötbeständiga fibrer. De fettrika fröna som även kallas nötter innehåller hampolja och kan användas som djurfoder. Hampa har odlats för sina fibrers skull, vilka spelat en viktig roll som råmaterial för textilier och vid tillverkning av grövre rep. Hela plantan är täckt med mikroskopiskt små körtelhår som producerar klibbig harts. Den hampa som odlas i ett subtropiskt klimat producerar i allmänhet mer kåda än den som odlas i ett kyligare. Plantan är mycket lättodlad, tålig och anpasslig. Kemi. Cannabis innehåller drygt 420 olika identifierade beståndsdelar varav ca 80, de s k cannabinoiderna, är de mest aktiva ämnena. Cannabinoiderna har vissa kemiska likheter med kroppens steroider (exempelvis kolesterol, binjurebarkshormoner och könshormoner). THC är den mest utforskade och samtidigt den starkaste av alla cannabinoiderna, och den kan framställas syntetiskt. I tablettform ger den precis samma farmakologiska effekter som koncentrerad cannabiskåda. Cannabinoiderna är kemiskt besläktade och utmärks av att de är fettlösliga. Detta gör att de och deras nedbrytningsprodukter (metaboliter) kan lagras i kroppen under relativt lång tid, vilket troligen är förklaringen till att effekterna sitter i långt efter att det akuta ruset klingat av. Farmakologi. THC och de andra cannabinoiderna tas effektivt upp av lungorna vid rökning och når inom 10-30 minuter maximal koncentration i blodet. Denna minskar snabbt, och efter 8 timmar finns endast en mycket liten mängd kvar. THC binds först till blodproteinerna, men eftersom det är så fettlösligt tas THC och dess omvandlingsprodukter lätt upp och lagras i fettvävnad och olika organ, exempelvis i hjärnan som har hög fetthalt och i levern. THC passerar moderkakan och påverkar fostret. Det går även över i modersmjölken. THC genomgår en utdragen omvandling i kroppen. Denna nedbrytning är långsam och ojämn och tar ca fyra veckor, hos en inbiten haschrökare upp till åtta veckor. Metaboliterna påvisas i urinen med den s k EMIT-metoden. (Se Narkotikanalyser i urin och blod.) Den långsamma nedbrytningen gör att metaboliterna ackumuleras i kroppens fettdepåer, vilket är av betydelse för långtidseffekterna, t ex återtrippar (flash-backs) och psykisk avtrubbning. De biokemiska verkningsmekanismerna är ofullständigt kända. Vissa cannabinoider binder sig till särskilda mottagarmolekyler (cannabisreceptorer) på vissa hjärnceller och ändrar dessas funktion. En hypotes är att cannabinoiderna blockerar tillförseln av vissa ämnen, exempelvis aminosyran arginin. Liksom kroppen har sitt eget morfin, endorfin, har den sitt eget cannabis. Det är en fettsubstans som 1992 fått namnet anandamide. (Anand betyder lycksalighet på hindi.) Ruset. När det gäller rusupplevelsen vid cannabisrökning finns stora individuella skillnader. Upplevelser av cannabisruset är nämligen beroende av vad som brukar kallas set och setting, dvs missbrukarens förväntningar och miljön. Redan Baudelaire betonade vikten av att ha en "psykologiskt riktig" inställning då man skulle använda hasch. Man borde, menade han, vara avspänd och utan bekymmer. Om man under en period med personliga problem experimenterade med hasch ansåg han det vara detsamma som att "annonsera ut sin själ till försäljning". Baudelaire tyckte att man borde uppsöka en behaglig miljö där man kunde lyssna på musik för att rätt njuta av drogen. De första tecknen på cannabispåverkan är lätta obehagskänslor i samband med hjärtklappning, torrhet i ögon och mun och lätt yrsel. Därefter följer of tast den eftersträvade ruseffekten: mild eufori, lyckokänsla, ökat självförtroende, avkoppling och en känsla av allmänt välbefinnande med livliga associationer. Tidsuppfattningen ändras, så att tiden tycks stanna av och gå saktare. Färger och musik upplevs annorlunda. Varseblivningen (perceptionen) både av den egna kroppen och av omgivningen förändras. Det karakteristiska är emellertid att även de fantasifullaste upplevelserna tar sin utgångspunkt i ting som finns i omgivningen - befintliga färger bleknar eller blir intensivare, skarpa former rundas, föremål krymper eller växer i storlek. Vetenskapliga tester visar på försämringar av korttidsminnet, den intellektuella förmågan och uppmärksamheten. Vid krahigare cannabispåverkan får berusningen en mera hallucinogen karaktär och påminner om effekten av LSD. Kroppen kan kännas tyngdlös och svår att avgränsa. Ruset klingar visserligen av efter någon timme, men försämringen av inlärningsförmågan kvarstår. Bakruset karakteriseras av långdragna dagen-efter-besvär med symtom som trötthet, koncentrationssvårigheter och håglöshet. Tolerans. Det har tidigare rått en viss förvirring kring toleransutveck- lingen för cannabis. I äldre litteratur talas efter en tids missbruk om en negativ toleransutveckling, vilket innebär att det skulle krävas mindre mängd av drogen för att åstadkomma samma ruseffekt. Förklaringen till detta missförstånd är av teknisk natur. Det tar nämligen en viss tid för den nyblivne cannabisrökaren att tillägna sig den speciella röktekniken (att dra halsbloss, vänja sig vid den sötaktiga, heta röken och hålla den kvar i lungorna etc). Särskilt för den som inte tidigare är van tobaksrökare kan detta vara svårt att lära in, och mycket cannabis går därför "upp i rök". När missbrukaren lärt sig tekniken kan han utnyttja drogen bättre. Detta är emellertid en teknisk inlärning och inte som man tidigare trott en negativ tolerans. Tvärtom kan man numera konstatera en viss toleransutveckling. En inbiten haschrökare använder 1-4 gram hasch per dag, en dos som skulle ge förgiftningssymtom hos en nybörjare. Toleransutvecklingen är emellertid inte lika uttalad som hos exempelvis opiaterna. Korstolerans har konstaterats mellan cannabis och alkohol och cannabis och sömnmedel. Beroende och abstinenssymtom. Cannabis kan ge ett kraftigt psykiskt beroende. Genom långvariga högdosexperiment har man kunnat konstatera även ett fysiskt beroende med tydliga abstinenssymtom. Dessa liknar dem vid långvarigt beroende av sömngivande och lugnande läkemedel. Abstinenssymtomen yttrar sig i form av sömnsvårigheter, irritation och skakningar, diarré och magsmärtor. I jämförelse med opiatmissbruk är dock abstinenssymtomen i allmänhet milda, men bland dem som rökt hasch under lång tid finns fall av abstinens som starkt påminner om heroinabstinens. Kroppsliga effekter och skador. Under ruset blir ansiktshyn flammig, och ögonen blir röda eftersom kärlen i bindhinnan vidgas. Blicken blir först glänsande, sedan matt. Smärtkänsligheten minskar, reaktionstiden förlängs, och förmågan att bedöma avstånd sviktar. Vid kraftig påverkan kan gången bli osäker och ryckningar i olika muskelgrupper förekomma. Den kraftigt förhöjda pulsen utgör en risk för personer med förhöjt blodtryck eller hjärtsjukdom, och cannabisrökning kan exempelvis utlösa kärlkramp. Cannabis försvagar kroppens immunförsvar. Haschrökare får ofta inflammerade slemhinnor, försämrad lungfunktion, hosta och kronisk bronkit. I cannabisrök är den cancerframkallande benspyrenhalten 70 procent högre än i tobaksrök. Cannabinoiderna dämpar de manliga könshormonerna och sädesvätskans spermier försämras. Hos kvinnor tar moderkakan upp THC snabbare än fostret, och fungerar därmed både som en barriär och en reservoar för fostret. Vissa studier tyder på att cannabisintag under graviditeten kan medföra lägre kroppsvikt, motoriska störningar och oro hos det nyfödda barnet. Det finns dock inget som tyder på ökad frekvens av missbildningar. THC går också över i modersmjölken vid amning. (Se lGraviditet och narkotikamissbruk.) Det finns en naturlig gräns för hur mycket cannabis man kan inta. Vid höga doser reagerar kroppen med illamående, yrsel och förvirring, och missbrukaren avbryter då själv tillförseln. Cannabis är giftigt i högre doser, men några dödsfall enbart på grund av överdos har inte rapporterats. Psykiska effekter och skador. De flesta cannabisrökare upplever någon gång s k snedtändning, då ruset i stället för den eftersträvade euforin ger ångest och panikreaktioner. Dessa följs av oro och depression. Återtrippar förekommer också, då berusningen helt oväntat återkommer flera dagar eller veckor efter haschrökning. Detta sammanhänger sannolikt med att cannabinoider lagrats i kroppens fett, och att deras nedbrytningsprodukter utsöndras i kroppen. I länder med utbrett cannabisbruk rapporteras att detta kan ge upphov till psykiska sjukdomstillstånd. Den allvarligaste komplikationen är de fullt utvecklade haschpsykoserna. Dessa är vanligast i de länder där cannabis är lätttillgängligt, billigt och används i höga doser under långa tider. I Sverige är haschpsykoser relativt ovanliga. Endast ett 70-tal fall har rapporterats och då hos tidigare psykiskt friska unga människor i samband med intensiv haschrökning. Symtomen är förvirring, förföljelseidéer, syn- och hörselhallucinationer, oro, ängslan och impulsivt beteende. Haschpsykos liknar mani och kräver sjukhusvård. Psykosen brukar gå över efter cirka fem veckor, men kan komma tillbaka om missbruket fortsätter. I vissa fall avlöser psykoserna varandra, och tillståndet kan bli kroniskt. Cannabis kan också utlösa psykisk sjukdom eller försvåra möjligheterna att behandla en sådan. De som har eller har haft schizofreni är särskilt känsliga och tål oftast inte den minsta cannabispåverkan. En svensk långtidsstudie (Rydberg m fl) har visat att värnpliktiga som röker mycket hasch löper större risk än normalt att senare i livet få diagnosen schizofreni. Den mest typiska skadan efter långvarigt cannabismissbruk är det s k amotivationssyndromet - ett tillstånd av avtrubbning och likgiltighet. I de kliniska rapporterna tas särskilt fasta på att den intellektuella kapaciteten minskar. Tröttheten påverkar också förmågan att stå ut med tillfälliga motgångar. Svenska forskare (Tunving m fl) har kunnat visa att hjärnans genomblödning vid CBF-undersökning (CBF = cerebral blood flow) är reducerad med 11 procent hos kroniska haschrökare. Amotivationssyndromet vid långvarigt cannabismissbruk påminner om det tillstånd som missbrukare av lugnande medel och sömnmedel kan komma in i. Det går tillbaka om missbruket upphör. (Se även l Psykiska komplikationer till missbruk.) Sociala effekter och skador. Det ovan beskrivna amotivationssyndromet orsakas sannolikt av en kombination av drogpåverkan och den långvariga "frånvaro" från normalt socialt liv som cannabisrökning kan innebära. Om man under den utvecklingsmässigt viktiga tonårsperioden ständigt gått med avtrubbande cannabinoider i kroppen, isolerat sig från umgänge med familj och vänner och kanske dessutom levt i exempelvis Asiens missbrukarkolonier, har man mycket att ta igen både intellektuellt och utvecklingsmässigt. Denna insikt kan - sedan ett mångårigt cannabismissbruk brutits - ge upphov till sorg över de "förlorade åren". Cannabis som läkemedel. THC och möjligen också vissa andra cannabinoider kan dels lindra grön starr (glaukom) genom att sänka trycket inne i ögat och dels utvidga luftrören hos astmatiker. På grund av detta har forskningen kring de olika cannabinoiderna dragit till sig uppmärksamhet och fått anslag från läkemedelsindustrin. Astra har bl a investerat i utforskningen av cannabinoidernas metabolism. För närvarande är förhoppningarna störst på forskningen kring behandling av det slags illamående och kräkningar som är biverkningar vid behandling av cancer med cytostatika (cellgifter). I USA pågår vissa försök med THC-tabletter mot denna form av illamående. Interaktion (ömsesidig påverkan) mellan cannabis och andra kemiska medel som påverkar psyket. Det är relativt okänt hur t ex cannabis, läkemedel och alkohol påverkar varandra när de tas samtidigt, men man tror t ex att långvarig tillförsel av sömnmedel kan öka nedbrytningen av THC. Cannabisrökning kan också hämma kroppens omsättning av vissa mediciner. I vissa fall av mano-depressiv sjukdom behandlas patienterna med litiumpreparat, ett salt. Det har då visat sig att det är svårare att uppnå korrekt dos av litium om patienten samtidigt missbrukar cannabis. Cannabismetaboliterna påverkar nämligen litiums omsättning i kroppen. (Se Litium och Litiumbehandling.) Man har med olika psykologiska test också kunnat visa att cannabisrökning kombinerad med alkoholintag ger en kraftigare försämring av prestationsförmågan än vad ämnena ger var för sig. Farmakologiskt talar man om att ämnena interagerar med varandra, och fenomenet kallas interaktion. Cannabis och trafk. En rad psykiska funktioner förändras vid akut cannabisberusning, vilket gör att en cannabispåverkad person inte är lämpad som förare av motorfordon. Bl a försämras koncentrationsförmågan och uppmärksamheten. Olika bilsimulatorförsök har samstämmigt visat att förmågan att föra motorfordon kan vara försämrad i minst två timmar efter ett intag av cannabis som motsvarar 10-15 mg THC. I några undersökningar har man dessutom funnit tecken på att den försämrade körskickligheten kvarstår även efter det att försökspersonen själv inte längre anser sig vara påverkad. Cannabis och våld. Det finns inga avgörande bevis för att cannabisintag skulle öka risken för ett aggressivt beteende. Det är emellertid möjligt att risken för våldshandlingar under cannabispåverkan är större hos en del personer, t ex de som lider av hjärnskada, epilepsi eller allvarliga psykiska sjukdomar. Inom sjukvården har noterats att kroniska haschmissbrukare som försöker sluta använda hasch ofta kommer in i ett tillstånd av tydligt framträdande retlighet, olust och labilitet. Möjligheten finns att risken för våldshandlingar är större när en person försöker sluta med sitt missbruk än när det pågår som mest. Behandling av haschpsykoser, depressioner och svåra abstinenssyndrom sker inom psykiatrin. (Se även Psykiska komplikationer till narkotikamissbruk, Avgiftning vid narkotikamissbruk och Öppenvård för narkotikamissbrukare.) De väsentliga behandlingsinsatserna vid haschmissbruk sker inom den öppna vården. Haschrökaren har kanske genom sitt missbruk försökt fly undan svåra problem och måste därför få behandling med individualterapi, familjeterapi eller gruppterapi. (Se även Terapi.) Behandlingen av haschmissbrukare som efter många år försöker komma ur sitt missbruk sker i Sverige huvudsakligen enligt en modell som utarbetats inom narkomanvården i Lund. (Se Öppenvård för narkotikamissbrukare.) Principen är att missbrukaren först avgiftas i öppen vård under dagliga samtal med en terapeut. Cannabismissbrukaren får därvid gradvis lära sig inse hur haschmissbruket gått ut över hans intellektuella och känslomässiga funktioner. I de följande behandlingsfaserna får han öva sig i t ex psykologisk varseblivning och konfliktlösning. Vidare klarläggs bakgrunden till missbruket. Därefter följer stöd- och insiktsterapi. Den depression som ofta finns i bakgrunden behandlas. Urinkontroller sker med regelbundna mellanrum. Förebyggande åtgärder. Sverige har en mycket restriktiv inställning till cannabis jämfört med flertalet andra länder. Den svenska narkotikalagstiftningen särskiljer inte lätt och tung narkotika, även om domstolarna vid val av påföljder i praktiken bedömer exempelvis heroinhandel strängare än cannabishandel. (Se Definitioner av narkotika och narkotikamissbruk.) Cannabis har i Sverige aldrig blivit etablerad som en socialt accepterad partydrog som i USA och delar av Sydeuropa. Under 1960- och 70-talen hade cannabis visserligen en stark förankring i ungdomskulturens musik och litteratur men har sedan slutet av 1980-talet nästan helt förlorat sin ideologiska anknytning. Rollen som innedrog i populärkulturen har övertagits av kokain och s k ldesignade droger. På 1990-talet verkar dock cannabis på nytt fått en viss förankring i populärkulturen och då i samband med ett förnyat intresse för 60-talsmusik och psykedeliska upplevelser. Ett flertal större statliga informationskampanjer har särskilt inriktat sig på att motverka haschrökning. Antalet ungdomar som någon gång använt cannabis har totalt sett ändå minskat sedan 70-talet. (Se Utbredningen av narkotikamissbruket.) Det är dock svårt att avgöra om denna minskning beror på de förebyggande åtgärderna och informationen eller på en allmän attitydförändring som skulle ha kommit i vilket fall som helst. (Se även Hasch, romantik och fakta av Nordegren/Tunving, Prisma 1984.)

Cannabisharts,

hasch, narkotikaklassat enligt förteckning I. (Se Cannabis.)

Cannabismaltos

var en patentmedicin som före 1930 såldes i Sverige som ett medel mot astma och liktornar. Det tillverkades bl a av svenska Röda Korset och angavs vara en lämplig hälsodryck till frukost! Det exporterades bl a till Danmark.

Cannabis sativa,

latinska namnet för cannabisplantan, namngiven av Linné 1753, den hampväxt ur vilken man bl a kan utvinna cannabis. (Se Cannabinaceae.)

Cannabisol,

cannabisextrakt som före 1950 såldes av svenska apotek och angavs vara ett medel mot depressioner.

Cannabistinktur,

extrakt av cannabis, narkotikaklassat enligt förteckning I.

Cannatropin,

beredning av cannabis som före 1950 såldes på svenska apotek som ett medel mot kikhosta.

Canned Heat,

amerikansk bluesoch boggiegrupp bildad i Los Angeles 1965. Gruppen gjorde klassiska inspelningar av rocklåtar som On the road again (1968) och Going up the country (1969). Gruppens ledare Alan "Blind Owl" Wilson dog 1970 i en överdos av narkotika. Den andre grundaren Bob "Bear" Hite dog också av en överdos narkotika 1981.

Capac, Manco,

Inkarikets skapare (ca 1020 e Kr), enligt legenden Guds son som tillsammans med sin syster Mama Oello skänkte folket kokabusken: "En gudomlig planta som mättar de hungrande, ger styrka åt de svaga och får dem att glömma sin olycka". (Se Mama Koka.)

Captagon

innehåller fenetyllin, ett centralstimulerande medel som förorsakat många dödsfall bland turister i Thailand. Det säljs bl a under beteckningen "Swedish diet". Medlet är narkotikaklassat enligt förteckning II.

Cardinal, Marie,

(f 1929) fransk författarinna, född och uppvuxen i Algeriet, lärare i filosofi i många länder, bosatt i Paris. Hon är fri debattör och en av de främsta franska feministiska författarna. Hennes internationella genombrott kom med den självbiografiska romanen Orden som befriar (1975). Där berättar Cardinal om hur hon på väg in i en svår psykos återvinner sin hälsa genom en mångårig psykoanalytisk behandling. Ett annat svårt och mycket personligt ämne behandlar hon i romanen Ett livför två, som kom 1989. Där analyserar hon relationen mellan en framgångsrik yrkeskvinna och dennas dotter. Modern blir chockartat medveten om att dottern är heroinist. Boken, som bygger på förhållandet mellan Cardinal själv och hennes dotter, beskriver den långa och svåra kampen att bli fri från missbruket.

Carnaby Street,

gata i London som under 1960-talet blev centrum för flower-power modet. (Se Flower-power och Hippierörelsen.) Begreppet används också om det starkt droginspirerade modet med kaskader av färger och mönster.

Carnegieinstitutet,

se Svenska Carnegieinstitutet.

Carrie,

slanguttryck för kokain.

Cartagena,

hamnstad i norra Colombia, utskeppningshamn för den illegala marijuana- och kokainexporten.

Cartwheels,

slanguttryck för amfetamin eller metamfetamin.

Casey Jones reaktion,

symtom vid akut kokainförgiftning. Symtomen är emotionell labilitet, rastlöshet, stereotypa rörelser, illamående, kräkningar, plötslig huvudvärk, svettningar, kramper, förföljelseidéer och feber. Pupillerna är vidgade, blodtrycket förhöjt och pulsen oregelbunden. Tillståndet är livshotande.

Cash, Johnny,

(f 1932) amerikansk countrysångare. Under 1960-talet hade han svåra alkohol- och narkotikaproblem men är sedan 1967 starkt engagerad i religiösa organisationer och humanitär hjälpverksamhet, bl a för att hjälpa missbrukare.

Castaneda, Carlos,

(f 1931) brasiliansk antropolog och författare. Castaneda hävdar att han är lärjunge till en Yaqui-indiansk trollkarl som i hans böcker benämns Don Juan. Böcker som Samtalen med Don Juan (1968), En annan verklighet (1971) och Resan till Ixtlan (1972) med deras blandning av drogromantik och schamanism blev föremål för ett kultartat intresse i hippierörelsen.

Catha edulis,

se Khat.

CBD, cannabidiol,

en av cannabinoiderna som är kemiskt utforskad och som i likhet med THC har biologiska effekter. Särskilt vet man att CBD i hög grad påverkar metabolismen av andra tillförda droger. CBD har antiepileptiska egenskaper.

CBN, cannabinol,

en av cannabinoiderna som är kemiskt utforskad och som i likhet med THC har biologiska effekter. Den kan ändra och modifiera effekten av THC.

Cc,

kubikcentimeter, används bland sprutnarkomaner som mått på den narkotika som injiceras. För gatunarkomaner är detta dock en osäker måttenhet, eftersom utblandningsgraden varierar.

CCC, Custom Cooperation Council,

kontroll- och samarbetsorgan i USA:s tullväsende, samordnar bl a internationell spaning på narkotikaområdet.

CDC, Center for Disease Control,

central myndighet i USA som följer hälsotillståndet i landet. CDC har blivit känt för sina noggranna rapporter över aids-situationen i världen.

Cecil,

slanguttryck för kokain.

CELAD, Comité Européen de Lutte Anti-Drouge,

arbetsgrupp inom EG för narkotikafrågor bildad 1989.

Centrala nervsystemet, CNS,

avser som namnet säger den del av nervsystemet som ligger centralt i kroppen, nämligen hjärnan och ryggmärgen. Detta ställs i motsats till perifera nervsystemet, dvs alla de nervbanor som finns utanför CNS, t ex nerverna till armar och ben.

Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning,

se CAN.

Centralstimulantia,

centralstimulerande medel, samlingsbeteckning för medel som stimulerar det centrala nervsystemet, t ex amfetamin, kokain och khat.

Cerebral,

(av latinets cerebrum, hjärna) adjektiv syftande på det som finns i eller gäller hjärnan, förståndsmässig mm.

CFN, Centralförbundet för alkoholfrågor,

föregångare till CAN vilket bildades 1971.

Chaik,

slanguttryck för amfetamin.

Chaplin, Charlie,

(1889-1977). I hans stumfilm Moderna tider (1936) förekommer en klassisk kokainscen: Hjälten befinner sig i fängelse där han av misstag får tag på en burk med vitt pulver, märkt Näspulver. Detta ger honom styrka att slåss med de elaka medfångarna och sedan bryta sig ut.

Charas,

indisk beteckning för hasch.

Charlie,

slanguttryck för kokain.

Chasing the dragon,

(jaga draken) är ett uttryck som har kinesiskt ursprung och beskriver en teknik att röka heroin. Metoden lanserades i Sverige sommaren 1975 bland haschrökarna i Malmö och kom då närmast från Amsterdam. En bit aluminiumfolie fick bilda en flack ränna, och på denna lade man stenar av "brown sugar" - heroin. Dessa värmdes upp underifrån med en cigarettändare och smälte då till en flytande droppe. Heroinet förvandlades till en rök som kunde sugas upp genom ett rör eller en tratt. Kvar på foliet blev endast litet aska. Uttrycket chasing the dragon syftar på att heroinet - när det smälter på foliepapper - liknar en liten svart orm eller drake som glider omkring som om den vore levande. Röken fångas upp i en tratt, därav ordet chasing. Det var på detta skenbart lekfulla sätt som heroinet introducerades bland de nyfkna haschrökarna, i själva verket på exakt samma sätt som tidigare i slummen i amerikanska städer eller bland de amerikanska styrkorna i Vietnam. När missbrukarna väl blivit beroende av heroinet och fått "sug", övergick praktiskt taget alla till att i stället krossa och lösa stenarna i vatten och injicera dem för att snabbt mildra abstinensbesvären.

Chassis,

grekisk beteckning för cannabis.

Cheech & Chong,

filmkomikerpar, en slags cannabiskulturens Helan och Halvan bestående av Marin Cheech och Thomas Chong. Deras första film Up in smoke (1978) skildrar två ständigt cannabispåverkade unga män som ägnar sig åt att söka efter så bra marijuana som möjligt. Cheech & Chongs Nice Dreams (1981) handlar om hur paret säljer cannabis från en glassbil. Filmkritikerna har varit oeniga om Cheech & Chongs filmer är en oskyldig drift med cannabiskulturen eller skall betraktas som drogpropaganda. Bland vissa cannabismissbrukare är filmerna föremål för ett närmast kultartat intresse.

Cherry leb,

slanguttryck för amfetamin.

Cherry top,

slanguttryck för LSD.

Cheyne-Stokes andning,

(efter den skotske läkaren John Cheyne, 1777-1836, och den irländske läkaren William Stokes, 1804-1878), en typ av rytmisk andning med stigande och fallande andningsdjup. Den fallande fasen går ofta ned till kortvarigt andningsstillestånd (apné) innan andningen åter kommer igång. Detta sätt att andas är ett symtom på hjärnskada eller förgiftning och kan alltså observeras vid överdoser av narkotika.

Chicken powder,

slanguttryck för amfetamin.

Chief,

slanguttryck för LSD.

Chillum, chillo,

strutformad cannabispipa av indiskt ursprung, oftast ca 15 cm lång, av lera, glas, marmor, elfenben eller trä. Marijuana eller hasch placeras i den breda ändans huvud. Vid rökning hålls pipan i tvåhandsfattning, och röken avkyls i handflatan varefter den dras ner i lungorna. Piporna har ofta beteckningar som Bombay chillum, Svarta lerchillums etc. De såldes på 1970-talet i butiker i Sverige men anses numera som drogtillbehör (paraphernalia). Fortfarande säljs de dock öppet i exempelvis Danmark och Holland. Haschrökare kallar ofta den pipa de röker sitt hasch ur för chillo, oavsett pipans utseende.

China White,

mycket rent heroin från Sydostasien. Termen har också kommit att användas som varunamn på några starka, morfinliknande, designade droger som är härledda ur fentanyl, nämligen 3-metyl-fentanyl och alfa-metyl-fentanyl. Eftersom dessa syntetiska och heroinliknande droger kan ha en mångdubbelt högre styrka än heroin har de i Californien, där de lanserades, förorsakat många dödsfall i överdos.

Chinese red,

slanguttryck för heroin.

Chiva,

slanguttryck för heroin.

Chobang,

haschpipa synonymt med bazoka.

Chock,

ett tillstånd med försvagad blodcirkulation. Det finns olika former av chocktillstånd. Vid 1) kardiogen chock orkar hjärtat inte pumpa fram blodet, och vid 2) hypovolemisk (för liten blodvolym) chock har den cirkulerande blodmängden minskats genom t ex svår blödning. Vid psykisk påverkan talar man om 3) psykisk chock och vid giftverkan om 4) toxisk chock. Vid överkänslighet, allergi, talar man om 5) anafylaktisk eller allergisk chock. Chocktillstånd av typen 3, 4 eller 5 är vanligt i samband med narkotikamissbruk. Föroreningar i en narkotikalösning kan t ex orsaka en allergisk chock.

Chong, Thomas,

se Cheech & Chong.

Chokladchips,

slanguttryck för LSD.

Cholly,

slanguttryck för kokain.

Chorea,

danssjuka, ständigt rörelsetvång med hastiga, ofrivilliga och överdrivna rörelser, kan vara en komplikation till amfetaminmissbruk. Tillståndet beror på skador i hjärnans extrapyramidala system. Missbrukare kallar rörelserna för fladder.

Christal,

slanguttryck för metamfetamin eller PCP, ett hallucinogent preparat.

Christiania,

ett kasernområde nära centrala Köpenhamn som 1971 ockuperades av olika alternativgrupper. Dessa renoverade husen och ville där skapa nya former för samlevnad och alternativt boende. 500-600 personer brukar numera vara permanent bosatta i området, men under sommaren och vid olika evenemang kan ett par tusen människor vistas där. Christiania fick tidigt problem med kriminalitet och narkotikalangning, särskilt kring den gata som i folkmun döptes till Pushers' Street - langarnas gata. De som arbetade i alternativrörelser och med musik och teater trodde att de genom sitt goda exempel skulle kunna påverka de utslagna missbrukarna, men tillströmningen av missbrukare från hela Norden blev, särskilt sommartid, alltför stor. Delar av Christiania förvandlades till ett centrum för häleri och narkotikahandel. Invånarna genomförde själva flera aktioner för att få bort vad de kallade "hårde stoffer". Tanken var att man skulle acceptera haschrökningen men driva bort heroinhandeln från området. Dessa aktioner blev till en början framgångsrika, men de som bor i Christiania har haft en ambivalent inställning till hur man skall agera mot langare och tunga narkotikamissbrukare. Myndigheterna har flera gånger fattat beslut om att stänga Christiania, men besluten har ännu (1993) inte verkställts.

Christie, Nils,

(f 1928), norsk sociolog och professor i kriminologi, radikal samhällsdebattör som bland annat riktat skarp kritik mot narkotikapolitiken. Centralt i hans kritik är begreppet kontrollskador. Han menar att en alltför sträng kontroll av narkotika lätt orsakar större skador än själva missbruket, genom att t ex domstolarna dömer ut långa straff för obetydliga förseelser och tillfälligt missbruk. Själva straffet med allt vad det medför av social utstötning, arbetslöshet, förlust av körkort etc kan i många fall vara betydligt skadligare än själva missbruket. Christie har också påpekat hur narkotikaproblemet exploaterats av olika intressenter för att ge dessa mer pengar och makt. Polis, vårdapparat, informatörer och politiker har - genom att hänvisa till och överdriva narkotikaproblemet - kunnat skaffa sig befogenheter och anslag som de annars inte skulle ha fått. Dessa resonemang har Christie utvecklat i många debattartiklar och dessutom tillsammans med Kettil Bruun skrivit en uppmärksammad bok om narkotikaproblemet, Den godafenden ( 1985). (Se Orsaker till bruk och missbruk av droger, avsnittet om sociologiska teorier.)

