Har du någon gång frågat dig varför du har häst?
Många svarar; - för att rida såklart.
Jag har själv frågat mig varför och för min del är det nog inte ridningen som kommer i första hand utan gemenskapen med ett stolt djur som frivilligt vill vara hos mig och göra saker tillsammans med mig utan tvång från min sida. Jag söker den totala Harmonin mellan häst och människa. Där kommunikationen flödar mellan oss och där hästen och jag strävar mot samma mål. Den totala Harmonin där all form av våld är borta, där vi har en total förståelse oss emellan. Jag vill kunna be hästen och den ska svara efter bästa förmåga på min bön. I förlängningen endast tänka en tanke för att kunna förmedla vad jag vill till hästen. Vi ska vara ett i rörelsen. Jag lever efter tanken att;
har jag fått ta till våld för att få min vilja igenom, så har jag redan förlorat.
Min tro, som jag delar med många andra, är att en häst som jag varit våldsam mot och bestraffat för att den inte kunde utföra det jag ville eller kanske för att den inte förstod mig, den hästen kommer heller inte att ha en stor tillit till mig och därmed har jag stängt vägen för den fina lyhörda kommunikation jag strävar efter. Att hästen får stor tillit för mig är viktigt, jag måste därför vara rättvis och konsekvent i all hantering av min häst.
Hur kan man göra sådan här kommunikation möjlig?
För min del började det med en kurs i Natural HorseManShip. Denna kurs fick mig att inse att jag inte kunde någonting om hästar egentligen, kursen fick mig också att vilja lära mig umgås med hästar på ett för hästen mera lättförståeligt sätt. Sökandet efter kunskapen påbörjades efter denna kurs.
Var hittar man kunskapen?
Jo, hos hästen.
Men hästar kan ju inte prata, eller?
Jo, hästen kan visst prata men inte som vi människor, utan i form av kroppsspråk som knappt är synligt ibland. Därför måste man lära sig hästens språk för att klara av att tyda vad den vill ha sagt. Hästar kommunicerar med mycket små tecken, och det är upp till mig att lära mig leta efter dessa små budskap. Här hjälper det inte att hänga en skylt om halsen på mig som säger "duktig hästtränare", för hästen kan ju inte läsa. Och inte hjälper det att jag skriker heller, för hästen är det lika obegripligt som japanska är för mig.
Ska förståelse uppstå mellan oss är det alltså upp till mig att lära mig kommunicera på hästens villkor.
Dansa i harmoni med hästen,
var den som leder dansen.
Härska inte.
Fundersamma tankar av: Annette Johnstone
