Send a mail!!!
Link to
RT 125 WEB

WEBcreator

Torsdag 97-10-31

Att åka på ett EuroMeeting är som att köra i 110 har vår RO sagt. Det gick fortare än så.Vi tappra resenärer startade med viss planering en tid innan. Det skulle fixas standar, kepsar, vikingahjälmar, sånghäften och "give-a-way" presenter till våra värdar. Att fixa fram ett standar utan tryck är i det närmaste omöjligt. Fram med nål och tråd och en PC. Efter lite fixade var det klart. Inhandlande av sill, hårt bröd, punch,
Kalles kaviar till presentkartongerna. Tony hade den stora uppgiften att fixa en buss som vi alla skulle få plats i. Buss blev det, stor var den inte. Ipackning hemma hos Peter Sandin klockan 17.45 Torsdagen den 31/10. Peters körschema var imponerande och redan efter ca. 30 min sprack det. Tankning på Shell i Rinkeby. Tony valde att ta E4:an ut i eftermiddags-rusningen. Det var ingen hit. Tillbaka till E18 och via Brommaplan. Vår båt skulle gå 01.50 på Fredag morgon från Helsingborg. I södra Sverige var det som att köra i en mjölsäck. Vi såg ingenting. Men vi kom fram till Helsingborg kl 01.55. Båten hade gått! Nästa båt kl 02.50. Dessutom skulle färje-bolaget ha 700:- extra för att det var en takbox på bussen. Det var bara att betala och vänta på nästa färja. 20 minuters rök, kiss och öl paus på färjan till Helsingör. På färjans taxfree shop hittade vi oxå tallriksunderlägg i form av en varningskylt för älg. Mera presenter till våra värdar. I Danmark var det 20 mil till nästa färja. Daniel äntrade ratten och körde oss till Rödby. På färjan som gick 04.30 var det vi och två långtradare. Ingen trängsel där inte. Ingen mat heller. Kaffe och Wienerbröd fick det bli till frukost. Väl framme i Tyskland och dimma igen ut på Autobahn. Fredag morgon med morgonrusning mot Hamburg. Bussen gjorde sina 130 km/h och vi låg enligt tidtabell. I Bremen var det dax för att stanna då vi upptäckte att vi låg före i tidtabell och Bremen skulle vara en vacker stad.

Fredag 97-11-01

Klockan 09.00 är man inte så intresserad av kulturtrippar. Det var kaffe som hägrade. In på ett fik och stjälpa i sig en balja. Kort rundtur på torget bland torghandel. Sedan iväg igen. Ut på vägen och mot Holland." Vi måste få äta riktig tysk mat innan vi kommer fram." Peter Lindholm var på jakt efter winerschnitsel och öl. "Inget Imbis, riktigt gasthaus." Ett par mil före gränsen hittade vi vad vi sökte. Matpaus! God mat och gott öl. Eftersom tiden var på vår sida och vi inte hade så lång kvar var det dax att packa ihop presenterna och skylta upp bussen med RT-125 märken. Att klippa paketpapper med sjukvårdssax gick förhållande bra. Tony hade lånat lite saker från ambulansen. (Hoppas att hans kollegor inte behövde göra utryckning denna helg). När man passerar gränsen mellan länder i EU märks det lika mycket som när man passerar en kommungräns i Sverige. Det blev bara lite mera "sche-ljud" på skyltarna. Holland är platt, mycket platt. Väl framme var det dax för att löga våra kroppar innan vi gjorde entré. Vi tog oss till ortens badhus, betalade och gick in. I ett holländskt bad hus är det lite annorlunda än det är i ett svenskt. Man byter om i en hytt och låser in allt i ett litet skåp. Sedan är det bara att ta en snabbdusch i ut i poolen. Duschen är gemensam för kvinnor & män. Ingen bastu. Vi hamnade i äventyrsbadet med allt som där tillhör. Vattenrutchkana, vågmaskin, bubbelpool. Dessutom var det ett nyförälskat par som inte hade tillgång till privat säng. Dom stod i vattnet och hade nästa "live-show". Nyduschade och fräscha tog vi oss till centrum för att ta oss en pilsner. Vi hamnade på torgets mest inrökta pub. Den gick ner och vi gick ut. Mot registreringen i kommunalhuset. Där möttes vi upp av ett par glada RT-bröder som visade oss till incheckningen. Väl inckeckade och med en öl i ena handen var det dax att ställa om språket till engelska som blev helgens språk. Det var RT-bröder från Holland, Sverige, Danmark och Tyskland.
(Don’t mention the war!)  England och Frankrike har tyvärr problem med medlemsantalet och kunde inte deltaga. Vilken helg dom missade. Vi fick även höra att RT 1125 i England har problem att komma loss. En av medlemmarna sitter inne på 3 år för bankrån. Oxå ett sätt att finansiera klubbverksamheten på. Vi spred ut oss till våra värdar för att lämna av bagage och byta om till kvällen. Vi skulle på "homeparty" för att bekanta oss och äta en bit mat. Vid ett hemma-hos-party eller som det heter internationellt, HomeParty, skickar man iväg barnen så att dom inte skall komma till skada eller vara i vägen. Så hade skett denna kväll oxå. Vi spreds ut till olika hem där man kunde få plats med många deltagare. Detta gjorde att min värd inte hade homeparty i sin tvåa. Vi var 12 personer hemma hos Jan och Ellen Luppes. Jan är möbelhandlare med Skandinavien som specialitet. 1 dansk, 2 svenskar, 4 tyskar och resten holländare. Vi vart serverade en kinesisk meny med ca 15 rätter. I de andra hemmen serverades det fondue, pasta och d.yl. I Holland dricker man öl i små glas. Detta för att den inte skall bli avslagen. Alltså drack vi många öl. Efter middagen och kaffe var det dax att förflytta oss till Emmens tennisklubbstuga. Det var lite mörkt för att spela, så vi fick gå in och äta efterrätt. Därefter var det dax för rock´n´roll och öl. Denna kväll sålde vi Tony för 2.5 gulden. Inte för att han visste om det men det var ett bra köp tyckte köparen. Vi har tidigare på möten i Sverige försökt att ge bort honom men misslyckats.