Christmas trees,

slanguttryck för amfetamin plus amobarbital (amylobarbiton), ett sömnmedel av äldre typ.

CIBA-Geigy AG,

schweiziskt kemiföretag, en av världens ledande läkemedelsindustrier med 92 000 anställda och en omsättning på 83 miljarder kronor (1989). Företaget bildades 1970 genom sammanslagning av Ciba AG och J:R Geigy AG.

Ciba rita,

slanguttryck för Ritalina som tillverkas av CIBA-Geigy AG. Liksom andra centralstimulantia har Ritalina för länge sedan utgått ur den svenska Farmakopén.

Cisordinol,

varunamn för klopentixol, läkemedel som används vid behandling av psykoser. Medlet tillhör gruppen neuroleptika.

Citodon,

smärtstillande medel i tablettform, innehåller kodein och paracetamol. Medlet förskrivs ofta och har under senare år blivit ett allt vanligare missbrukspreparat.

Citral,

slanguttryck för hasch från Indien.

Clapton, Eric,

(f 1945), ledande rockgitarrist. Genom sin musik och sitt exempel är han en typisk representant för dem som under 1960-talet starkt lovordade droger inom rockmusiken. "Ta bort drogerna från många rock- och bluesmusiker och det som blir kvar är bara en halv människa. Vårt problem är universellt, hur skall vi nå fred i ett samhälle som vi upplever som fientligt? Vi vill uttrycka det problemet i vår musik. Drogerna behövs för att hjälpa oss att befria vårt medvetande och fantasi och fördomarna och snobberiet som vi uppfostrats med." Clapton har senare tagit avstånd från denna inställning till droger.

Claviceps purpurea,

se Mjöldryga.

Clearlight,

slanguttryck för LSD.

Cliff, Jimmy,

(f 1948), reggaesångare från Jamaica med cannabisinfluerade texter. Han fick sitt genombrott 1972 i filmen The harder they come med låtarna Sitting in Limbo och You can get it if you really want.

Cloretum cocaicus,

beteckning för kokainets beredningsform bl a i äldre svenska farmakopéer.

Club des Haschichins, Le,

klubb eller sammanslutning för författare och andra kulturpersoner i 1840-talets Paris. Le Club des Haschichins fick sitt namn av att det serverades grön haschsylt (bestående av haschisch, kanel, kryddnejlika, muskot, pistage, socker, apelsinjuice, smör och spansk fluga) under sammankomsterna. Samman slutningen bildades av författaren Theophile Gautier, inspirerad av den franske psykiatern Jacques-Joseph Moreau de Tour. Sammanslutningen kom att omfatta kulturella storheter som Alexandre Dumas, Victor Hugo, Eugene Delacroix och Charles Baudelaire. Tack vare dessa fck Le Club des Haschichins ett stort inflytande långt in i vår tid. Den gav själva haschrökningen en prestigefylld intellektuell och litterär prägel. Klubbmedlemmarna träffades på hotell Pimodan, ursprungligen ett palats i gotisk arkitektur men på 1840-talet ett förfallet ställe med nästan magisk atmosfär. Det var byggt i tre våningar med stora fönster och balkonger och rikt utsmyckad interiör. Theophile Gautier har mycket suggestivt skildrat hur klubbmedlemmarna samlades i sin lokal nattetid när dimman låg tät över Seine, hur besökarna möttes av en gammal portier "med magra, utsträckta fingrar" som visade dem uppför trappan. Överst på trappan stod den mystiske doktor Moreau som ur en kristallvas serverade pasta av grön sylt, yttrande: "Detta kommer att tas från din andel i paradiset". Klubbmedlemmarna kunde sedan hänge sig åt sina rus framför en tänd brasa. Gautier själv gav upp haschbruket efter kort tid: "Inte för att det skadade mig fysiskt utan för att en riktig författare inte behöver annat än sina egna naturliga drömmar och inte vill ha sina tankar kontrollerade genom influens av något främmande ämne". Charles Baudelaire som skrivit den berömda haschinfluerade boken Les Paradis artificiels undvek själv med tiden de nattliga seanserna på hotell Pimodan, där han främst innehaft rollen som observatör. Alexandre Dumas var länge en av Le Club des Haschichins mest prominenta medlemmar och skrev hängivet om drogen i bl a Greven av Monte Christo.

CND,

Commission on Narcotic Drugs. (Se FN:s narkotikaorgan.)

CNS,

förkortning för centrala nervsystemet.

Coast to coast,

slanguttryck för amfetamin.

Cobics,

slanguttryck för heroin.

Cobies,

slanguttryck för morfin.

Coca-Cola,

läskedryck bestående av kolsyrat vatten, socker, kolanötter, kokablad, koffein och vanilj samt fram till 1903 även kokain. Ursprungsdrycken blandades av apotekaren John Styth Pemberton i Atlanta 1886 och såldes från början som medicin, en sirap som skulle blandas ut med kolsyrat vatten. Asa G Chandler köpte 1888 rättigheterna att tillverka Coca-Cola. Efter en intensiv debatt i början av 1900-talet beslöt företaget att på kemisk väg ta bort kokainet ur de kokablad som användes i drycken. Firman är dock fortfarande en stor importör av kokablad för smaksättning av läskedrycksextrakten,men drycken innehåller numera inget kokain. Likväl används Coca-Cola och Coke båda som slanguttryck för kokain

Cocaine Anonymous,

amerikansk länkorganisation för kokainmissbrukare som arbetar efter samma grundprinciper som sin motsvarighet för alkoholister (AA, Alcohol Anonymous eller NA, Narcotic Anonymous). Organisationen arrangerar regelbundna möten för "nyktra" kokainister. Också i Sverige finns numera AA-och NA-grupper. (Se AA.)

Cocaine binge,

slanguttryck för en intensiv missbruksperiod, där kokainisten i ett maniskt rus sniffar, röker eller injicerar kokain flera gånger i timmen ända tills kokainet tar slut eller det ögonblick då vederbörande kollapsar (den s k kraschen, se Kokain).

Cocaine Cowboys,

film (1979) regisserad av Ulli Lommel. Den handlar om en rockgrupp som smugglar knark och är inspelad i den amerikanske konstnären Andy Warhols lägenhet. Warhol har också en av rollerna i filmen.

Cocaine Fiends,

film (1936) regisserad av William A O'Connor. Den skildrar mycket melodramatiskt hur en ung flicka blir kokainist sedan hon lurats att ta ett "huvudvärkspulver".

Cocaine: One Man's Seduction film (1983)

regisserad av Paul Wendkos. Denis Weaver spelar en framgångsrik fastighetsmäklare som blir beroende av kokain och raserar sin affärsverksamhet och sitt äktenskap. Långfilmen som gjordes direkt för TV hade viss betydelse för omsvängningen till en mer restriktiv attityd mot kokain i amerikansk politik och media.

Cocaleros,

spanskt ord för kokaodlare i Sydamerika.

Cocales,

spanskt ord för en farm för kokaodling i Sydamerika. Dessa farmer täcker stora delar av de terrasserade bergssidorna i Bolivia, Colombia, Ecuador och Peru. De varierar i storlek från små familjejordbruk till stora plantager. (Se Kokain.)

Cocker, Joe,

(f 1944), engelsman, en av de mest framstående vita blues- och soulsångarna. Mest känd är hans kraftfulla version av Beatlessången A little help from my friends. Han blev beryktad för skandalösa scenuppträdanden, då han uppträdde kraftigt narkotikapåverkad.

Cocktail,

slanguttryck för injektion av en blandning av olika slags narkotika, vanligen heroin och amfetamin eller heroin och kokain. (Se även Speed ball.)

Cocteau, Jean,

(1889-1963)ledande företrädare för den konstnärliga franska modernismen som författare, skådespelare, jazzpianist, målare, skulptör, koreografoch filmskapare. Efter vännen Raymond Radiquets död blev Cocteau djupt deprimerad och började röka opium. Han förblev opiumrökare livet igenom och vistades ofta på olika kliniker för att försöka bli fri från beroendet. Under en sådan behandling skrev han 1928 en detaljerad journal om sina upplevelser. Den publicerades 1930 under titeln Opium som alluderade på Thomas De Quinceys självbiografiska arbete Confessions ofan English Opium Eater.

Coffee,

slanguttryck för LSD.

Cohoba,

hallucinogent snus som i flera århundraden användes på Haiti och i Central- och Sydamerika. Snuset andades in så djupt som möjligt genom ett tvåpipigt rör, som antingen sattes i bägge näsborrarna eller som av en annan person blåstes in i näsan genom ett rör. Cohoba utvanns ur trädet Piptadenia peregrina, och de verksamma ingredienserna var huvudsakligen bufotenin och DMT.

Coke,

1) läskedryck, se Coca-Cola, 2) slanguttryck för kokain.

Cokeaholics,

begrepp inom amerikansk öppenvårdsbehandling av kokainister. Där understryks likheten med alkoholistbehandling, och man hävdar att behandling av kokainsniffare har större likheter med behandling av alkoholister än med annan narkomanvård.

Cokes,

slanguttryck för kokain.

Coke head,

slanguttryck för en person som är beroende av kokain.

Cola,

slanguttryck för kokain.

Cold turkey,

slanguttryck för avgiftning utan medicinering. Termen användes ursprungligen för att beteckna ett försök att på egen hand avbryta opiattillförseln och abstinenssymtomen i samband med detta. Det används numera för att beteckna drogfri avgiftning i allmänhet. Uttrycket kan härledas ur det förhållandet att heroinmissbrukare under avtändning får knottrig hud som liknar skinnet hos en plockad kalkon (jfr svenskans "gåshud").

Coleridge, Samuel Taylor,

(1772-1834) engelsk poet, kritiker och filosof Jämte Wordsworth var han den främste företrädaren för "sjöskolan" (the lake poets), men hans lyriska storhetstid blev kort och inföll kring sekelskiftet. Hans skaparkraft förstördes av ett tilltagande opiemissbruk, som orsakats av hans sjukligt nervösa läggning och förstärktes av ett olyckligt äktenskap. Han skrev 1797 en av sina mest berömda dikter, den djärvt fantasifulla Kubla Kahn (tryckt först 1816), som anknyter till assasinernas myter och som inspirerats av andra samtida "orientaliska" dikter. Under ett opierus upplevde Coleridge hela sin dikt och såg framför sig alla dess detaljer i skimrande färger. Omedelbart ef ter uppvaknandet satte han sig att skriva ned den i drömmen redan färdiga dikten. Han avbröts emellertid av en besökare och klagade efteråt över att alla visioner, allt han upplevt i drömmen, var oåterkalleligt utplånat. Dikten förblev därför ett fragment - om än ett lysande sådant. Dikten präglas - liksom Coleridges övriga lyriska produktion - av en förtätad stämning, en fantastisk bildprakt i halvgenomlysande färger och av det yttersta raffinemang i rytmik och ordmelodi. Den opiemissbrukande Coleridge förde till en början ett kringflackande liv. Han fann 1816 en fristad hos en vän, dr Gillman i Hampstead, och omhändertogs av dennes familj under resten av sitt liv. Trots sitt missbruk kunde Coleridge livnära sig som journalist och beundrad föreläsare, men hans omfattande filosofska och kritiska produktion blev bara fragment av de stora verk han planerade - och som hans opiemissbruk hindrade honom från att fullborda. Ändå inspirerade han sin samtid och räknas av engelsmännen som en av deras mest originella lyriker.

Colombiansk koka,

erythroxylum novogratense, en art av kokabusken.

Columbian,

colombiansk marijuana.

Columbian red,

slanguttryck för marijuana.

Columbus, Christoffer,

(1451-1506) beskrev efter en av sina resor till de Västindiska öarna den ceremoniella användningen av olika hallucinogena pulver som epena, paricia och cohoba, vilka utvanns huvudsakligen från trädet piptina peregrina.

Commission on Narcotic Drugs,

FN:s narkotikakommission. (Se FN:s narkotikaorgan.)

Concordin,

varunamn för protriptylin, ett antidepressivt läkemedel, som är kraftigt aktiverande.

Contact-lens,

slanguttryck för amfetamin.

Containerman,

slanguttryck för en person som smugglar narkotika via behållare i ändtarmen. Genom att med fett smörja in en metallbehållare av cigarrstorlek och föra upp den i ändtarmen kan smugglaren bära narkotika över gränser eller inom exempelvis ett fängelse. (Se även Body packers.)

Convictus,

organisation av HIV-smittade före detta narkotikamissbrukare i Stockholm som bedriver stödverksamhet av länkkaraktär.

Co-pilots,

slanguttryck för amfetamin.

Coquero,

väska för förvaring av kokablad.

Coqueros,

sydamerikanska kroniska kokatuggare som kommit in i ett tvångsmässigt beroende av kokablad. De kan konsumera mellan 50 och 100 gram blad per dygn, och enstaka fall av en konsumtion på 500 gram per dag har rapporterats. De kroniska kokatuggarna uppvisar en symtombild som påminner om kokainistens. (Se Kokabladstuggning.)

Corrine,

slanguttryck för kokain.

Country Joe & the Fish,

amerikanskt s k acid-band (se Acid House) med starkt LSD-inspirerad musik, bildat 1965. Ursprungligen var det en folkmusikduo bestående av "Country Joe" McDonald och Barry Melton "the Fish", men den utvidgades till en större rockgrupp. Genombrottet var sången I feel-like-I-am-fixing-to-die-rag (1967).

Courage pills,

slanguttryck för barbiturater.

Cox,

slanguttryck för kokain.

Crack,

slanguttryck för en särskild beredning av kokain, som framställs genom att en lösning av kokainhydroklorid upphettas tillsammans med bikarbonat till ca 100 grader. Crack antas ha fått sitt namn från det sprakande knastrande ljud (på engelska cracking) som uppstår vid framställningen, ett ljud som kan jämföras med det som hörs vid popcorntillverkning. Det rena kokainet flyter vid upphettningen upp till ytan i form av små klumpar eller flingor, vars färg skiftar mellan grågult och vitt. Dessa säljs och röks i exempelvis vattenpipa eller cigaretter, ibland uppblandade med tobak eller marijuana. Tillverkat crack används omedelbart för att inte förlora i styrka. Vid rökningen frigörs kokain i ren form på samma sätt som vid freebase-rökning. Ruset inträder omedelbart och varar 10-30 minuter. Crack har kallats kokainhanteringens hamburgare, eftersom det är billigt och konsumeras direkt på gatan. Crackepidemin har sedan 1986 brett ut sig i USA:s storstäder. Skadeverkningarna av crack är fruktade. (Se Kokain.)

Crackbabies,

spädbarn födda av kokainmissbrukande mödrar. Kokain framkallar kramper i livmodern, vilket påverkar tillförseln av näring och syre till fostret. Crackbarnen föds oftast för tidigt och utvecklas ojämnt under de första levnadsåren. De är antingen slöa eller extremt irritabla, har svårt att lära sig tala och att utveckla känslomässiga kontakter. (Se i övrigt Kokain.)

Crackers,

slanguttryck för LSD.

Crank,

slanguttryck för amfetamin eller metamfetamin.

Crash,

se Krasch.

Crossroads,

slanguttryck för amfetamin.

Crowley,Aleister,

(1875-1947) engelsk författare, poet och magiker. Han blev efter sin död en viktig kultfigur under senare delen av 1960-talet och inom 1970-talets psykedeliska rörelse. Han engagerade sig i olika ockulta ordenssällskap och studerade magi i Indien och Egypten. Crowley skapade en egen sekt som utgav tidningen The Equinox. Läran gick ut på att med hjälp av droger som meskalin, hasch, opium och eter samt med sexuell magi nå kontakt med gudarna. En ledstjärna var den gamla kinesiska visdomsboken I Ching. Crowley hyllade också drogerna som en viktig inspirationskälla i sitt litterära skapande. Han samlade en handfull lärjungar i sitt kloster i Cefalu på Sicilien. Där blev han dock svårt heroinberoende. Crowley skrev den delvis självbiografiska romanen Diary of a drugfend som blev herostratiskt ryktbar, och Crowley beskrevs i den dåtida pressen som "världens mest ondskefulla man". En av Crowleys lärjungar var Ron Hubbard som dock bröt med läromästaren och bildade en egen sekt, den s k scientologikyrkan.

Crowley, Thomas J,

en i USA känd kokainexpert från Colorado, som i slutet av 1980-talet lanserade Kontraktsvård med konsekvenser, ett behandlingsprogram för kokainister i öppen vård.

Crystal,

slanguttryck för amfetamin och PCP.

Crystal joints,

slanguttryck för PCP.

CS,

förkortning av centralstimulerande medel. Man talar exempelvis om CS-missbruk och CS-missbrukare.

Cube,

slanguttryck för morfin.

Cubes,

slanguttryck för LSD.

Cucaracha, La,

populär latinamerikansk sång om "kackerlackan" (dvs den prostituerade) som inte orkar röra sig lätt och obehindrat längre, eftersom hon inte har någon marijuana att röka.

Cupcakes,

slanguttryck för LSD.

C-vitamin,

se Askorbinsyra.

Cyanos,

blåfärgning av huden på grund av bristande syretillförsel. Detta är ett symtom vid bl a överdos av narkotika.

Cyclones,

slanguttryck för PCP.

Cyklobarbital,

C12H16N2O3, lugnande och sömngivande preparat som tillhör gruppen barbiturater, narkotikaklassat enligt förteckning IV, patenterat 1924 av Bayer. Det används inte som läkemedel i Sverige.

Cykloida psykoser,

cykloida syndrom, psykisk störning som kännetecknas av att ett affektivt syndrom - maniskt eller melankoliskt - förekommer samtidigt med schizofrena symtom som vanföreställningar och förvirring. Sjukdomsbilden är skiftande med många symtom. Den har fått ett flertal namn och har t ex kallats schizoaffektivt eller schizofreniformt syndrom. De cykloida syndromen är i 20 procent av fallen utlösta av psykiska eller kroppsliga faktorer. En del forskare antar att cannabismissbruk kan utlösa en cykloid psykos. I övriga fall debuterar symtomen utan påtaglig orsak. De är vanligare hos kvinnor än hos män.

D,

slanguttryck för Doriden (glutetimid, tabletter 250 mg), ett sömnmedel av äldre typ. Det avregistrerades i Sverige 1980.

Dagga,

cannabisplanta som växer i södra Afrika. Den innehåller 0,5-3 procent THC. (Se även Cannabis.)

Danssjuka,

se Chorea.

Datura,

ett släkte potatisväxter med starkt hallucinogena alkaloider som hyoscyamin och tropan. I släktet ingår bl a spikklubba, megafonblomma, änglabasun och änglatrumpet. (Se Spikklubba.)

Davies, Miles,

(1926-1991) amerikansk jazzmusiker. Han har i boken Miles - the autobiography (1989) ingående beskrivit sitt eget omfattande heroin- och kokainmissbruk men främst gett en detaljrik skildring av drogkulturen inom jazzmusiken under efterkrigstiden.

Daytop,

egentligen förkortning av Drug Addicts Treated On Probation, alltså missbrukare som under hotet av att annars få avtjäna fängelsestraff väljer vård. Organisationen Daytop driver behandlingshem med starkt inslag av före detta missbrukare som deltar i rollen av terapeuter. Metoder som vuxit fram i Synanon används. Ursprunget är behandlingshemmet Daytop Village utanför New York. I Sverige finns Stiftelsen Daytop Sweden som driver flera behandlingshem för missbrukare. (Se även Behandlingshem och övrig institutionsvård för vuxna missbrukare och Synanon.)

DDD,

defined daily dose, en måttenhet som används för att beräkna läkemedelsanvändning. Den utgör den förmodade genomsnittliga dygnsdosen, då läkemedlet intas av en vuxen med den sjukdom mot vilken medlet huvudsakligen används. Det är WHO Collaborating Center on Drug Statistics Methodology (i Oslo) som fastställer DDD för nya läkemedel. Då försäljningsuppgifter för något läkemedel skall ställas samman, presenteras dessa gärna som antal DDD per 1 000 invånare och dag. Detta ger då ett mått på läkemedelsexpositionen och anger hur stor del av befolkningen som per dygn kan tänkas använda läkemedlet.

DEA,

Drug Enforcement Administration, högsta organet för läkemedelskontroll i USA.

Dead on arrival,

slanguttryck för PCP.

Deadly nightshade,

slanguttryck för belladonna.

Deala,

slanguttryck för att göra narkotikaaffärer.

Dealare,

dilare, slanguttryck för narkotikalangare. Främst avses någon som handlar med cannabis, och uttrycket används då i sammansättningar som galledealare, brassdealare. Ibland skiljer man i missbrukarkretsar på dealare, en som främst langar för att försörja sitt eget missbruk, och pusher, en som langar för att tjäna pengar utan att själv missbruka.

Death's herb,

betyder dödens krydda, slanguttryck för belladonna.

Debutålder,

den period i livet då en missbrukare börjat använda droger. I Sverige sker debuten i regel kring 14-15-årsåldern. (Se Missbrukarkarriären.)

Defekttillstånd,

avtrubbning, nivåsänkning, reducering av intellektuella och/eller emotionella funktioner. (Se Psykiska komplikationer till missbruk.)

I. Medicinska/kemiska/juridiska defnitioner av narkotika och narkotikamissbruk. Med narkotika menas här alla de medel som den svenska och den internationella lagstiftningen betecknar som narkotika. Alla dessa är i denna bok behandlade i alfabetisk ordning. Synonymt med termen narkotika används ordet drog, men det är mycket svårare att definiera vad en drog är. I litteraturen finns många försök, som alla har sina begränsningar. En vetenskapsman, som gav upp inför alla definitionsförsök, förklarade att "en drog är en substans som, om den injiceras i en råtta, ger upphov till en vetenskaplig publikation!" 1. Den bredaste definitionen, anbefalld av WHO, betecknar som drog varje ämne som kan påverka funktionerna hos en levande organism, alltså även läkemedel. (A drug is "any substance that, when taken into the living organism, may modify one or more of its functions"). I Sverige skiljer man mellan a) läkemedel, b) droger (psykoaktiva substanser, narkotika) och c) alkohol, tobak och kaffe, dvs de legala njutningsmedlen. 2. En annan definition anger att en drog är en kemisk substans som - utan att vara ett födoämne - påverkar levande organismer. Detta är en otillfredsställande definition, då en del ämnen är både berusningsmedel och födoämnen. Alkohol är det tydligaste exemplet på detta, eftersom det är näringsämne men också berusningsmedel. Om man köper kaffe i varuhuset betraktas det som ett födoämne, men koffein i tablettform kan kallas läkemedel eller drog. 3. Ordet droger används synonymt med psykoaktiva eller psykotropa substanser. Med det menas alla de ämnen som påverkar centrala nervsystemet och förmår ändra sinnesstämningen, varseblivningen eller själva medvetandet. Detta är en definition som omedelbart leder in på drogernas effekter och alla problem som är förknippade med deras användning eller missbruk. Narkotikamissbruk används synonymt med termerna narkomani, drogmissbruk, vanemissbruk, tablettmissbruk, läkemedelsmissbruk, icke-medicinskt bruk, eufomani, toxikomani och illegalt bruk. En svensk narkomanvårdskommitté definierade 1978 narkotikamissbruk som "allt icke-medicinskt bruk av narkotika", dvs av sådana medel "som den svenska lagstiftningen betecknar som narkotika". Världshälsoorganisationen, WHO, använder uttrycket drogberoende, "drug dependence". Detta har slagit igenom även i Sverige. Parallellt med termerna alkohol- och narkotikamissbruk förekommer nämligen även alkoholberoende, narkotikaberoende eller beroende av kemiska substanser. Inom den svenska läkarutbildningen betecknar rubriken "beroendelära" undervisningen i hur missbruk av alkohol, läkemedel och narkotika uppkommer och hur sjukdomstillstånd, sekundära till missbruket, skall behandlas. WHO defnierar drogberoende som ett tillstånd av psykiskt och/eller fysiskt beroende, vilket uppkommit till följd av periodisk eller kontinuerlig användning av en drog. När missbrukets omfattning och sociala sammanhang beskrivs inom WHO och i den vetenskapliga litteraturen, brukar det framhållas att det också finns ett socialt beroende av en drog (se nedan). Psykiskt beroende innebär att det finns en "psykisk drivkraft som kräver periodisk eller kontinuerlig tillförsel av drogen, för att framkalla välbehag eller för att undvika obehag". Med fysiskt beroende avses "ett adaptivt tillstånd som manifesterar sig genom intensiva fysiska besvär när tillförseln av droger avbryts eller när dess ef fekt påverkas av tillförseln av en specifik antagonist". Dessa besvär, abstinens- symtomen, är specifika för varje drogtyp. Vid svårt beroende talar man också ofta om begreppen krav, sug efter drogen och förlust av kontrollen (craving and loss ofcontrol). Det fysiska beroendet av narkotika medför ofta toleransökning och dosökning. (Se mer under lBeroende av droger.) WHO och DSM III (DSM = Diagnostic Statistical Manual, ett system för att beskriva sjukdomsbilder inom psykiatrin, manual som används över hela världen) försöker att ytterligare klassificera olika typer av drogberoende efter farmakologiska kriterier - beroende av amfetamintyp, beroende av morfintyp osv. Dessa termer används i de svenska sjukhusjournalerna. Det komplicerar definitionsförsöken att det i DSM III blandas in även sådana sociala förhållanden som egentligen är en följd av missbruket. I diagnosinstrumentet DSM III betonas nämligen den beroendes ändrade beteende, hur han genom att jaga narkotika eller överkonsumera alkohol kommer in i en situation där hans missbruk skadar både honom själv och samhället. Ännu mer kompliceras det hela genom att termen "missbruk", som vanligen används i Sverige, egentligen både är en social och en moralisk definition. Ordet anger att en norm i samhället överskrids. All användning av narkotika är förbjuden i Sverige, och man skiljer här inte mellan lätta och tunga droger. Därför innebär allt narkotikabruk i Sverige ett missbruk. II. Sociala deflnitioner av narkotikamissbruk används samtidigt med de ovannämnda medicinska. Det handlar då mera om missbrukets omfattning, intensitet och sociala sammanhang. Fem olika kategorier av missbruk brukar nämnas. 1. Experimentellt missbruk karakteriseras av att narkotikan används tillfälligt av drogexperimenterande vänner. Detta missbruk orsakar vanligen inte långvariga eller permanenta skador, även om den experimenterandes brist på kännedom om drogerna och deras effekter då och då kan vålla akuta sjukdomstillstånd. Motivet till experimenten kan vara nyfikenhet, en önskan att uppleva nya känslor och sinnesstämningar eller att pröva förväntade drogeffekter. 2. Rekreationellt missbruk är missbruk i samband med fester, under veckoslut eller under semestrar. Missbruket försiggår praktiskt taget alltid i vänners lag. Ett typiskt rekreationellt missbruk förekommer emellanåt bland cannabismissbrukare. Det rör sig då om kamratgäng av unga män, som ofta känt varandra sedan pojkåren. I samband med tillfälliga träffar röker alla cannabis, även om de annars aldrig använder drogen. 3. Med termen situationellt missbruk menas att missbruket är begränsat till speciella situationer. Ett exempel är långtradarchaufförers användning av amfetaminpreparat för att motverka trötthet under långa arbetspass, eller idrottsmäns försök att förbättra sina prestationer med hjälp av stimulantia. 4. Intensifierat missbruk är detsamma som dagligt missbruk under längre perioder. Periodvis kan missbrukaren fortfarande fungera i socialt hänseende. (Se Injektionsnarkomani.) 5. Tvångsmässigt missbruk (kompulsivt narkotikaberoende) innebär att missbrukaren inte kan bryta sitt narkotikaberoende utan stora besvär och i allmänhet inte utan hjälp t ex genom intagning på sjukhus. Missbruket medför allt större skadeverkningar för individen, hans familj och samhället.

Dehydrering,

uttorkning, vätskeförlust, förekommer vid förgiftning och vid chock.

Delayed death

betyder försenad död och är ett begrepp inom den experimentella narkotikaforskningen. Det används framför allt i undersökningar av giftigheten hos cannabis. När forskare under 1970-talet försökte bestämma LD50 för cannabis upptäckte de att endast en del av försöksdjuren dog i direkt anslutning till utfordringen med giftet. Andra avled först senare i försöket, förmodligen beroende på att nedbrytningsprodukter av cannabinoiderna ackumulerades i kroppen. (Se även Cannabis.) Fenomenet kallas delayed death.

Delirium,

urspårning, förvirringstillstånd med hallucinationer och motorisk oro vid olika psykoser och förgiftningar med narkotika. Mest känt är delirium tremens (dille) vid alkoholabstinens, ett förvirringstillstånd med allmän påverkan och skakningar (tremor) i kroppen. Även hög feber kan ge delirium, s k feberdelirium. (Se även Alkohol.)

Delorazepam,

klordesmetyldiazepam, C15H10ClN2O, ångestdämpande och lugnande preparat som tillhör gruppen bensodiazepiner, narkotikaklassat enligt förteckning IV. Det används inte som läkemedel i Sverige.

Demens,

mental avtrubbning av organiska orsaker. Ses t ex vid svår alkoholism eller efter hjärnskador vid överdoser av narkotika.

Dependens,

dependentia, beroende i vid mening. Psykologisk term som används om en person som är alltför beroende, "klängig" i sin attityd till andra människor. Begreppet dependens används också i samband med droger. Ordet kommer här från det engelska drug dependence (drogberoende). I WHO:s defínitioner talas t ex om dependence of opiates osv synonymt med narkomania opii eller morfin-(heroin-)beroende. (Se även Beroende av droger och Definitioner av narkotika och narkotikamissbruk.)

Depersonalisation,

ett symtom vid psykoser eller vid missbruk av hallucinogena droger. Ordet betyder att man inte längre har kontakt med sig själv och sin egen kropp. Det känns som om kroppen förändras eller som om man själv är utanför den. Depersonalisation är ett vanligt symtom vid kraftig haschpåverkan och vid berusning med hallucinogena droger.

