Hem
Ätternas uppkomst
Det är guden Heimdall som enligt den inledande dikten är Rig. Han är på vandring och kommer fram till ett hus med vidöppen dörr och eld på golvet. Där bodde de åldersgrå hjonen Ae och Edda som ger Rig en "tätbakad brödlev som var fast och tung, full av sådor," men han får också en bunke med spad och kokt kalv. Han ger dem råd och lägger sig sedan i samma säng som de andra, stannar i tre dagar och nio månader efter får Edda sonen Träl som beskrivs så här: "Huden på barnets händer var rynkig, knogarna krumpna, korta naglar, tjocka fingrar, tjurig uppsyn, lutande rygg, långa hälar". Och han kunde slita och arbeta.
Så kommer till gården en flicka som kallades för Tir: "en gänglig hjulbent flicka, gyttja på sulorna, solbrynta armar, hopkrökt näsa." De två får barn, både söner och döttrar, en hel flock, trälarnas ätt. Deras namn räknas upp i en ramsa. De utför trälarbetet, ansar grisar och vallar getter och gödslar åkern.
Nu vandrar Rig på vägarna igen. Han kommer fram till ett hus med dörren på glänt och där går han in. Där brann det en eld på golvet och där satt ett par, Afe och Amma och arbetade med slöjd. Han med lugg och välansat skägg, med trång stjorta och skar skickligt till en vävbom.. Hon med barmkläde, duk om halsen, buktig hätta, snodde en slända och ordnade för väven.
Rig ger dem råd, lägger sig i samma säng som de två, stannar i tre dagar och nio månader senare får Amma sonen Karl; röd och frisk med rappa ögon. Han trivs bra med sitt arbete: tämja oxar, gjorde årder, timra hus, bygga hölador, göra kärror och köra plogen. Och så kommer hans flicka. "Till hemmanet kom åkande den hängnyckelprydda i getskinnskjol, hon giftes med Karl". De får barn "och därifrån komma karlars ätter."
ännu en gång vandrar Rig på vägarna. Han kommer till ett salhus där den stängda dörren vetter åt söder, går in och "där satt ett par . De såg på varandra, Fader och Moder, flinka i fingrarna. Husfadern satt och snodde en sträng, böjde en skjutbåge, skäftade pilar. Men husmodern stod och stärkte ärmar, med högstöpt hätta, hänggull på bröstet, sid var kappan och särken blå, halsen var vit som den vitaste snö."
Rig gav dem råd. " Då tog Moder mönstrad duk av vitblekt lin och la på bordet. Sedan tog hon tunna vetebrödslevar och la på bordet. Fram bar hon sedan fyllda brickor, skodda med silver och satte på bordet glänsande fläsk- och fågelstek. Det fanns vin i en kanna, kalkar med guldrand. De drack och pratade tills dagen var till ända." Rig ger dem råd, lägger sig sedan i samma säng som de andra, stannar i tre dagar och nio månader senare får Moder sonen Jarl och sveper honom i siden. "Hans kinder blänkte, blekgult var hans hår, ögonen grymma som ormens yngel." Och nu växer Jarl upp på gården. Han gör bågar åt sig, rider hästar, hetsar hundar, fäktar med svärd och simmar. Rig möter honom, lär honom runor, ger honom sitt namn och erbjuder honom att bli ägare av den gamla bygden.
Genast börjar Jarl erövringen. Han rider hästen i fyrsprång, hugger med svärdet, börjar strida och bloda marken och fäller fienden. "Så ägde han ensam aderton gårdar, av det goda han hade gav han åt alla: smycken och dyrgripar, smäckra hästar, högg ringar i stycken och strödde omkring sig". Jarl äktar Herres dotter Erna, smalfingerdejelig, ljus och klok. De ökade ätten, det är jarlssöner som övar samma idrotter som sin fader. Särskilt den yngste sonen, Kon (konung) berömmes.
Han kunde runor, livräddningsrunor, fann råd att främja barnsbörd, döva eggar, dämpa sjögång, kväva eld, söva sinnen och stilla sorger. Han hade åtta mäns makt och styrka. Han förstår fågelspråk, men en dag i skogen, då han står över den skjutna fågeln, eggas han av kråkan i trädet att öva ännu större krigarbragder. Och därefter avbryts Rigsthula. Resten har försvunnit.
