Hem
Ting och allting
Varje fri man och kvinna kunde delta i styrandet av landet genom att vara med på tinget. Varje område hade sitt ting som varade ungefär en vecka på våren och hösten.
Tinget bestämde skatter, såg till att man hade rätt sorts vapen och utredde mordfall.
Lagen var en samling sedvänjor, något man mindes från generation till generation.
Det var ofta de äldres sak att med rimmade (allittererade) ramsor påminna om den och skipa rättvisa.
Mansbot
Man vet inte mycket om vikingarnas lagar eftersom det inte finns några källor att gå tillbaka till. Det enda forskarna kan titta på är lagtexter från äldre medeltiden.
Straffbestämmelserna mellan fria män när det gällde våldsbrott och dråp var byggda på mansbot (böter) i olika grader: full mansbot för dråp eller avhuggande av näsa, halv mansbot för ett öga, en kvarts för ett öra och så vidare.
Domen avkunnades av tingsdeltagarna och det var säkert så att rätten fick böja sig för makten eftersom rätten som sådan inte hade någon egentlig makt över att domen blev verkställd.
Holmgång
Om en man av svagare släkt råkat ut för en kränkning av någon ur en starkare släkt och en mansbot hade utdömts på tinget, fick den svagare själv se till att mansboten blev indriven, vilket säkert var svårt, kanske till och med omöjligt.
En del svåra tvister kunde avgöras genom holmgång (tvekamp) med speciella regler där man lät avgörandet ligga hos den starkaste eller hos gudarna.
Vikingarna var bara bundna av sin pliktkänsla gentemot samhället och samhörighetskänslan var mycket stark.
Islänningarna var förenade i grupper om 20 bönder som organiserade ihopdrivningen av fåren, vården av de fattiga och ersättning till familjer som haft oturen att förlora hem eller skörd.
Vikingens plikt
Det var en vikings plikt att ploga upp de gamlas fält innan han plogade upp sitt eget.
Att stjäla var farligt och straffet var hängning. Men det var inte av moraliska orsaker, utan man resonerade helt enkelt så att den som stal var fattig och det enda en fattig har att böta med var sitt liv.
En jarl eller bonde som inte kunde komma till tinget kunde skicka en representant eller betala böter. änkor och ensamma män kunde stanna hemma om inte tinget skulle behandla mord eller kungaval.
Efter år 902 efter kristus hade man Allting på Island som var Europas första nationalförsamling. Man möttes varje sommar på lavaslätten vid Thingvallasjön i närheten av dagens Reykavik.