Depression,

depressivt syndrom, psykisk störning karakteriserad av nedstämdhet, initiativlöshet, olust och tidigt uppvaknande. I svåra fall känner patienten livsleda. Depressioner kan komma spontant, s k endogena (inifrånkommande) depressioner, eller vara en reaktion på påfrestningar. Flera omständigheter tyder på att maniska och depressiva syndrom i biokemiskt avseende kan vara olika grader ar samma störning. Vid båda tills ånden förekommer störningar i elektrolyt- och glykosbalansen. Depressioner är vanliga tillstånd bland missbrukare. Ibland går de över av sig själva efter några veckors avgiftning. Emellanåt behövs psykiatrisk behandling med kognitiv terapi (terapi som vänder sig till intellektet) och/eller depressionslösande medel.

Depressionslösande medel,

antidepressiva, tymoleptika, (thymos = sinnesstämning) är 1) monoaminupptagshämmare, 2) monoaminooxidashämmare, 3) monoaminprekursorer och 4) övriga antidepressiva. De flesta i den långa rad av antidepressiva som finns på marknaden ökar aminkoncentrationerna i synapserna. (Det innebär att de ökar mängden lsignalsubstanser av amintyp i områdena mellan nervcellerna, vilket i sin tur leder till att överföringen av nervimpulser går lättare.) Litium kan förstärka effekten av antidepressiva. De depressionslösande medlen är inte vanebildande, och nyare typer med få biverkningar kan med fördel användas vid behandling av depressioner hos missbrukare.

Depå,

depåpreparat, av franskans depôt, upplag, förråd. Ett depåpreparat är ett läkemedel som är kemiskt bundet på ett sådant sätt att endast en viss mängd av den aktiva substansen läkemedel frigörs i kroppen per dygn. Depåpreparat kan vid ett enda tillfälle intas, injiceras eller opereras in i kroppen, och sedan utöva sin effekt på organismen under lång tid.

De Quincey, Thomas,

(1785-1859) brittisk författare och journalist. Under skolstudierna i Manchester rymde han hemifrån och kom så småningom till London. Där försökte han dämpa sin svåra tandvärk med opium, som han snabbt blev beroende av. Först 1848 kunde han överge sitt missbruk. Dessförinnan återvände han tillfälligt till ett "normalt" liv och studerade i Oxford under åren 1803-1808, men han övergav studierna och sökte sig till Sjödistriktets poeter Coleridge och Wordsworth. Resten av livet ägnade han sig huvudsakligen åt att skriva kulturartiklar, samtidskritiska essäer och en betydande nationalekonomisk avhandling. De Quincey var en i grunden splittrad personlighet, ett drag som förstärktes av hans mångåriga drogmissbruk. Hans bokliga lärdom var enorm men osystematisk. Han var en briljant konversatör men förblev en opraktisk projektmakare, vars planer aldrig fullbordades - typiskt för de koncentrationsstörningar som åtföljer missbruket. Som författare drogs han till det makabra och abnormpsykologiska. I sina noveller demonstrerade han sin förmåga att framtrolla visioner, drömmar och skräckbilder - visserligen helt i romantikens anda, men väl inte heller helt utan påverkan av upplevelserna under opierusen. De Quinceys mest berömda verk är Confessions ofan English Opium-Eater, som började publiceras i en tidskrift 1821 och utgavs i bokform 1822. En utvidgad ny version kom 1856. Charles Baudelaire utgav boken i en fri fransk översättning. På svenska kom En opieätares bekännelser 1926. Den är ett kaleidoskop av mer eller mindre trovärdiga självbekännelser, kulturkritik och spirituellt småprat. Han romantiserar opierusets artificiella paradis, där glömskan och själsfriden finns. I opiumet ser han alla sina ingivelsers källa, men varnar samtidigt sina läsare för att låta sig förföras av tjuskraften i skildringarna av ruset. Den berömda skildringen av opieätningen verkar däremot vara en imitation. Den borde för övrigt närmast kallas opiedrickning, eftersom De Quincey, liksom många av hans samtida, t ex Coleridge, tog drogen utspädd i sprit (Laudanum). Boken fick sin fortsättning i två andra böcker, Suspiria deprofundis (1845) och Autobiographic sketches (1853). Som stilist räknas han till den engelska konstprosans klassiker. Inspirerad av De Quinceys bok gav Jean Cocteau 1930 ut en detaljerad journal om sina drogproblem.

Derivat,

ämne som bildas eller härleds ur ett annat genom mindre förändringar i den kemiska strukturen.

Designande droger (designer drugs) har från början varit skräddarsydda för att "slinka undan" narkotikalagstiftningen. Denna grupp av droger omfattar en rad ämnen med likartade kemiska sammansättningar. De hör ofta, liksom t ex Ecstacy (XTC eller MDMA), till gruppen amfetaminpreparat. Det kan också röra sig om ämnen med morfinliknande egenskaper, t ex fentanyl. Nya designade droger uppfinns ständigt av "underground"-kemister och har på senare år kommit att bli en mångmiljonindustri i USA. Från det att ett nytt preparat lanseras tar det alltid minst tre månader innan preparatet kan narkotikaklassas enligt nationell och internationell lagstiftning. Preparatet måste beskrivas, rapporter komma om att det missbrukas, och en utredning sedan göras så att det kan bli narkotikaklassat. Under denna tidsfrist kan preparatet försäljas och missbrukas utan att någon kan åtalas. På 1990-talet har uttrycket designade droger främst kommit att avse fentanyler och vissa amfetaminer, fastän dessa narkotikaklassats för länge sedan. Missbruket av designade droger har ökat under slutet av 1980-talet och förekommer särskilt i USA och i Japan. Man beräknar t ex att 20 procent av heroinisterna i Kalifornien också använder fentanyl, ett narkosmedel som är 20-40 gånger starkare än heroin (se nedan). Designade droger anses ha orsakat hundratals dödsfall bara i Kalifornien, Arizona och Oregon. Vid ett tillfälle lanserade "hemmakemisterna" en drog som skulle ha morfinliknande egenskaper, men det visade sig att den också innehöll MPTP, ett dödligt nervgift. Följden blev att 400 narkomaner insjuknade i ett tillstånd som liknade Parkinsons sjukdom. Det mest kända exemplet på amfetaminliknande designer drugs är lecstacy (XTC, ADAM, MDMA), ett preparat som i små mängder har centralstimulerande egenskaper men som också påverkar känslolivet samt kan ge avslappning och lugn. Medlet har hallucinogena egenskaper. Ruset kan följas av sömnrubbningar och depressioner. Hur stor risken är att utveckla beroende av ecstacy vet man inte, men giftigheten hos preparatet är uppenbar. Ett annat känt exempel på designade droger är det centralstimulerande "Ice" (kristalliserat metamfetamin, KMA). Det röks ur speciella glaspipor men kan också intas som tabletter. Japanerna kallar drogen för "shabu", koreanerna för "hiroppon". Ice är egentligen ingen ny drog. Den kommer från Asien och förbjöds i Japan redan på 1950-talet. Därefter har den illegalt framställts i Sydkorea och smugglats till andra asiatiska länder. Dess verkan är långvarig, ruset kan pågå upp till ett dygn och missbrukaren kan känna sig "hög" i en vecka. Ice ger, liksom amfetamin, viktminskning. Fentanyl bygger på en annan kemisk princip än opiaterna men har ändå morfinliknande effekter. Det är ett oerhört aktivt ämne som särskilt tilltalar heroinmissbrukare. Det finns en kemisk släkting till fentanyl, lophentanyl, som är 6 000 gånger starkare än morfin. Den snabbt insättande euforin vid användning av dessa designer drugs sägs komma allt vad missbrukarna tidigare har erfarit att förblekna. Riskerna med designer drugs är främst av två slag. 1) Under ruset kan de experimenterande missbrukarna bete sig förvirrat då de styres av tillfälliga impulser. Våldsbrott och självmord kan inträffa. Psykiskt labila kan under ruset bli desperata och utåtagerande. 2) Enstaka rus kan följas av långvariga psykiska besvär, återtrippar, depressioner, etc.

Designer drugs,

se _Designade droger.

Desipramin,

C18H22N2, antidepressivt medel, patenterat 1962 av Geigy, inte narkotikaklassat. Varunamn i Sverige är Pertrofrin.

Desomorfin,

C17H21NO2, morfinderivat, smärtstillande preparat härlett ur morfin, narkotikaklassat enligt förteckning II.

DET,

(N,N-Dietyl-(2-indolyl-(3)-etyl)amin), hallucinogent preparat, narkotikaklassat enligt förteckning I. Det förekommer sällan på den illegala narkotikamarknaden i Sverige.

Devils apple,

slanguttryck för spikklubba.

Devils testicle,

slanguttryck för alruna.

Devils trumpet,

slanguttryck för spikklubba.

Dex,

slanguttryck för Dexedrintabletter, vilka innehåller dexamfetamin.

Dexamfetamin,

C18H28N2O4S, centralstimulerande medel som tillhör gruppen amfetaminer, narkotikaklassat enligt förteckning II. Det används inte som läkemedel i Sverige.

Dexies,

slanguttryck för Dexedrintabletter, vilka innehåller dexamfetamin.

Dextromoramid,

C25H32N2O4S, smärtstillande preparat som tillhör gruppen opioider, patenterat 1959 av Janssen, narkotikaklassat enligt förteckning II. Det används inte som läkemedel i Sverige.

Dextropropoxifen,

C22H29HO2, smärtstillande preparat som tillhör gruppen opioider, narkotikaklassat enligt förteckning III. Varunamn i Sverige är Dexofen (tabletter), Dolotard (depåkapslar) och Doloxene (kapslar). Medlet används ofta inom t ex ortopedin, samt vid avgiftning av heroinister. (Se Avgiftning vid narkotikamissbruk.) Dextropropoxifen ingår även i preparaten Distalgesic, Doleron, Paraflex comp och Tergiflex, vilka inte är narkotikaklassade.

Dextros,

druvsocker.

Diagnostik,

på engelska screening. Bestämning av olika typer av läkemedels- och narkotikamissbruk är utgångspunkten när rätt behandling på lämplig vårdnivå skall sättas in. Diagnostiken bedrivs bäst när missbrukaren är intagen på sjukhus, där det finns en mängd olika undersökningsmetoder. Denna diagnostik omfattar inte bara typen av missbruk utan också en bedömning av missbrukarens fysiska och psykiska hälsa. Psykiatern använder t ex diagnossystemet DSM III för att beskriva det psykiska tillståndet. Vidare utreds hur långt missbrukaren hunnit i sin "karriär" (se Missbrukarkarriären), eftersom prognosen ändrar sig under missbrukets gång. Till en fyllig diagnostik hör också en utredning av de personliga, familjära och sociala förutsättningarna - alltså en analys av missbrukarens hela bakgrund, det s k sociala nätverket.

Diami,

centralafrikanskt ord för hasch.

Diampromid,

C21H28N2O, smärtstillande preparat som tillhör gruppen opioider, patenterat 1959, narkotikaklassat enligt förteckning II.

Diarré,

vanligt symtom vid morfin/heroin-abstinens.

Diazepam,

C16H13ClN2O, ångest dämpande och lugnande preparat som tillhör gruppen bensodiazepiner, patenterat I963 av Hoffman-La Roche, narkotikaklassat enligt förteckning IV. Varunamn i Sverige är Apozepam (tabletter, mixtur, injektionsvätska och klysma), Diazepam Fermenta (tabletter och injektionsvätska), Stesolid (tabletter, suppositorier, mixtur och klysma), Stesolid Novum (injektionsvätska), Valium (tabletter) och Valium Novum (injektionsvätska). (Se Bensodiazepiner.)

Dietyltiambuten,

C16H21NS2, smärtstillande preparat som tillhör gruppen opioider, narkotikaklassat enligt förteckning II. Det används inom veterinärmedicinen men finns inte i Sverige.

Difenoxin,

C28H28N2O2, antidiarrémedel, patenterat 1970 av Janssen, narkotikaklassat enligt förteckning II.

Difenoxylat,

C30H32N2O2, antidiarrémedel, patenterat 1959 av Janssen, narkotikaklassat enligt förteckning II. Varunamn i Sverige är Retardin.

Diffundera,

se Diffusion.

Diffusion,

partiklars eller vätskors förmåga att upplösa sig och blandas i andra vätskor.

Dihydrokodein,

C18H23NO3, kodeinderivat som utvinns ur råopium och har svaga narkotiska egenskaper. Det tillhör gruppen opiater och är narkotikaklassat enligt förteckning II.

Dihydromorfin,

3,6-dihydroxi-17-metyl-4,5-epoximorfinan, C17H21NO3, morfinderivat, smärtstillande preparat härlett ur morfin, narkotikaklassat enligt förteckning II.

Dikaliumklorazepat,

C16H11ClK2N2O4, ångestdämpande och lugnande preparat som tillhör gruppen bensodiazepiner, narkotikaklassat enligt förteckning IV. Varunamn i Sverige är Tranxilen (kapslar).

Dilare,

dealare, slanguttryck för narkotikalangare.

Dilaudid-Atropin,

bedövande och kramplösande kombinationspreparat av morfinderivatet hydromorfon och atropin narkotikaklassat enligt förteckning II. Det finns i ampuller och används vid svåra smärttillstånd med eller utan kramp i musklerna.

Dill,

anethum graveolens. Fem till tjugo droppar av koncentrerad olja som pressats ur dillfrön kan ge hallucinationer men också epilepsiliknande kramper och allvarliga skador på njurar och lever. Verksamma substanser är karvon och apiol. Detta gäller intag av koncentrerad olja ur växten. De mängder som används vid normal kryddning i matlagningssammanhang ligger dock långt från de doser som ger hallucinogena effekter eller skador på inre organ.

Dille,

förvirringstillstånd vid alkoholabstinens. (Se Delirium och Alkohol.)

Dillies,

slanguttryck för dilaudid. ett morfinderivat.

Dimenoxadol,

C20H25NO3, smärtstillande preparat som tillhör gruppen opioider, narkotikaklassat enligt förteckning II. Det används inte som läkemedel i Sverige.

Dimepheptanol,

C21H29NO, smärtstillande preparat som tillhör gruppen opioider, patenterat 1951 av Merck, narkotikaklassat enligt förteckning II. Det används inte som läkemedel i Sverige.

Dimetyltiambuten,

C14H17NS2, smärtstillande preparat som tillhör gruppen opioider, narkotikaklassat enligt förteckning II. Det används inte som läkemedel i Sverige.

Dimetyltryptamin,

se DMT.

Dimsyn,

symtom vid kokainmissbruk. Fenomenet torde sammanhänga med de abnormt utvidgade pupillerna.

Dionysos eller Bacchos,

på latin Dionysus eller Bacchus, naturoch fruktbarhetsgud i den grekiska mytologin, dyrkades även av romarna. Han var särskilt förbunden med vin, rus och extas. Ord som mani (vurm), extas (hänryckning), entusiasm (hänförelse) och orgier (utsvävningar) härrör från Dionysos-kulten.

Dioxafetylbutyrat,

C22H27NO3, smärtstillande och kramplösande preparat som tillhör gruppen opioider, narkotikaklassat enligt förteckning II. Det används inte som läkemedel i Sverige.

Dipipanon,

C24H31NO, smärtstillande preparat som tillhör gruppen opioider, narkotikaklassat enligt förteckning II. Det används inte som läkemedel i Sverige.

Dipsan,

varunamn för kalciumkarbimid, används i princip på samma sätt som antabus vid behandling av alkoholmissbrukare. Vid samtidigt intag av dipsan och alkohol uppträder en rad obehagliga symtom som rodnad i ansiktet, hjärtklappning, andnöd, huvudvärk och yrsel. Detta tjänar som påminnelse om att man inte bör dricka alkohol. Kalciumkarbimid har i sig själv inga effekter.

Dipsomani,

av grekiskans dipsa, törst och mania, raseri. Det är en benämning på periodsupande, egentligen på den "törstgalenskap", oro, ångest och sömnlöshet som under en avhållsamhetsperiod kan drabba en periodsupare (dipsoman) och som får denne att åter börja dricka alkohol.

Diskomusik, diskokultur.

Diskomusik är en kombination av den snabba jazzens tempo och rockmusikens rytm, ofta kryddad med latinamerikanska slaginstrument. Musiken spelas främst på diskotek och nattklubbar oftast non-stop och med rytmiskt pulserande ljus. Den psykedeliska ljussättningen har sina rötter i det sena 1960-talet, rock and roll-musiken och dansstilen twist. Stroboskop, kaleidoskopiskt ljus, var inspirerat av cannabisrusets och LSD-trippernas hallucinogena effekter. (Se även Hippierörelsen). Diskokulturen fick ett nytt starkt genombrott med filmen Saturday Night Fever (1977). Under 1980-talet kom den särskilt i USA att förknippas med kokainsniffning. En av de främsta artisterna Donna Summer sjöng kokainsången Hot Stuff Diskokulturens ideal vid denna tid var stora diskotek med raffinerade Ijusanläggningar och långa partyn som ofta började efter midnatt och höll på till morgonen. Diskoteket Studio 54 i New York blev stilbildande och fick många efterföljare. Kokainsniffning ansågs av många vid denna tid vara relativt harmlöst. Kokain sågs som en stimulerande partydrog och såldes och sniffades öppet på diskoteken

Ditlevsen, Tove,

(1917-1976) kvinnlig dansk lyriker, novellist och romanförfattare. Hon föddes i en arbetarfamilj på Vesterbro i Köpenhamn. Tidigt var hon inställd på att skriva, vilket ledde till att hon bröt upp från sin ursprungsmiljö. Genom sin öppenhet, sitt språk och valet av lätt igenkännbara, vardagliga ämnen uppnådde hon en oerhört stor popularitet i Danmark. Hon har bl a insiktsfullt skildrat psykiska problem, äktenskapliga konflikter och narkotikamissbruk i romanen Ansigterne (1968). I memoarboken Gift (1971) berättar hon under den dubbeltydiga titeln både om sina många äktenskap och om hur den tredje maken/läkaren med sin livsfarliga generositet med petidinsprutan visserligen dämpade hennes livsångest, men samtidigt förvandlade henne till en svårt beroende drogmissbrukare. Först hennes Färde man lyckades rädda henne ur narkotikaeländet.

Division on Narcotic Drugs,

FN:s narkotikadivision. (Se FN:s narkotikaorgan.)

Dixie,

1) folklig benämning på de amerikanska sydstaterna och dessutom namnet på sydstatstruppernas mest älskade kampsång under inbördeskriget, 2) slanguttryck för dixyrazin.

Dixyrazin,

se Esucos.

Djurhallucinationer,

fenomen under kokainrus. (Se Kokain.)

DKSN,

De kristna samfundens nykterhetsrörelse. Organisationen bildades 1920 och har ett tjugotal kristna grundorganisationer som uppdragsgivare. Den bedriver information och förebyggande arbete på området alkohol och droger. Tillsammans med lokala kyrkliga församlingar driver DKSN även 100 s k RIA-centra, mindre enheter för stöd åt och behandling av missbrukare. Organisationen ger ut tidningen Folkets väl.

DMA,

(2,5-dimetoxiamfetamin (1-(2,5-dimetoxifenyl)-2-metyletylamin)), hallucinogent preparat, narkotikaklassat enligt förteckning I. Medlet förekommer sällan på den illegala narkotikamarknaden i Sverige.

DMT,

dimetyltryptamin, N,N-dimetyl-1H-indol-3-etenamin, ett hallucinogent ämne som finns i många växter vilka används av Sydamerikas indianer. DMT är till sin struktur mycket likt vissa hormoner i hjärnan. Forskare har framfört teorin att kroppen själv producerar DMT som en kroppsegen psykedelisk drog. DMT kan inte intas genom munnen, eftersom ett enzym i magsäcken bryter ned det. Det intas därför genom näsan enligt indiansk tradition, men det kan också rökas eller injiceras. DMT ger ett intensivt rus som inträder sekunderna efter tillförseln, men det varar bara ca 30 minuter. Ett typiskt DMT-snus är yopo som används av indianer i Amazonas-området. Det framställs från kådan av ett djungelträd, kokas in och torkas till ett fint, puderliknande pulver. Männen blåser sedan in det med långa blåsrör direkt i varandras näsor. Under den korta berusningen dansar de, sjunger och "får kontakt" med gudar och andeväsen. På den svarta marknaden säljs DMT ofta som ett brunt preparat, vilket blandas med tobak, marijuana eller kryddor som mynta och oregano. På 1960-talet introducerades syntetiskt framställt DMT på den illegala marknaden i USA. Detta sniffas, röks eller injiceras intramuskulärt. Ruset inträder så snabbt att missbrukaren ibland inte hinner ta bort cigaretten från munnen. På grund av sin korta varaktighet kallas DMT ibland för the businessman's drug. Långvarigt missbruk av DMT har inte rapporterats, sannolikt beroende på att kroppen snabbt utvecklar tolerans mot drogen. Röker man den regelbundet blir den snart verkningslös. Det snabba LSD-liknande ruset är dock skrämmande för många. De missbrukare som söker just dessa starka effekter brukar använda drogen med långa mellanrum. DMT har inte fått någon speciell spridning i Sverige.

DND,

Division on Narcotic Drugs, FN:s narkotikadivision. (Se FN:s narkotikaorgan.)

DOA,

slanguttryck för PCP.

DOB,

brom-STP (2-amino-1-(4-brom-2,5-dimetoxifenyl)propan), hallucinogent preparat, narkotikaklassat enligt förteckning I. Det förekommer sällan på den illegala narkotikamarknaden i Sverige.

Docka,

slanguttryck för att dölja eller begrava narkotika. (Se Gatulangning.)

Do-Do,

slanguttryck för medlet OTC (efedrin, caffein, teofyllin). [Medlet OTC? Jag tror en missuppfattning föreligger här... :) ]

DOET,

(2,5-dimetoxi-4-etylamfeta-min ( 1-(4-etyl-2,5-dimetoxi-)-2-metyl- etylamin) ) hallucinogent preparat, narkotikaklassat enligt förteckning I. Det förekommer sällan på den illegala narkotikamarknaden i Sverige.

Dogie,

dogee, slanguttryck för heroin.

Dokka,

centralafrikanskt ord för hasch.

Dole, Vincent P,

biokemist vid Rockefellerinstitutet. Han uppfann 1965 tillsammans med sin hustru Marie Nyswander, psykiater, metadonunderhållsbehandling. Det första metadonprogrammet i New York fick efterföljare. Enbart i USA hade metadonprogrammen 1992 115 000 patienter.

Dollies,

dolls, slanguttryck för metadon.

Dolotard,

varunamn för dextropropoxifen.

Doloxene,

varunamn för dextropropoxifen.

DOM,

STP (2-amino-1-(2,5-dimetoxi-4-metylfenyl)propan), hallucinogent preparat, narkotikaklassat enligt förteckning I. Det förekommer sällan på den illegala narkotikamarknaden i Sverige.

Dom kallar oss mods,

svensk dokumentärfilm (1968) av Stefan Jarl och Anders Lindqvist. Filmen berättar om Kenta Gustafsson (f 1948) och Stoffe Svensson (1950-1978) och väckte stor uppmärksamhet när den visades på biograferna. Filmen skildrade osminkat Kentas och Stoffes liv, deras drogvanor och deras syn på "löneslavarnas" liv. Filmarna följde upp huvudpersonerna i filmen och skildrade deras situation 10 år senare i Ett anständigt liv (1979). Även den blev mycket uppmärksammad för sin realistiska skildring av narkotikamissbrukarnas livssituation och Stoffe Svenssons död.

Domes,

slanguttryck för LSD.

Doojee,

slanguttryck för heroin.

Doors, The,

amerikansk rockgrupp bildad 1965 i Los Angeles, med debutskiva 1967. Känd sångare i gruppen var Jim Morrison. Musiken är starkt inspirerad av droger och transcendental meditation. Gruppens namn är hämtat från Aldous Huxleys beskrivning av poeten William Blake i boken The doors of perception.

Dopad,

slanguttryck för drogad.

Dopamin,

1) Signalsubstans i hjärnan. Dopamin har betydelse för styrningen av kroppens rörelser och för belöningssystemets funktion. Dopaminsystemet stimuleras av centralstimulantia och alkohol, vilket kan vara en förklaring till ruseffekterna. Brist på dopamin leder till Parkinsons sjukdom. 2) Läkemedel (Intropin) som har effekt på dopaminreceptorerna (dvs mottagarna i nervcellerna) och ökar hjärtats minutvolym och förmåga att dra sig samman. I högre doser ger det blodtrycksstegring. Dopamin tillförs intravenöst, utspätt i glukos eller koksalt, vid chocktillstånd och vid allvarlig hjärtsvikt. (Se Chock, chockbehandling.)

Dope,

slanguttryck för narkotika i största allmänhet, men kan lokalt avse heroin, cannabis eller opiater.

Doping,

se Anabola steroider och Idrott och droger.

Dormicum,

varunamn för midazolam, ett bensodiazepinpreparat.

Dosökning,

i drogsammanhang en missbrukares ökning av dosen tillförda preparat (alkohol, sedativa, narkotika). Fenomenet har med tillvänjning och utveckling av lberoende att göra. Särskilt stor dosökning observeras vid morfin/heroin-beroende, där en individ kan komma upp i 100 gånger normaldos - vävnaderna har utvecklat tolerans.

Dots,

brown/micro dots, slanguttryck för LSD.

Double Cross,

slanguttryck för amfetamin.

Double Globe Brand,

inofficiellt "varumärke" för vitt heroin av högsta kvalitet och renhetsgrad från Gyllene Triangeln. Påsarna märks och stämplas med engelsk och kinesisk text och pryds av två lejon som håller jordgloben mellan sig.

Double Trouble,

slanguttryck för amfetamin.

Downers, downs,

slanguttryck för barbiturater.

Doyle, Arthur Conan,

(1859-1930) engelsk författare. Som ögonläkare kom han i kontakt med kokain genom Carl Kollers upptäckt av kokainets lokalbedövande effekter, men han fascinerades också av kokainets inverkan på människans psyke. I detektivromanerna om Sherlock Holmes beskrivs dennes kokainberoende.

Dragsjuka,

se Mjöldryga.

Dr Alban,

artistnamn för Alban Nwapa (f 1958), svensk tandläkare och rap-musikartist, född i Nigeria. Han hade i början av 1990-talet stora internationella framgångar bl a med antinarkotikasången "No coke", vilken uppmanar lyssnarna att avstå från kokain. Dr Alban fick snabbt ett internationellt genombrott genom videor i den satellitsända musik-TV-kanalen MTV och ägnar sig nu helt åt musiken.

Dream,

slanguttryck för kokain.

Dreamer,

slanguttryck för morfin.

Dridol,

varunamn för droperidol.

Drog,

av franskans drogue, från början delvis oberett läkemedel eller narkotikum hämtat ur naturen, speciellt ur växtriket. Som drog betecknas nu alla former av psykotropa eller psykoaktiva substanser, såväl dekokter som legalt eller illegalt fabricerade läkemedel eller narkotiska preparat. Alkohol och tekniska lösningsmedel brukar dock inte inkluderas i begreppet. Utanför Sverige skiljer man mellan tunga droger, hard drugs (heroin, kokain) och lätta droger, soft drugs (t ex hasch). I Sverige görs ingen sådan skillnad. (Se Definitioner av narkotika och narkotikamissbruk.)

DROG,

tidning utgiven av Förbundet mot droger.

Drogkultur,

samspelet mellan drogen och det omgivande samhällets religion, normer, lagar och kulturyttringar som litteratur och musik. Begreppet kan därutöver i vidare bemärkelse beskriva hur en viss drog samspelar med en viss kultur. Man kan exempelvis beteckna Europa och USA som alkoholkulturer. Dessa kan i sin tur indelas i brännvinskulturer, ölkulturer och vinkulturer. Arabvärlden kan ses som en cannabiskultur etc. Drogkultur kan också i snävare bemärkelse användas som beteckning för livsstilen hos en grupp människor vilka integrerat en viss drog i sin ideologiska överbyggnad. Exempel på detta är rastafari och cannabiskulturen på Jamaica samt det sena 1960-talets hippierörelse.

Drogtillbehör,

se Paraphernalia.

Droperidol,

C22H22FN3O2, antipsykosmedel, inte narkotikaklassat. Varunammn i Sverige är Dridol (injektionsvätska).

Drotebanol,

C19H27NO4, smärtstillande preparat och antitussivum (hostlindrande medel) som tillhör gruppen opioider, narkotikaklassat enligt förteckning II. Det används inte som läkemedel i Sverige.

Drug dependence,

se Beroende av droger, Toleransökning och Addiction

Druvsocker,

dextros, används ofta som utblandningsmedel vid försäljning av narkotika i pulverform. Genom att blanda i billigt druvsocker eller helt ersätta narkotikapulvret med druvsocker kan narkotikalangare avsevärt öka sin vinst. (Se Gatulangning.)

Dry high,

slanguttryck för marijuana.

Drömsömn,

REM-sömn, (REM är förkortning av rapid eye movement) eller parasömn är den ytliga sömn då man drömmer. Den utgör normalt 20 procent av sömnen. Hos den som missbrukar alkohol, droger eller använder sömnmedel kan REM-sömnen slås ut, något som har en negativ effekt på psyket.

DSM III R,

(Diagnostic Statistical Manual), utarbetad av American Psychiatric Association, erbjuder ett system för att ställa kliniska diagnoser inom psykiatrin. Den första versionen, DSM I, formulerades redan 1951 och var starkt psykoanalytiskt orienterad. Det diagnostiska instrumentet har sedan dess finslipats, och de mest påtagliga skillnaderna mellan europeisk och amerikansk psykiatrisk diagnostik har försvunnit. DSM III R-versionen som nu används av psykiatriker världen över betraktas som "teorilös", dvs den ger inte tolkningar av sjukdomsbilden och beskriver endast vad man ser. En psykiater som ställer diagnosen på ett sjukdomstillstånd enligt DSM III använder sig av dess fem "axlar". Enligt den första axeln bestäms det kliniska syndromet (t ex depression, mani). Axel 2 omfattar alla personlighetsstörningar. (Bland narkotikamissbrukare fnns t ex narcissistiska, dependenta eller gränspsykotiska personlighetsvarianter). Axel 3 används vid diagnostik av fysiska störningar eller kroppsliga sjukdomstillstånd, medan 4 beskriver den aktuella psykosociala stressituationen och 5 graden av social anpassning under det senaste året.

Dubbla diagnoser,

(the doubly troubled) ett uttryck som avser den som är narkoman och dessutom lider av en svårare psykisk störning, t ex depression eller psykos.

