Våld & Våld samt Tvång & Tvång
Då och då debatteras våld och tvång mot våra hästar.
Något som jag anser vara viktig att debattera och reflektera, i evighet.
Det jag skriver nedan är min syn på saker sett ur min värld, där jag försöker beskriva något ur ett helhetsperspektiv. Men ändå med ett visst djup då innebörder av språkliga begrepp beskrivs.
Det förekommer påståenden, tyckanden och resonemang.
Några absoluta "sanningar" förekommer inte i det jag skriver.
I detta sammanhang är "sanningarna" svåra hitta. Just därför är det viktigt med en tydlig filosofi som tillämpas vid sin egen utveckling tillsammans med hästar.
Hur metodisk man förmår vara är väldigt beroende av hur väl den egna filosofin är definierad.
Resultaten i ett utvecklingsarbete är i sin tur lika beroende av hur väl metodiken är definierad.
Alltihop är naturligtvis beroende av de mål som är uppsatta.
Kvaliteten på målsättningar är beroende av insikter kring vilka mål som faktiskt är möjliga att nå.
Vissa människor påstår att somliga saker inte går att göra, samtidigt som andra redan utför samma saker!
Syftet med texten är att lägga in något i en viktig debatt.
Så länge debatten är vid liv går det troligen alltid att hitta nya saker som borde beaktas.
Våld mot våra älskade hästar! Jojo!!
Vad är det vi håller på med - egentligen??
Våld och våld.
Våld är ett knepigt ord som går att tolka på olika sätt i olika sammanhang, samt tolkas olika av olika människor.
För att bena ut begreppen bör nog i detta sammanhang somliga termer beaktas som är starkt förknippade med ordet våld.
De är:
Bestraffning
Påtryckning
Våldförelse
Förgripelse
Övergrepp
Nödvärn
Övervåld
Tvång
Djurplågeri
Säkert kan man lägga till ytterligare termer.
Vad som är vad av ovanstående termer är ofta ett knepigt spörsmål.
Ur ett socialt perspektiv är termerna viktiga då de står för olika art, syfte och effekt av våld.
Termerna har dessutom juridiska betydelser och i domstolar försöker man i evighet att kategorisera olika händelser för att kunna förknippa händelser med någon eller några av de ovanstående termerna.
Vad är vad?
Tre händelser.
Innan jag går vidare vill jag berätta om tre händelser jag upplevde nyligen inom ett par dagar.
Med en av berättelserna riskerar jag att någon betraktar mig som "ovän".
Då jag anser somliga saker vara av sådan vikt och intresse att diskutera, tar jag den risken.
1.
Följde med intresse debatten i massmedia om hur poliser möjligen använt för mycket våld i samband med möjliga otillbörliga massaresteringar. Övergrepp och/eller övervåld??
2.
Bevittnade mitt i en stad hur en kvinna av tvivelaktig karaktär kom gående med en hund som hela tiden drog i kopplet. Kvinnan var uppenbart irriterad och arg på hunden. Plötsligt ryckte hon i kopplet med stor kraft och började prygla hunden. Det såg ut som om hon använde all sin kraft för att piska upp hunden med kopplet. Hur många slag som svingades med kopplet gick knappt att räkna. Våldförande?! Djurplågeri?!
3.
Senare samman kväll stod jag och tittade på en ridinstruktör som jobbade med ett par precis nyinkomna elever i en paddock. Andra elever fanns i närheten och tittade på.
En häst svarade halvdåligt på ryttarens signaler och hjälper, trots pet med spö. Instruktören bad att få rida hästen. Även han fick halvdåliga svar, varpå han bad att någon skulle öppna grinden åt honom. Han red ut mot en lång väg, höjde spöet upp mot skyn och piskade till hästen med stor kraft, ilsket och mycket snabbt två gånger i rad, utan att utröna effekten av det första rappet. Kort sagt, hästen fick stryk, varpå den naturligtvis började springa som tusan.
