Fick för några dagar sedan ett mail från en av mina (förhoppningsvis) trogna besökare. Han heter Rolf Calissendorff och var för ett tag sedan i Val d’Isere. Han hade den goda smaken att skriva en liten rapport från denna resa och det är sådana här initiativ man blir överlycklig av om man har en hemsida. Därför uppmanar jag fler att göra detta. Här kommer rapporten:
 
Jag och 15 kompisar tog snabbaste vägen ned till Grenoble med flyg den 21:a Mars för att i 3 timmar skumpa buss upp till Val d'Isere. Informationen sa att snön låg djup, men inte så djup som anges på din sida. 60 cm i dalen och ca 165 uppe på La Grand Motte (Glaciär för de som inte visste det).
 
Stoppade fötterna i pjäxorna (Salomon Performa 5.0) Satte dessa i Skidorna (nya Rossignol Dualtec Energy Carving), sk Timglasskidor har jag blivit informerad om....
 
Tog mig till Bellevarde express som gjorde själ för namnet. 5 minuter och 1500 meter senare stod jag och beundrade Val d'Isere bada i solsken!!! Tog några försiktiga stavtag och testade skidornas kapacitet i den relativt hårda och kristallfyllda snön. OOOOOJJJJJJ, vilken känsla.....laggen verkade ha en egen vilja...eller så fungerade de med tankeöverföring!!! På ett vips hade jag avverkat den röda löpan ned till Loyes Express som tog mig upp till toppen på Rocher De Bellevarde.
 
Tog därefter en grön löpa (Monte Blanc) Ned till Borsat Express för att komma upp till nästa topp som heter Col De Fresse. Nu började det bli varmt. När jag lämnade byn var det -1 grad och nu på nästan 3000 m höjd var det ca 10 grader i solen och helt vindstilla. Flera lager tröjor åkte av vill jag lova!
 
Susade ned för den blåa löpan vid namn Prariond (2800m lång) Mycket bra preparerad och relativt mjuk. Mitt mål var att nå glaciären på La Grand Motte. Hade ryktesvägen hört att det snöat dagarna innan och att det fanns chans till lite puder.......
 
Väl upp på La grand Motte häpnades jag över hur otroligt stort allting var. Här stod jag på nästan 3200 meters höjd och hade ändå ytterligare 300 m kvar till yttersta toppen!!! Otrolig känsla måste jag medge.
 
Åkte ned med stora mjuk svängar nedför glaciären och tänka sig, att det fanns verkligen lite puder att njuta av......20 cm mjuk finkornig snö som yrde när jag i en tilltagande hastighet for nedåt. Men, efter 300 meter var jag tvungen att stanna. Musklerna protesterade vilt och min puls var uppe i 150 minst.....varför undrade jag, och blev med ens klar på varför. Jag befann mig på 3000 m höjd och häruppe är det ju något syrefattigare än nere i byn!!! Tog mig ned till slut och pustade stolt ut vid foten av kabinbanan La Motte. Beslutade mig för att testa skidorna riktigt ordentligt genom att ta mig nedför den svarta pisten Leisse!!! Det skulle jag inte ha gjort....den var helt opreparerad och dessutom hade den stora bruna fläckar med sten och annat som repade skidorna ordentligt.
 
Jag skulle kunna fortsätta i timmar, men en sak kan jag lova. Åker ni till Val d'Isere kommer ni att få skidåkning så att det räcker.
 
Luncher:
 
Om man tar Kabinen Solaise eller stolsliften Solaise Express till toppen av Tete de Solaise och far vidare mot början av en lift som heter Cugnai finner man där en oerhört bra restaurang. Väljer man att bli serverad vid bordet får man som aptitretare ett glas sött Rosévin. Deras sallader är i hästväg för att inte tala om Quiche Lorraine (paj...mumsigt värre). Hög klass och därmed lite dyrare. Ca 40 Ffr för paj. Strax under för sallad. Men definitivt värt ett besök.
 
Ett ställe att undvika i backen är den restaurang som ligger vid en backe som heter Madeleine. Den är mycket liten och erbjuder inte speciellt bra service. Om man nödvändigtvis måste gå där ska man se till att räkna växeln om man betalat med större sedlar. En kompis fick tillbaks 17 Ffr när han betalade 87 Ffr för paj och gryta. Han betalade med en 500Ffr-sedel!!! VARNING, det höll på att hända mig också.
 
Vid "Äggliften" Vallone De L'iseran finns en mkt liten och pittoresk restaurang. Plats för ca 20 gäster inne och dryga 70 ute. Endast 2 som serverar, men trots att de är ständigt stressig så uppvisar de ett leende och kommer med glada tillrop till gästerna. Stora, och då menar jag STORA portioner Pasta...prova deras Carbonara......du står dig till sent på kvällen vill jag lova.
 
Nu lite om Val d'Isere:
 
Byn genomborras av en lång rak gata, huvudgatan, runt om den finns alla affärer och restauranger samlade. Jag kan varmt rekommendera att tillbringa afterski på Morris, som har liveband varenda dag. Mycket folk och en enorm gemenskap vill jag lova. Vill man ha lite mindre folk och lugnare kan man ta sig till Victors som ägs och drivs av svenskar.
 
Middagar:
 
Ett hett tips är att ta gratisbussen från byn upp till Le Fornet och avnjuta den enda restaurangens (sant!) sagolika brasserad eller fondue. Den är inrymd i ett timmer hus som är varmt och skönt. Mycket professionell personal som är mycket kunnig både på att servera samt att rekommendera vin för den som inte är kännare. Att bero på vin vill jag varmt rekommendera deras Chateau Lamothe Bregeron 1993. Varmt, fylligt och smak av ceder samt vinbär. Se bara till att INTE få en flaska direkt från deras vinkällare....alldeles för kallt.
 
VARNING:
 
Gå INTE på den enda restaurang i Val d'Isere som gör reklam för deras fiskrätter. Visserligen är maten mycket bra, men servitriserna är så stressade att det kan ta upp till 30 minuter innan ni ens får beställa. Dessutom inte ett enda leende vilket jag tycker att de kan kosta på sig i alla fall.
 
 
Detta om min resa till Val d'Isere
 
Hälsningar
Rolf Calissendorff
 
 

Klicka på mig så kommer du tillbaka till resmålssidan