Dublingruppen,

informell konsultationsgrupp i narkotikafrågor där bl a Sverige, EG-länderna, EG-kommissionen, USA, Japan, Kanada och Australien deltar.

Dugee,

duji, slanguttryck för heroin.

Dumas, Alexandre,

den äldre, (1802-1870), fransk författare vars mest kända roman är De tre musketörerna (1845-50). Dumas var en prominent medlem av Le Club des Haschichins, där tidens ledande kulturpersonligheter träffades en gång i månaden för att förtära hasch. Dumas var således väl förtrogen med drogen, vilket också framgår av hans roman Greven av Monte Christo (1844-55), där han i kapitlet Sjömannen Simbad låter greven på sin Medelhavsö bjuda en gäst på en festmåltid, vilken avslutas med en märklig dessert. Denna är förmodligen av samma slag som den vilken Dumas själv fick serverad på Pariserklubben, nämligen en grön sylt bestående av bl a hasch och spansk fluga. Den beskrivs som en "gudomlig rätt "med vars hjälp "det möjligas gränser skall försvinna, oändlighetens rymder öppna sig" och man kan "fri till håg och sinne ströva omkring i drömmarnas obegränsade värld". Greven - liksom de parisiska klubbmedlemmarna - hade sinne för vad som i modern tid kommit att kallas set setting. Efter måltiden går greven och hans gäst in i ett rum där "divan, väggar, tak var överklädda med kostbara djurhudar, mjuka och lena som de mjukaste mattor - man tyckte sig gå på den mjukaste gräsmatta och vila på den silkeslenaste bädd. /.../ Orientaliska tobakspipor med rör av jasmin och munstycken av bärnsten låg i mängd till hands, så att man icke behövde stoppa om samma pipa. /.../ Det är haschisch, som börjar göra verkan. Nåväl, spänn på vingarna och flyg ut i överjordiska rymder, frukta intet, man vakar över er, och om era vingar smälta för solen som Ikaros', så är vi till hands för att emottaga er".

Dummies,

slanguttryck för dextropropoxifen (Dolerone, ett smärtstillande preparat).

Durksväng,

slanguttryck för att sitta i isoleringscell på fängelse.

Dury, Ian,

(f 1942), engelsk rocksångare. Han gjorde genombrott 1975 med skivan New boots and panties, som innehöll den mycket populära sången Sex and drugs and rock and roll, vilken förbjöds av bl a BBC.

Dust,

slanguttryck för kokain och PCP.

Dutch courage,

slanguttryck för opium.

Dygnsdos,

detsamma som DDD, defined daily dose.

Dynamit,

slanguttryck för kokain.

Dysfori,

dysterhet, olust, känsla av retlighet. Det är ett sinnestillstånd som bl a kan observeras under abstinensfasen. (Se Abstinenssymtom.)

Dyskinesi,

abnorma muskelrörelser, symtom vid en krahig påverkan av centralstimulantia, särskilt amfetamin. Missbrukarna har själv döpt detta fenomen till fladder. (Se Amfetamin och Chorea.)

Dyspné,

dyspnoea, svårighet att andas, kan förekomma vid intensiv haschrökning och efter löverdos.

DÖDLIGHET BLAND NARKOTIKAMISSBRUKARE

Alltsedan narkotikaepidemin drabbade västvärlden under 1950- och 60-talen har det varit känt att missbruk medför en överdödlighet, dvs att fler missbrukare i en viss ålder dör än vad som är "normalt" just för den åldersgruppen. Särskilt dödsfallen i heroinöverdos har uppmärksammats. Den officiella dödlighetsstatistiken tar dock inte med alla narkotikadödsfall, eftersom det ofta kan vara svårt för rättsläkarna att ställa just den diagnosen. I princip skiljer man mellan tre typer av dödsfall, orsakade av: 1) Överdos av narkotika utan självmordsavsikt (accidentell överdos) - ofta i kombination med lugnande tabletter och/eller alkohol. 2) Direkt våld och sådana olycksfall eller kroppsliga åkommor (t ex leversvikt, HIV/aids) som är att betrakta som en följd av, (sekundära till) narkotikamissbruket. 3) Självmord. För att ställa denna diagnos kräver rättsläkaren att missbrukaren på något sätt skall ha uttryckt självmordsavsikter (t ex i samtal eller avskedsbrev). I nordiska studier från exempelvis Köpenhamn, Lund och Stockholm har man kunnat visa att mellan två och tre procent av heroinmissbrukarna dör varje år, oftast i överdos. Bortemot en tredjedel av dödsfallen skylls dock självmord, vilket inte är förvånande då andra studier har visat att 30 procent av narkotikamissbrukarna har depressioner. Av amfetaminmissbrukarna dör cirka en procent per år. För alla intravenösa missbrukare gäller att överdödligheten är hög. Ur medicinsk synpunkt är heroinberoende en mycket allvarlig diagnos. Överdödligheten har visat sig vara särskilt hög bland två grupper av narkomaner. Det är dels de som tidigare tagit överdoser och därför hela tiden befinner sig i riskzonen, dels den grupp av mångåriga heroinister som står i kö för att få metadonbehandling. Då Ulleråkers sjukhus under åren 1979-1984 måste stänga sitt metadonprogram, bl a av politiska skäl, avled 50 procent av dem som väntade på behandling. HIV/AIDS-epidemin bland narkomaner har medfört en kraftig ökning av dödligheten. I utländska studier har man kunnat påvisa detta, samt att endast hälften av de HIV-smittade narkomanerna lever så länge att de hinner utveckla aids. När immunförsvaret börjar vackla dör narkomanerna ofta i leversvikt eller ett crescendo av infektioner som lunginflammationer, gulsot eller tuberkulos. Över 600 narkomaner i Sverige har fram till 1992 drabbats av HIV. Ett åttiotal av dessa har avlidit under åren 1985-1990 i överdoser, infektioner och aids. Både inom WHO och EG är man intresserad av att förbättra registreringen av dödligheten bland narkomaner. Den kan nämligen användas som ett mått på både narkotikaepidemins och HIV-epidemins utbredning. Det har därför blivit angeläget att bl a göra noggranna rättsmedicinska undersökningar av de personer som avlidit och som av polisen uppfattas som narkomaner. Rättskemiskt kan man se vilka substanser som missbrukats omedelbart före döden. Prov tas på HIV, tuberkulos och difteri. Uppgifierna bör enligt ett svenskt förslag till modell samlas centralt för att kunna ge en rättvisande bild av situa- tionen. I vissa delstater i USA har en central registrering av dödsfall bland narkomaner använts länge under namnet Drug Abuse Warning Network (Dawn System) och visat sig vara till stor hjälp för att på ett tidigt stadium upptäcka förändringar på drogmarknaden.

[ E ]

E-antigen,

en viruspartikel tillhörande hepatit B-virus. Det är detta virus som orsakar den gulsot som sprids med begagnade kanyler, kanylgulsot. Om en person är E-antigen-positiv, innebär det troligen att vederbörande är kronisk bärare av hepatit B-virus och därför kan smitta genom blodöverföring eller samlag.

Easton-Ellis, Bret,

(f 1965) amerikansk författare, debuterade 20 år gammal med boken Noll att förlora (på svenska 1986). Denna skildrar hur huvudpersonen Clay kommer hem till Los Angeles på jullov efter sin första termin på college. Där rör han sig bland Hollywoods nyrika på hetsiga kokainpartyn, glittrande rockklubbar och i en dunkel värld av pornografi och homosexuell prostitution. Boken blev uppmärksammad som en generationsroman och en skärpt men kall och rå skildring av unga människor som upplevt sex, droger och trolöshet redan i tonåren. Författaren placerades av kritikerna i den s k brat-pack gruppen. Boken American Psycho (1991) är en grym skildring av en ung affärsman som lustmördar. Dess detaljrika skildringar av våld väckte intensiv debatt både i USA och i Sverige.

Ecstacy, MDMA, 3,4-metylen-dioxi-metamfetamin (XTC, MDM, Essence, The Yuppie Psychedelic eller ADAM) är ett amfetaminpreparat med stimulerande och hallucinogena egenskaper, narkotikaklassat enligt förteckning I. Ecstacy blev under 1992 en innedrog bland ungdomar, framför allt i Stockholm, som samlas till s k raveparties för att dansa. Det har också förekommit på illegala nattklubbar ("svartklubbar"). Historik. MDMA och det kemiskt närbesläktade MDA (metylen-dioxi-amfetamin) syntetiserades och patenterades båda redan 1914 i Tyskland av läkemedelsföretaget Merck. Kemisterna som uppfann preparaten tänkte sig att dessa skulle kunna användas som bantningspreparat. Först 1953-54 blev preparaten testade vid djurförsök av USA:s Army Medical Center. Biverkningarna visade sig vara stora, och forskarna avrådde från användning av preparaten som läkemedel. Ändå prövades först MDA och sedan MDMA av amerikanska entusiastiska psykiatriker, som 1967 rapporterade att MDA skulle kunna förbättra resultaten vid psykoterapi. Samhörighetskänslan mellan terapeuten och patienten skulle förstärkas. (Detta uttalande gjordes vid en tidpunkt när även LSD okritiskt ordinerades av ett antal amerikanska och engelska psykoanalytiker - preparatet tänktes fungera som någon form av katalysator för behandlingen.) Under 1970 kom de första rapporterna om att MDA (under smeknamnen "Love Drug", "Love Pills" eller "Speed for Lovers") börjat användas i missbrukarkretsar i USA. Omgående strömmade rapporter in till de amerikanska myndigheterna om att preparatet i högre doser kunde ge svåra kroppsliga biverkningar som rubbningar i hjärtrytmen, andningssvårigheter, hög feber, delirium, hallucinationer och krampanfall. MDA kom i vanrykte. t_r 1972 började i stället MDMA, ecstacy, spridas och säljas bland experimenterande missbrukare i USA:s storstäder. Ecstacy har ända sedan slutet av 1970-talet både i USA och i "trippernas förlovade land" Storbritannien fått en vidsträckt användning som festdrog (recreational drug) bland ungdomar. När man t ex vid Stanforduniversitetet i Kalifornien år 1987 genomförde en frågeundersökning om drogerfarenheter bland studenterna, visade det sig att 39 procent av dessa använt ecstacy minst en gång. En amerikansk författare, P J O'Rourkes har skrivit: "Varje generation har hittat den drog den behöver - och de kyliga, själviska barnen av 1980-talet tror nu att ecstacy skall göra dem älskade och hjälpa dem att älska". I vissa storstadsområden i Storbritannien har sex procent av ungdomarna testat någon form av tripper, LSD eller ecstacy. 1992 angav brittiska hälsovårdsmyndigheter att en halv miljon britter av och till använde ecstacy som festdrog. 1992 kunde den engelska polisen göra ett beslag av hela 75 kg ecstacy, något som antyder att det finns en stor marknad för denna drog. Med ravemusiken och ravekulturen, som under 1992 blivit på modet även i större svenska städer, då särskilt i Stockholm, följer bruk av innedroger som ecstacy och LSD. Det talas om en ny flower-power-era i musik, mode och droger. Ravemusiken, som bygger på 80-talets s k housemusik (se under Acid House), är elektronisk, monoton och dunkande. Den är gjord för långa nattliga danstillställningar som äger rum i tomma lagerlokaler eller andra tillfälliga festplatser. Poängen med ravepartyn är att dansen pågår så länge att den dansande når trans. Detta tillstånd uppnås lättare vid användning av en "kontaktbefrämjande" stimulerande drog som ecstacy. Ecstacy lockar främst tonåringar som vill roa sig på ett nytt och "häftigt" sätt och som okritiskt lyssnar på drogförhärligande budskap. Ecstacy är förledande enkelt att använda. Det räcker med att inta en tablett, som ibland har ett "smile"-ansikte på sig. Kemi och farmakologi. Ecstacy eller MDMA, 3,4-metylen-dioxi-metamfetamin är ett amfetaminpreparat men står kemiskt nära meskalin. I kroppen omvandlas MDMA snabbt till MDA, en annan hallucinogen drog. En vanlig dos av MDMA är 75-160 mg. De eftertraktade effekterna börjar uppträda inom en halvtimme, når sitt maximum efter en och en halv timme för att sedan avta efter ca tre timmar. Den som tar MDMA några gånger brukar känna en stark eufori och känner sig förälskad i vem som helst eller vad som helst i den närmaste omgivningen. (Därav namnet ecstacy, något som ger extas). Man vill berätta om sig själv och få känslomässig kontakt med alla i ens väg. Vid en ordinär dosering brukar nästan alla få ett visst illamående och stark törst. Det är också vanligt med muskelspänningar, kramp i käkarna, darrningar och svettningar. Känsliga personer kan tycka att lysande föremål börjar röra sig framför dem. De kan få illusioner av att ansikten omkring dem smälter ned, förvrids och får skrämmande, groteska proportioner. Den berusade tappar emellertid i allmänhet inte kontrollen över sig själv, åtminstone inte vid lägre doser. Svåra biverkningar, framför allt i form av oregelbunden hjärtverksamhet (arytmi), hjärtklappning, högt blodtryck, blödningar och njursvikt, förekommer framför allt vid högre doseringar än de ovan angivna. Se nedan under komplikationer. MDMA:s verkningsmekanismer har studerats främst på apor.1985 rapporterade en forskargrupp att både MDMA och MDA griper in i hjärnans serotonerga system. (Se lSignalsubstanser). Initialt åstadkommer MDMA en utsvämning av serotonin i hjärnan, vilket motsvarar den kraftiga stimuleringen. Men känsliga nervbanor (axoner) till receptorerna för serotonin skadas av preparaten, och möjligen kan på sikt även själva nervcellerna ta skada. Varken heroin, amfetamin, kokain eller LSD kan vid djurexperiment ge upphov till liknande, anatomiska förändringar. Cerebrospinalvätskan (lumbalvätskan, den vätska som tas vid ryggmärgsprov) hos missbrukare av MDMA undersöktes 1990 av forskare vid Yaleuniversitetet i USA. Det visade sig då att lumbalvätskan fortfarande, två månader efter tillförsel av MDMA, hade en onormalt låg halt av 5-HIAA, en nedbrytningsprodukt av 5-HT, dvs serotonin. Forskarna anser att de allvarliga störningarna i serotoninsystemet måste ligga bakom de depressioner och psykoser som beskrivits följa efter användning av MDMA. Basalt i hjärnan fnns centra som reglerar bl a kroppens värme, törst och hunger. Dessa centra innehåller serotoninsystem, som uppenbarligen kan rubbas eller skadas under ecstacyrus. På annat sätt går det nämligen knappast att förklara att den förgiftade kan dö av värmeslag. Termoregleringen sätts ur funktion, och kroppstemperaturen stiger upp till 41-43 grader, varvid blodet kan koagulera i ådrorna. Missbruk och beroende. För det stora flertalet är ecstacy en festdrog, ett preparat som används några få gånger. En grupp av universitetsstuderande i Stanford, Kalifornien, utfrågades 1987 om deras experiment med ecstacy. Det visade sig då att var och en av "brukarna" (users) använt drogen i genomsnitt 5,4 gånger och i allmänhet utan att bli beroende. Det finns dock rapporter (1991) från England (London) och Italien (Forli och Padova) som beskriver enstaka fall där missbrukare utöver sitt sporadiska bruk av t ex alkohol eller cannabis under flera månader dagligen hade utökat sin konsumtion av ecstacy till 100-300 milligram. Uppenbarligen hade de kommit in i ett beroende med dosökning och möjligen också toleransökning. I de rapporterade fallen åtföljdes missbruket av allt intensivare symtom på psykisk ohälsa. Fram till 1991 har ecstacy i USA och England - trots narkotikaklassningen - ansetts vara en relativt oskyldig partydrog. Få troddes bli beroende, och rapporterna om skadeverkningar handlade mest om psykiska besvär och då endast i enstaka fall. Kroppsliga skadeverkningar. I augusti 1992 publicerade forskare vid National Poisons Unit på Guy's Hospital i London en artikel i The Lancet, där de redogjorde för förgiftningar och dödsfall på grund av ecstacy vilka inträffat under 1990-1991. Sju ungdomar mellan I 6 och 21 år hade hittats medvetslösa av sina kamrater på eller utanför festplatsen efter att några timmar tidigare ha tagit 1-5 ecstacytabletter. Trots intensiwård avled de ett eller ett par dygn senare. Värmeregleringen föreföll helt ha satts ur spel, och temperaturer upp till 43 grader uppmättes hos de förgiftade. De dog i oregelbunden hjärtverksamhet, blödningar och krampanfall. I ytterligare sju fall inträffade svårtartade förgiftningar, även dessa efter in- tag av enstaka tabletter. Mest typiskt för de drabbade var att de använt ecstacy som dansdrog. De hade dansat i trånga och varma lokaler utan att dricka något som kompensation för vätskeförluster. Förgiftningarna karakteriserades av feber, förhöjd puls, förhöjt blodtryck, krampanfall med skador i tvärstrimmig muskulatur (rabdomyolys) samt njur- och leverskador. Dessa drabbade kunde dock räddas med intensiwård, bl a dialys. Ytterligare fem ecstacypåverkade var under samma observationstid (1990-1991) inblandade i svåra trafkolyckor. Forskarna slår fast att ecstacy är ett nervgift som kan ge mycket allvarliga skador. Fortfarande vet man inte om skadorna på nervcellerna och serotoninsystemen går tillbaka eller kan bli kroniska. Psykiska skador kan följa efter användning av ecstacy. De oönskade effekterna liknar mycket dem som beskrivs i samband med LSD-missbruk. (Se Hallucinogena droger.) Återtrippar kan komma månader efter ecstacyupplevelsen och antar ofta karaktären av synhallucinationer: tvångsartat återkommer lysande, förvridna ansikten, ett fenomen som visserligen kan gå över efter några minuter, men som kvarlämnar känslor av olust och ångest. Depressioner kan utlösas av ecstacy. Dessa har samma karaktär som de hämningsdepressioner som förekommer bland patienter inom psykiatrin och behandlas på samma sätt. Självmordsförsök kan förekomma som en följd av en plötslig impuls att skada sig men behöver inte vara kombinerat med andra tecken på depression. Paranoida psykoser som liknar dem vid amfetaminmissbruk har rapporterats. Det förekommer också s k atypiska psykoser med förföljelseidéer, aggressiva utbrott, periodvist tvång att äta choklad etc. Psykoserna behandlas på psykiatriska kliniker bl a med klorpromazin och flufenazin. Återtripperna behandlas med individualterapi och tillfällig Haldolmedicinering. Prevention. (Se Prevention, förebyggande verksamhet.) Det är viktigt att snabbt få ut information till ungdomar och deras föräldrar om riskerna med ecstacy. Erfarenhetsmässigt kan nämligen rapporter i massmedia om några få förgiftningsfall varna hela ungdomsgenerationer för riskabla experiment med en drog som ecstacy.

Efedrin,

C15H10NO, naturligt före kommande stimulerande substans som använts inom medicinen i hundratals år. Det har två effekter. Dels ökar efedrin frisättningen av noradrenalin från nervändarna, dels verkar det direkt stimulerande på såväl alfa- som betareceptorer i nervsystemet. Efedrinets verkan avtar med upprepad tillförsel - det uppstår en toleransökning. Se lSignalsubstanser.) Efedrin kan ha en psykostimulerande effekt som amfetamin, och enskilda patienter som använt sig av efedrin mot sin astma har upplevt det som en besvärande biverkan. De kan inte sova, har tendenser att tala för mycket och är skakiga i händerna. Missbruk av efedrin kan förekomma men är sällsynt. Efedrin ingår i hostmediciner, då det vidgar bronkerna, och i näsdroppar. Amfetaminpreparat har samma perifera nervösa verkningar som efedrin. Dessutom har de förmågan att kraftigt stimulera centrala nervsystemet.

EKG,

elektrokardiografi, hjärtströmkurva, ett diagram som visar hur hjärtmusklerna arbetar. Vid hjärtmuskelns sammandragning alstras svaga elektriska spänningar, och dessa kan efter förstärkning registreras med hjälp av elektroder på kroppen. EKG är ett rutinprov inom sjukvården. Det kan avslöja rytmrubbningar i hjärtat, arytmier, som är vanliga symtom vid överdos av amfetamin, kokain och ecstacy.

Ekgonin,

alkaloid, kokainsläkting, nedbrytningsprodukt av kokain i kroppen, narkotikaklassat enligt förteckning II. Det är den substans som man mäter i urinen för att spåra kokainanvändning.

Ekman, Gösta,

den äldre, (1890-1938) skådespelare och teaterchef. I konkurrens med John Barrymore erbjöds han 1925 titelrollen i F W Murnaus filmatisering av Goethes Faust. Under inspelningarna i Berlin började han först sniffa, sedan injicera kokain. Tyska kollegor lärde honom att det var det perfekta medlet för att klara hektiska filminspelningar. Kokainmissbruket underströk Ekmans manodepressiva läggning. I de mest intensiva arbetsperioderna kunde han ha två teaterföreställningar efter varandra åtföljda av radioinspelningar och filminspelning på nätterna. Han kunde komma sjuklig och förvirrad till teatern, men efter en kokaininjektion genomförde han de mest lysande rollprestationer. Ekman blev allt mer excentrisk och paranoid, och långa perioder bodde han i sin klädloge. Han tvångsomhändertogs på mentalsjukhus, dömdes för receptförfalskning. Han fick förnedrande roller, vännerna övergav honom och han blev beroende av langare. Ekman blev en symbol för den självförbrännande stjärnan. Intensiteten i hans kokainmissbruk förefaller dock ha varit unik i dåtidens svenska artistvärld och var snarare en avspegling av missbruksmönstret i Tyskland och Frankrike. Kollegor har angett att Ekmans öde i all sin övertydlighet blev ett varnande exempel för andra svenska skådespelare.

Elektrolytrubbning,

rubbning av kroppens saltbalans, symtom vid abstinens och/eller vid förgiftning.

Elephant (tranquilizer),

slanguttryck för PCP.

Elva,

brasilianskt namn för hasch.

EMIT,

enzyme multiplied immunoassay test. Immunologiskt test som görs för att påvisa eventuella narkotiska substanser i urinen. (Se Narkotikaanalyser i urin och blod.)

Emsel,

slanguttryck för morfin.

ENACO,

Empressa Nacional de la Coca, Perus statliga kokamonopol som formellt har ensamrätt till uppköp av kokablad.

Encounters,

gruppaktiviteter inom narkomanvården. Patienterna (klienterna) möts i grupper, och gör upp med varandra. Terapeuten som leder gruppen försöker attackera förljugna och "flummiga" attityder. Grupperna kan bli högljudda med skrik och gråt. (Se Attackterapi och Synanon.)

Endogen depression,

se Depressioner.

Endokardit,

bakteriell inflammation i hjärtats klaffar, vanlig komplikation till injektionsmissbruk. De bakterier (oftast stafylokocker eller streptokocker) som orsakar inflammationen bärs med blodet till klaffarna, där de slår sig ner. Klaffarna kan smältas ned av infektionen och behöva bytas ut genom kirurgiska ingrepp. Sjukdomen behandlas med höga doser pencillin intravenöst. (Se Kroppsliga komplikationer till narkotikamissbruk.)

Endorfiner och enkefaliner

är kroppens egna morfiner. Kemiskt rör det sig om peptider, alltså kedjor av aminosyror. Förstadiet till dessa ämnen, proenkefalinet, finns i riklig mängd i hjärnans belöningssystem. Där finns också särskilda mottagare, opiatreceptorer, som kan påverkas dels av endorfinerna, dels av morfin som tillförts utifrån. Forskarna tror att de egna endorfnerna frigörs främst vid stress, då de sannolikt spelar en roll genom att hjälpa människan att uthärda smärta. (Se Opium, morfinpreparat (opiater)..., Beroende av droger, Signalsubstanser och Toleransutveckling. )

Engelenspul,

holländskt slanguttryck för PCP.

Enkefaliner,

se Endorfiner.

Ensidon,

varunamn för opipramol, ett ångestdämpande psykofarmakon, ej vanebildande.

Epena,

hallucinogen drog som utvinns från den röda kådan under barken på trädet virola calophylla som växer i Colombias och Brasiliens regnskogar. Aktiva substanser är DMT och bufotenin. Epena utvinns genom att trädets kåda torkas och sedan hackas fint och blandas med aska. Epena snusas därefter och ger ett snabbt insättande, ca 30 minuter långt rus. Det ger emellertid ofia svår irritation av näsans slemhinna, vilket hos den ovane snusaren resulterar i ett oavbrutet nysande. Epena används av indianstammar i nordvästra Amazonas. Det verkar också som MAO-hämmare, vilket tillsammans med vissa andra medel eller matvaror kan ge allvarliga kombinationseffekter.

Epidemi,

av grekiskans epidemos, spridd bland folket. En epidemi är en farsot, en smittsam sjukdom som drabbar en stor del av befolkningen i ett land eller område. I drogsammanhang kan l HIV/aids nämnas som ett exempel på en. smittsam sjukdom som sprids epidemiskt. Tuberkulos är ett annat exempel. Man talar också om narkotikaepidemier, t ex att USA haft en kokainepidemi. Den växte genom social "smittspridning" till en sådan storlek att var tredje vuxen hört talas om någon med kokainproblem, innan epidemin 1986 vände nedåt. (Se även Utbredningen av narkotikamissbruket.)

Epikris,

sammanfattning av sjukdomsdata.

Epilepsi,

av grekiskans epilepsia, anfall. Ett äldre namn är "fallandesot". Epilepsi är en grupp kroniska sjukdomstillstånd som kännetecknas av krampanfall och ibland medvetslöshet på grund av störda hjärnfunktioner. Det finns genuin epilepsi av okända orsaker och symtomatisk epilepsi, t ex abstinensepilepsi. Epileptiska kramper (grand mal) är vanliga vid överdos av centralstimulantia. (Se Alkohol och Kokain.)

Epoxilim,

se Sniffning av thinner, solution, trikloretylen och andra klorerade kolväten.

Ergotamin,

den mest kända av en serie alkaloider som utvinns ur mjöldryga. Medicinskt används drogen dels vid behandling av migrän, dels inom förlossningsvården och då för att livmodern snabbt ska dra sig samman efter barnets födelse.

Erlenmayer,

Albrecht, tysk läkare som 1885 starkt kritiserade Sigmund Freuds entusiastiska inställning till kokain. Han beskyllde Freud för att ha släppt lös "mänsklighetens tredje farsot" (efter alkohol och morfin).

Erotomani,

extremt starkt sexuellt begär och intresse eller behov av sexuella erövringar. (Se Kokain.)

Ersättningsodling.

I FN:s narkotikapolitik ingår försök att få koka- och opiumodlande bönder att byta till odling av andra lantbruksprodukter, s k ersättningsodling. (Se även Handel med narkotika.)

Erythroxylacae,

familj i växtriket till vilken kokabusken, erythroxylum räknas.

Erythroxylum,

latinskt namn på kokabusken. Ungefär 250 olika arter finns, varav ca 200 förekommer vilt som buskar eller små träd i Sydamerika. Den växer i djungeln eller på öppna fält. Endast två arter, Erythroxylum coca och Erythroxylum novogratense (med varianten E. truxillense), innehåller så mycket kokain i bladen att de odlas.

Erythroxylum coca,

latinskt namn på den mest odlade arten av kokabusken, även kallad boliviansk koka eller huánaco. Arten förekommer inte utanför Sydamerika, med undantag för enstaka exemplar i botaniska trädgårdar. Den har odlats i tusentals år av indianbefolkningen och förekommer knappast längre vild. Busken har stora, ovala, mörkgröna blad. Blommorna är gulvita och växer i grupper på korta stjälkar. Efter blomningen får busken små röda bär.

Erythroxylum coca ipadú,

variant av Erythroxylum coca även kallad amazonaskoka. Den odlas huvudsakligen i Amazonflodens delta. Busken är klenare och har tjockare blad. Nyodling sker med sticklingar, eftersom fröna inte är särskilt livskraftiga. Kokaininnehållet i bladen är lågt, men de används traditionellt genom att torkas och pulvriseras i mortlar. Därefter blandas pulvret med aska och tuggas.

Erythroxylum novogratense,

art av kokabusken (efter Nueva Granada, det gamla spanska namnet för Colombia), även kallad colombiansk koka eller hayo. Busken odlas kommersiellt för bladens relativt höga kokainhalt. Under början av 1900-talet spreds växten till de tropiska delarna av Brittiska samväldet. Växten finns därför som prydnadsväxt i de forna engelska kolonierna på Indiska halvön och i Sri Lanka, Af rika och Jamaica. Java hade i början av seklet stora odlingar av erythroxylum novogratense för industriell utvinning av kokain.

Erythroxylum truxillense,

även kallad trujillokoka, variant av Erythroxylum novogratense. Den odlas längs Perus kust på relativt låg höjd och växer som höga, rikt förgrenade buskar med små, tjocka blad. Arten anses ha den bästa smaken och aromen av alla kokaarter. Den exporteras i stora mängder från staden Trujillo i norra Peru till Coca-Colas extraktfabriker i USA. Numera tas det verksamma kokainet bort från kokamassan innan denna tillförs läskedrycken. (Se Coca-Cola.)

Erythroxylon,

äldre beteckning för kokain.

Escobar, Pablo,

Colombias och världens ledande kokainhandlare på 1980-talet, ledare för Medillinkartellen. Han lät sig fängslas efter förhandlingar med regeringen 1991, mot löfte om att inte utlämnas till USA. Fängelsevistelsen blev snarare en sorts husarrest, där Escobar tilläts ha en stor stab av medarbetare och speciella villkor. Sannolikt har detta gjort att Escobar fortsätter att spela en viktig roll i den internationella kokainhanteringen. Under 1992 iscensattes en dramatisk och uppmärksammad fritagning av Escobar, vilket kan komma att få politiska konsekvenser för Colombia.

Estazolam,

C16H11ClN4, ångestdämpande och lugnande preparat som tillhör gruppen bensodiazepiner, patenterat 1970, narkotikaklassat enligt förteckning IV. Det används inte som läkemedel i Sverige.

Esucos,

varunamn för dixyrazin, ett fentiazinpreparat som har lugnande egenskaper men också motverkar illamående. Eftersom det inte är vanebildande används det mycket inom barnpsykiatrin och alkoholistvården.

Etanol,

kemisk beteckning för alkohol.

