Hem
Ibn Fadlans berättelse:
"Jag såg rus som hade kommit dit i sina affärer och slagit sig ned vid floden Atil. Jag har aldrig sett så fulländade kroppar, de var (höga) som palmträd, blonda och rödlätta. De har varken jackor (kurtak) eller kaftaner, utan mannen bär en dräkt som täcker den ena sidan av kroppen men lämnar en hand fri.
Var och en har med sig en yxa, ett svärd och en kniv och dessa redskap lämnar de aldrig ifrån sig. Deras svärd är breda, räfflade av frankisk tillverkning. Från naveln intill halsen är de tatuerade med träd och andra bilder.
Alla deras kvinnor har över bröstet en dosa fastgjord, som är av järn, silver, koppar eller guld, efter mannens förmögenhet och inkomst.
Till varje dosa hör en ring vid vilket en kniv är fästa, också vid bröstet. Om halsen har de halsband av guld eller silver.
Ty varje man som äger tio tusen dirhems låter göra ett halsband till sin hustru: har han tjugo tusen så gör han två, så att varje tiotusen betyder ett nytt halsband för hustrun: ofta har en kvinna många sådana halsband.
De värdefullaste smyckena hos dem är gröna pärlor av samma slags kreamik som de har på skeppen. För dem betalar de mycket, de ger en dirham för en enda pärla. Av dem gör de halsband åt sina kvinnor.
De är Allahs smutsigaste varelser: de tvättar sig inte efter baj eller kiss och inte heller efter samlag och tvättar inte händerna efter maten. De är som vilsegångna åsnor.
De kommer från sitt land och förankrar skeppen vid Atils stränder. Det är en stor flod. Vid stranden bygger de stora Trähus.
Vid ett hus bor det tio till tjugo personer, ibland något mer eller mindre. Var och en har en säng att sitta på. De har med sig sköna slavinnor, avsedda för handlarna. Den ene har umgänge med sin slavinna medan kamraten tittar på. Ofta beter sig en hel mängd av dem på det sättet i varandras närvaro.
Kommer det en köpman in för att köpa en slavinna av dem och finner honom i samlag med henne, fortsätter denne tills han tillfredställt sina behov.
Varje dag tvättar de ansikte och huvud i det smutsigaste och snuskigaste tänkbara vatten.
Det går till så att varje morgon kommer en slavinna med ett handfat vatten. Hon räcker det till sin herre och han tvättar händerna, ansiktet och håret och reder ut det med en kam i handfatet. Sedan snyter han sig och spottar i vattnet, ja det finns inget snusk som han inte gör i samma vatten. N&aumL;r han gjort ifrån sig, bär slavinnan handfatet vidare till nästa och han gör detsamma som kamraten.
Och så bär hon vidare från den ene till den andre tills det gjort sin rund till alla i huset. Och var och en snyter sig och spottar i handfatet och tvättar ansikte och hår där.
När deras skepp kommer till denna hamn, stiger alla ut och har med bröd, kött, lök, mjölk och öl. De beger sig till en lång påle nedslagen i jorden, med ett människoliknande ansikte: runt omkring finns det mindre bilder och bakom dessa långa träpålar, nedslagna i jorden. De vänder sig till den största bilden, faller ner och tillbeder och säger: "Herren, jag har kommit från främmande land och har fört med mig så och så många slavinnor, så och så många sobelskinn" tills han uppräknat alla handelsvaror han fört med sig. Så säger han: "Jag har kommit till dig med dessa gåvor" och med dessa ord lägger han ner dem framför träbelätet och säger: "Jag vill att du ska ge mig en köpman som har många dinarer och dirhems och som köper av mig allt vad jag vill och motsätter sig inte vad jag säger!" Och så går han bort...
Om någon av dem insjuknar sätter de upp ett särskillt tält för honom i närheten och lägger honom där och ger honom lite bröd och vatten. Men de närmar sig inte till honom och talar inte med honom och besöker honom inte ens en enda dag, i synnerhet inte om det är en fattig eller en slav.
Om han tillfrisknar och kan stå upp återvänder han till de andra: om han dör låter de bränna upp honom. Men om det är en slav låter de honom ligga där tills hundar och rovfåglar äter upp honom.
Får de tag i en tjuv eller rånare så tar de honom till starkt träd och slår upp ett tjockt rep om halsen och hissar upp honom och där får han hänga tills han faller i stycken av väder och vind."
