Vi lever inte bara som man och hustru utan mer vanligt är ju att man är sammanboende s k sambos.
I bostadsbristens Sverige blir det dessutom allt vanligare att man bor hemma hos mamma,
det kallar vi för mambo.
På ålderns höst kanske vi tröttnar på att ideligen gifta om oss för att sedan skiljas igen.
I de fallen vi träffar någon på äldre dar är det många som föredrar att ha kvar sitt eget boende
och bli en så kallad särbo.
I dag när vi använder dessa uttryck som till exempel sambo, så vet alla vad vi menar.
Skulle vi däremot ha sagt till någon att man är sambo för femtio, sextio år sedan
så hade innebörden av ordet varit något helt annorlunda.

I Svensk Uppslagsbok, från 1935, kan vi läsa följande, när vi slår upp ordet sambo:

Sambo, avkomling av neger och indian.
Ursprungligen användes ordet som beteckning för en blandras
mellan misquitoindianer och senegalnegrer, vilken erhöll de förras språk och seder.
Senare har benämningen överförts på alla avkomlingar av negrer och indiankvinnor,
någon gång också på sådana av negrer och mulatter.

Vad man får fram om man slår upp orden mambo och särbo,
vill man helst inte tänka på efter att man fått denna upplysning om sambo.