Det reds i full fart längs en grusväg på en lång raksträcka. Till slut försvann ekipaget runt en vägkrök. Var borta en bra stund (tusan vet vad som hände där) för att komma tillbaks som ett jehu. Hästen vändes och samma ritt upprepades. När de slutligen kom tillbaks klev instruktören av hästen som blivit mycket löddrig och tycktes vara helt slut. Den flåsade mycket svårt, sjöblöt vacklade den på sina ben och backade undan från folk.
Instruktören lät meddela att det visst gick att få fram bra saker ur hästen. Han tyckte också att hästen skulle få vila då han fått "jobba lite". Det vill säga att elevens lektion således var slut innan den knappt börjat då han inte hade någon häst att rida på längre.
Under denna händelse jublade åskådare och till och med sprang för att kunna se ordentligt. Kommentarer som att "bara han" kan få så fina saker ur hästar kunde höras i luften. Jösses, nu gällde det att titta och lära!
I deras värld….
I min värld såg jag något som jag tolkar som djurplågeri samt otillbörligt våld och/eller övervåld.
Då jag under händelsen fällde några kommentarer till hästägaren för att utröna saker, kan jag också fråga mig om händelsen möjligen var ett övergrepp mot hästägaren.
"Där konsten tar slut tar våldet vid".
Så en kärnfråga.
Om jag spöar upp en människa är risken för åtal stor.
Om jag spöar upp en hund för hårt riskerar jag åtal.
Hur hårt och länge måste jag spöa upp en häst för att riskera åtal?
Eller är det legalt att spöa upp en häst, men inte en hund?
Förgripelse och nödvärn.
Så en berättelse om en man som ledde en hingst i grimma och rep. I närheten befann sig brunstiga märrar vilket hetsade upp hingsten, något som föranledde att han försökte slita sig genom att stegra sig och sparka mot mannens huvud. Mannen såg i ögonvrån vad som hände och han ducka i sista millisekunden.
Han sprang lite åt sidan och ryckte ner hingsten på alla fyra, sparkade honom i bringan och backade undan hästen genom att slå honom i bringa och framben. Ända tills hästen släppt garden.
Under händelsen handlade det om våld, både från hingstens och mannens sida.
Det hingsten gjorde ser jag att det kan kallas för en förgripelse.
Det mannen gjorde kan kallas för nödvärn.
Alltså våld av fullkomligt olika art och syften.
Därmed blir det lite krångligt att beskriva vad som skedde med hjälp av ordet våld.
Mer målande och beskrivande att tala om förgripelse och nödvärn.
Ur ett juridiskt perspektiv är en förgripelse aldrig tillåtet medan nödvärn är tillåtet om inte övervåld (mer våld än nöden kräver) förekommer.
Det juridiska perspektivet är som det är, då det är till för att bilda regelverk, normer, för social ordning.
Därmed gäller samma sak ur det sociala perspektivet som ur det juridiska när förgripelse och nödvärn tolkas.
Vad är våld mot en häst?
En fråga som ofta vädras och debatteras.
Våld är ett mycket värdeladdat ord, men behöver för den skull inte alltid vara något negativt, det beror på.
Först måste vi se hur olika ordet "våld" kan tolkas:
Våld kan tolkas som användning av fysisk styrka som påtryckningsmedel eller bestraffningsmedel mot någon.
Med "fysisk styrka" avses muskelstyrka och/eller verktyg som hjälpmedel.
Ett verktyg kan vara allt mellan en grimma och atombomb.
Samtidigt tolkar andra ofta på ett annorlunda sätt:
Våld kan tolkas som OTILLBÖRLIG användning av fysisk styrka som påtryckningsmedel eller bestraffningsmedel mot någon.
Yttermera tolkar somliga ordet "våld" situationsberoende.
Det vill säga att båda tolkningarna fungerar.
Själv räknar jag in mig i den gruppen då jag ser att våld kan vara både tillbörligt och otillbörligt.
Därmed kan jag nu bena upp saker i fyra olika grupper. Eller 4 typer av våld.