Eter, dietyleter,

CH3CH2OCH2CH3, bedövningsmedel som i Sverige numera ersatts av andra säkrare medel. Det används fortfarande allmänt i andra länder, särskilt vid mindre operationer. Eter är en vattenklar, lättflytande vätska med karakteristisk stark lukt. Vätskan reagerar med luftens syre under inverkan av ljus och måste därför förvaras i bruna, väl tillslutna flaskor. Eter började användas som narkosmedel 1846 och innebar då ett stort framsteg, eftersom man kunde göra patienten smärtfri även vid kirurgiska ingrepp vilka tidigare varit ytterst plågsamma. Vid rumstemperatur är eter lättflyktigt och inandas lätt genom en andningsmask. Nackdelarna är att det snabbt kan ge djup medvetslöshet (koma) och andningsstillestånd. I början av 1800-talet blev eter ett populärt missbruksmedel. Människor samlades för att sniffa eller dricka ytterst små mängder, som inom några få minuter gav ett rus vilket varade ca en halvtimme. Det förekommer fortfarande då och då att människor sniffar eter i experimentsyfte eller i brist på andra berusningsmedel. Den obehagliga, starka lukten, explosionsfaran och riskerna för överdoser gör dock att ytterst få missbrukare fortsätter att använda eter om de har andra droger att tillgå. Eter utnyttjas också i tillverkningen av droger, t ex kokain.

Etinamat,

C9H13NO2, lugnande och sömngivande preparat som tillhör gruppen barbiturater, patenterat 1957 av Schering, narkotikaklassat enligt förteckning V. Det används inte som läkemedel i Sverige.

Etklorvynol,

C7H9ClO,lugnande och sömngivande preparat som tillhör gruppen barbiturater, patenterat 1956 av Pfizer, narkotikaklassat enligt förteckning V. Det används inte som läkemedel i Sverige.

Etonitazen,

C22H28N4O3, smärtstillande preparat som tillhör gruppen opioider, patenterat 1960 av CIBA, narkotikaklassat enligt förteckning II. Det används inte som läkemedel i Sverige.

Etorfin,

C25H33NO4, morfinderivat, patenterat 1962, narkotikaklassat enligt förteckning II. Det används huvudsakligen inom veterinärmedicinen för att bedöva stora djur.

Etoxeridin,

(carbetetidin) C18H27NO4, smärtstillande preparat som tillhör gruppen opioider, narkotikaklassat enligt förteckning II. Det används inte som läkemedel i Sverige.

Ett anständigt liv,

svensk film (1979), en uppföljning av Dom kallar oss mods, en dokumentärfilm om stockholmsnarkomaners liv. I filmen dör Stoffe, en missbrukare. Det är en starkt realistisk och angelägen debattfilm.

Etylalkohol,

kemisk beteckning för alkohol.

N-etylamfetamin,

(N-etyl-1-fenyl-2-metyletylamin), centralstimulerande medel som tillhör gruppen amfetaminer, narkotikaklassat enligt förteckning II.

Etylism,

alkoholism. (Se Alkohol.)

Etylloflazepat,

C18H14ClFN2O3, ångestdämpande och lugnande preparat som tillhör gruppen bensodiazepiner, patenterat 1970 av Hoffman-La Roche, narkotikaklassat enligt förteckning IV. Det används inte som läkemedel i Sverige.

N-etyl MDA eller MDE,

N-etyl-alfa-metyl-3,4-(metylendioxi)fenetylamin, en designad drog med opioida egenskaper, narkotikaklassat enligt förteckning I.

Etylmetyltiambuten,

C15H19NS2, smärtstillande preparat som tillhör gruppen opioider, patenterat 1951 av Burroughs Wellcome, narkotikaklassat enligt förteckning II. Det används inte som läkemedel i Sverige.

Etylmorfin,

C19H23NO3, etylderivat av morfin, smärtstillande, hostdämpande och rogivande preparat, narkotikaklassat enligt förteckning III. Varunamn i Sverige är Cocillana-etyfin, Lepheton m fl. Medlet används i ett stort antal hostmediciner. I de koncentrationer det då förekommer är missbruksrisken obetydlig.

Eufomani,

av orden eufori, välbefinnande, lyckokänsla och mani, vurm, besatthet. Eufomani är sjukligt begär efter och beroende av en lyckokänsla, en känsla av välbefinnande. Det är en äldre synonym till narkomani.

Eufori,

stark känsla av lycka och välbefinnande. Alla droger som ger ett rus kan bli föremål för missbruk. Under ruset upplever man eufori eller känner sig euforisk.

EURAD,

Europe against drugs, organisation bildad 1988 av olika europeiska föräldraorganisationer mot narkotika. Organisationens mål är att "bekämpa legaliseringspropagandan och motverka narkotikaspridningen i det gränslösa Europa".

Evasion

innebär att försöka undvika ångestutlösande situationer, att fly undan allt obehag. (Se Försvarsmekanismer.)

Excitation,

excitationsstadium, exciterad. Att vara exciterad är detsamma som att vara uppstämd, upphetsad. Excitation, upphetsning, är en vanlig ruseffekt. I början av ett rus känner man sig ofta upphetsad, uppskärrad och överdrivet livlig. Vid ett maniskt tillstånd kan patienten vara exciterad utan att ha tagit droger. Inom anestesiologin talar man om ett särskilt excitationsstadium. Det rör sig då om det inledande stadiet av en narkos. Man talar också om att den exciterade patienten som skall sövas befinner sig i ytlig narkos.

Experimentellt bruk,

här av narkotika. I 15-25-årsåldern experimenterar många med legala och illegala droger. Det kan ta sig formen av självmedicinering med lugnande tabletter (som ofta tas ur hemmets förråd), rökning av hasch eller marijuana i vänners lag eller rökning av kokain och heroin. Vissa fältstudier har visat att det endast är 20 procent av alla dem som då och då experimenterar med droger som fortsätter användningen under en längre tid. (Se Definitioner av narkotika och narkotikamissbruk, Missbrukarkarriären och Orsaker till bruk och missbruk av droger.)

Exponeras, exposition,

av latinets exponere, sätta/ställa ut och expositio, utställning. I detta sammanhang talar man om att exponeras (utsättas) för droger. Både för uppkomsten och behandlingen av drogmissbruk är det av stor betydelse i vilken grad en person exponerats eller exponeras för droger. Den som under tonåren råkar tillhöra ett gäng som flitigt umgås med allehanda droger blir lättare missbrukare. När missbrukaren under behandling skall vända drogerna ryggen, måste han undvika sådana situationer där han kan utsättas för närvaro (exposition) av drogerna - knarkarkvartar, systembolag etc.

Externalisera,

psykologisk term som innebär att man lägger något utanför sig själv, projicerar. Ordet används om känslor av ångest och hot. (Se Försvarsmekanismer.)

Extrakt,

av latinets extractus (till extrahere, dra ut), läkemedel med verksam substans från växt- eller djurriket. Substansen dras ut med hjälp av vattenlösningar eller organiska lösningsmedel (alkohol, eter etc).

Extrapyramidala symtom,

symtom som beror på skador eller funktionsrubbningar i de delar av hjärnan som styr och balanserar motoriken. Skadorna sitter i nervbanor som ligger utanför pyramidbanorna, dvs nervbanorna för viljemässigt utförda rörelserdärav namnet extrapyramidala. Symtom på störningar i extrapyramidala systemet är vanliga vid centralstimulantiamissbruk. Kroppens rörelser blir flaxiga och grova. Gången kan bli bredspårig. Småryckningar i ansiktets muskulatur (paramimier) kan tillkomma. Fingrarna kan inte hållas stilla utan spretar isär ofrivilligt. Likaså kan händerna vrida sig utan viljans kontroll. Om symtomen blir så uttalade att de inte går tillbaka under missbruksfria perioder, talar man om amfetaminutlöst chorea eller danssjuka.

Eye openers,

slanguttryck för centralstimulantia.

 

F eller fake cocaine,

slanguttryck för fenkamfamin (Reactivan).

Fahlström, Öyvind,

(1928-1976), konstnär och författare, förgrundsgestalt inom den svenska konkretismen. Han intog en starkt kontroversiell ståndpunkt i drogfrågan under 1960-talet. Fahlström uppträdde bl a i ett debattprogram i TV med en pipa hasch, vilket väckte stort uppseende.

Faithfull, Marianne,

(f 1946), engelsk sångerska. Hon debuterade 1964 i musikgruppen Rolling Stones, och var 1967-1970 starkt knuten till Mick Jagger och fick sitt genombrott med dennes låt Sister Morphine (1971). Hon har varit overksam som artist under långa perioder på grund av narkotikamissbruk men gjorde framgångsrik comeback 1979.

Familjeförhållanden.

Narkomanernas egen familj påverkas starkt av tragedin att ha en anhörig som missbrukar narkotika. Det vanligaste är att skuldkänslor låser familjemedlemmarna. Föräldrarna frågar sig ängsligt vad de har gjort för fel i sin uppfostran, eftersom de fått en son eller dotter som knarkar. Narkomanen i sin tur vet att han gör orätt mot sina anhöriga och skjuter skuldkänslorna framför sig genom att fly ännu djupare in i missbruket. Ofta kommer strukturen i drabbade familjer att få en speciell karaktär. Missbrukaren blir kanske det svarta fåret, åskledaren för all aggressivitet i familjen. Familjemedlemmar kan också bli så djupt involverade i problemet att det råder oklarhet om rollfördelningen. Modern kan t ex flytta över all kärlek hon hyst för maken till sin krävande narkotikamissbrukande son - maken känner sig då försummad och blir kanske svartsjuk. Gränserna mellan de olika familjemedlemmarna förskjuts. En dotter kan t ex få för sig att det är hennes fel att modern blivit alkoholist och tar ensam på sig allt rehabiliteringsarbete. Familjen söker emellertid trots påfrestningarna upprätthålla en balans inåt och utåt. Den sociala fasaden är viktig. Under denna kan kvävande psykologiska mönster uppstå. Missbrukaren kan kanske varken bryta sig loss ur dessa eller ur missbruket. Det finns ofta även andra problem inom familjerna. Inte mindre än 33 procent av vuxna svenska narkomaner har nära anhöriga som också missbrukar, oftast alkohol. Hos 18 procent av dem har det funnits psykisk sjukdom i familjen. De anhöriga kan ofta spela en viktig roll i rehabiliteringen eller vården av missbrukare. Prognosen är bättre för den som har familj. Inom modern alkoholist- och narkomanvård, involverar man exempelvis regelbundet de anhöriga, genom att dessa får delta i slutet av en behandlingsvistelse eller i eftervården. Inom Föräldraföreningen mot narkotika kan föräldrar få hjälp att vända sina egna skuldkänslor och destruktiva mönster så att de kan bistå sina barn i försöket att bryta missbruket. (Se i övrigt Orsaker till bruk och missbruk av droger.)

Familjehem,

en vårdform där enskilda familjer under en längre tid i sina hem tar emot en eller några få missbrukare. Hemmen brukar specialisera sig antingen på barn under 18 år med missbruksproblem och anpassningssvårigheter (s k HVB-hem, dvs hem för vård eller boende), eller på vuxna narkomaner. Socialtjänsten står för kostnaderna och för tillsynen. (Se Familjevård för vuxna narkomaner och Skånegårdar.)

Familjeterapi.

Om narkotika- eller alkoholmissbrukaren ännu har sin familj omkring sig, är det ofta mot denna han spelar ut sitt missbruk. Genom sina återfall och det ständiga behovet av hjälpinsatser kan han provocera sin familj att visa omsorg och kärlek. Familjemedlemmarna är alltså mer eller mindre mot sin vilja indragna i missbruket, återfallen och behandlingsförsöken. De behöver därför också terapi. Familjeterapeuter som arbetar enligt en systemteoretisk modell söker i varje familj analysera strukturen, dvs hur olika familjemedlemmar kommunicerar med varandra och vilka roller de spelar, särskilt när det gäller inbördes konflikter. Målet för terapeuten är att familjemedlemmarna skall kunna tala öppet med varandra och att de inte onödigtvis skall ta på sig skuld. I stället skall de i konstruktiv anda gå in för att bli "allierade" i kampen mot missbruket. De anhöriga får också lära sig att ställa krav och sätta gränser för sitt engagemang. Familjeterapi kan också bedrivas på ett direkt problemlösande sätt. Terapeuten försöker i denna behandling att få familjemedlemmarna aktivt involverade i olika planer för att hjälpa alkoholisten eller narkomanen att bryta med sitt missbruk. Om missbrukaren börjar sköta sig, kan han kanske få någon form av belöning från någon av de andra i familjen. Han kan t ex erbjudas ett arbete eller hjälp med de värst besvärande skulderna. Även om missbrukaren själv skulle vara negativ till all behandling, inklusive familjeterapi, går det att börja med att behandla familjemedlemmarna. Ofta drivs missbrukaren så småningom till att delta, detta på grund av nyfikenhet. Det är ju ändå om honom samtalen handlar. Missbrukaren får senare själv välja om han vill komma till terapitiderna eller inte. Det visar sig nämligen att det går att påverka situationen positivt även om huvudpersonen själv uteblir.

Familjevård

för vuxna narkomaner. Familjevården erbjuder vuxna narkomaner att under en tid av bortemot två år bli en del av en familj som bor på en gård på landet. Familjevårdens styrka är att gästen får del av en läkande värme och gemenskap, samtidigt som han genom värdfamiljens konkreta exempel lär sig hur man hanterar vardagens problem och mänskliga relationer. Gästen får delta i arbetet på gården och tillbringa fritiden med familjen. Denna består inte av professionella behandlare utan är en vanlig familj, som har vilja och förmåga att hjälpa andra människor. Värdfamiljerna på gårdarna är organiserade i familjevårdsenheter där man stöder varandra och får råd av gemensamma konsulenter. Om det behövs, anlitas läkare och psykologer från den offentliga vården. Familjevården, organiserad i RFF (Riksförbundet för familjevård), erbjuder ca 300 vårdplatser till kommunerna och kriminalvården. Familjevården är en alltigenom svensk företeelse, och någon motsvarighet till denna typ av vård för vuxna narkotikamissbrukare finns inte utomlands. Den första familjevårdsverksamheten organiserades under 1970-talet inom RFHL i Småland (Smålandsgårdar) och kring det mönsterbildande behandlingshemmet Ljungstorps gård (Skånegårdar), drivet av makarna Lena och Christer Schildt. När gästerna kommer till en gård, brukar de genast få ansvara för utfodringen av djuren och renhållningen i ladugården. De får öva sig i tålamod och uthållighet genom att sköta hästar och lära sig rida. Djuren är tillgivna, de erbjuder en varm bringa om man behöver gråta ut! Med tiden får gästerna hjälpa till med gårdens övriga sysslor, skogsavverkning, matlagning etc. Det tar olika lång tid för de nya "barnen" att börja känna trygghet och stabilitet. Många av missbrukarna har aldrig upplevt ett fungerande hem. De har en svår period i början då de måste klara kontlikter och spänningar utan bedövande droger. Uppfostran måste därför vara på en och samma gång vänlig, förtroendeskapande, fast och konsekvent, vilket kan ge upphov till trotsreaktioner. Mellan gästerna på de olika gårdarna inom en familjevårdsenhet utvecklas kamratskap och lojalitet. Gemensamma träffar, utflykter och semesterresor stärker sammanhållningen. Fritiden fylls med sådan verksamhet som tilltalar de flesta och tillgodoser behovet av fysisk aktivitet, t ex handboll, fotboll och tyngdlyftning.

FAMN,

Föreningen Artister Mot Narkotika, sammanslutning av huvudsakligen artister, musiker, författare och producenter. Föreningens syfte är "att förebygga narkotikamissbruk genom att ge saklig information om narkotika problemet och att motarbeta knarkpropaganda och flumkultur". Organisationen är partipolitiskt och religiöst obunden, grundades 1982 som Föreningen Up(p)landica och bytte 1983 till det nuvarande namnet. Organisationen arbetar bl a med upplysningsverksamhet i skolorna och olika artistgalor mot narkotika.

Farmaceut,

av grekiskans pharmakeutes, person som tillreder läkemedel, giftblandare. En farmaceut har apotekar-, farm kand- eller receptarieexamen.

Farmaci,

läran om läkemedlens sammansättning och kemisk-fysikaliska egenskaper, hållbarhet osv.

Farmako-,

läkemedels-.

Farmakodynamik,

läran om läkemedlens verkningsmekanismer. (Se beskrivningar av verkningsmekanismerna under varje enskilt narkotiskt preparat och under de preparat, t ex antidepressiva, som kan komma ifråga i samband med behandling av missbrukare.)

Farmakognosi,

läran om naturprodukter vilka används som läkemedel eller vid framställning av läkemedel.

Farmakokinetik,

av grekiskans kinesis, rörelse. Begreppet står för läkemedlens öde i organismen. Med farmakokinetik menas de processer som läkemedlen och de narkotiska ämnena genomgår i organismen: 1) absorption (upptag i kroppen t ex genom slemhinnor), 2) distribution (fördelning i kroppen), 3) metabolism eller nedbrytning (detta kallas också biotransformation), 4) clearance (fördelning mellan olika organ och vävnader i kroppen) och 5) exkretion eller utsöndring. Farmakokinetiken är en underavdelning till den kliniska farmakologin. För varje läkemedel eller narkotiskt preparat finns en särskild s k farmakokinetisk profil. I de flesta fall gäller att dosering på fastande mage ger snabbare absorption och högre koncentration i blodet. Endast genom injektioner direkt i blodbanan kan 100 procent biologisk tillgänglighet av en substans uppnås, dvs allt går in i systemkretsloppet. En del läkemedel absorberas över huvud taget inte alls från tarmen, då de förstörs av mag-tarmsekretet, och man talar då om biologisk tillgänglighet ned till 0 procent. En del läkemedel omvandlas i levern. Om levern är skadad, kan nedbrytningen av ett läkemedel bli långsammare. Vid nedsatt njurfunktion kan utsöndringen försvåras. Om en person samtidigt använder sig av alkohol och cannabis, bryts båda ned långsammare (interaktion). Nedbrytningen av olika läkemedel t ex bensodiazepiner, sker också långsammare hos en person i hög ålder. När en patient behandlas med läkemedel är det ibland nödvändigt att kontrollera att medlet dels finns i tillräcklig koncentration för att kunna bota en sjukdom, dels inte ackumuleras i kroppen. Detta gäller särskilt vid mer långvarig behandling, t ex med läkemedel mot depression. Därför tas med jämna mellanrum stickprov på plasmakoncentrationen av substansen i fråga. Proverna kan analyseras på särskilda klinisktkemiska laboratorier inom sjukvården.

Farmakologi,

läran om läkemedlens inverkan på normala och sjukliga processer hos djur och människor (också om deras inverkan på mikroorganismer), och om hur alla levande organismer bryter ned och förändrar läkemedlen efter intag. Farmakologi indelas i basal farmakologi och klinisk farmakologi. Basal, grundläggande, farmakologi är kunskapen om alla läkemedel, vilken baserar sig t ex på djurförsök (försök in vivo = i livet) eller på experiment med isolerade organ eller organismer (försök in vitro = i glaset). Klinisk farmakologi är den praktiska användningen av läkemedel vid sjuksängen. Inom vetenskapen farmakologi ryms alla kliniska erfarenheter av att använda läkemedel eller, som det också heter, att bedriva farmakoterapi.

Farmakon,

(plur farmaka), är det grekiska ordet för gift, drog, läkemedel. Det ingår i en rad språkliga sammansättningar som har med läkemedel att göra. Med läkemedel menas kemiska substanser och preparat som används för att förebygga, bota eller lindra sjukdomar eller symtom på sjukdomar (terapeutiska medel) eller för att påvisa sjukdomar (diagnostika). I dagligt tal säger man omväxlande läkemedel, mediciner eller mer ålderdomligt medikamenter.

Farmakopé,

officiell av myndigheterna fastställd läkemedelsförteckning samt föreskrifter för deras beredning och tillverkning. Den första svenska farmakopén, Pharmacopoeia Holmiensis galenochymia, utgavs 1686 av Collegium medicum. Hundra år senare kom den andra, Pharmacopea svecia (1775), i vilken bl a Linné hade medverkat. Dess åttonde upplaga (1901) trycktes på svenska i Svenska farmakopén. En gemensam nordisk farmakopé utgavs 1964 men ersattes 1978 av en europeisk, European Pharmacopae.

Farmakoterapi,

farmakologisk behandling, behandling med läkemedel.

FAS,

fetalt (av lat fetus, foster) alkoholsyndrom, alkoholskada som uppstått i fosterlivet. Vid kraftigt alkoholmissbruk under graviditet kan fosterutvecklingen störas. Detta sker oftast tidigt under graviditeten. Barnen kan utveckla lindriga beteendestörningar, de kan t ex bli hyperaktiva, aggressiva eller få psykosomatiska symtom. Den allvarligaste komplikationen är FAS. Barnen med detta syndrom har ett karakteristiskt utseende med korta ögonspringor, dåligt utvecklad överkäke samt litet huvudomfång i förhållande till längd och graviditetsålder. I kombination med detta kan även andra missbildningar uppkomma, t ex hjärtfel eller felställningar i olika leder. Sedan 1980-talet har en intensiv upplysningsverksamhet ägt rum på de svenska mödravårdscentralerna för att informera blivande mödrar om vikten av punktnykterhet, dvs att man inte dricker alkohol under graviditeten och självklart inte heller brukar narkotika. Till följd av denna upplysningskampanj har antalet nyfödda barn med FAS minskat i Sverige.

FASS,

Farmaceutiska specialiteter i Sverige, en årligen utkommande läkemedelskatalog utgiven av läkemedelstillverkarna. Det finns även en Patient-FASS, som riktar sig till allmänheten och är skriven på ett enklare och ledigare språk. (Se även LIF, RUFI och Läkemedelsindustrin.)

Fassbinder,

Rainer Werner, (1945-1982) tysk filmregissör, skådespelare och teaterman. Han arbetade i ett maniskt tempo och hann göra 41 långfilmer och många uppmärksammade teaterföreställningar. Den tretton timmar långa TV-serien Berlin Alexanderplatz och flera av hans filmer, som blottar dubbelmoralen främst i efterkrigstidens Tyskland, har blivit klassiker. Han var en lysande begåvning och blev en dyrkad kultperson för en hel generation tyska skådespelare. Mot slutet av sitt liv blev han allt svårare beroende av främst kokain, men även andra droger. Vid sin död arbetade han bland annat med en filmatisering av Pitigrillis roman Kokain.

Fast balls,

slanguttryck för amfetamin.

Fattigmanskokain,

slanguttryck för kokain som snusas.

Fattigmans LSD,

slanguttryck för skalet av bananer som troddes ge ett psykedeliskt rus. (Se Mellow Yellow.)

FDA,

se Food and Drug Administration.

Fenadoxon,

C23H29NO2, smärtstillande preparat som tillhör gruppen opioider, narkotikaklassat enligt förteckning II. Det används inte som läkemedel i Sverige.

Fenampromid,

C17H26N2O, smärtstillande preparat som tillhör gruppen opioider, narkotikaklassat enligt förteckning II. Det används inte som läkemedel i Sverige.

Fenazocin,

C22H27NO, smärtstillande preparat som tillhör gruppen opioider, narkotikaklassat enligt förteckning II. Det används inte som läkemedel i Sverige.

Fencyklidin,

PCP, C17H25N, angel dust, ängladamm, hallucinogent medel, narkotikaklassat enligt förteckning II. Det användes ursprungligen inom veterinärmedicinen som narkosmedel. Medlet har varit föremål för omfattande missbruk i USA, se Hallucinogena droger.

Fendimetrazin,

C12H17NO, centralstimulerande medel, narkotikaklassat enligt förteckning II.

Fenedrin,

varunamn för amfetaminpreparat tillverkat av Astra, mycket populärt missbrukspreparat under 1950-talet. Medlet blev indraget som läkemedel i Sverige i december 1954.

Fenemal,

varunamn för fenobarbital.

Fenetyllin,

centralstimulerande medel, narkotikaklassat enligt förteckning II. Det används inte som läkemedel i Sverige.

Fenkamfamin,

C15H21N, centralstimulerande medel, narkotikaklassat enligt förteckning II.

Fenmetrazin,

C11H15NO, centralstimulerande medel, narkotikaklassat enligt förteckning II. Det såldes tidigare i Sverige som bantningsmedlet Preludin.

Fenobarbital,

C12H12N2O3, långtidsverkande lugnande och sömngivande preparat som tillhör gruppen barbiturater, patenterat 1911 av Bayer. Medlet är narkotikaklassat enligt förteckning V. Varunamn i Sverige är Fenemal. Fenobarbital har inom den danska sjukvården fått en vidsträckt användning vid alkoholabstinens. I Sverige används preparatet främst vid epilepsi. Det kan vara ett värdefullt medel mot abstinensepilepsi under avgiftning.

Fenomorfan,

C24H29NO3, smärtstillande preparat som tillhör gruppen opioider, narkotikaklassat enligt förteckning II. Det används inte som läkemedel i Sverige.

Fenoperidin,

C23H29NO, anestesipreparat som tillhör gruppen opioider. Medlet liknar morfin och petidin men har betydligt kraftigare bedövande och andningshämmande effekt. Det är narkotikaklassat enligt förteckning II. Varunamn i Sverige är Lealgin (injektionsvätska).

Fenproporex,

C12H16N2, centralstimulerande medel, narkotikaklassat enligt förteckning II.

Fentanyl,

C22H28N2O, bedövningsmedel som tillhör gruppen opioider. Dess verkan liknar morfinets men med kraftigare bedövande och andningshämmande effekt. Det är narkotikaklassat enligt förteckning II. Varunamn i Sverige är Leptanal, Leptanal comp (injektionsvätska). Fentanylpreparat eller fentanyler är också en typ av designade droger. De dök upp 1976 på den illegala marknaden i Kalifornien under namnet china white och har sedan spridits över västvärlden. De tros ha orsakat ett hundratal dödsfall bland de heroinister som testat drogerna. Den giftigaste av fentanylerna, trimetyl-beta-hydroxi-fentanyl, är upp till tusen gånger starkare än heroin. I kemiskt avseende är fentanylerna olika morfinpreparaten. De upptäcks inte vid rutinundersökningar, eftersom de inte syns i urinprov som spårar opiater.

Fentermin,

C10H15N, centralstimulerande medel, narkotikaklassat enligt förteckning II. Varunamn är Mirapront.

Fentiaziner,

samlingsnamn för en grupp neuroleptika, läkemedel som används mot psykoser.

1-fenyl-2-butylamin,

centralstimulerande medel, narkotikaklassat enligt förteckning II. Det används inte som läkemedel i Sverige.

Fetopati,

fosterskador. Mest väldefinierad är alkoholfetopati eller FAS (fetalt alkoholsyndrom). (Se Graviditet och narkotikamissbruk.)

Fifty,

slanguttryck för LSD.

Film och droger.

Alltsedan filmens födelse har drogberoende varit ett återkommande tema i spelfilmer. Den legendariske Hollywoodregissören D W Griffith spelade t ex in den melodramatiska filmen For his son (1911), vilken handlar om en läkare som uppfinner en läskedryck spetsad med kokain. Läkaren blir förmögen men sonen dör i hans armar i sviterna av drycken. En av Hollywoods unga stjärnor på uppåtgående, Wallace Reid, dog i en morfinöverdos mitt under arbetet i en Hollywoodstudio ( 1923). Hans efterlevande maka Dorothy Davenport producerade den uppmärksammade antidrogfilmen Human Wreckage (1923). Drygt tio år senare gjordes den överdrivet melodramatiska Reefer Madness (1936), som handlar om hur välanpassade människor plötsligt förvandlas sedan de lurats att röka cannabis. Charlie Chaplins sista stumfilm Moderna tider (1936) innehåller en klassisk kokainscen. The Man with the Golden Arm (1955) med Frank Sinatra och Kim Novak i huvudrollerna handlar om en pokerspelares heroinberoende. 1960-talets mest omtalade drogfilm var Easy Rider (1969). Dennis Hopper och Peter Fonda spelar två rotlösa män som finansierar sin motorcykelresa genom USA med att langa narkotika. Filmen innehåller utdragna scener som försöker beskriva LSD-hallucinationer och cannabisrus. I kölvattnet efter hippievågen följde en rad komedier och musikfilmer som Får jag kyssa din fjäril (1968) med Peter Sellers och vidare den Oscarsbelönade dokumentära konsertfilmen Woodstock (1970). 1971 gjordes filmen Panic in Needle Park som skildrar ett par unga heroinister. Needle Park är ett slanguttryck för ett område på västsidan av övre Manhattan. Samma år hade den första av French Connection-filmerna med Gene Hackman i huvudrollen premiär. Den bygger på en verklig händelse där narkotikapolisen Eddie Eagan hittade ett heroinparti värt tiotals miljoner kronor gömt i en känd fransk TV-personlighets bil. Han nystade sedan upp en av dåtidens viktigaste narkotikahärvor. Den första Cheech & Chongfilmen Upp i rök (1978) var en absurd komedi om två ständigt marijuanarökande cannabislangare. Hippiemusikalen Hair filmatiserades av Milos Forman 1979. Filmatiseringen av böckerna Wir kinder vom Bahnhof Zoo och Bright Lights Big City (1988) väckte uppmärksamhet i sina genrer under 1980-talet. De främsta svenska filmerna om narkotikamissbrukarnas liv är Stefan Jarls och Anders Lindqvists dokumentär Dom kallar oss mods (1968) och dess uppföljare Ett anständigt liv (1979) om samma huvudpersoner.

Firre,

slanguttryck för en dos heroin.

First line,

slanguttryck för morfin.

Fives,

slanguttryck för amfetamin.

Fix,

slanguttryck för en dos heroin, avser främst injektion av opium, morfin eller heroin.

Fladder,

slanguttryck för motoriska störningar under amfetaminpåverkan. De yttrar sig i oprecisa flaxande eller skruvande rörelser med armar och ben samt ryckningar i ansiktsmuskulaturen. (Se även Chorea, Extrapyramidalt syndrom och Amfetamin.)

Flag root,

slanguttryck för kalmusrot.

Flake, flakes, forwards,

slanguttryck för centralstimulantia.

Flashbacks,

se Återtrippar.

Flats,

slanguttryck för LSD.

Flea powder,

slanguttryck för heroin.

Fleischl von Marxow, Ernst,

(1846-1891) en av de patienter som av Sigmund Freud ordinerades kokain för att bota morfinism, men som i stället blev svårt dubbelberoende av kokain och morfin. Fallet blev mycket uppmärksammat, och Freud tvingades delvis ompröva sin positiva inställning till kokain.

