| Människans ondhet För att överhuvudtaget kunna resonera om rubrikens innehåll behöver vi först vara på det klara med att människan är ett djur, ett visserligen intelligent djur, men likväl ett djur. Vi behöver också definiera ondska/aggressivitet. En av de mest kända definitionerna har givits av John Dollard och lyder: Aggression är en beteendesekvens vars mål är att skada den person den är riktad mot. Sålunda, aggressionen föds ur ondskan och ur aggressionen skapas våld. Freud menade, generellt, att aggressionen ingår i människans gener, och att detta onda arv är en börda som mänskligheten till evig tid är dömd att bära. Jag menar att vår ondhet utgår ur intelligensen. Till bevis för detta påstående har jag författat följande mening: Intelligensen gör oss medvetna om vår situation och uppmanar oss att förbättra denna. Vad blir då utgången av våra försök att förbättra denna vår situation? Svaret är att vi då bosätter oss, börjar odla jorden, och tillslut inser att vår granne lyckats bättre än oss och då dödar denne för att stjäla vadhelst denne lyckats bättre med än vad vi själva gjort. Om vi återgår till det första styckets slutsats, att vi är djur. Det innebär också att vi har samma drifter som djur. Enkelt sagt kan man alltså säga att mitt och ditt liv styrs av överlevnads- och fortplantningsdrifterna. Freud särskilde på människans drifter som sexualdrifter och jagdrifter. Sexualdriften representerar lustprincipen och jagdriften realitetsprincipen, det vill säga självbevarelse, självhävdelse och självförverkligande. Jagdriften är sålunda det enda som håller oss från att markera våra revir och öppet försöka befrukta varandra, jagdriften ska ju främja självbevarelsen och låta oss bli framgångsrika, något som vi inte skulle kunna vara om vi lät sexualiteten springa fri. Därför är jagdriften, till skillnad från sexdriften, flexibel. Ty i ett samhälle där vår sexualdrift i större utsträckning skulle innebära större möjligheter till framgång (till exempel i en vargflock) skulle jaget aldrig hämma denna. Alfred Adler, samtida med Freud, menade liksom jag (dock i andra ordalag) att vår intelligens är roten var ur ondskan växer fram. Han sade att människans strävan efter överlägsenhet för att övervinna mindervärdeskomplex var hennes dominerande drivkraft. Vad gör oss medvetna om våra tillkortakommanden? Intelligensen är svaret. För att bevisa min tes kan man helt sonika bege sig till en fest en fredagskväll och se berusade män desperat flörta med kvinnor för att tillfredsställa sin sexualdrift. Varför kan detta fenomen beskådas så tydligt just här då? Orsaken är alkohol, som dövar jaget och stoltheten och släpper lös våra allra mest grundläggande drifter. Och vår ondska? Den kommer att bestå till den dag vi blir så ointelligenta/intelligenta att vi kan ignorera vår egen olycka och viljan att förbättra vår situation. Henrik Andersson '98 |
||||
|