1 Våld som tillbörligt påtryckningsmedel.
2 Våld som tillbörligt bestraffningsmedel.
3 Våld som otillbörligt påtryckningsmedel.
4 Våld som otillbörligt bestraffningsmedel.
("Våld" tolkas på ännu fler sätt bland annat orsakat av att människor ofta struntar i, eller glömmer, ords betydelser. Dessutom sker syftningar till olika underliggande termer, olika tankebanor).
Benar vidare med hjälp av det märkliga och luddiga ordet "otillbörlig".
Otillbörlig är något som är otillåtet, opassande eller oanständigt.
Det kan också betyda något som utförs utan tillstånd eller är över gränsen för ett tillstånd.
Med tolkningen "otillåtet, opassande eller oanständigt" går det att se att det bland annat handlar om kunskapsnivåer, utvecklingsnivåer och inte minst moral.
Då moral är något som bor i varje enskild individ, samt att kunskapsnivåer är olika, dyker det upp svårigheter att bena upp saker i olika punkter.
Punkterna är inte 4 längre. De tycks kunna bli massor. Formeln är nu, Typ av våld = 4 x massor.
Sålunda tycks det vara något utopiskt att tro att olika människor kan enas om vad som är vad.
(I lagtexter ses försöken att beskriva vad som är vad.
Domstolarna försöker tolka lagarna, samt bedöma vad som hänt i olika situationer.
När domarna fälls förekommer ofta oenighet om vad som är vad.
Svårigheter alltså, trots de strikta regelverk som förekommer under rättegångar och domstolsförhandlingar).
Mera problem:
Ur det sociala perspektivet kan det vara svårt att alltid se skillnad mellan "påtryckning" och "bestraffning".
Var går gränsen?
Beakta att en bestraffning kan i förlängningen ses som en påtryckning.
Eller att hot om straff är en påtryckning.
Säkert hittar vi massor av olika nyanser här.
Formeln är nu, Typ av våld = 4 x massor x massor.
Med "Typ av våld" menar jag hur en enskild människa ser en situation eller händelse, samt hur det upplevs känslomässigt. Troligen (kanske dessvärre) är det känslomässiga mest avgörande.
Till vardags tänker nog inte så många på att våld yttrar sig på så många olika sätt.
Ett teoretiskt exempel;
Någon ryter till åt mig att inte använda en "våldsmetod" när jag rider.
Jag tar åt mig och övergår till ett annat våld, som passar den som röt bättre.
Nu ser ingen våldet längre därför att saker "känns" rätt.
Men våld är våld, om än av olika karaktär.
Våld som tillbörligt påtryckningsmedel.
Våld och hot om våld som tillbörligt påtryckningsmedel, kan ses som något mycket positivt.
Något som finns naturligt i både hästens och människans sociala system.
Våld och hot om våldshandlingar krävs för en social ordning.
I olika sociala regler samt i lagstiftningen hittas hot om våld som tillbörligt påtryckningsmedel.
Till exempel är böter och fängelse våld som tillbörligt bestraffningsmedel.
Våld som tillbörligt bestraffningsmedel
tycker jag kan (borde) diskuteras vid hästhantering.
Saken är bland annat beroende av hur ordet "straff" känslomässigt tolkas.
Beaktas bör att "straff" har en mycket stark koppling till "brott". (Straff = påföljd av brott).
För att kunna straffa en individ gäller det att individen begriper att den begått ett brott. Rent språkligt är annars "straffet" inget straff, i detta sammanhang kan "straffet" mycket lätt övergå till rent övervåld, övergrepp, djurplågeri eller om man så vill, otillbörligt våld.
Somliga människor kan ha svårt att tänka klart och därmed se nödvändiga gränser då de känner starka emotioner när de tänker (känner) att de bestraffar en häst. "Straff" är ett värdeladdat ord som kan styra emotioner och därmed attityder på ett negativt sätt. Stressen kan bli för stor!
För somliga är det svårt, för andra är "straff" hur enkelt som helst att hantera.
Förekommer problem går ordet straff faktiskt att byta ut mot något annat ord som inte skapar en onödigt okontrollerbar negativ attityd.