Flippa, flippa ut,

bli personlighetsförändrad eller förvirrad efter användning av narkotika, från början ett slanguttryck bland narkomaner men numera ett vardagligt uttryck.

Flower of the virgin,

slanguttryck för ololuiqui [Fel! Korrekt stavning är oloLIUqui].

Flower power,

blommornas makt, pacifistiskt slagord under hippieepoken. Språkligt anknyter uttrycket till Black power (svart makt), ett slagord för några av 1960-talets revolutionära organisationer bland den svarta befolkningen i USA. Begreppet Flower power användes ofta för att karakterisera olika former av aktiviteter, som att exempelvis sätta rosor i gevärspipor, dela ut blommor till polisen vid demonstrationer eller måla psykedeliska blommotiv på kroppen.

Fluanxol,

varunamn för flupentixol.

Fludder,

slanguttryck för lugnande, sömngivande och ångestdämpande medel.

Fludiazepam,

C16H12ClFNO2, ångestdämpande och lugnande preparat som tillhör gruppen bensodiazepiner, patenterat 1962 av Hoffman-La Roche. Medlet är narkotikaklassat enligt förteckning IV. Det används inte som läkemedel i Sverige.

Flufenazin,

neuroleptika. Varunamn i Sverige är Pacinol (tabletter) och Siqualone (tabletter, injektionsvätska).

Flugsvampar,

på latin amanita, släkte av skivlingar med ett tiotal arter i Norden, varav vissa är dödligt giftiga. Vissa flugsvampar har sedan mer än 6 000 år använts som berusningsmedel i många kulturer och har bland annat satts i samband med vikingarnas bärsärkagång. Vissa sibiriska folkstammar brukade spara urinen efter ett rituellt religiöst bruk av röd flugsvamp, så att den sedan kunde drickas av andra. Drogen kunde på så sätt återanvändas fyra till fem gånger innan den förlorade sin kraft. Om den föregående brukaren överlevt ruset hade den nästföljande goda chanser att överleva då han i sin tur drack. I vår tid används röd flugsvamp ibland av grupper som vill anknyta till äldre tiders religionsutövning. Förväxlingsrisken, de svårkontrollerbara aggressionsutbrotten och doseringssvårigheterna gör missbruk av röd flugsvamp mycket vanskligt. Flugsvampar är skivlingar med en hatt som har lätt löstagbara fäll. Vissa arter är dödligt giftiga, särskilt amanita phalloides som har grön-, brun- eller vitaktig hatt och den spetshattade vita flugsvampen, amanita virosa. Den något mindre giftiga vanliga röda flugsvampen, amanita muscaria, har tillsammans med den panterfläckiga flugsvampen, amanita pantherina, och den bruna flugsvampen, amanita regalis, använts som berusningsmedel i många kulturer, se ovan. Flugsvamparna innehåller den verksamma substansen ibotensyra och dess metaboliter muskimol och muskazon och i små mängder muskarin. En missbruksdos består vanligen av en till tre medelstora röda flugsvampar. Giftverkan varar i 6-8 timmar. Huvuddelen av de verksamma ämnena passerar oförändrade ut i urinen. Ruset har beskrivits som en blandning av alkohol- och cannabisrus. 15-20 minuter eher förtäringen uppträder en viss avtrubbning, ibland i kombination med förvirring, torrhet i munnen, flämtande andhämtning, domningar i armar och ben, kräkningar och diarré. Därefier följer i allmänhet ett ca två timmars halvsovande drömtillstånd som karakteriseras av eufori med hörseloch synhallucinationer. Efter uppvaknandet fortsätter hallucinationerna med kraftigt förvrängd rumsuppfattning. Ruset varar i sin helhet 6-8 timmar. Röd flugsvamp kan ge paranoida reaktioner med stark aggressivitet, ett blint raseri. Detta kan vara den medicinska förklaringen till att drogen satts i samband med vikingarnas bärsärkagång. Långvarigt bruk leder till mental avtrubbning. På grund av stora individuella skillnader mellan olika svampars giftinnehåll är drogen svår att dosera. Överdoser kan ge delirium och koma (djup medvetslöshet) och leder i vissa fall till döden, vanligen förorsakad av hjärtkollaps. Behandling vid överdos: snabb transport till sjukhus, där ventrikeltömning sker och kol ges. Natriumsulfat ges för att påskynda tarmpassagen. Dialys är ofta nödvändigt vid flugsvampsförgiftning för att snabbt få bort de giftiga substanserna ur kroppen. I övrigt behandlas symtomen. Bensodiazepiner eller neuroleptika kan ges för att mildra de psykiska symtomen under avgiftningen. Behandling med antidot (motgift) kan rekommenderas i vissa fall.

Flunitrazepam,

C16H12FN3O3, ångestdämpande och lugnande preparat som tillhör gruppen bensodiazepiner, patenterat 1963 av Hoffman-La Roche, narkotikaklassat enligt förteckning IV. Varunamn i Sverige är Flunitrazepam NM Pharma (tabletter), Flunitrazepam Bota (tabletter) och Rohypnol Roche (tabletter).

Flupentixol,

C23H25F3N2OS, antipsykosmedel, patenterat 1963, ej narkotikaklassat. Varunamn i Sverige är Fluanxol (tabletter och injektionsvätska).

Flurazepam,

C21H23ClFN3O, ångestdämpande och lugnande preparat som tillhör gruppen bensodiazepiner, patenterat 1963 av Hoffman-La Roche, narkotikaklassat enligt förteckning IV. Det används inte som läkemedel i Sverige.

Fly agaric,

slanguttryck för den röda flugsvampen amanita muscaria.

Flygande matta.

I sagan om Aladdin och den flygande mattan i Tusen och en natt förkortas eller förlängs tid och geografiska avstånd. Man har menat att den okända sagoförtäljaren måste ha inspirerats av cannabisrus. (Se Cannabis.)

Flying saucers,

slanguttryck för morning-glory seeds.

Fläckborttagningsmedel,

se Trikloretylen och Sniffning av thinner, solution, trikloretylen och andra klorerade kolväten.

FMA,

Förbundet Mot Alkoholskador, partipolitiskt och religiöst obunden ideell organisation. Enligt sitt handlingsprogram är förbundets huvudsakliga uppgift "av preventiv karaktär, vilket innebär att på saklig grund bedriva utbildning och opinionsbildning i alkohol- och narkotikafrågor. Förbundet vill i första hand engagera personer som är - vad vi i dagligt tal kallar - normalkonsumenter av alkohol, men som upplever skadorna av alkohol- och narkotikamissbruk så allvarliga för både individ och samhälle att de under organiserade former vill bidra i kampen mot skadeutvecklingen". Organisationen har sitt kansli i Härnösand.

FMN,

se Föräldraföreningen mot narkotika.

FN:s Narkotikakommission,

se FN:s narkotikaorgan.

FN:s Narkotikafond,

se FN:s narkotikaorgan.

FN:s narkotikakonventioner.

Förenta Nationernas tre narkotikakonventioner, som undertecknats av en majoritet av FN:s medlemsländer, är vägledande för de nationella narkotikalagstiftningarna. Den allmänna narkotikakonventionen (The Single Convention on Narcotic Drugs) från 1961 begränsar användningen av narkotika till medicinska och vetenskapliga ändamål. Ett land som anslutit sig till konventionen förbinder sig att straffbelägga produktion och försäljning av narkotika för ickemedicinskt bruk och att kontrollera all legal tillverkning, handel och distribution. I konventionen regleras de "klassiska" narkotiska preparaten som opium, cannabis och koka. Psykotropkonventionen (Convention on Psychotropic Substances), även kallad Wienkonventionen, från 1971 behandlar kontrollen av psykotropa ämnen, dvs hallucinogener, centralstimulantia, sömnmedel och lugnande medel. Narkotikabrottskonventionen, FN:s konvention mot olaglig hantering av narkotika och psykotropa ämnen. (Convention Against Illicit Trafficking in Narcotic Drugs and Psychotropic Substances) från 1988 syftar till att förstärka det internationella samarbetet och effektivisera insatserna mot den illegala narkotikahanteringen. De länder som ratificierat konventionen förbinder sig att straffbelägga dels illegal produktion, försäljning och innehav av narkotika, dels förfaranden vilka innebär att vinsterna från den illegala marknaden döljs eller omsätts.

FN:s narkotikaorgan.

Förenta Nationernas generalförsamling har det yttersta ansvaret för den internationella narkotikakontrollen. Under denna fnns ett komplicerat administrativt nätverk av olika organ som har hand om narkotikafrågorna. Generalsekreteraren och FN:s ekonomiska och sociala råd (ECOSOC) har under sig FN:s Narkotikakommission (CND), som är det centrala organet för narkotikakontrollen. Kommissionen består av 40 medlemmar som utses av ECOSOC. Den sammanträder en gång om året. Huvuduppgifien är att övervaka hur narkotikakonventionerna följs och att besluta om vilka nya medel som skall sättas upp på narkotikaförteckningarna. Detta skall ske i nära samarbete med Världshälsoorganisationen (WHO) som också har förslagsrätt. Narkotikadivisionen (DND) är en administrativ enhet som sorterar direkt under generalsekreteraren och som samtidigt är Narkotikakommissionens sekretariat. Divisionen samlar in statistiska och andra uppgifter från medlemsländerna om exempelvis produktion, beslag och handel med narkotika. DND har också till uppgift att bistå med experthjälp särskilt till utvecklingsländerna. Narkotikadivisionen sammanställer rapporter till Narkotikakommissionens årliga möten och utger nyhetsbrevet Information Letter och tidskriften Bulletin on Narcotics. Internationella narkotikakontrollstyrelsen (INCB) är ett självständigt organ som skapades i samband med undertecknandet av Single Convention. Den består av 13 medlemmar som väljs av ECOSOC på femåriga mandatperioder och som under den tiden inte skall representera sitt land utan fungera som opartiska experter. INCB:s främsta uppgift är att övervaka och begränsa odling och produktion, så att det blir en balans mellan det medicinska och vetenskapliga behovet av narkotika och den faktiska produktionen. FN:s narkotikafond (UNFDAC) bildades 1971 för att komplettera de övriga FN-organens verksamhet och effektivare kunna få fram resurser till konkreta hjälpprogram. Fonden får inte sina pengar ur FN:s ordinarie budget utan finansieras genom frivilliga bidrag från länder, organisationer och enskilda. En av fondens viktigaste verksamheter har varit att driva olika projekt för ersättningsodling och landsbygdsutveckling bland opiumodlare i Sydostasien och kokaodlare i Latinamerika. På grund av en omfattande kritik mot narkotikaorganens ineffektivitet, bl a från Sverige, inkallades 1990 en särskild session i FN:s generalförsamling om narkotikafrågor. Den resulterade bl a i en särskild resolution (45/197), där generalsekreteraren fick i uppdrag att samla alla FN:s narkotikaorgan "under en hatt" i ett enhetligt program kallat United Nations International Drug Control Programme, UNDCP, med säte i Wien. Det knöts starka förhoppningar till att detta skulle innebära en väsentlig effektivisering av verksamheten. Trögheten i FN-systemet har dock gjort att man trots detta tvingats att behålla några av de äldre organen, eftersom de tillkommit efter olika internationella överenskommelser som är svåra att ompröva.

Fobi,

av grekiskans phobos, fruktan, skräck. En fobi är en intensiv, irrationell rädsla för bestämda företeelser. Exempel är agorafobi, (torgskräck, rädsla för öppna platser) och klaustrofobi (cellskräck, rädsla för slutna rum). Ett vanligt symtom hos missbrukare under behandling är sociala fobier. Den före detta missbrukaren får ångestattacker då han i olika situationer måste uppträda opåverkad av droger, t ex åka buss ensam eller yttra sig i grupp. Detta behandlas genom träning, rollspel och/eller beteendeterapi.

Fo, Dario,

(f 1926), italiensk dramatiker, regissör och teaterledare. I den groteska farsens form har Dario Fo gisslat samtiden, bl a i pjäserna Inget går upp mot mammas gräs (1976) som handlar om cannabis, och Påven och häxan (1990) där påven figurerar i narkotikaaffärer.

Fojf,

slanguttryck för hasch.

Folkhälsoinstitutet

inrättades den 1 januari 1992 med uppgift att driva folkhälsofrämjande och sjukdomsförebyggande arbete. Alkohol- och drogfrågor skall spela en väsentlig roll i institutets arbete. Folkhälsoinstitutet har övertagit flera uppgifter från Socialstyrelsen, Socialdepartementet och de många mindre arbetsgrupper som på regeringens uppdrag tidigare handlagt exempelvis informationsverksamhet på drogområdet.

Folkodin,

etylderivat av morfin, hostdämpande och rogivande preparat, narkotikaklassat enligt förteckning III. Det används inte som läkemedel i Sverige.

Food and Drug Administration,

FDA, federal myndighet i USA som bildades 1927. FDA har Kongressens uppdrag att inspektera, testa, godkänna och upprätta säkerhetsregler för livsmedel, livsmedelstillsatser, läkemedel och kosmetika. Särskilt myndighetens godkännande och indragning av olika läkemedel har ett världsomspännande inflytande, eftersom kontrollmyndigheter i andra länder ofta lägger stor vikt vid FDA:s bedömningar.

Footballs,

slanguttryck för amfetamin.

Fortalgesic,

narkotikaklassat enligt förteckning III, varunamn för pentazocin, ett syntetiskt morfinpreparat. Medlet är eftertraktat bland narkotikamissbrukare när de inte kan få tag på heroin.

Forte

anger att ett läkemedel har en högre styrka än dess standarddos.

Forwards,

slanguttryck för amfetamin.

Fosterskador,

se Graviditet och narkotikamissbruk.

Freebase-rökning,

se Kokain och kokainbas.

Free Clinics,

se Haight Ashbury Free Clinics.

French Connection,

1) benämning på den organiserade narkotikamaffian i Marseille som under 1960- och 70-talen hade en ledande roll i världens narkotikahandel. Den importerade stora mängder opiater från Mellanöstern, förädlade dessa till heroin i laboratorier i Marseille och exporterade därefter den färdiga produkten till USA:s och Europas storstäder. 2) titel på en film av William Friedkin från 1971 med Gene Hackman i huvudrollen. Filmen handlar om heroinimporten från Marseille till New York. Den fick fem Oscars. Det gjordes senare en uppföljning, French Connection II (1975) samt TV-filmen Popeye Dole (1986). (Se även Film och droger.)

French quaalude,

slanguttryck för metakvalon.

Freud, Sigmund,

(1856-1939), österrikisk neurolog och grundare av psykoanalysen. När han var 28 år publicerade han en välskriven och mycket entusiastisk uppsats med titeln Über Coca. Under arbetet med denna skrev han till fästmön Martha: "Akta dig min prinsessa, när jag kommer, skall jag kyssa dig röd och mata dig tills du blir trind. Och om du trilskas så skall du få se vem som är starkast, en förnäm liten flicka som inte äter tillräckligt eller en stor vild man som har kokain i kroppen. Under min senaste depression tog jag koka igen och en liten dos lyfte mig till höjderna på ett underbart sätt. Jag är nu ivrigt sysselsatt med att samla litteratur för en lovsång till den magiska substansen." Den unge Freud ville göra vetenskaplig karriär, och i ett annat brev till fästmön beskrev han sina förhoppningar: "Jag har läst om kokain, den viktigaste beståndsdelen i kokablad som vissa indianstammar tuggar för att motstå umbäranden och lidande. En tysk (dr Aschenbrandt) har gett det åt soldater och har faktiskt rapporterat att det ökar deras energi och uthållighet. Jag har skaffat lite själv och skall pröva det på några fall med hjärtsjukdom och också på nervös utmattning, särskilt det eländiga fallet efter morfinabstinens (dr Fleischl). Kanske arbetar andra med det; kanske det inte kommer att ge något. Men jag skall absolut försöka, och du vet att om man framhärdar så lyckas man förr eller senare. Vi behöver inte mer än ett sådant lyckokast för att skaffa oss ett eget hem." Freud beställde kokain från läkemedelsföretaget Merck i Darmstadt. Han studerade litteraturen kring kokain och gjorde experiment både på sig själv och på sina patienter. Freud ansåg kokain vara ett närmast idealiskt läkemedel vid depression, nervös upphetsning, hysteri, hypokondri, neuroasteni, matsmältningsbesvär, anemi, tuberkulos och långvariga febertillstånd. Han antydde också dess möjligheter som lokalbedövningsmedel och ordinerade kokain till sin vän Ernst von Fleischl mot morfinism. Under åren 1884-87 upptogs en stor del av Freuds tid av kokainstudier, och han injicerade sig själv med relativt låga doser. Hans artiklar om kokain gjorde att han också fick vissa läkemedelstillverkares uppdrag att utprova kokain. Det blev Freuds vän och kollega, ögonläkaren Carl Koller, som upptäckte kokainets revolutionerande lokalbedövande effekter. von Fleischl avled i ett svårt dubbelberoende av morfin och kokain. I en rad vetenskapliga artiklar angreps Freuds naiva entusiasm för kokainet. Freud försvarade till en början kokainet som läkemedel, men han blev överbevisad och tvangs överge kokainstudierna. Freud har senare beskrivit denna period som sina mörkaste år.

Fritt kokain,

se Kokainbas.

Front loading,

term för att ur en större spruta dela upp narkotikalösning i flera mindre sprutor. (Se Injektionsnarkomani.)

Fräsa in,

slanguttryck för att injicera narkotika.

Frösöns behandlingshem,

hem för vård och boende, främst avsett för vård utan eget samtycke av alkohol- och narkotikamissbrukare enligt LVU. Huvudman är Jämtlands läns landsting.

Fuff,

slanguttryck för hasch.

Fugs,

amerikansk poetisk rockgrupp bildad 1964 i New York av Ed Sanders, Tuli Kupferberg och Ken Weaver, med gästuppträdanden av bl a Allen Ginsberg. The Fugs blev en kultgrupp med rötter i Greenwich Village's "beat generation". Deras sånger präglades av en rå anarkistisk humor kring narkotika, sex och politik.

Funny stuff,

slanguttryck för marijuana.

Furetidin,

C21H31NO4, smärtstillande preparat som tillhör gruppen opioider, patenterat 1958, narkotikaklassat enligt förteckning II. Det används inte som läkemedel i Sverige.

Fysiologiskt beroende,

se Beroende av droger.

Förbundet mot Alkoholskador,

se FMA.

Förbundet mot Droger,

partipolitiskt och religiöst obunden organisation vars viktigaste uppgift är att bedriva utåtriktad propaganda mot bruket av droger. Förbundet ger ut tidskriften Drog.

Förbundet Hassela Solidaritet,

se Hassela Solidaritet.

Fördomar och sanningar om narkotikamissbrukare.

Fördomar och vanföreställningar om narkotikamissbrukare är både vanliga och svåra att utrota. Här följer några av de vanligaste, med kommentarer: 1) De flesta narkomaner ser ut som TV-reportagens trashankar med härjade ansikten och slitna kläder och har alltid sprutorna i beredskap. Verklighetens narkomaner kan se ut som alla andra unga människor. Många behåller sin sociala propra fasad långt in i missbruket. De kontrollerar detta så att de i många situationer, t ex inför en rättegång, är nästan drogfria och balanserade. 2) Narkotikans missbrukare kommer alltidfrån lägre samhällsklasser. Detta var möjligen sant i narkotikaepidemins barndom på 1960-talet, men de senare årens undersökningar visar att narkomanerna kommer från alla samhällsklasser. Gemensamt för de flesta av dem är att de i jämförelse med sina jämnåriga betydligt oftare haft en otrygg barndom med psykisk sjukdom och/eller missbruk av alkohol i familjen. 3) Narkotikamissbrukare blir aldrig "botade". En gång narkoman, alltid narkoman. Detta är helt fel. Av dem som i sin ungdom experimenterar med narkotika (oftast hasch) överger 80 procent spontant missbruket. För de övriga som går vidare i lmissbrukarkarriären och blir etablerade narkomaner anges spontanläkningen efter 10 år till ca 20 procent. Av de narkomaner som fått flera års behandling beräknas upp till 60 procent förbättras eller tillfriskna. 4) Narkomaner är farliga. Detta är endast delvis riktigt. Narkomaner är farligare för sig själva än för andra. Av dödsfallen bland narkomaner i Sverige är 1-2 procent mord och 30 procent självmord. Påtända narkomaner bör man visserligen närma sig försiktigt och inte provocera. (Se ART-metoden.) Det finns mycket våld bland narkomanerna, men det gäller främst narkomaner emellan, även om tendensen i USA visar på en ökning av våldet i samband med crackepidemin. (Se Våld och droger.) I övrigt förekommer narkomaner sällan i polisutredningar om våldsbrott. Alkohol är däremot i mycket större utsträckning förknippat med våld. 5) Narkomaner är tjuvar. Detta är riktigt när det gäller etablerade narkomaner i aktivt missbruk, om än inte "småhaschare". Många narkomaner försörjer nämligen sig själva och sitt missbruk på omfattande stölder. Narkotikabehovet gör med andra ord tjuven. I butiker stjäls matvaror och kläder, i lägenheter allt värdefullt, särskilt smycken och säljbar teknisk utrustning. Oftast är kriminaliteten sekundär till missbruket och upphör när missbrukaren blir föremål för behandling. Det finns emellertid också de missbrukare vars kriminella bana började före missbruksdebuten. Dessa fortsätter sin genuina kriminalitet även om de blir befriade från sitt missbruk. (Se Kriminalitet och narkotikamissbruk.) 6) Narkomaner ljuger och manipulerar. Detta kan i och för sig vara rätt när det gäller allt som hör till själva missbruket, men missbrukaren är inte nödvändigtvis oärlig utanför denna sfär. Narkotikabehovet skapar lögnaren. De flesta narkomaner är dessutom påverkbara i positiv riktning, t ex när det gäller att iaktta regler om ärlighet och uppriktighet, då de själva önskar medverka i en behandling. 7) Narkomaner är självdestruktiva. De struntar fullkomligt i sin hälsa. På ett sätt är detta delvis riktigt, eftersom narkomanen spelar ett spel med sitt eget liv som insats. Döden i en överdos är ofta inte långt borta. Samtidigt är narkomaner ofta mycket intresserade av sin hälsa och ger noga akt på den. De vill inte ta onödiga risker och vill inte gärna råka ut för andra - ur deras synpunkt - onödiga sjukdomar. De tycker inte om att ligga på sjukhus och bli hindrad i sin rörelsefrihet. Därför går det alldeles utmärkt att få narkomaner att medverka i sprutbytesprogram för att undvika smittsamma sjukdomar. 8) Narkomaner är fullblodsegoister och tänker bara på sin egen njutning. Det är riktigt att narkomaner bara tänker på sig själva just när de är på jakt efter narkotika och när de intar narkotika. Om de har tillräckligt med narkotika kan de visa både medmänsklighet och hjälpsamhet, t ex genom att hjälpa en kamrat i abstinens. De har i allmänhet också varma känslor för sina partners och sina barn. De vill t ex inte smitta sina anhöriga och har därför även osjälviska motiv för att sköta sin spruthygien och söka läkare för sin hälsa. Dessa förhållanden ligger ofta bakom deras vädjan om att bli betraktade som "vanliga människor" som dessutom har ett narkotikabegär.

Föreningen Artister Mot Narkotika,

se FAMN.

Förföljelseidéer,

förföljelsemani, se Psykiska komplikationer till narkotikamissbruk.

Förnekande.

Mekanismen liknar den vid bortträngning, men nu gäller det i stället yttre konflikter. Även om det för alla andra är uppenbart att en individ har en konflikt med någon annan, förnekar vederbörande själv detta: "Jag är vän med hela världen". (Se Försvarsmekanismer.)

Försvarsmekanismer

är enligt Freuds psykoanalytiska lära omedvetna, icke viljestyrda psykiska processer som söker kontrollera den existentiella ångesten. Hans psykodynamiska modell utgår från att alla människor har impulser eller känslor som kommer i konflikt med omgivningens yttre krav eller med de normer man själv tillägnat sig (inre krav). (Se Psykodynamiska aspekter på drogmissbruk.) Människan lever ständigt i konflikter, och försöken att lösa dessa medför en kontinuerlig utveckling av personligheten. Till en början är konflikterna som regel ganska diffusa och upplevs närmast som olust. Olusten föranleder konfliktlösningar, varigenom man mer eller mindre medvetet försöker anpassa sig efter verklighetens krav. Om en konflikt stegras och blir hotfull väcker den ångest, och därvid utvecklas olika former av försvar. Var och en har till sitt förfogande ett antal försvarsmekanismer för att kontrollera ångesten, om och när denna blir för svår att bära. De viktigaste försvarsmekanismerna är bortträngning, evasion, förnekande, isolering, objektförskjutning, projektion, rationalisering, reaktionsbildning och regression. Det är naturligt att använda sitt försvar vid psykiska påfrestningar. Neurotiska symtom, t ex ångestattacker, tvångstankar och depressioner, uppkommer först när försvaret används i en sådan omfattning att det vållar störning av en människas välbefinnande eller sociala funktion. Alkohol- och drogmissbrukare är ofta låsta i sina egna positioner och döljer sig bakom ett välutvecklat försvar. Först när patienterna förbättrats och känner sig trygga, kan behandlaren om det är lämpligt tillgripa konfrontationer för att hjälpa dem ur Iåsningarna.

Förteckning

över narkotika, se LVFS.

Förtunning,

se Sniffning av thinner, solution, trikloretylen och andra klorerade kolväten.

Föräldraföreningen mot narkotika, FMN,

organisation bildad 1968 av anhöriga till narkotikamissbrukare. Organisationen bestod först av lokala föräldraföreningar som numera slutit sig samman i en riksorganisation. FMN bedriver förebyggande arbete och fungerar som en länkrörelse för familjer med missbruksproblem. Föreningen ordnar t ex kurser och seminarier för att stödja dessa familjer. FMN driver också behandlingshem i stiftelseform och projekt i samarbete med behandlingshem och öppenvård. Internationellt samarbetar man i organsationerna NMN (Norden Mot Narkotika), Eurad (Europe against drugs) och Pride Family (internationell föräldrarörelse för drogfri ungdom).

GABA,

gamma-aminosmörsyra, en av hjärnans viktigaste signalsubstanser. GABA har en allmänt hämmande verkan på nervsystemet. Bensodiazepiner och barbiturater aktiverar GABA:s receptorer, vilket kan förklara dessa drogers biokemiska verkningsmekanism.

Gaedecke, Friedrich,

tysk vetenskapsman som 1855, genom att lösa upp kokablad i alkohol, fick fram en produkt som han kallade erythroxylon. Fyra år senare utvann Albert Niemann kristaller ur kokablad som han gav namnet kokain - därför brukar Niemann och inte Gaedecke räknas som kokainets upptäckare.

Gage,

slanguttryck för marijuana.

Gainesville green,

slanguttryck för marijuana.

Galenik,

läkemedelsberedning, läran om beredning av läkemedel. Galenska läkemedel är tillredda (ört-)mediciner, i motsats till råvaran eller de sammansatta kemikalierna. (Se Läkemedelsberedning.)

Galle,

slanguttryck i södra Sverige för hasch. Ordet är ett lån från danskan, där det troligen härstammar från det ålderdomliga ordet gallhampa.

Galledealare,

slanguttryck för haschlangare. (Se dealare.)

Gallhampa,

äldre ord för cannabisplantans hanblommor.

Gammlers,

tysk motsvarighet till mods i slutet av 1960-talet.

Gangster pills,

slanguttryck för barbiturater.

Ganja,

indiskt och jamaicanskt ord för marijuana. Ordet används inom reggae- och rastafarikulturen även i USA och Europa för att beteckna hasch och marijuana.

Gas,

här slanguttryck för lustgas.

Gatulangning,

beteckning för den illegala försäljning av narkotika som sker direkt till missbrukare på gator, torg, i hemmen eller andra platser där missbrukare samlas. Termen gatulangning används för att skilja ut denna verksamhet från den mer omfattande handeln med narkotika mellan olika syndikat. Gatulangaren strävar efter att ha så litet narkotika som möjligt på sig. Grips han hoppas han snabbt kunna gömma narkotikan eller göra sig av med den. Kan han trots allt bindas till någon mindre mängd narkotika, försöker han hävda att innehavet endast är för eget bruk. Påföljden blir då relativt lindrig. Termen gatulangning kom i allmänt bruk under 1970-talet, då det riktades kritik mot att polisen alltför ensidigt inriktade sig på att jaga s k narkotikakungar och ligor på grossistnivå, i stället för att störa själva gatuhandeln med droger. Kritikerna menade att marknadskrafterna gör att narkotikakungarna och de internationella ligorna alltid snabbt ersätts av nya aktörer. Det enda oersättliga ledet i narkotikahandeln är missbrukaren och hans gatulangare. Genom att gå in och störa denna verksamhet kan man, menade kritikerna (Bejerot), nå bättre resultat än att bara jaga de stora narkotikahandlarna. Ett konkret exempel på gatulangning är den av heroin i Sverige. I grossistledet importeras heroin från producentländerna i Gyllene Triangeln (Laos, Burma och Thailand) och Turkiet via Holland, Danmark eller det tidigare Jugoslavien. (Se Balkanrutten.) Grossisterna har numera ofta internationell anknytning till främst kinesiska och jugoslaviska kriminella. Heroinet importeras i block om 200 gram för 700-800 kronor per gram. Det utblandas med minst 10 procent druv- eller florsocker och säljs sedan till nästa led i 1- eller 2-gramspåsar för mellan 1 000 och 1 200 kronor per gram. Langaren i sin tur blandar vanligen ut heroinet med ytterligare 10-20 procent druvsocker innan det förpackas och säljs till missbrukaren. I Stockholmsområdet säljs heroinet vanligen i s k kabbar. Dessa består av kapslar som köpts i t ex en hälsokostaffär, öppnats och tömts på sitt innehåll, rengjorts med en öronpinne och fyllts med ca 0,2 gram pulver. Pulvret består då av ca 50 procent heroin och 50 procent socker eller annat utblandningsmedel. Dessa kapslar viras sedan noggrant in i plastfolie (Glad-Pack) och värms så att folien ger ett starkt skyddande hölje. Gatulangaren placerar den beräknade dagsåtgången av kapslar i en depå, en s k docka, nära försäljningsplatsen. Han tar sedan 5-20 plastade kapslar i munnen och beger sig till försäljningsplatsen. Till sin hjälp har han i allmänhet en s k springare - en missbrukare som med en provision på vanligen 10 procent av försäljningen (1 kapsel per 10 sålda) finansierar sitt eget missbruk. Springaren tar kontakt med kunderna, anger pris och kvalitet och tar med sig den som önskar handla till langaren. Affären görs upp mycket snabbt. Om polisen skulle ingripa, sväljer langaren omedelbart de kapslar han har under tungan. Även om langaren blir anhållen kan han ofta undgå att kapslarna påträffas. Det går nämligen ofta lång tid innan kapslarna kommer ut och det är dessutom besvärligt att upptäcka dem i avföringen. Även om langaren hålls kvar kan han manipulera genom att ömsom kräka upp och förvara kapslarna i munnen, ömsom svälja dem igen. I södra Sverige finns ett delvis annorlunda uppbyggt langningssystem. Här säljs vanligen turkiskt brunt heroin i privatbostäder eller knarkarkvartar. Langaren i sista ledet lägger heroinet på en spegel eller marmoryta och hackar det till ett fint, dammliknande puder. Pudret, som på detta sätt får större volym, mäts sedan upp i s k hattar (överdelen av en kanylhylsa) och läggs på en liten pappersbit. Denna viras om med plastfolie för att kunna förvaras i munnen och på samma sätt som kapslarna döljas vid eventuellt polisingripande. Priset är 1000 kronor för en hatt, 500 kronor för en halv hatt och 300 kronor för en kvarter, dvs en kvarts hatt. Samtliga priser i denna artikel avser 1993.

