I den tredje åldern kom från västerhavet ett skepp till Grå hamnarna, och ombord på detta skepp var det fem åldriga män med långa vitra skepp och grå kappor. Alla kapporna var av olika färg och varje man bar en hög spetsig hatt, och i handen höll de en stav. Dessa män var istari, men som av människorna kallades trollkarlar.
Långt, långt senare under fjärde åldern var den högst prisade av dessa män Gandalf den grå, som av alverna kallades Mithrandir, av dvärgarna Tharkun, och av haradrim Incánus. Han var den störste av istari och många stordåd uträttade han, innan slutligen hans visdom gjorde att fienden i svarta tornet besegrades under ringens krig.

I denna tidsålder då sagan om ringens historia berättas så var det endast tre av istari som man kände till, Gandalf den grå, Radagast den brune och Saruman den vite.
Radagast var bosatt i Rhosgobel i Anduins dalar och inte mycket berättas om honom, utom att denne istari var den mest vise bland män i allt som rörde växter och djur.
Sist nämnd av istari är Saruman den vite, som av alverna kallades Curumir. Den gången för årtusenden sen då istari utnämndes var Saruman räknad som den högste inom deras orden. I många århundraden vandrade Saruman genom Midgårds länder i allvarlig strävan att förinta mörkrets herre i svarta tornet, men med tiden blev han övermodig och eftertraktade makt för egen del. Han bosatte sig i tornet Orthanc vid Isengård där han började skapa en ond makt åt sig själv.

Made by Trollgubben