Jämnför till exempel "hjälpa" med "straff".
Våld som otillbörligt bestraffningsmedel.
Gränsen mellan " våld som tillbörligt bestraffningsmedel" och "våld som otillbörligt bestraffningsmedel" är sannolikt utomordentligt hårfin i massor av sammanhang. Något som skapar eviga diskussioner. Krångligt ändå när det som är "kristallklart" är kristallklart på fullkomligt olika sätt för olika människor.
Sålunda är överhuvudtaget våld som bestraffningsmedel knappast något att förorda vid hantering av hästar. Alltför lätt att bli asocial i sitt beteende.
Kom dock ihåg att nödvärn ej är synonymt med bestraffning.
Våld som otillbörligt påtryckningsmedel
är något som är tabu i min värld. Detta våld är rent katastrofalt!
I andras världar är samma sak fullkomligt normal.
Troligen tänker inte alla, ur hästens sociala perspektiv, i termer av tillbörligt och otillbörligt påtryckningsmedel.
Det finns skäl att anta att "tillbörligheten" mera styrs av vad som är "normalt" att göra.
Är det dessutom en "idol" som utför något som egentligen är otillbörligt brukar det otillbörliga plötsligt bli tillbörligt. Som i min ovanstående berättelse om ridinstruktören som fick en häst att springa som tusan.
***
Tvång och tvång.
Somliga tycker att vi människor använder ständigt tvång på hästarna.
Somliga jämnställer tvång med våld.
Å andra sidan finns det människor som aldrig tycks se att de använder vare sig tvång eller våld mot sina hästar.
Med tvång menas utnyttjande av fysisk styrka eller maktställning för att förmå en individ att utföra ett handlande.
Med våld menas användning av fysisk styrka som påtryckningsmedel eller bestraffningsmedel mot någon.
Jämnförs betydelserna av orden "tvång" och "våld" hittas en tydlig koppling via "fysisk styrka", men även hittas något som inte ger en tydlig koppling, nämligen "maktställning".
Tvång är redan vid en ytlig betraktelse av två olika arter. Vid djupare tänkande går det att hitta många fler arter.
Således är det svårt för mig att hålla med om att tvång alltid är jämnställt med våld.
Ibland är det jämnställt, ibland inte.
Betraktas hästhållning går tyvärr tvång och våld att jämnställa väldigt ofta. Men det behöver nödvändigtvis inte vara så ofta.
Yttermera bör man beakta känslolivet.
Det är nog viktigt att skilja på tre saker, "är tvingad", "känna sig tvingad" och "frivillighet".
Är tvingad - Utsatt för våld eller hot om våld.
Känna sig tvingad - Något känslomässigt olustigt där man inte nödvändigtvis är utsatt för våld eller hot om våld.
Frivillighet - Är känslan av att utföra något av egen fri vilja, det vill säga utan känsla av tvång.
Därmed har vi trillat in på ledarkapsfrågor.
Ledarskap.
Jämnför chef med ledare.
Ledarskap - Social funktion. Gruppen (flocken) ser en individ som utnämnd ledare.
Chef - Tillsatt position. Gruppen (flocken) ser inte alls nödvändigtvis individen som utnämnd ledare.
En bra chef besitter stark ledarskapsförmåga och själva maktställningen räcker för att få individer att känna att de utför ledarens önskemål av fri vilja, trots att det faktiskt finns ett mått av tvång med i bilden.
En dålig chef besitter inget ledarskap och individer får svårt att av fri vilja utföra chefens önskemål. Ofta utförs de inte alls. Tvist och bråk uppstår och chefen måste tillgripa en art av tvång som den gode ledaren aldrig behöver tillgripa. Tvång via hot om våld som påtryckningsmedel, som till exempel avsked, vilket kan betraktas som våld då avskedet kan få förödande effekter för en individs känsloliv, likväl som det kan bli förödande för individens livsförutsättningar.
En dålig chef använder ibland våldsamma asociala metoder för att driva igenom saker. Mobbing är ganska vanligt förekommande.
