Inledning
Till de flesta flugor använder man någon form av
hackel och det finns inget material som är så omtalat flugbindare mellan än just
hackel. Man talar om färger, kvalité, skillnader mellan sadlar och nackar, priser,
tillgång etcetera.I denna artikel kommer den inte
fullt så vane flugbindaren att finna en del av de svar han eller hon behöver för att
förstå mer om hackel.
Som källa till denna artikel har jag plockat kunskap från
Eric Leiser och Tom Saville, två mycket erfarna herrar när det gäller hackel.
Innehållet är naturligtvis kompletterat med mina egna erfarenheter och vinklat efter det
som jag anser vara det rätta. Eventuella synpunkter mottages tacksamt.
Tupphackel
Idag använder man i mycket stor utsträckning hackel
som kommer från genetiskt odlade nackar. Den etiska aspekten på detta lämnar jag till
andra att disputera om. Som flugbindare kan man bara glädja sig över den enorma
kvalitétsskillnad de genetiskt odlade nackarna har gett oss jämfört med de Indiska. Vi
skall dock inte glömma bort de indiska som fortfarande fyller en viktig roll för alla de
flugbindare som inte vill, eller kan, lägga ner mycket pengar på sin hobby. Dessutom kan
det vara praktiskt att komplettera sin samling av genetiskt odlade nackar med några
indiska i lite mer udda färger.
Jag skall börja med att försöka klargöra vad det finns
för olika färger på tupphackel och hur man kan blanda de färger man har för att få
ytterligare kombinationer. Genomgående kommer de engelska namnen att användas eftersom
de är de som är dominerande även i svensktalande kretsar.

Färger på tupphackel
White - Vit
Rent vita nackar är mycket sällsynta, de genetiskt odlade undantagna. De flesta nackar
som klassas som vita är i regel ljust krämfärgade. Det huvudsakliga
användningsområdet för vita nackar är till färgning, varför efterfrågan är stor
på dessa nackar.
Cream - Kräm
En krämfärgad nacke har en lite gulaktig ton och är de som oftast används till
färgning eftersom de är mycket vanligare än de vita. Det är även lätt att bleka
dessa nackar för att få klarare toner på de känsliga färgerna som gult och Silver
Doctor Blue.
Badger - Grävling
De badgerfärgade nackarna är vita eller krämfärgade med en mörk mittstrimma som
löper längs med hackelstammen. Vissa nackar har även svarta toppar och kallas då för
Badger with black tips. En del badgerklassade nackar går över i en mer ginger grundfärg
och skall då kallas för Ginger variant och inte badger.
Grizzle eller Grizzly på amerikanka
Denna färg är den som håller högst kvalité av alla tuppnackar. Fjädrarna som är
svart och vitrandiga imiterar insektsben bra.
Ginger - Ingefära
Ginger kan bäst beskrivas som en ljust orange-brun färgton. De klassas ofta i ljus,
medium och mörk. En gingervariant har vita tvärränder precis som en grizzle nacke kan
sägas vara svart med vita tvärband.
Cree
Svart och gingerfärgade fjädrar. Ofta ligger det också med vita ränder. En mörk
creenacke har inga vita band och en ganska mörk ginger. Creehackel ger mycket fina flugor
även om det inte är så många mönster som föreskriver dessa fjädrar går det ofta
bra att använda denna färg istället för Grizzle.
Red - Brun
Denna färg är den vanligaste, både på tuppar och flugor. Färgen varierar från ljust
rödbrunt till ganska mörkbrunt. Är nacken mycket mörk och med mindre röd nyans kallas
den för Chocolate, dessa nackar är mycket ovanliga samtidigt som det
är en mycket bra färg för att imitera insektsben. Personligen använder jag ofta
chocolate istället för brunt eftersom de ser ut lite mer som insekterna gör i
verkligheten.
Furnace - Eld
Furnace är en brun nacke med svart mittstrimma (den
duniga delen av hackelfibrerna och stammen är svart). Går färgen lite mer i ginger
kallas den för Greenwell. På en del furnacenackar är även
fibertopparna svarta och färgen kallas då för Coch-a-bonddu eller
Coch-y-bundhu på amerikanska. Coch-a-bunddu nackar med bra kvalité är mycket ovanliga.