Gatulangningsgrupper,

särskilda grupper inom polisen med uppgift att störa och ingripa mot försäljningen av narkotika.

Gautier,

Théophile, (1811-1872), fransk författare och journalist. Han bildade på 1840-talet le Club des Haschichins, där flera av dåtidens stora konstnärer deltog. Gautier har utförligt beskrivit klubbens verksamhet i olika skrif ter.

GB,

slanguttryck för barbiturater.

Generika,

generiska namn, de ursprungliga namnen på olika läkemedel, benämningar efter de ingående kemiskt aktiva substanserna. Namnen har ofta i tillägg en uppgift om vilken läkemedelsfirma som tillverkar preparatet, t ex nitrazepam Kabi. De generiska namnen är i allmänhet gemensamma för olika länder. För de skandinaviska ländernas del fastställs de generiska namnen av Nordiska Farmakopénämnden (NFN). Man lägger stor vikt vid att de inte så lätt skall kunna förväxlas med namnen på andra substanser. NFN följer i stort sett rekommendationerna från WHO, som ger ut listor över s k INN-namn (International Non-proprietary Names). I överensstämmelse med WHO:s lista har t ex fenemal nu ändrats till fenobarbital. Utöver de generiska namnen har läkemedlen fantasinamn, varunamn. Så har t ex nitrazepam i Sverige varunamnen Apodorm och Mogadon.

Genetiska bakgrunden

till alkoholism och narkotikamissbruk, se Arvsmassan, Graviditet och narkotikamissbruk och Orsaker till bruk och missbruk av droger.

Gestaltterapi,

gestaltande terapi, en terapiform som eftersträvar att förmå patienten att handla i stället för att teoretisera. Terapeuten låter patienten dramatisera sitt inre material, t ex i dramaform berätta innehållet i en dröm. Dialogen måste patienten själv uppfinna. Genom denna teknik kommer konflikterna fram. Målet i terapin är att patienten genom att leva ut det som är konfliktladdat skall kunna bli en samlad person som handlar, känner och tänker, och som blivit av med sina emotionella låsningar. Gestaltterapin utformades av den tyske psykologen Fritz Perls i början av 1950-talet och var inspirerad av psykoanalytikerna Wilhelm Reich och Kurt Goldstein. Terapin fick sitt genombrott under 1960-talet och har fått vidsträckt användning både i individuell behandling och gruppbehandling. Metoden är besläktad med psykodrama. Båda metoderna används vid s k terapeutiska samhällen för narkomaner och kan ingå i encounters och i maratongrupper.

Getpors,

se Skvattram.

Ghost,

slanguttryck för LSD.

Gift,

ämne som redan i små doser verkar skadligt eller dödande på en levande organism. I praktiken är det ofta svårt att dra gränsen mellan giftiga och icke giftiga ämnen, eftersom de flesta kemiska ämnen har giftverkan om de ges i tillräckligt hög dos. (Jämför uttrycket "Allt är gift, det beror på dosen".) Före narkotikalagstiftningens tid gick de medel som idag kallas narkotika in under begreppet gift, och straffansvar för narkotikaspridning reglerades fram till 1923 i Giftstadgan. I lagen om kemiska produkter (SFS 1991:640), den moderna "giftstadgan", regleras all hantering, import och export av kemiska ämnen och beredningar. Lagens syfte är att förebygga "att skador på människors hälsa eller i miljön förorsakas av kemiska ämnens inneboende egenskaper". Den som t ex ansvarar för import av en kemisk produkt måste göra egna undersökningar "i enlighet med vetenskap och beprövad erfarenhet" så att den myndighet som regeringen utser kan kontrollera att lagen efterlevs. I en särskild paragraf (§ 13) finns bestämmelser kring hantering av miljöfarligt avfall. Lagen gäller inte livsmedel och läkemedel, som i stället behandlas i en särskild livsmedelslag respektive läkemedelsförordning. (Se även Narkotika.)

Giftinformationscentralen

i Stockholm besvarar förfrågningar från allmänheten och sjukvårdspersonal angående misstänkt inträffad akut förgiftning hos människor och i viss utsträckning även hos djur. Centralen är öppen dygnet runt och nås via larmtelefonnumret 90 000 över hela Sverige. Förfrågningarna (cirka 50 000 per år) besvaras i allmänhet av apotekare, som i sin tur har möjlighet att kontakta läkare med specialistutbildning i intensivvård. Giftinformationscentralen samarbetar med intensiwårdsenheten vid Karolinska sjukhuset i Stockholm. Giftinformationscentralen inrättades på 1950-talet på initiativ av barnläkare med bidrag från dåvarande Medicinalstyrelsen. Till att börja med var centralen uteslutande till för frågor om förgiftningar hos barn, men från slutet av 1960-talet har den även tagit sig an förgiftningar hos vuxna. Giftinformationscentralen har en betydande aktuell produkt- och ämnesdokumentation. Centralen var tidigare en statlig myndighet men tillhör numera Apoteksbolaget. Sedan 1950-talet har rådgivningscentraler för förgiftningar etablerats världen över. De har egna samarbetsorganisationer, som European Association of Poison Control Centres och World Federation of Associations of Clinical Toxicology Centers and Poison Control Centers. Även Världshälsoorganisationen WHO arbetar med dessa frågor i International Programme on Chemical Safety.

Giftstadgan,

fram till 1923 den lag som reglerade narkotikaanvändningen i Sverige. (Se Gift.)

Giggles-smoke,

slanguttryck för marijuana.

Gin,

här slanguttryck för kokain.

Ginsberg, Allen,

(f 1926), amerikansk diktare, en av de ledande beatpoeterna. (Se Beat.) Han fick sitt genombrott med diktsamlingen Howl and otherpoems (1956). Hans poesi är starkt påverkad av drogupplevelser. På svenska finns urvalen Tårgas och solrosor (1971) och Sorgsna hyllningar av damm (1976).

Girl,

slanguttryck för kokain.

Glasturk,

slanguttryck för en särskild typ av turkiskt hasch med brungulgrön färg, hårt pressad med glansig yta.

Glory seeds,

slanguttryck för frön av Blomman för dagen.

Glutetimid,

C13H15NO2, lugnande och sömngivande preparat, patenterat 1954 av CIBA, narkotikaklassat enligt förteckning IV. Det används inte som läkemedel i Sverige.

Goa,

före detta portugisisk koloni i Indien som på grund av milt klimat och stor gästfrihet blivit ett centrum för missbrukande västerlänningar. Tidigare handlade det mest om hippiekultur och haschrökning, men numera dominerar rökning av heroin av typen brown sugar och bruk av ecstacy.

Gola,

slanguttryck för att skvallra om eller för polisen ange en missbrukande kamrat. Ordet används synonymt med tjalla, i missbrukargäng ett allvarligt socialt brott som inte sällan medför repressalier. Angivare kallas golbög eller goltupp, som är grovt nedsättande beteckningar i missbrukarkretsar.

Gold,

slanguttryck för marijuana.

Gold columbian,

slanguttryck för marijuana.

Gold dust,

slanguttryck för kokain.

Goods,

slanguttzyck för heroin och morfin.

Goofballs,

slanguttryck för barbiturater.

Goofbutt,

slanguttryck för sömnmedel, i synnerhet barbiturater.

Goon,

slanguttryck för PCP.

Gorilla pills,

slanguttryck för barbiturater.

Grads,

slanguttryck för metamfetamin.

Grads, grass,

slanguttryck för marijuana.

Grand mal,

stort epileptiskt anfall med medvetslöshet. (Se Epilepsi.)

Grateful Dead,

amerikansk psykedelisk rockgrupp bildad 1965, en av de viktigaste musikgrupperna under den kaliforniska hippierörelsens tid i San Francisco. Gruppen medverkade vid stora multimediahappenings, s k acid tests, där deltagarna intog det då ännu inte förbjudna LSD. (Acid är slanguttryck för LSD.) En av de största LSD-tillverkarna finansierade 1966-67 en lång rad gratiskonserter med gruppen, oftast utomhus. En av grundarna "Pig Pen" Ron McKernan dog 1973 ef ter långvarigt drogmissbruk i skrumplever, 27 år gammal. De flesta av gruppens sånger är skrivna av Jerry Garcia och Robert Hunter och har en surrealistisk, drömaktig karaktär som blandar element från många musikaliska stilar med lätta och vackra vokalharmonier. Gruppen blev särskilt känd för sina långa improvisationer. Deras fans kallades Dead Heads, där heads är slanguttryck för narkotikamissbrukare.

Gravida kvinnors missbruk av alkohol och narkotika och riskerna för foster och barn har under det senaste decenniet uppmärksammats i en rad vetenskapliga undersökningar. Många graviditeter hos alkohol- och narkotikamissbrukare slutar med missfall eller legal abort. Man beräknar att det ändå föds omkring 400 barn per år i Sverige med skador som orsakats av moderns missbruk. I minst 30 procent av fallen rör det sig om narkotikamissbruk. Se även under FAS (fetalt alkoholsyndrom). Den vanligaste följden av moderns missbruk är att det nyfödda barnet har låg födelsevikt och eller föds för tidigt, ofta med för litet huvudomfång. Barnet kan senare, även om det tas väl omhand, komma att utvecklas långsammare än andra barn. Beteendestörningar och koncentrationssvårigheter (MBD, Minimal Brain Dysfunction) är vanliga symtom hos barn som under sitt fosterliv skadats av alkohol eller narkotika. Även om en tredjedel av narkotikamissbrukarna i landet är kvinnor och nästan alla befinner sig i fertil ålder, är graviditeter bland kvinnliga narkomaner relativt sällsynta. Kvinnliga heroinister i aktivt missbruk får t ex ofta menstruationsstörningar - sannolikt på grund av hämmad ägglossning. Om de blir gravida sker detta ofta under en period då de underkastat sig långvarig behandling och allmäntillståndet har hunnit bli bättre. Fastän den sociala situationen sällan är den bästa, brukar kvinnorna vilja fullfölja graviditeten. Det mest karakteristiska draget hos unga kvinnliga narkomaner är att de har dålig självkänsla och är osäkra på sin kvinnliga identitet. De kan ha varit utsatta för sexuella övergrepp i barndomen eller på annat sätt blivit utnyttjade av män senare i livet. Det mest naturliga sättet att återfå sin självbild som kvinna är att bli gravid. Graviditeten ger en känsla av värme och ömhet. Det starkaste motivet för att bli mor kan vara kvinnans önskan att få känna sig som andra kvinnor. Det finns då till att börja med inte så mycket utrymme för tankar och föreställningar om det växande fostret och hur man skall kunna värna om det. Under en graviditet försöker dock de flesta kvinnliga narkomaner sluta missbruka. I en Stockholmsstudie har man visat att tre färdedelar av amfetaminmissbrukande kvinnor fortsatte att missbruka trots graviditeten. En färdedel slutade missbruka och kunde också senare ta hand om sina barn. Den perinatala dödligheten (dvs under perioden kring förlossningen) var hög (5,7 procent). Flera barn hade missbildningar. Många av barnen fick senare känslomässiga störningar. Heroinmissbruk under graviditet leder till hämning av fostrets tillväxt. Barnen blir små och underutvecklade och kan födas med abstinenssymtom, kramper och påverkan av andning och hjärtverksamhet. Fostren till heroinmissbrukande kvinnor löper störst risk under senare delen av graviditeten. Då följer nämligen fostret med i moderns missbruksperioder och får svåra abstinenser. Under dessa dämpas fostrets syresättning och hjärnskador kan uppkomma. Eftersom riskerna för fostret är större ju senare i graviditeten den missbrukande kvinnan befnner sig, är det angeläget att de narkotikamissbrukande blivande mödrarna tas om hand så att de lever drogfritt. Heroinmissbrukande mödrar ordineras dock ibland en låg daglig dos av lmetadon. Detta ger nämligen en jämn koncentration i moderns och fostrets vävnader, vilket är bättre för fostret. Dessutom förebyggs de riskabla återfallen i heroin- missbruk. Inga missbildningar uppkommer om de heroinmissbrukande mödrarna får adekvat behandling, vilken är en specialistangelägenhet. Ett särskilt svårt problem fr o m slutet av 1980-talet är enligt amerikanska rapporter de s k crack-babies som fötts av kokain- eller crackmissbrukande mödrar. (Se även Crack och Kokain.) Kokainanvändning under graviditeten påverkar nämligen tillförseln av näringsämnen och syre till fostret. Kokainet framkallar också kramper i livmoderväggen så att moderkakan riskerar att lossna, vilket leder till spontanaborter och blödningar. Barn till crackmissbrukande mödrar föds ofta för tidigt och har oftare än andra barn vattenskalle (hydrocephalus) eller andra brister i hjärnans utveckling. Om de klarar sig genom spädbarnstiden får de senare ofta problem med sin utveckling. De blir antingen irriterade eller slöa till sin läggning och har svårt att ta till sig näring. Många av dem blir hyperaktiva, har svårt att lära sig tala och svårt att relatera till andra. Under crackepidemin i USA har man på några år f"att 200 000 crack-babies att ta hand om. Många av dessa behöver stöd i olika former under hela sin uppväxt. Prevention och behandling. Att hjälpa alkohol- och narkotikamissbrukande kvinnor som väntar barn är en mycket angelägen uppgift både för mödrahälsovården, socialtjänsten och den specialiserade narkomanvården eller vuxenpsykiatrin. Ett intensivt samarbete mellan dessa instanser är nödvändigt eftersom det rör sig om riskgraviditeter. Prevention (förebyggande verksamhet) och behandling bedrivs i första hand av mödravårdscentralerna. Om kvinnan bestämmer sig för att fullfölja graviditeten erbjuds hon effektiv behandling som syftar till drogfrihet. I svårare fall tas kvinnorna in på sjukhus eller behandlingshem för att drogfrihet skall kunna åstadkommas. Oftast går patienterna själva med på detta eftersom de önskar att barnet skall födas friskt. Vägrar kvinnan brukar lagen om vård av missbrukare (LVM) tillämpas. Under graviditeten ges kvinnorna all tänkbar medicinsk och psykologisk hjälp för att kunna hålla sig drogfria. Samtidigt planeras det fortsatta stödet efter förlossningen. Utöver detta försöker man ofta också arrangera vård av den eventuellt missbrukande partnern. Målet för behandlingen är i första hand att fostret skall få växa utan påverkan av alkohol och droger (undantag: legal metadonbehandling) och kan födas vid en normalt förberedd förlossning. På Huddinge sjukhus i Stockholm, vid narkomanvården i Lund och i Göteborg finns särskilda team som är vana att ta hand om och hjälpa gravida narkomaner. En senare fråga blir om patienten kan ta hand om sitt barn eller inte. När det gäller svårt narkotikaberoende kvinnor har vetenskapliga studier visat att i allmänhet endast var färde av dem förmår skapa en så socialt välordnad situation att de kan ta ansvar för ett barn. Det är dock synnerligen viktigt att en fosterhemsplacering för barnet sker i samråd med den biologiska modern och fadern och att dessa senare får besöka barnet och följa dess utveckling. Även om den kvinnliga narkomanen som fått barn kanske inte helt förmår ta sig ur sitt narkotikamissbruk, kan hon i allmänhet hålla missbruket nere i samband med de tillfällen då hon har tillstånd att besöka sitt eller sina barn. Efter något eller några år kan missbrukarens sociala situation ha förbättrats och missbruket upphört. Det gäller då som vid andra fosterhemsplaceringar att med barnets bästa för ögonen avgöra om och när den biologiska föräldern skall återfå vårdnaden om sitt barn.

Green,

slanguttryck för ketaminhydroklorid.

Green dragons,

slanguttryck för barbiturater.

Greenies,

slanguttryck för kombinationen pentobarbital och metamfetamin.

Grefa, griefo, griffa,

slanguttryck för marijuana.

Grovt narkotikabrott,

juridisk term för de allvarligaste narkotikabrotten. Beteckningen avser oftast langning i stor skala eller narkotikaverksamhet av särskilt allvarlig eller hänsynslös art. Dessa brott kan enligt narkotikastrafflagen ge fängelse i 2-10 år. (Se Narkotikastrafflagen.)

Gruppterapi,

gruppsykoterapi är en vanlig terapiform inom narkomanvården. Den terapeutiska gruppen kan ses som ett miniatyrsamhälle. Tonvikten ligger på samspelet mellan gruppmedlemmarna. Om en patient känner sig trygg i gruppen och möts av intresse och förståelse, vågar han gå in i djupa diskussioner med de andra och lär sig då mycket om sitt eget sätt att bete sig. Han kan också stimuleras att ändra sitt uppträdande mot andra människor. Grupperna kan vara direkt pedagogiska, kunskapsförmedlande, eller mera analytiska, som i transaktionsanalys. Det kan också finnas inslag av rollspel och psykodrama. Inom terapeutiska samhällen av amerikansk typ (se Synanon, Day Top) förekommer en form av gruppterapi som utsträcks över flera dagar och har mycket intensiv karaktär, s k maratongrupper. (Se även Terapeutiska samhällen och Terapi.)

Gränspsykotiskt tillstånd,

se Borderline.

Gräs,

slanguttryck för marijuana.

Grönt,

slanguttryck för marijuana.

GT-test,

mätning av halten av leverenzymet glutamyltransferas vilken är förhöjd vid leverpåverkan, t ex vid alkoholmissbruk. (Se Biologiska markörer.)

Guayo,

kokablad. Guayo är det namn som den spanske missionären Ramon Pane på 1490-talet uppgav att indianerna använde för koka.

Gul,

slanguttryck för att vara smittad av gulsot. (Se Hepatit.)

Guldtorsk,

slanguttryck bland prostituerade kvinnliga narkomaner för kund som betalar bra och regelbundet.

Gullibb,

slanguttryck för gult libanesiskt hasch.

Gulsot,

se Hepatit.

Gunk,

slanguttryck för sniffbara ämnen, t ex thinner.

Gunne, Lars-Magnus,

(f 1923), professor i psykiatri och överläkare vid Ulleråkers sjukhus i Uppsala 1966-1989. Gunne introducerade lmetadonbehandling ad modum Dole-Nyswander i Sverige 1966 efter att ha studerat metoden vid Rockefellerinstitutet i New York, USA. På sin forskningsklinik startade han också i slutet av 1960-talet avgiftnings- och rehabiliteringsavdelningar för narkotikamissbrukare från regionen. Tillsammans med medarbetare, främst Olof Blix, Bo Frykholm och Leif Grönbladh har han publicerat en rad utvärderingar av svensk narkomanvård, flera av dem i internationella tidskrifter. Gunnes svenska metadonprogram är Europas äldsta, synnerligen noga utvärderat och internationellt välkänt. Narkomanvårdsforskningen har endast varit ett sidospår i Gunnes omfattande forskningsverksamhet inom psykiatri och farmakologi. Gunne är känd som expert i läkemedelsfrågor och som föreläsare inom det medicinska området. Han är även pedagogiskt intresserad och har skrivit boken Narkomani - medicinska fakta (1970,1975). Han har varit vetenskapligt råd inom Socialstyrelsen och är expert vid Läkemedelsverket.

Gyllene Halvmånen,

benämning (i analogi med Gyllene Triangeln) på ett område i Sydvästasien med en betydande opium- och cannabisproduktion. Området sträcker sig från östra Iran via Afghanistan till Pakistans nordvästprovins. I dessa bergsområden finns av tradition viktiga leverantörer av opium och cannabis för de lokala marknaderna i Asien. Från mitten av 1970-talet ökades produktionen kraftigt, och Gyllene Halvmånen blev en av huvudleverantörerna av opium och cannabis till den europeiska marknaden.

Gyllene Triangeln,

bergigt gränsområde i Sydostasien mellan Burma, Laos och Thailand, viktigt centrum för illegal opiumodling och herointillverkning.

Gåshud,

köldrysningar, vanligt symtom vid morfin-/heroinabstinens. (Se Cold Turkey och Opium, morfinpreparat (opiater)...)

Gångare,

slanguttryck för narkotikalangare.

Gägga, gäggare, gäggarkvart.

Gägga är slanguttryck för att missbruka amfetamin, gäggare för amfetaminmissbrukare och gäggarkvart för bostad där amfetamin missbrukas.

Gängbearbetning,

en metod att inom socialt arbete gå in i ungdomsgäng för att förebygga eller behandla missbruk och kriminalitet. Ledarna för gängen får individuell behandling hos socialarbetaren, som försöker påverka dem till större insikt och förnuft. Kan ledarna förmås att ändra sig, splittras nämligen ofta gängen. Ibland försöker man också inspirera hela gängen att engagera sig i något mer konstruktivt än missbruk, kriminalitet och skadegörelse.

Göksnö,

slanguttryck för kokain.

Göring, Hermann,

(1893-1946) tysk militär och politiker. Under första världskriget var Göring en av de mest framgångsrika tyska jaktflygarna. På 1920-talet anslöt han sig till nazistpartiet, där han gjorde snabb karriär. Sedan sin tid som krigsflygare använde Göring regelbundet kokain. För att lindra smärtorna från de skador han ådrog sig vid Hitlers kuppförsök i München 1923, tillgrep han morfin. Under 1920-talet vistades han flera år i Sverige, där han dels var anställd vid ett privat flygbolag, dels vårdades på psykiatriskt sjukhus för sitt drogmissbruk. Det är ovisst om han någonsin blev botad från sin morfinism. Flera andra nazistledare, bl a Hitler själv, använde tidvis eller regelbundet droger. Samtidigt fördömde den officiella propagandan varje form av drogmissbruk, som sattes i samband med allsköns promiskuitet.

H,

slanguttryck för heroin.

Haagkonventionen,

internationell överenskommelse om reglering av opiathanteringen undertecknad i Haag 1912. Konventionen undertecknades av 102 länder och trädde i full kraft först 1919, sedan den förts in som en del av Versaillesöverenskommelsen efter första världskrigets slut. Haagkonventionen gällde fram till 1961, då den ersattes av The Single Convention on Narcotic Drugs. (Se FN:s Narkotikakonventioner.)

Habituation,

äldre engelsk term för tillvänjning som ännu inte utvecklats till ett fullt beroende. (Se Beroende av droger.)

Habituell konsumtion,

vanemässig användning av droger.

Haight Ashbury,

delvis förslummad stadsdel i San Francisco, USA, som i början av 1960-talet omvandlades till "ungdomsstad". Här kunde collegestudenter, unga konstnärer, musiker och författare hitta stora och billiga lägenheter. Husägarna insåg snart att det var mer lönsamt att hyra ut de fallfärdiga gamla husen till ungdomar och boendekollektiv än till socialhjälpstagare, asiatiska invandrare och svarta. Några av de senare stannade dock kvar, och stadsdelen blev ett kosmopolitiskt ungdomscentrum. Flera bohemkollektiv från North Beach, beatnikrörelsens centrum, flyttade hit i mitten av 1960-talet. Haight Ashbury blev 1967 hippierörelsens centrum i "the city of love", med drogförsäljning, psykedeliska butiker och olika festivaler och happenings. Hundratusentals människor sökte sig till stadsdelen under somrarna, och praktiskt taget alla ledande författare och musiker i hippietraditionen träffades i Haight Ashbury, som framstod som ideologiskt centrum för västvärldens unga.

Haight Ashbury Free Clinics,

öppenvårdskliniker i San Francisco, USA, som ger fri vård. De uppstod spontant under hippierörelsen 1967, då de första enkla mottagningarna förlades till Haight Ashbury. Initiativtagare var en ung idealistisk läkare, David Smith, som intensivt upplevde hur många vilsegångna hippies behövde stöd och hjälp. Det karakteristiska för Smiths vårdfilosofi var att sjukvård skulle vara en rättighet och inte ett privilegium. För att få gratis vård skulle man inte behöva bevisa att man var utan pengar - detta skilde rörelsen från vanlig socialhjälp och välgörenhet. Den medicinska vården presenterades i en avdramatiserad form. Hela individen betonades, inte bara missbruket eller den enskilda åkomman. Översitteri och moraliserande gentemot vårdtagarna fick inte förekomma. Flera hundra Free Clinics uppstod snabbt över hela USA. De var och är alltid belägna mitt i slummen i storstadsområden, och de drivs av religiösa rörelser eller politiska organisationer. Frivilliga, volontärer, hjälper till med arbetet. Ibland utgår federala bidrag till klinikerna. David Smith, initiativtagaren, är numera professor i toxikomani och känd debattör och drogexpert i USA.

Hair,

musikal med undertiteln The Tribal Love-Rock-Musical med text av James Rado (f 1939) och Gerome Ragni (f 1942) och musik av Gail MacDermot (f 1928). Det är den mest framgångsrika musikalen om 1960-talets hippiekultur. Den skildrar en grupp ungdomar präglade av protester mot Vietnamkriget, flower power, haschromantik och en blandning av astrologi och österländsk mystik kring Vattumannens tidsålder (the age of Aquarius). Ledmotiv och sångtitlar är bl a Aquarius, Let the sun shine in, Walking in space och Good morning starshine. Musikalen producerades av Joseph Papp för hans Festival Public Theatre i New York våren 1968, men den fick ett sådant genomslag att den redan efter sex veckor gick upp på Broadway där den spelades 1 742 gånger. Hair hade stor framgång även i London efter premiären hösten 1968. Den sattes upp i Stockholm på Scala-teatern med titeln Hår samma år. Filmversionen från 1979 av Milos Forman fick ett blandat mottagande och mötte vissa protester mot vad som ansågs vara en nattstånden drogromantik.

Hairy,

slanguttryck för heroin.

Halazepam,

C17H12ClF3N2O, ångestdämpande och lugnande preparat som tillhör gruppen bensodiazepiner, analogt med diazepam, patenterat 1969 av Schering, narkotikaklassat enligt förteckning IV. Det används inte som läkemedel i Sverige.

Halcion,

varunamn för triazolam, snabbverkande sömnmedel av bensodiazepintyp. Medlet har begränsad användning. Det är narkotikaklassat enligt förteckning IV.

Haldol,

varunamn för haloperidol.

Hallucinationer,

av latinets hallucinatio, tanklöst tal, drömmande tillstånd, och av halucinari, yra. Det är sinnesvillor orsakade av inre retningar, exempelvis drogpåverkan. Syn-, hörsel-, lukt- eller känselförnimmelser uppfattas som verkliga, men har uppkommit utan vanlig yttre stimulering av respektive sinnesorgan. Man skiljer på hallucinationer som helt saknar motsvarighet i verkligheten och illusioner som är förvrängning av reella sinnesintryck. Hallucinationer är vanliga vid missbruk av hallucinogena droger och vid kokainförgiftning.

Hallucinera,

att ha sinnesvillor. (Se Hallucinationer.)