En god ledare respekteras!
En dålig ledare respekteras sällan eller aldrig!
Den som är respekterad blir också hörsammad.
Att hörsamma innebär att villigt utföra en befallning eller begäran, samt att vara vaken för signaler som innebär befallningar eller begäran. Dessutom utlöst via en god harmonisk social ordning.
Vid hörsamhet förekommer ingen känsla av tvång, det vore då inte vara fråga om villighet.
En hörsam häst kan ridas med så enkla medel att kringgivningen knappt eller inte alls ser några hjälper.
Bedömning av "vilja".
Vid hästbedömningar bedöms bland annat hästens "vilja", vilket bland annat brukar innebära hästens förmåga att börja springa vid en uppmaning.
Att hästen börjar springa kan bero på många olika orsaker.
Rent språkligt handlar det nog inte så ofta om hästen "vilja", snarare kan det vara fågan om hur "tvingad" hästen känner sig att springa. Inom islandshästvärlden tycker jag mig se att det förekommer att rädda hästar kan få hög poäng för "viljan". En rädd häst kan knappast vara hörsam, det handlar då om något annat.
Tycker mig se att det vore mer lämpligt och intressant att bedöma hästens hörsamhet.
Tvång är en känslomässig upplevelse!!
Att binda fast en häst iförd grimma går att betrakta som ett tvång via en våldshandling. Grimma med grimskaft är ett verktyg som i somliga sammanhang är till för att användas vid bruk av hot om våld, särskilt repgrimman som är skarp.
En uppbunden häst är via hot om våld påtryckt att stå still, annars lär det göra ont i nacken.
I många av dessa fall finns det goda skäl att anta att hästen faktisk känner sig tvingad, särskilt om hästen är dåligt tränad på att stå still. En bra tränad häst behöver sällan bindas men binds kanske i alla fall, vilket då inte spelar så stor roll! En hörsam häst vet vad han har för uppgift. Att bunden eller obunden stå still och göra ingenting är ibland en viktig uppgift. En uppgift som går att utföra med naturlig villighet, trots grönt vårgräs två meter bort.
Att hästen står kvar obunden, trots gräset två meter bort, är i sig inte något bevis på hörsamhet. Han kanske bara är rädd för att få stryk eller att bli skadad om han rör sig ur fläcken. En sådan häst har sannolikt diverse flyktplaner i sig hela tiden och sticker därmed också ibland, trots riskerna.
En dålig (asocial) ledare tillgriper ofta eller alltid tvång via fysisk styrka och diverse hjälpmedel - tvångsmetoder.
En god ledare nyttjar sin (sociala) maktposition för att "tvinga" igenom saker via "frivillighet" - motsatsen till tvångsmetoder.
Men bara för att någon råkar vara en individ med förutsättningar för gott ledarskap är det inget kvitto på någonting.
Även när metoder används som bygger på något annat än "tvångsmetoder" och att hästen förefaller enkelt utföra önskemål kan han ändå känna sig tvingad att utföra saker. Den som känner sig tvingad till något gör då och då motstånd för att utröna om det går att komma ur en situation. Hästen gör då mer eller mindre ofta motstånd, "går emot" eller har tendenser att dra iväg på eget bevåg. Hästen vill hellre göra något annat än att utföra det ledaren vill, även om han faktiskt (kanske något så när) genomför det ledaren vill.
När oviljan märks för ofta saknas hörsamhet.
Saknas hörsamhet, saknas tillräcklig respekt.
Saknas tillräcklig respekt, saknas tillräckligt gott ledarskap.
Varje gång vi känner att vi måste tillgripa våld för att få hästen att göra något, är det nog lämpligt att anta att hästen också känner sig tvingad. Med våld menas här till exempel bara ett extra starkare tygeltag som "tillrättavisning" när hästen gått emot någonting, som att inte riktigt följa den väg som en ryttare önskat och redan visat. Hästen hörsammade inte sin ryttare.
En riktigt hörsam häst väntar och letar efter signaler för att få utföra något.