Black - Svart
Naturligt svarta nackar är aldrig helt svarta utan
snarare mycket mörkt grå. Håller man upp en naturligt svart fjäder mot ljuset ser den
genomskinlig ut, vilket en färgad aldrig gör. Står det angivet i bindbeskrivning att
hacklet skall vara svart avser man i regel en färgad fjäder.
Dun - Råttfärgad
Dunnackarna är gråbruna i färgtonen och spelar över
hela gråskalan från mycket ljusa till nästan svarta. En Blue dun är
en ljusgrå nacke med ett kallt skimmer över sig och är mycket svåra att få tag i.
Innan de genetiskt odlade nackarna gjorde éntre på marknaden var en naturlig Blue dun
nacke en riktig raritet och betingade mycket höga priser, idag är de mest svåra att få
tag på men priserna är mer humana. Har en Blue dun nacke bronsfärgade fläckar kallas
den för Brassy dun och går fläckarnas färg över i rostbrunt kallas
den för Rusty dun.
Förutom de här nämnda färgerna har varje fabrikant sina
egna färgnamn, speciellt på olika varianter av grundfärgerna.
Färgade tupphackel
Blue dun - Blågrå
De färgade nackarna som kallas för Blue dun skiljer väldigt mycket från de naturliga.
Här måste man beskriva färgen som ljust blågrå och helt utan den lyster som en äkta
Blue dun uppvisar.
Iron blue - Blyertsgrå
Mörkgrå färg med lite blåaktig lyster.
Olive - Oliv
Detta är en grön nyans som för det mesta är på tok för stark i sin färgton. Den
enda oliva nacke jag har sett i handeln som har varit rätt i tonen var en från Hoffman.
Claret - Vinröd
Claret erhåller man vid färgning genom att göra färgbadet lite för starkt samtidigt
som man förlänger färgningstiden. En trevlig färg att lägga framför exempelvis ett
palmerhackel på en våtfluga.
Hot orange - Lysande orange
Den lysande färgtonen erhåller man genom att tillsätta en gnutta rött i det
oranga färgbadet.
Green Highlander
Klargrön färg som ofta är lite för mörk när man köper den. Veniard är ett
av de få företag som klarar av att färga i den rätta nyansen.
Kingfisher blue
Klarblå färg som används på en del flugor även om den ljusare Silver
Doctor blue är vanligare.
Black - Svart
När man färgar svart erhåller man en mycket mörk och blank hackelfjäder.
Övriga färger
Resten av de nyanser man färgar hackel i är självförklarande som rött,
orange, gult, guldgult etc. och behöver inte kommenteras närmare.
Hackelkvalité
För nybörjaren är det svårt, kanske rent av omöjligt, att bedöma
vilken kvalité en nacke har. Men det finns klara "regler" för hur man skall
gå till väga när man bedömer en nacke.
Nacken skall ha samma färg från de minsta till de
största fjädrarna, annars skall den klassas ned minst ett steg. Detta innebär att om Du
skall köpa en ginger nacke men inte binder flugor i de minsta storlekarna skall Du titta
efter en som inte är jämn i färgen. På detta sätt får Du en nacke som håller högre
kvalité på de vanliga fjädrarna än vad graderingen anger.
Alla färger som har en mörk mittstrimma (Badger, Furnace,
Coch-a-bunddu och Greenwell) saknar ofta strimman på de mindre fjädrarna. Samma regel
som ovan gäller.
De flesta Indiska och Kinesiska tupparna springer fritt och
och uppfödarna har ingen eller mycket dålig kontroll på vad de äter. Detta resulterar
i att det uppstår en mängd olika varianter på deras färger. En stor del av dessa nacka
bleks och färgas men de finare varianterna går till försäljning.
Detta faktum gör att flugbindaren för en inte allt för stor penning kan köpa på sig
ett antal nackar i lite ovanligare färger för experiment i flugbindningshörnan.