Hallucinogena droger (psykedeliska droger, psykotomimetiska droger) är narkotikaklassade enligt Psykotropkonventionen. (Se FN:s narkotika- konventioner.) De karakteriseras av att de kan påverka tankelivet, förmågan till varseblivning och stämningsläget, utan att samtidigt ge allmän psykomotorisk stimulering eller depression. Hallucinogena droger har i allmänhet den effekten att man upplever att man befinner sig i en dröm och att verkligheten omkring en förvrids. De hallucinogena drogerna indelas enligt följande: 1. De som har en kemisk likhet med kända neurotransmittorer (katekolaminer eller serotonin). I denna grupp finns LSD, psilocybin och bufotenin (som dock inte är narkotikaklassat). Till denna grupp kan man också räkna en underavdelning av amfetamingruppens preparat som har hallucinogena egenskaper, t ex MDM, Ice, DOM etc. (Se Amfetamin.) 2. Droger som inte har släktskap med neurotransmittorer, t ex cannabis, fencyklidin (PCP). 1. LSD, psilocybin och meskalin. Meskalin kommer från en mexikansk kaktusväxt och har i århundraden varit känd för sina hallucinogena egenskaper. Meskalin blev berömt genom att dess effekter omnämndes i Aldous Huxleys bok The doors of perception (1954). Psilocybin kommer från en svamp och har liknande egenskaper. LSD är en psykosframkallande eller psykotomimetisk drog. Den kan ge en kraftig påverkan på det mänskliga psyket i doser som är mindre än 1 mikrogram per kg kroppsvikt. Kemiskt är LSD en härledning ur lysergsyra, som finns naturligt i vissa svampar. LSD eller lysergsyrediamid syntetiserades av Albert Hoffman, en kemist verksam på 1940-talet vid läkemedelsföretaget Sandoz industrier. Alla de nämnda hallucinogena drogerna har likartade effekter, men de av meskalin och psilocybin är svagare. I djurförsök har det varit svårt att studera effekterna. Dock verkar det inte som om preparaten är särskilt vanebildande. Djuren vill nämligen inte gärna fortsätta att ta hallucinogena droger även om de under en tid matats med dem. I stället verkar de undvika drogerna om de har något val. 2. Fencyklidin (PCP), cannabis. Fencyklidin syntetiserades ursprungligen för att användas som narkosmedel inom veterinärmedicinen. PCP kom i stället att bli en populär hallucinogen drog bland fattiga, unga missbrukare i USA under senare delen av 1970-talet och början av 1980-talet. PCP är nämligen enkelt och billigt att framställa. PCP kan ge upphov till ett rus under vilket missbrukaren blir helt förvirrad, hallucinerande och våldsam. PCP-epidemin skapade en viss rädsla hos allmänheten på grund av alla de mord och självmord som följde i dess spår. Epidemin har dock nu till stor del klingat av. Enstaka fall av PCP-intoxikation har beskrivits av svenska läkare. I övrigt har PCP aldrig etablerats som missbruksmedel i de nordiska länderna. Cannabis har hallucinogena egenskaper och kan i likhet med andra hallucinogena droger i starka beredningar (hascholja) framkalla ett toxiskt delirium med hörsel- och synhallucinationer. (Se Cannabis.) Förekomst och missbruk. LSD- och meskalinmissbruket blev utbrett under 1960-talet i USA. Författare som Aldous Huxley och Alan Wattes och psykologprofessorer som Timothy Leary påstod att medlen kunde "förläna ytterligare en dimension åt det egna medvetandet". Denna uppfattning vann gehör särskilt hos collegeungdom som hade en oppositionell inställning till materialismen i den omgivande kulturen. Till att börja med trodde man i allmänhet att riskerna med dessa hallucinogena droger var minimala. Vissa psykiatriker försökte t o m använda LSD för att gå in i och förstå psykoser. Ibland kombinerades LSD med psykoterapi (LSD-terapi - en numera övergiven behandlingsform). Redan 1967 beskrev professor Herbert Kleber vid Yaleuniversitetet det oroväckande missbruket av hallucinogena droger bland studenterna. Han skildrade hur "identitetsproblem" var vanliga företeelser bland collegeungdomen, och att en del försökte klara upp sina svårigheter med hjälp av hallucinogena droger. Kleber redogjorde för hur vissa studenter kunde brytas ned psykiskt genom att de under meskalin- och LSD-framkallade psykotiska tillstånd kom att konfronteras med så ångestladdat material i det omedvetna att de inte var i stånd att bearbeta det. Flera andra psykiatrer rapporterade kvarstående hallucinos efter användning av hallucinogena droger. Intresset för att använda hallucinogena droger minskade under 1970-talet, för att så gott som helt försvinna under senare delen av 80-talet. I Sverige blev det i början av 1970-talet populärt att ta LSD-tripper (i allmänhet med en styrka mellan 100 och 2 000 mikrogram). Hippies, vars huvuddrog var cannabis, tog då och då LSD-tripper. Sedan mitten av 1970-talet har LSD-tripper och även meskalin endast sporadiskt förekommit på den illegala marknaden i Sverige. I början av 1990-talet märktes dock ett nytt intresse för LSD kopplat till ravepartyn och illegala nattklubbar. Tullen rapporterar att LSD i allmänhet kommer från England, där det fabricerats illegalt av hemmakemister. Ofta smugglas LSD-tripperna in i form av speciella frimärken där det på bilderna finns t ex en bild av Kalle Anka, Gorbatjov eller någon annan känd figur. Varje sådan bild på ett litet frimärke innehåller en LSD-tripp, en dos på ca 100 mikrogram. Missbrukaren sväljer alltså ett sådant frimärke om han vill gå in i ett rus. Ruset. Effekter av ett LSD-, meskalin- eller psilocybinrus är att alla konturer blir förvridna och smälter bort som rinnande vax. Sinnena blir överretbara, ljud kan stimulera till syner, det blir brott i tankekedjan. Hela kroppen kan kännas tung som bly eller lätt så att man tror att man kan flyga. Under LSD-inverkan kan föremål i omgivningen ändra färg och form, rummet kan bli grönt, en stol bli röd. Tidigt uppträder s k inkonstansfenomen, vilket innebär att t ex TV-rutan hela tiden ändrar storlek, växer och krymper. Konturerna på föremål som man betraktar "rinner bort". En cigarrett som man tänker aska av på ett fat blir plötsligt till 100 cigarretter i luften. Ljud kan plötsligt öka i volym och upplevas påträngande. Samtidigt kan missbrukaren känna sin egen kropp förändras. "Hela skinnet känns som om det bubblar" eller "Hjärnan känns delad och hör inte ihop med kroppen" etc. tingestkänslor och lyckokänslor förekommer på en och samma gång. Ibland kan dessa psykotiska upplevelser komma tillbaka då och då under flera månader efter ett kraftigt LSD-missbruk, s k återtrippar. Fruktade är s k snedtändningar eller "bad trips" i vilka perceptionsstörningarna och hallucinationerna kan pågå i veckor. Missbrukarna brukar säga att någon "fastnat på en trip". Det har hänt att personer som missbrukat LSD gått över i en permanent kronisk psykos som liknar paranoid schizofreni. Psykosen kan medföra sämre impulskontroll och våldsamt beteende, ibland också leda till självmordsförsök. Den allvarligaste komplikationen till LSD-missbruk är att enstaka missbrukare under ruset tror att de kan flyga, störtar sig ut från höga höjder och omkommer. Behandlingen innebär i allmänhet att den ofta ångestladdade och uppjagade missbrukaren tas om hand och erbjuds lugn och ro. Symtomen brukar då gå över av sig själv. Emellanåt kan missbrukaren behöva neuroleptika under en kortare tid. Prognosen är relativt god. De flesta av alla de unga hippies i Sverige som under 1970-talet använde LSD blev psykiskt återställda. Ingenting talar för att någon särskild form av beroende uppkommer. Vissa blir snarare avskräckta från vidare experiment. LSD-missbruk i kombination med cannabismissbruk kan leda till kronisk psykos som kan likna schizofreni.

Hallucinos

en symtombild, karakteriserad av olika sinnesvillor.

Haloperidol,

C21H23ClFNO2, ett butyrofenonderivat, antipsykosmedel, patenterat 1959 av Janssen, inte narkotikaklassat. Varunamn i Sverige är Haldol.

Haloxazolam,

C17H14BrFN2O2, ångestdämpande och lugnande preparat som tillhör gruppen bensodiazepiner, narkotikaklassat enligt förteckning IV. Det används inte som läkemedel i Sverige.

Halstedt, William Stewart,

(1852-1922), "den moderna kirurgins fader", utvecklade den s k ledningsanestesin. Han beskrev 1887 i en artikel i New York Medical Journal hur kokain framgångsrikt hade använts vid över 1 000 operationer, bl a vid amputationer. Om kokain sprutas runt en nerv blockeras smärtkänslan i hela det område som försörjs av nerven, genom att själva nervledningen temporärt bryts. Detta blev senare banbrytande för tandläkarna, som genom att injicera kokain i tandnerven kunde åstadkomma en effektiv lokalbedövning. Halstedt utförde många riskfyllda experiment på sig själv. Flera av hans assistenter dog i kokainöverdoser, och ända till sin död var han själv svårartat dubbelberoende av kokain och morfin.

Halveringstid,

här den tid som går åt för att halten av ett ämne (plasmahalten) i kroppen skall sjunka till hälften.

Hampa,

Indisk hampa, Cannabis sativa L, är en växt som odlats i tusentals år för sina kraftiga fibrers skull. Fibrerna i hampväxtens stammar används till grova rep inom sjöfarten. Man kan också väva kläder av hampa. Nylon och andra plaster har dock kommit att ersätta detta material. Hampans olika växtdelar, i synnerhet toppskotten, innehåller de rusgivande cannabinoiderna. (Se Cannabis.) Att röka hampa eller "gräs" kan alltså vara detsamma som att röka marijuana eller hasch.

Hampebladet,

dansk tidning med utpräglat cannabisromantiskt innehåll. Den hyllade en livsstil helt uppbyggd kring haschrökning, utkom oregelbundet under 1970-talet och spreds från Christiania.

Hampedyrkerens håndbog,

dansk version av Marihuana growers guide av Mel Frank och Ed Rosenthal som utkom 1980. Boken förorsakade en omfattande debatt kring tryckfrihetens gränser, och om det skulle vara tillåtet att ge ut handböcker i narkotikaframställning. Hampedyrkarens håndbog är den mest omfattande och detaljerade handboken om hemodling av cannabis och har fått en vid spridning i missbrukarkretsar.

FN beräknade 1991 att världens narkotikahandel omsätter ca 4 000 miljarder kronor. Endast den internationella vapenhandeln är större. Även om siffrorna av naturliga skäl rymmer ett stort mått av osäkerhet och uppskattningar, så är droghandeln mycket omfattande. Den har central betydelse i många länders, särskilt producentländernas, ekonomi. Odlarledet. Opievallmo för illegal heroinframställning odlas i Sydostasien i den s k Gyllene Triangeln, dvs de bergiga gränsområdena mellan Burma, Laos och Thailand. Merparten av opievallmon odlas i de burmesiska delarna av Gyllene Triangeln. Omfattande opiumodling för den illegala marknaden förekommer också i Sydvästasien i den s k Gyllene Halvmånen, dvs gränsområdena mellan Pakistan och Afghanistan. Viktiga opiumexportörer är även bl a Iran, Libanon och Turkiet samt (för marknaden i USA) Mexico och Colombia. Cannabis för den europeiska marknaden odlas främst i Marocko och Libanon men också i Afghanistan och Indien. Den amerikanska cannabismarknaden försörjs från Mexiko och Colombia, men det förekommer också en mycket utbredd inhemsk odling i USA särskilt i delstaterna Kalifornien och Texas. Kokaplantan odlas främst i bergsområdena i Peru, Bolivia och Colombia men även i Ecuador samt i delar av Amazonasdeltat i Brasilien. I första ledet sysselsätts och försörjs hundratusentals bönder med att så, sköta och skörda. Drogerna används ofta som betalningsmedel. Inte sällan förekommer bland odlarna själva ett relativt väl integrerat och socialt kontrollerat bruk av ursprungsprodukterna t ex opiumrökning, kokatuggning och cannabisrökning. Bönderna har sällan någon önskan att byta till odling av andra grödor, s k ersättningsodling, eftersom dessa oftast ger en mindre trygg försörjning. Dessutom ser odlarna sällan konsekvenserna av användningen av sina jordbruksprodukter. De försök som bl a i FN:s narkotikafonds regi har gjorts att på olika sätt stimulera bönderna att odla alternativa grödor har i stort sett misslyckats med att påverka narkotikahandelns grundstrukturer. Syntetiskt framställda droger kan tillverkas i de flesta industriländer. USA och Storbritannien har en flora av illegala laboratorier som tillverkar s k designade droger. I Europa har främst Holland och Polen varit stora exportörer av illegalt tillverkade amfetaminpreparat. Förädling och saluföring. I vissa delar av världen med bristfällig kontroll av apotek och läkemedelsindustri förekommer också ett omfattande läckage från den legala till den illegala narkotikamarknaden. De narkotikapreparat som bygger på växtalkaloider som opievallmo, kokabusken och hampväxten förädlas och saluförs på ett likartat sätt. Böndernas skörd inhandlas av lokala köpmän och kringresande uppköpare, som i sin tur transporterar råvaran till illegala laboratorier där den förädlas och förpackas. Därefter exporteras narkotikan till mottagarländerna, där den sedan passerar 3-4 led och oftast blandas ut innan den når ledet gatulangning och missbrukarna. De största ekonomiska påslagen sker visserligen i de sista leden innan missbrukaren köper sin narkotika men grosshandeln med narkotika är av en sådan omfattning att den även har stor nationalekonomisk betydelse för flera av producentländerna. Eftersom det är den organiserade brottsligheten som kontrollerar narkotikahandeln i grosshandelsledet, har den fått stort ekonomiskt och politiskt inflytande i länder där den opererar. Särskilt svårt att komma till rätta med är korruptionen av polis och militär och av organ som tillsatts för att kontrollera och bekämpa narkotikahandeln. Mutorna är så stora i förhållande till tjänstemannalönerna att de innebär en mycket stark lockelse. Även i konsumentländerna har narkotikahandeln haft stor inverkan på utvecklingen av den organiserade brottsligheten och den svarta ekonomin.

Happy dust,

slanguttryck för kokain.

Hard stuff,

slanguttryck för heroin och morfin.

Harlem,

stadsdel på norra Manhattan i New York, USA. Under 1800-talet var Harlem en elegant stadsdel med många sommarresidens, men kring sekelskiftet började det förslummas allt mer. Det blev de svartas område i staden, och hit flyttade jazzmusiker från New Orleans när Storyville stängdes 1917. De medförde vanan att röka marijuana, och Harlem blev snart New Yorks marijuanacentrum, framför allt kring 110:e gatan med en enklav ovanför 42:a gatan vid Broodway. (Se LaGuardiarapporten.) Över hela stadsdelen fanns små kaféer, Teapads, där drogen såldes och röktes - ofta i form av cigaretter, reefers. Andra vanliga lokaler för marijuanarökning var danshallar och biografer. Inom jazzmusiken komponerades en lång rad s k reefersongs, t ex Louis Armstrongs Muggles, Cab Calloways That funny reefer man och Fats Wallers Wiper's drag. Benny Goodman spelade in Sweet Marijuana brown.

Harm reduction,

ett engelskt namn på en rörelse inom narkomanvården, vars främsta mål är att minska skadeverkningar av narkotikamissbruk. I och för sig är detta sedan gammalt av intresse för FN och hör till dess narkotikapolitiska målsattningar. Under senare delen av 1980-talet, då HIV/AIDS drabbade allt fler injektionsnarkomaner i västvärlden, inleddes en rad aktiviteter på socialtjänstens och sjukvårdens område. Dessa syftade till att reducera eller minimera de sekundära skadorna av narkotikamissbruk för individ och samhälle. I Liverpool, England, som är en stad med stora narkotikaproblem, anordnade man 1989 den första konferensen med temat Minimizing the harm och propagerade för sprutbytesprogram, medicinsk omsorg och begränsad legal förskrivning. (Se Legalisering.) I Australien har idén att med massiva enkla vårdande insatser minska infektionsriskerna vunnit stor spridning, och här hölls också 1992 en världskonferens om harm reduction.

Harrison Act,

en lag införd i USA 1914 för att motverka det då mycket omfattande narkotikamissbruket, främst av opiumpreparat. Lagen jämställde marijuana med annan narkotika och blev i praktiken normgivande för de internationella narkotikakonventionerna, som sedan slutits från 1920-talet och framåt. Grundprincipen var att kriminalisera all användning av narkotika som inte var ordinerad av läkare. På 1920-talet fastställde USA:s Högsta domstol att även läkarförskrivning för underhållsbehandling med narkotika till missbrukare måste betraktas som illegal. Lagen - men också USA:s isolering under första världskriget ledde till en kraftig minskning av antalet missbrukare.

Harry,

slanguttryck för heroin.

Hasan-ibn-Sabah,

"den gamle på berget", ledare för assasinerna.

Hasch

(haschisch) har bl a i Sverige blivit det vanliga namnet på den beredning av cannabis som finns att tillgå på den illegala marknaden. Hasch är 6-8 gånger starkare än marijuana och innehåller 3-5 procent THC (tetrahydrocannabinol).

Haschkaka,

1) Hasch, som pressats samman i platta kakor för att smugglas. 2) Bakverk som innehåller hasch, vanligt i Indien.(Se Cannabis.)

Haschlangning.

Svensk polis och tull beslagtar ca 600 kilo hasch per år. Detta är endast en bråkdel av vad som förs in i landet. Emellanåt smugglas och langas större partier, uppdelade i platta kakor av torkade växtdelar. I allmänhet sker den illegala kommersen med hasch i form av s k myrtrafik. Den innebär att tusentals haschanvändare reser t ex till Christiania i Köpenhamn, där hasch säljs helt öppet - uppskattningsvis 20 kilo hasch per dygn. Här köper missbrukarna ett mindre parti, reser hem och säljer haschet vidare i bitar om några gram. En daglig förbrukning för en van haschanvändare består av 1-3 gram. (Se Cannabis, Gatulangning och lHandel med narkotika.)

Hascholja,

koncentrat av hasch, innehåller upp till 60 procent THC. Oljan droppas på en cigarett som röks. Drogen har kraftiga hallucinogena effekter.

Haschpipa,

pipa eller chillo, för haschrökning. Den kallas även braja eller holk.

Haschpsykos,

se Cannabis.

Hassela,

Hasselapedagogiken. Hassela är namnet på en ort i Hälsingland. Karl Axel (K A) Westerberg (med ett förflutet som reservofficer och internatföreståndare) grundade 1969 på Franshammars gård i Hassela det första svenska familjekollektivet för tonåriga narkotikamissbrukare. Metoden var - och är - att handfast lyfta normlösa, destruktivt utåtagerande och kriminella missbrukare in i det konkreta vardagsarbetet på ett skogsbruk långt från den överhettade storstadsmiljön. Från början leddes Hassela av Karl Axel Westerberg, Ove Rosengren och Vidar Andersson. Efter en period av interna maktstrider har de tre yrkesmässigt gått skilda vägar. Urvalet av elever till Hassela sker vid Mariapoliklinikens ungdomsmottagning i Stockholm. Alla elever är omhändertagna enligt lagen om vård av unga (LVU). Hasselakollektiven, som 1992 var fem och spridda över Sverige, tar hand om ca 60 elever åt gången, uppdelade i kontingenter om 12. Det program som tilllämpas inom kollektiven är socialistiskt. Hasselaledningen ser ungdomarna dels som offer för samhällets utslagning, dels som bärare och förmedlare av samhällets förtryck. Ungdomarna beskrivs som djupt olyckliga, förvirrade, på flykt in i kaos och livsförnekelse, på ytan bristande i respekt för sina medmänniskor och föraktfulla mot de vanliga arbetarna. Hasselakollektivet vill med fast hand lära eleverna god kamratskap, solidaritet med gruppen och respekt för arbetet. I vidare bemärkelse vill Hassela återupprätta arbetarklassen. Eleverna får göra upp med sina tidigare ideal och under ett år genomgå en kollektiv, sträng uppfostran. Härdande fällvandringar och folkdans står på programmet. Därefter vidtar vanlig skolgång på folkhögskola under två år, men alla skollov tillbringas i kollektivet. Hasselarörelsen är noga med att påpeka att den inte sysslar med terapi eller behandling utan med fostran. Hasselas ideologer menar sig ha hjälpt socialdemokratin till rätta i det vårdsamhälle som man höll på att gå vilse i. De hävdar att de "satt sekt- och knarkvänstern på 1960- och 70-talen på plats". Hasselapedagogiken utvärderades under en följd av år i slutet av 1970-talet av Anders Andrén från Stockholms socialförvaltning. I sin eherundersökning fann Andrén att mer än hälften av de elever som gått igenom den fleråriga behandlingen var missbruksfria och levde ett ordnat liv. Under vistelsen på Hassela hade de blivit påverkade genom social modellering och positiv bindning till vuxna ledare. En annan studie av Hassela utfördes 1979 av psykolog Ann Thelander. Genom deltagande observation kunde hon konstatera en del brister i behandlingen. Bl a ansåg hon att det fanns en viss risk för att ungdomarna under tiden på Hassela skaffade sig en endast tillfällig fasad av ytlig anpassning. En socialarbetare från Karlstad, Kristian Tilander, skrev 1991 en debattbok om Hassela, Bakom vår blindhet. Tilander menar att Hasselas käcka socialistiska paroller döljer en nymoralism och att de ständiga kraven på "hårdare tag" kan uppamma fascistoida stämningar i förhållande till utslagna och avvikande grupper i samhället. En rad elevintervjuer vittnar om integritetskränkande behandling, förtryck, översitteri och hårdhet i Hasselakollektiven. Tilander är kritisk mot att den offentliga vården för utsatta barn och ungdomar överlåtits till privata krafter, t ex Hassela. Hasselamodellen har haft stor betydelse för vården av tonåringar med missbrukarproblem. Den unge erbjuds en "familj" med regler, fast struktur, en ideologisk överbyggnad och tydliga vuxenförebilder. När denna auktoritära uppfostran kombineras med värme och kärlek får den unge något han kan ansluta sig till och senare på vanligt sätt göra sig fri från. Hasselamodellen fungerar dock inte för ungdomar med psykisk sjukdom. Deras situation kan ibland förvärras av denna pedagogik. Modellen fungerar också mindre bra för vuxna missbrukare.

Hassela Solidaritet,

Förbundet, ideell organisation som 1983 bildades av Hasselakollektivens grundare. Avsikten var att skapa en ny folkrörelse byggd på en samhällsmoral i modern tappning där begrepp som demokrati, solidaritet och rättvisa förankras i vardagen. Förbundet driver utbildningskollektiv, kamratstödjande verksamhet i skolor, föräldraverksamhet, rådgivning och utbildning för kommuner. På vissa orter har organisationen öppnat s k folkrörelsebyråer som är lokala centra för verksamheten. Hassela Solidaritet har ca 2 000 medlemmar i 12 lokalföreningar.

Hatt,

måttenhet för heroin, det heroin som ryms i toppen av en kanylhylsa. (Se även Gatulangning.)

Hawaiian,

slanguttryck för marijuana från Hawaii.

Hawk, the,

slanguttryck för LSD.

Hay,

slanguttryck för marijuana.

Hayo,

spanskt namn på en art av kokabusken, Erythoxylum novogratense.

Haze,

slanguttryck för LSD.

Hazel,

aunty Hazel, slanguttryck för heroin.

Hazelden,

namn på det behandlingshem och den ort i Minnesota, där Minnesotamodellen för behandling av alkoholister och narkomaner skapades.

Head,

slanguttryck för narkotikamissbrukare, används ofta i sammansättning med drognamn t ex pot-head (cannabismissbrukare), coke-head (kokainmissbrukare).

Head shop,

affär, ofta tobaksaffär eller liknande, som säljer olika drogtillbehör (paraphernalia) som vattenpipor, vågar, utblandningsmedel, böcker och tidningar om droganvändning. I vissa delstater i USA har man lagstiftat mot försäljning av denna typ av tillbehör.

Hearts,

slanguttryck för amfetamin.

Heaven dust,

slanguttryck för kokain.

Heavenly blue,

slanguttryck för LSD.

Heavenly blues,

slanguttryck för morning-glory-seeds.

Heineman, Peter-Paul,

(f 1931) läkare, mest känd som "radiodoktor". Heineman har bl a engagerat sig för att förbättra narkomanvården, är aktiv i Föräldraföreningen mot narkotika och har skrivit boken Skolka från livet (1985).

Helsingörspiller,

folkligt namn på ett mycket populärt bantningsmedel som innehåller det stimulerande efedrinet och som i tablettform försäljs mot recept på danska apotek.

Heminevrin,

varunamn för klometiazol, lugnande och sömngivande medel som används vid behandling av predelirium och delirium vid alkoholism. Medlet ges i tablettform eller i intravenöst dropp.

Hemodling,

här illegal odling av växter i exempelvis blomkrukor, trädgårdsland eller ute i skogen i syfte att utvinna narkotikaklassade medel. Odlingen avser i Sverige vanligen cannabisplantor.

Hemp,

(engelska för hampa), slanguttryck för cannabis.

Hendrix, Jimmy,

(1942-1970), amerikansk gitarrist och sångare, en av rockmusikens främsta och mest inflytelserika elgitarrister. Han hade betydande drogproblem.

Henry,

slanguttryck för heroin.

Hepatit,

samlingsbeteckning för en rad olika inflammatoriska sjukdomar i levern. Hepatit A, epidemisk gulsot, turistgulsot, är en virussjukdom som är mycket spridd i länder där tarmsmitta är vanlig. Sjukdomen överförs genom förorenat vatten eller föda, t ex genom ostron som levt i smutsigt vatten. Sjukdomen kan också smitta genom direktkontakt. I Sverige har det förekommit epidemier t ex på barnhem och bland narkotikamissbrukare som levt tätt tillsammans under ohygieniska förhållanden. Hepatit A-viruset ger efter en inkubationstid på tre veckor upphov till leverinflammation med feber och ledvärk. Hyn blir gul, och den gula färgen bryter fram efter några dagars sjukdom. Patienten smittar mest i början av sjukdomsförloppet och tillfrisknar snabbt, vanligen inom 2-3 veckor. Sjukdomen kan förebyggas genom injektioner av gammaglobulin, som innehåller antikroppar mot sjukdomen. Under 1992 lanserade en läkemedelsfirma ett vaccin mot hepatit A. Hepatit B kallas också kanylgulsot eller serumhepatit. Smittan överförs med blod och blodprodukter, infekterade kanyler och sprutor, genom sexuell kontakt och från en gravid kvinna till fostret (vertikal smitta). Sjukdomen är särskilt vanlig bland blödarsjuka, dialyspatienter och intravenösa missbrukare. I tropiska länder är sjukdomen vanlig, och nästan alla barn drabbas någon gång före vuxen ålder. Inkubationstiden är lång, omkring 3-4 månader. Sjukdomen yttrar sig i gulsot, feber och ledvärk som kan vara under 1-2 månader. Ofta övervinner patienten sjukdomen utan att ha fått några symtom. B-hepatitvirus, som orsakar gulsoten, kan ännu inte odlas i laboratorier. Det kan dock påvisas i blod som viruspartiklar (Danes partiklar), vilka bl a innehåller ett ytantigen, HBsAg (sAg = surface antigen). Antigen är i detta fall ett äggiviteämne i virus som retar bildningen av antikroppar. Det kallas också Au-antigen, eftersom det första gången påvisades av en slump hos en australier. Läkaren kan följa sjukdomsförloppet genom att studera blodets innehåll av HBsAg. Hos mer än 90 procent av patienterna med akut hepatit B förekommer nämligen dessa viruspartiklar. I samband med att sjukdomen läker ut, försvinner partiklarna, och HBsAg blir negativt. I stället uppträder i blodet antikroppar, antiHBs, och patienten har då övervunnit sjukdomen och blivit immun. Det finns ytterligare ett antigen, e-antigen (HBeAg), som kan påvisas tidigt i sjukdomen och som sedan försvinner för att ersättas av anti-HBe. Smittsamheten är då låg eller ingen alls. Bortemot fem procent av dem som haft hepatit B blir symtomfria kroniska bärare. Ett fåtal fall kan utveckla en kronisk hepatit, som med tiden i enstaka fall kan orsaka skrumplever och eventuellt levercancer. För att förebygga hepatit B måste all sjukhuspersonal ha skyddshandskar vid blodprovstagning. Nedblodade föremål måste omhändertas med stor försiktighet och med iakttagande av särskilda hygieniska rutiner. Det finns ett immunoglobulin som kan ges inom 48 timmar, om någon olyckligtvis stuckit sig på ett misstänkt smittat föremål. Man kan vaccinera sig mot hepatit B, vanligtvis med tre doser under ett halvt år. Barn till kvinnor som är kroniska bärare får efter förlossningen både immunoglobulin och vaccin. På detta sätt kan man förebygga att även barnen blir kroniska bärare. Hepatit C, HCV-hepatit, är ytterligare en form av smittsam gulsot, som sprids med blod och som kan överföras sexuellt. Smittsamheten är dock betydligt mindre än vid hepatit B. Det har ännu inte gått att odla fram det virus som orsakar sjukdomen, men antikropparna mot viruset kan påvisas i blodprov. Sjukdomen är mera spridd än man tidigare anat. Det har nyligen visat sig att 80 procent av injektionsnarkomanerna i södra Sverige har antikroppar mot hepatit C. Det har ännu inte gått att avgöra om de övervunnit smittämnet. Det finns nämligen inga test för att upptäcka eventuella kroniska bärare, men man vet att sådana finns. Sjukdomen är allvarlig. På lång sikt får upp till 50 procent leverinflammationer som kan bli bestående och i en del fall ge levercancer. Vissa fall av hepatit C kan behandlas med interferoninjektioner. Delta-hepatit, hepatit D, kan endast drabba dem som blivit infekterade med hepatit B-virus. Sjukdomen yttrar sig vanligen i form av en ny attack av gulsot hos en kronisk bärare av hepatit B. Specifik behandling saknas. Smittämnet överförs med blodet. Non A non B-hepatit (NANBH) är en samlande beteckning för ett antal hepatitformer som smittar på samma sätt som de övriga hepatiterna, men som man ännu inte känner närmare till. Det har inte gått attisolera de virusarter som antas ge upphov till sjukdomstillstånden. E-hepatit, gulsot som överförs genom förorenat vatten eller föda, tarmsmitta, finns i andra världsdelar än Europa, exempelvis i Asien.

Heptabarbital,

C13H18N2O3, lugnande och sömngivande preparat som tillhör gruppen barbiturater, narkotikaklassat enligt förteckning IV. Det används inte som läkemedel i Sverige.

Herb,

slanguttryck för marijuana.

Herodotos,

(ca 480-ca 420 f Kr), grekisk historiker som bl a beskrivit hur skyterna, ett nomadfolk i södra Ryssland, använde cannabis t ex för att rena sig vid ceremoniella begravningar. De kastade hampfrön på upphettade stenar och inandades de kraftiga ångor som bildades. Skyterna bidrog sannolikt till spridningen av cannabisbruket.

Heroin,

på latin heroinum, av grekiskans heros, hjälte, eftersom drogen kan ge en känsla av makt, styrka och lycka. Heroin, diacetylmorfin C21H23NO5, framställs genom en enkel kemisk process ur morfin. Det är narkotikaklassat enligt förteckning I. Ursprungligen var heroin ett kommersiellt varunamn för diacetylmorfin, när detta lanserades av läkemedelsföretaget Bayer som ett icke beroendeframkallande morfinersättningsmedel. (Se Opium, morfinpreparat (opiater)...)

Heroinmissbruk,

se Opium, morfinpreparat (opiater)...

Hexapropymat,

C10H15NO2, lugnande och sömngivande preparat, narkotikaklassat enligt förteckning IV. Varunamn i Sverige var Modirax, men preparatet avregistrerades som läkemedel 1989.

Hexobarbital,

C12H16N2O3, snabbverkande sömnmedel som tillhör gruppen barbiturater, narkotikaklassat enligt förteckning V. Det används inte som läkemedel i Sverige numera, men det användes förr vid intravenös narkos (varunamn: Evipan, Enhexymal).

Hibernal,

varunamn för klorpromazin.

Hi-Fi,

slanguttryck för morfin + kokain.

High,

1) Att bli hög, att få en kick av narkotika. 2) Slanguttryck för meskalin och peyote.

High Times,

amerikansk tidskrift, drogkulturens främsta och mest spridda tidning. Den började ges ut 1975 i en källare i Greenwich Village, New York, och hade "drugs, sex and rock'n'roll" som huvudtema. Under 1980-talet hade den en upplaga på över 300 000 exemplar och nådde 2,5 miljoner läsare varje månad. High Times innehålle