En häst som ej hörsammar måste ofta tvingas till saker i akuta situationer.
Att hästar inte är hörsamma är mer regel än undantag.
Hörsamhet kontra tvång.
Det torde ligga viktiga känslomässiga skillnader i att få utföra kontra tvingas att utföra.
Något värt att tänka på!
För att nå hörsamhet och därmed även bland annat känslan av frivillighet krävs det att man vandrar en väg.
Säkert finns det massor av vägar som når samma mål.
Somliga vägar är krokiga, andra mer raka.
Vissa vägar kan visa sig vara villospår och man hamnar helt fel.
Min väg eller metodik, som är olika metoder som kombineras.
Hur jag tänker och därmed lägger grunden för min metodik.
Vad jag gör beskriver jag inte här, bara varför jag gör det jag gör. Dessutom bara i mycket grova drag.
Beskrivningen kan ses som urdrag ur en modell, eller tankemodell.
En modell är något som försöker beskriva en "verklighet" som är mycket komplex. Det vill säga, en förenkling och försök till beskrivning till en möjlig eller tänkbar "verklighet".
Via en väldefinierad modell som beskriver vitala saker inklusive viktiga sammanhang går det mycket enklare för våra hjärnor att hålla reda på saker i den komplexa världen. Utan modell blir det rörigt och viktiga saker ses inte eller glöms hela tiden bort, likväl som att viktiga samband sällan eller aldrig upptäcks.
Via en väl kunskapsmässigt underbyggd, evig växande och föränderlig, modell går det att skapa ett strukturerat tänkande, vilket i sin tur naturligtvis påverkar det egna beteendet och agerandet i vitala och viktiga situationer.
Egentligen inget konstigt då hjärnan ändå på sätt och vis bara sätter ihop modeller av "verkligheten", vare sig vi vill eller inte. Alltså är det nog klokt att medvetet skapa och allt mer logiskt bygga ut den tankemodellen.
Till saken:
Hörsamhet är något som finns naturligt i väl fungerande sociala system.
Alltså måste ett väldefinierat socialt system skapas. Ett onaturligt socialt system mellan häst och människa.
Ska man kunna tala om ett socialt system måste social kontroll förekomma. Annars lär systemet bli asocialt.
Alltså måste jag se till att infoga social kontroll i systemet.
Social kontroll
Social kontroll är processer och mekanismer som medför att individer handlar i enlighet med rådande regler och normer. Alltså måste regler ses, beskrivas och införas i systemet. En norm är ett rättesnöre eller något som kan betraktas som en förebild. Att skapa en "normalitet" till systemet. Hamnar man för ofta utanför normen ligger man illa till och den sociala kontrollen förloras.
Sedan vill jag noga beakta att det förekommer (minst) två olika typer av social kontroll. Extern och intern kontroll.
Extern kontroll handlar om straff och belöning vilket kommer att styra beteenden, obehag vid avvikande beteende eller hög status, prestige för konformt beteende.
"Obehag och behag" samt "press och eftergift" känns säkert igen.
Intern kontroll är de processer genom vilka individen internaliserar det förhärskande normsystemet och gör det till sitt naturliga beteendemönster.
Internalisering är, som jag ser det, en mycket viktig nyckel för att mer komma bort från "tvång och våld".
Värt att påpeka här är att när hästar tränas så "fastnar" utvecklingen ofta vid extern kontroll. Som om det inte går att tänka längre!!??
Liknande fenomen ses vid uppfostran av barn. Här går det att se somliga intressanta paralleller, inte likheter, bara paralleller.
Clicker är en träningsmetod som jag tycker bygger väldigt mycket på extern kontroll. Även andra metoder som bygger på belöningar som vanligtvis handlar om godis hamnar i kategorin extern kontroll i den sociala kontrollen.
Då en internalisering skett är "belöningen" egal (betydelselös) ur det sociala perspektivet. Givetvis är en godisbit då fortfarande god men den behöver inte delas ut som en "belöning". Belöningen kommer i stället bestå av harmonin och tryggheten som finns i den goda sociala ordningen.