Det skall naturligtvis inte finnas blodrester eller annan
smuts på nackarna när man köper dem. Men de naturliga färgerna är normalt inte
tvättade och kan därför vara lite tilltuffsade när man får dem. Lägger man dessa
nackar i en svag tvållösning, vanligt diskmedel duger bra, i fem-tio minuter och sedan
sköljer och lägger dem på tork på ett tidningspapper kommer man att få en nacke som
är mycket bättre innan. Torkar man med en hårtork på svag värme blir fjädrarna ännu
fluffigare.
Konditionen på nacken beror på ett flertal olika
faktorer. Maten och vilken typ av tupp man har att göra med är helt avgörande. Grizzle,
håller som jag nämnde tidigare, den högsta kvalitén. De svarta nackarna och Blue dun
har glesare mellan hackelfibrerna än de andra färgerna. Ju glesare mellan fibrerna desto
lägre gradering.
Bruna nackar har ofta en en baksida som är lite grådaskig
i tonen. Ju oklarare färg på baksidan desto lägre klass på nacken även om det annars
inte är något fel på den. Ett undantag är Chocolate som skall vara grå på baksidan.
Går tupparna i burar tillsammans med andra individer
slåss dessa ofta vilket resulterar i brutna fjädrar och en lägre klassning.
Dåligt, eller felaktigt gett, foder gör att
hackelstammarna ofta blir sköra så att de går av när man lindar dem på sina flugor.
Lägre klassning. Man kan komma runt detta problem genom att fukta hackelstammen lite
innan man använder den. En annan orsak till sköra hackelstammar kan vara att nacken är
mycket gammal.
På den här bilden
ser vi ett antal svartfärgade hackel. Längst till vänster har vi ett mjukt hönshackel.
Fibrerna sitter ungerfär 20% glesare på hönsens hackel jämfört med tupparna. Det
andra hacklet kommer från en indisk tupp. Lite mer ludd än på den genetiskt odlade
fjädern till höger om denna. Den indiska fjädern är också mycket kortare än den
genetiskt odlade, se bild på Creehacklen längre upp på sidan. Till sist har vi en
sadelfjäder. Denna fjäder är mycket lång, så den räcker till flera flugor. Nackdelen
är att fibrerna sitter 50% tätare än på en vanlig hackelfjäder och det är lätt att
överdressa sina flugor. Klicka på bilden om Du vill se en större och
tydligare bild (85kB).
Hur man väljer rätt nacke
På en bra nacke skall det finnas gott om fjädrar i alla
storlekar. På en förstaklassens genetisk nacke finns det ända upp till 900 fjädrar i
olika storlekar. En stor del av nackarna har dock inte särskilt många fjädrar i storlek
14 och mindre. Detta gör att de inte kan klassas som högsta kvalité även om de större
fjädrarna av mycket god kvalité.
När man köper nackar skall man alltid titta efter
fjädrar som inte är helt utvecklade och ligger kvar i sina säckar. Detta är ett tecken
på fågeln har avlivats för tidigt och nacken därför inte håller den klass den skall.
När man pratar om klassifiering av tuppnackar tar man
hänsyn till fjädrarnas duglighet för torrflugor. En bra fjäder skall ha en så lång
stam som möjligt, korta fibrer som skall vara hårda med en fin glans. Denna typ av
fjädrar skall finnas ner till storlek 20 för att man skall kunna klassa nacken som
toppkvalité. Det är inte många nackar från Indien och fjärran östern som klarar
dessa krav. De genetiskt odlade nackarna har i regel inga som helst problem med att
kvalificera sig som toppnackar. På en typisk genetisk nacke finns det fjädrar ner till
storlek 28.
Det vanligaste problemet med de Indiska och Kinesiska
nackarna är att stammens längd i förhållande till fiberlängden inte räcker till. Det
är sällan man hittar fjädrar som går att använda på mindre flugor än storlek 16.
Man skall också, för säkerhets skull, kontrollera att
fibrerna är tillräckligt styva på den nacke man funderar på att köpa. Genom att böja
ett hackel och hålla det mellan två fingrar kan man trycka med en fingertopp på
fiberspetsarna. Man känner med en gång om fibrerna skulle vara för mjuka. Köper man
genetiska nackar är detta inget problem. det kan tvärt om vara så att vissa fibrer är
för styva vilket resulterar i att dessa skär genom ytspänningen och flugan sjunker ner
i ytfilmen...