- Vad kan han göra förutom dricka öl? var frågan.
- Kan han måla, tapetsera eller liknande?
- Tja, han har ett barn, sa vi.
Det räckte.

Lördag 97-11-02

För den som ville var det avsatt tid för shopping på lördag morgon. Troligtvis sov de flesta för att orka med hela helgen. 10.30 samling i Emmens kommunalhus för invigning av borgmästaren. Ett par damer i sällskapet hade fått hysterisk fnitteranfall och hade svårt att kontrollera sig. Vi fick också se en film om Emmen med omnejd. Därefter var det dax för lunch med EuroMeeting. Välkomsttal av ordförande från Emmen. Dessutom var 2 st P.M:are där som S.O.A. för att hålla ordning på oss. Ett par böter vart utfärdade för talfel och dylika felsägningar. Alla klubbar fick berätta om sin verksamhet, även vi. Redan på Fredagskvällen gick ryktena om att vi i Sverige skulle vara värd för nästa EuroMeeting. Daniel som var stand-in som ordförande berättade under jubel att RT-125 Upplands-Bro kommer att arrangera nästa EuroMeeting. Det kommer att bli ett midsommarmöte 1999. Som på alla EuroMeeting får den yngsta deltagaren ett vandringpris.Det gick detta år till Peter Lindholm. Även om Jörgen biologiskt är yngre men han gick som gäst. Vilken kanonstart på ett långt RT-engagemang! Bucklan hade en tendens att försvinna på vanligt RT maneér. Vem som "stal" den i början vet vi inte. Den var borta efter lunchen. Från de holländska kolonierna kom en gästspelerska. Det måste ha varit en blind som gjorde upp denna affär. När hon börjande att strippa skrek Tony "FOTA MERA!" Men när kläderna började att åka av och hängmagarna gungade i baktakt till musiken ändrade Tony sig "FOTA INTE!". Danmark hade gått in för att göra reklamfilm. Det var en film om hur man med ett nytt golfset kunde roa sig själv och andra. Peter Sandin har en kopia så att vi alla kan se. Dagens studiebesök tilldrog sig till Emmen´s Zoo. Det började med föreläsning, Tony fick gamnacke. Undrar om det var samma damer som hade fnitteranfall igen? Det var kallt att gå runt och titta på apor, elefanter, ormar och andra djur.
Lördag kväll skulle gå i 60-talets tecken. Alltså skall man se ut som James Dean och grabbarna. Frank tog skokräm för att förlänga polisongerna med. Det vart svart men luktade som en nypolerad dojja. Start i baren på hotellet, mera öl!
En buffé med många rätter bjöds det på. Under kvällen skulle vi alla uppträda. Men innan det var dax för våra uppträdanden bjöds vi på magdans. Höfterna på damen var på väg att vicka av. Tony blev så till sig att han ville visa vad han kunde. Det såg mera ut som ett badkar som hade fått stopp i röret. Sverige mjukade upp alla med allsång i Kjell Lönnå stil. Klädda som riktiga vikingar sjöng vi alla den väl kända "Helan går" eller som den heter på engelska "Hell and gore". Danmark hade en liten dans att framföra,hur bra som helst! Tyskland som i vanlig anda vill tävla ordnade en 4-kamp. Vem som vann? Holland, allt för att ställa in sig. Sist kom John & Yoko på besök för att ge en sista intervju från sängen. Det var så realistiskt att men kunde till och med känna doften av gräset som dom rökte. Under lördagskvällen kom Peters vinnarbuckla fram under hot. Det var något om någons bröllopsskor som inte skulle komma hem till rätt ägare efter resan. Den bucklan var som en stor öl-sejdel under kvällen. Fram på småtimmarna var det dax att gå på lokal. "The Rose", ortens pub, disko, bar eller vad det var. Dit kom de flesta av oss i alla fall. Där fick man en nota redan i entrén och ville man ha något att dricka var det bara att beställa och dom fyllde i glas och nota. När man gick hem betalade man för sig i dörren. Förhoppningsvis hade man pengar till det. Jörgen fick på "The Rose" talsvårigheter och skulle förklara vad Tony gjorde till vardags.
- He is driving the plosterwagon. Försök att få en holländare att förstå att han menade att Tony kör ambulans med den formuleringen. Vid 4-tiden på söndag morgon frågade Frank mig om jag kunde köra hem då han inte var kapabel. Man har väl rattat en Volvo förrut.

Söndag 97-11-03