Metoder som bygger på extern kontroll kan givetvis ge goda resultat i sig.
För den skull finns det inget skäl att låta bli att tänka vidare och att inte utveckla vidare, då internaliseringen förefaller vara intressant att nå på ett effektivt sätt.
Många gånger internaliserar sig hästar, trots att en hästägare eller tränare inte vet vad internalisering är för något.
Vet vi vad vi gör, allt djupare, lär framgångarna bli fler och dessutom komma fortare. Annars är risken mycket stor att man omedvetet arbetar emot sig själv och sin egen målsättning. Att olyckligt nå en punkt av inbromsande eller helt stoppad utveckling.
Intern kontroll.
För att utveckla intern kontroll måste, som jag ser det, extern kontroll först fungera hyfsat vilket går utmärkt att skapa med eller utan godissystem. Det vill säga, extern- och intern kontroll är två enheter som kombineras och samverkar i samma system.
Medveten utveckling via intern kontroll går att planlägga, inte som (minst) en kändis skriver för att modifiera hästens beteendemönster, utan snarare för att implementera nya saker i hästens naturliga beteendemönster!!
Att använda sig av det som redan finns i naturen. Förvisso kan man kanske kalla det för en modifiering, men då dyker det upp onödiga tankefällor.
Intern kontroll är processer som leder till naturliga beteendemönster vid olika önskvärda sammanhang.
Dessa processer kan kallas socialisation, eller här att socialisera hästen till det onaturliga(?) sociala systemet häst-människa. Processerna består av förmedling och inlärning av färdigheter som medför att individen formas till en personlighet. Något som alltid finns och hela tiden utvecklas och förändras under en hel livstid.
Somliga talar om att de inte vill träna sin häst på vissa sätt då de inte vill förändra hästens personlighet!!??
Av sannolika skäl vill jag påstå att dessa människor inte vet vad de talar om!
Via medvetet agerande som påverkar socialiseringen ernås internalisering. Något mycket positivt!
Internalisering.
Internalisering innebär att en individ införlivar i sin personlighet de normer och regler som gäller i ett socialt system. Till exempel att en häst naturligt följer sin ledare eller att utföra önskemål utan känsla av tvång.
Det blir hästens natur att utföra saker åt sin ledare.
Något som sannolikt bara kommer fungera bra om även ledaren internaliserat sig till systemet.
Det naturliga måste komma från båda.
Ledaren måste försöka hålla sig till normerna 10 gånger av 10, i alla sammanhang, på ett naturligt sätt, inifrån, från sin personlighet!
Hästen kommer sannolikt inte att hålla sig mer inom de sociala normerna än vad ledaren gör.
Socialiseringen som leder till internalisering kan delas upp i två delar.
Den primära och sekundära socialisationen.
Primärt formas en individs personlighet under den allra första levnadstiden. Vikten av fölprägling börjar bli allmänt bekant. I det primära läggs många viktiga grundstenar som påverkar personligheten livet ut.
Senare när individen vuxit något inträder den sekundära socialisationen, den avslutas vid döden.
Av givna skäl är det nog lätt att förstå varför det kan vara bra att börja från början med ett föl, än att börja arbeta med en vuxen häst som har somliga skelett i garderoben.
Att skapa förvirring
är mycket enkelt att utföra och sker hela tiden omedvetet.
Ju större medvetenhet om det som sker, desto större sannolikhet till ordning.
För att kunna skapa ett bra socialt system gäller det att beakta alla de detaljer som sker i det.
Dessvärre ser det vanligtvis inte alls ut på önskvärt sätt vid "normal" hästhantering.
Väldigt ofta ser jag att en hästägare inte kräver en social ordning gentemot sin häst, jag ser oftast minst tre olika ordningar!
Ett socialt regelverk under vanlig allmän vardaglig hantering.
Ett annat socialt regelverk under markarbete.
Ytterligare ett socialt regelverk under ridning.
Eller rättare sagt, det är vad som människor ofta omedvetet försöker kräva av hästar.