Vidare skall man välja nackar med tunna stammar som ändå
är starka. Lyft upp en fjäder och håll i den vid roten samtidigt som du böjer och
vrider på stammen så är du helt säker på att de inte är för sköra.
Moderna metoder för att färga bevarar i regel
nackskinnets smidighet även om man ibland kan få nackar som är hårda i skinnet. Detta
gäller speciellt svart och claret som ligger mycket längre tid i färgbaden. Böj dessa
mycket försiktigt så att du inte spräcker skinnet och blir tvungen att betala för en
nacke du kanske inte vill ha. Skulle man bryta en nacke spelar detta ingen praktiskt roll
eftersom man har kvar alla hackel intackta men försäljningsvärdet för en handlare
torde minska högst avsevärt.
Blandning av olika hackelfärger
Nedanstående är bara några exempel på vad man kan
åstadkomma genom att blanda olika färger. Prova dig fram själv. Ofta kan man vinna i
utseende på flugan när man blandar olika färger eftersom man då också erhåller en
lite mer livfull lyster i hacklet. Genom att blanda en svart fjäder med en ginger
erhåller man en blandning som på distans ser ut som ett vanligt brunt hackel. På
liknande sätt kan man blanda olivt med andra färger för att få lite genombrytning.
Tänk på att man skall vara snål med varven när flera olika hackel används så att
flugan inte blir överdressad.
Medium dun
mörk dun + ljus dun
naturlig ljus dun + färgad mörk dun
svart + nästan vit dun
Mörk dun
svart + medium dun
Brassy dun, medium
mörk ginger + medium dun
Rusty dun
svart + ljus ginger
grizzle + brun
Medium cream
vitt + medium ginger
ljus cream + ljus ginger
ljus cream + färgad gul (mer lysande variant)
Nackfjädrar kontra sadelfjädrar
De senaste åren har det kommit sadlar som håller en
mycket högre kvalité än tidigare. Detta i kombination med att man, för ett lägre
pris, erhåller ungefär dubbelt så många flugor från en sadel som från en nacke har
gjort att försäljningen av sadlar har ökat högst markant.
Vad händer då med ens flugor om man använder
sadelfjädrar istället för nackfjädrar?
- Till att börja med så är sadelfjädrarna lite mjukare i
fibrerna än nackfjädrarna, detta har inte någon större praktisk betydelse eftersom de
ändå kommer bära upp flugan med lätthet.
- Man får ganska snart problem med att hitta fibrer som är
lämpliga till flugornas stjärtar eftersom det saknas längre fibrer som är styva. Har
man en nacke plockar man de fjädrar som sitter längst ut på sidorna som har långa
fibrer som är mycket styva och lämpliga som stjärtmaterial. Finns det någon i
bekantskapskretsen som har nackar kan man kanske tigga till sig ett mindre antal, man får
ut ungefär sex flugor av en sidofjäder.
- Det stora problemet med sadelfjädrar är att de är för
täta. Fibrerna sitter så tätt på hackelstammen att vissa flugor blir lite klent
dressade med ett varv och överdressade med två. Man kan i viss mån motverka detta genom
att ta bort fibrerna från stammens ena sida, men då ökar också priset per fluga.
Till flugor som skall ha tvärtställt hackel är det nästan omöjligt att erhålla ett
riktigt bra resultat med sadelfjädrar.
- Ett annat problem med de täta fibrerna är att man inte kan
sprida ut hacklet över en längre bit på krokskaftet eftersom man då får en hel buske
med fibrer. Detta resulterar i att man får ändra proportionerna lite på vissa
flugmönster. Huruvida detta försämrar flugans fiskbarhet kan ju diskuteras men det
försämrar defenitivt flugans utseende.
Slutsatsen är den att man kan använda sadelfjädrar om
ens ekonomi inte tillåter att man köper nackar. Glöm inte bort att det i många fall
är bättre att använda de billiga Indiska nackarna istället för genetiskt odlade
sadelfjädrar.
|