Under en av sina resor sägs han ha gjort bekantskap med en sådan figur som sålde medicin på stranden av Gula havet, och med denne språkade han om övernaturliga ting och särskilt om livselexiret i tre dagar och tre nätter, men därpå försvann plötsligt den helige mannen och efterlämnade ett brev där kejsaren manades att låta söka livselixiret på de odödligas öar österut i havet. Kejsaren utrustade omedelbart en expedition som bestod av tretusen ynglingar och lika många jungfrur som seglade åstad på några hundra båtar, men olyckligtvis hördes de aldrig av vidare, och besviken i sin väntan på livselixiret greps kejsaren efter hand av misstanken att de andliga rådgivarna måhända vore idel charlataner och kvacksalvare, och till sist tog han också livet av några hundra av dem.
Därvid bar han sig visserligen omständligt och långsökt åt, kan man tycka; det berättas nämligen att han tog itu med att odla pumpor i en dal som var beryktad för sin ofruktbarhet, varpå han bjöd alla 460 teckentydarna och besvärjarna dit och raskt lät skotta igen hela dalen genom att vältra ner sten och jord från de omgivande bergen över sina gäster medan de som bäst stod och beundrade hans pumpor. Detta hände 212 f. Kr.
Denna jakt på odödlighet snarare minskade Shi Huangs återstående liv än att bidra till hans odödlighet, alla dessa dekokter var knappast särskilt hälsosamma, de kunde till exempel ha ingredienser av kvicksilver, arsenik och andra giftiga ämnen. Det sägs också att Shi Huang dog av sinnessjukdom.