Tre olika regelverk med sina helt olika normer.
Blandar man in ytterligare människor som hanterar samma häst till ekvationen, blir det ännu värre.
Vanliga situationer där man är långt bort från att nå en internalisering.
I själva verket kan man i dessa situationer inte tala om något fungerande socialt system, ej heller om gällande normer. Snarare kan man se och bör tala om asociala beteenden och normlöshet, där våld och tvång alltså direkt krävs för att genomföra saker.
Att älska sin häst är mycket bra, men det räcker inte för att bli social med hästen!
De tu blir ett.
Hörsamhet är något som är både mer och djupare liggande än villighet.
Hörsamheten måste komma från båda.
Utvecklade personligheter som blivit av sådan karaktär att signaler mellan dem automatiskt läses av från det undermedvetna, via naturliga funktioner och processer som bara lärt sig något nytt.
För att kunna hörsamma måste signaler vara tydliga, distinkta och möjliga att förstå.
För att alltid förstå vad som menas eller ska utföras måste det finnas ett rikt språk.
Ett rikt språk har många signaler med tydliga betydelser, vars mängd hela tiden ökar.
I ett rikt språk kan en mycket tydlig signal vara osynlig.
Självklart är språket ej envägs (monolog), det handlar om kommunikation.
Ett rikt språk måste vårdas som ett lindebarn.
Meningslöst babbel urholkar språket och hörsamhet försvinner.
Har du något viktigt att säga, så säg det tydligt. Var sedan tyst och lyssna! Skapa inte förvirring.
Säg en sak i taget!
Med ett rikt språk behövs inga eller ett minimalt antal verktyg.
Det finns inget skäl att tro att hästen kommer att hörsamma dig mer än vad du hörsammar hästen.
Du måste dock alltid vara den ledande.
Säger hästen att den behöver hjälp, så hjälp den. Straffa inte hästen när den behöver hjälp. Var aldrig elak!
Frågar hästen något så svara alltid och tydligt.
Ber hästen om något så svara alltid och tillåt hästen att göra detta något när det lämpar sig, annars säger du nej.
En god ledare hörsammar alltid sin omgivning mycket noga.
En dålig ledare hörsammar inte, utan tillgriper i stället otillbörligt tvång, hot och våld.
Följeslagare följer naturligt helst en god ledare.
Det finns inget skäl att tro att hästen kommer att respektera dig mer än vad du respekterar hästen.
För att nå hörsamheten krävs en social ordning i ett harmoniskt system, byggt på ömsesidig respekt med en tydlig ledare som är korad av hästen!
Då är de tu ett!
När de tu är ett är det få som förstår vad som sker.
Där saker sker i ett socialt samspel.
Bästa vänner är mycket sociala mot och mellan varandra.
Bästa vänner förstår varandra, på ett sätt som ingen annan förstår.
Bästa vänner kompletterar varandra, på ett sätt som ingen annan ser.
Bästa vänner litar på varandra!!
Två personligheter som utvecklats mot och senare in i varandra.
Kanske du börjar ana vad som avses med hörsamhet?
Det enda som slutligen stoppar utvecklingsprocessen är döden.
Sist.
Det blir ofta som vi tänker.
Därför bör man tänka en del.
Tänk gärna på hur du har det med din häst.
Tänk gärna på hur du skulle vilja ha det med din häst.
Fundera ut vad som krävs av dig för att nå det målet - egentligen.
Fundera inte så mycket på vad som krävs av hästen för att nå det målet.
Men först och främst bör man nog erkänna för sig själv de situationer där hästen utsätts för troligt otillbörligt våld och tvång. Vad som är otillbörligt eller inte är bland annat beroende av den egna utvecklingen.
Under utveckling upptäcks löpande att det som tidigare varit tillbörligt blivit otillbörligt!
Din utveckling, är hästens utveckling.
Leif Jäderlund, maj 2001.
Copyright : All kopiering, spridning eller användning av texten, utan författarens medgivande, är enligt lag förbjudet.