|
Lysevatten | |
| Startsidan | Lysevatten är en sjö i norra Vättlefjäll på sju hektar. Sjön har ett mycket fint bestånd av mörka öringar som är mycket svårfiskade innan man har lärt sig sjön, vilket tar ansenlig tid. För att komma till sjön åker man bil till Bohus där man kör upp i Vättlefjäll till Rördalen. Därefter har man ungefär 15 minuters gångväg upp till sjön (den prockade stigen längst till väster på bilden nedan). Åker man kommunalt gör man bäst i att åka till Stora Mölnesjön i Rannebergen och därefter gå de genom den vackra naturen. Det är cirka 8 kilometer gångvägen vilket tar ungefär 1,5 timme. Väl framme vid sjön kan man göra halt vid eldplatsen (bilden A). och pusta ut en liten stund. När man sitter på udden har man ett bra blickfång runt hela sjön. Viken framför sig gömmer sjöns utlopp och strax utanför detta en liten ö som man kommer ut till "nästan i lågskor". Fisken här inne i viken är i regel av smoltkaraktär. Drar man däremot en linje rakt över viken från eldstaden och norrut till stenen på andra sidan (bilden B) har man ritat ut djupkanten som är den kanske giftigaste delen av hela sjön. Det går att vada här oc var men det tar lite tid innan man hittar var stigarna på botten går. Uppe i den norra viken finns det lite olika ställen som fungerar mycket bra ibland, det är bara att läsa vattnet och prova sig fram.
På utanför den östra stranden finns det en stor platå som inte är djupare än en meter någonstans (bilden C---C). Vadar man ut här på sommarnätterna och fiskar längs med djupkanterna brukar man inte gå lottlös från sjön. Varma kläder är dock att rekommendera eftersom vinden nästan alltid ligger på när man vandrar runt på platån (ett Goretex-vadare med Helly-Hansen byxor i är en mycket bra kombination på natten). Viken på den sydöstra (bilden D) sidan är mycket bra även om undertecknad inte fiskar i denna del (kanske ett tips...). Sjöns inlopp, i söder, är inte känt för mig som en plats som någonsin har gett mig fisk (men jag brukar prova lite då och då, bilden E). Sjön saknar allt utom öring. Var rädda om detta vatten och kom ihåg att allt mete är förbjudet för att skydda öringarna från för hårt fiske. Om man tar en paus och klättrar över det 115 meter höga stenblocket (du startar på 95 så det är inte så farligt) till Stora Björsjöns östra strand kan man se resterna av gamla ålkistor i ett par bäckar som rinner ut i sjön. I denna sjö fiskar man med Gula kortet. |
Copyright ©1992-97:
Mikael Båth. Med ensamrätt.