Under sina första år som kejsare över allt land mellan haven tillbragte Shi Huang mycken tid på omfattande resor i landet. Liksom de samtida härskarna i den övriga världen insåg kejsaren att det var nödvändigt att förbättra samfärdslederna för att kunna hålla samman det väldiga riket.
Redan 220 f. Kr. påbörjade han byggandet av en riksväg, som sträckte sig från Liaodongbukten i nordost till hjärtat av Sydkina. Ett rikt förgrenat vägnät kom senare att förbinda de olika delarna av landet med huvudstaden Xianyang. Han låg bakom byggandet av fem riksvägar på ca 6850 km, ca 800 km längre än vad romarna åstadkom 350 år senare. Dessa vägar var fortfarande i drift i hundratals år efter Tigerkejsarens död. Vägarna byggdes med standardmått av en bredd på 15 meter och även spårvidden på vagnar blev standardiserad för att undvika för stor slitning på vägarna.
Han låg även bakom byggandet av ca 160 km kanaler.Han standardiserade myntsystemet. Han införde också gemensamma normer för mått och vikt. Han påbjöd och stadsfäste vidare ett enhetligt kinesiskt skriftspråk som hans rådgivare Li Si hade redigerat ut; det står sig i allt väsentligt än och har mer än något annat bidragit till att skapa politisk gemenskap och kulturell kontinuitet i det splittrade Kina med dess skilda regioner och klimat och dess sins emellan obegripliga dialekter. Han standardiserade även tonskalan, alla klockor i riket skulle ljuda likadant som klockorna i hans palats.
Det sägs att Shi Huang vägrade gå till sängs förrän han hade låtit minst 60 kilo dokument gå igenom sina händer. (Dokumenten bestod av bambulister som skrivmaterial, listerna bands ihop. När manuskripten består av sammanflätade bambulister faller det sig naturligt att kinesiskan läses uppifrån och ned och från höger till vänster.)