Samhället

De berömda fornislänska eddadikten Rigsthula (sången om Rig) innehåller en berättelse om de olika ståndens uppkomst.
Den som de fria männen var ansedd som den främste av dem alla. Kungens makt var begränsad av folket, alltså av de fria männen som var församlade på tinget.
Det var omöjligt för kungen att fatta ett beslut mot de församlade hövdingarna vilka kände sig som kungens jämlikar, utom just till namnet.
Vilka var då kungar i Norden som under vikingatiden var uppdelat i små stamriken?
Om en grupp stormän gick ihop runt en av sina egna blev han kung.
I slutet av vikingatiden då det var viktigt med en starkare maktutövning var det annorlunda. Då verkade det som om kungariket ärvdes.

Jämlikar

Synsättet att alla var jämlikar visas bäst av det svar danska vikingar gav en frankisk delegation i slutet på 900-talet. Delegationen stod på en strand vid floden Eure och ropade ut mot danskarnas skepp:"Vad heter er herre?" Danskarna svarade: "Ingenting, för vi alla är lika!"
Direkt under kungen kom jarlarna. De var storbönder som hade tillräckligt stora gods och rikedomar för att hålla huskarlar, äga skepp och andra saker som betydde något.
För dem var ätten och den urgamla ättegården som gick i arv till den äldste sonen det viktigaste. Själva kärnan av vikingafolket var bondeståndet. Bönderna hade små ägor, men de var fria män. Längst ner kom trälarna, de ofria männens stånd. Träldråp såg man genom fingrarna med.
Om det nordiska vikingasamhällets lagar vet man inte så mycket om. Det man vet var att i alla nordiska länder under vikingatiden skipades rättvisa på tinget. Såväl Sverige, Danmark och Norge var indelade i i ett par hundra distrikt (härader, i Sverige också hundare) vart och ett med sitt ting. Vikingasamhället var byggt på samvaro och gemenskap. Det värsta straff någon kunde råka ut för var att stötas ut ur samhället.
Den som vägrade följa häradstingets dom kunde bli dömd som fredlös.

Thingvellir

Island hade ingen kung utan styrdes av två olika slags ting. Det lägre tinget sysslade med lokala ärenden. Varje sommar hölls gemensamt ting, alltinget, med de hedniska prästerna som de egentliga makthavarna. Ett råd omfattande tolv m&aumL;n försökte lösa konflikter som inte kunde lösas av de lokala tingen. Alltinget sammanträdde i två veckor vid midsommar då det var lättast att resa.
Senare indelades ön i fyra fjärdingar, var och ett med tre (en dock med fyra) häradsting och man kan säga att Island var ett kungalöst hövdingsförbund.