| Japan efter andra
världskriget Japans historia kan grovt delas in i tre faser. Den första, från det att kejsardömet grundas, enligt legenden av en Jimmu Tenno 660 f.kr till det att Shogunen avsätts på 1860-talet. Denna period är förstås betydligt mer innehållsrik än vad som beskrivs här och omfattar en hel mängd tidsperioder med omöjliga namn och med stora och revolutionerande händelser jämnt fördelade över århundradena, dessa kommer dock inte att beskrivas närmare här. Den andra perioden är i jämförelse kort men också mycket omvälvande och fascinerande, den kan sägas börja då kejsaren, efter närmare tusen år i periferin återfår makten år 1868 och tillsammans med några unga reformvänliga japaner börjar bygga ett nytt land efter västerländskt snitt. Att bygga ett land efter västerländskt snitt så som det var vid tiden kring sekelskiftet innebar självklart expansion och därmed också krig, något som japanerna kom att behärska till fulländning. Denna period slutar med atombomberna över de japanska städerna Hiroshima och Nagasaki och den japanska kapitulationen 1945. Denna period kommer inte heller att behandlas närmare här men dess slut innebär början för den period som ska behandlas här, vi kan för enkelhetens skull kalla den Efterkrigstiden. Efterkrigstiden -det japanska undret Vid andra världskrigets slut 1945 fann sig japanerna i en helt ny situation, för andra gången på mindre än hundra år tvingades man återuppbygga landet från ingenting. Inget annat krigförande land led proportionellt så stor skada som Japan, och vid krigets slut stod landet vid ruinens brant, fullständigt ödelagt och demoraliserat. Över hälften av japans statsbebyggelse hade bomats till grus av amerikanskt bombflyg, Tokyos invånarantal sjönk till hälften och Osakas till en tredjedel. Den japanska produktionen var 1946 endast en sjundedel av vad den varit fem år tidigare. Då kommunisterna tog makten i Kina försämrades läget ytterligare då Kina tidigare varit en viktig råvaruleverantör och marknad. Men det var inte bara fysiska skador landet drabbats av. Då kejsaren genom att kapitulera och tala öppet till folket frivilligt steg ner från sin status som halvgud och tog plats som en vanlig dödlig fick varje enskild japan omvärdera hela sin världsbild och den sedan tidigare allmänt vedertagna tanken att japanen var överlägsen andra raser fick sig en rejäl törn. Drömmen om att med militära medel bli en stormakt hade grusats med insikten av att utvecklingen av kärnvapen svängde pendeln till amerikansk sida och ändrade förutsättningarna för att med militära medel fortsätta konkurrensen med väst. Japanen, som är van vid att återuppbygga sitt land efter naturkatastrofer och krig, resignerade dock inför kapitulationen, men vägrade finna sig i rollen som förlorare. Steg för steg påbörjades återuppbyggnaden. Kojor byggdes bland ruinerna och ersattes efterhand av stabilare byggnader, mer imponerande än de byggnader de ersatte. Då industrierna sakta åter började fungera kom också produktionen igång och arbetslösheten sjönk. De förstörda maskinerna ersattes med nya och effektivare som ofta tillät större produktion än konkurrenterna på andra sidan haven. Samtidigt fann också den japanska industrin nya områden, och blev snabbt världsledande inom skeppsbyggnads- och elektronikindustrin. Gynnsamt klimat och nya tekniska framsteg inom jordbruket gjorde att Japan för nu första gången under 1900-talet blev självförsörjande i fråga om ris. Det har sagts att det Japanska undret är lättare att beskriva än att förklara. Bidragande orsaker kan dock sägas vara den enskilde japanens energi, höga bildningsstandard och den organisatoriska förmåga som också möjliggjorde landets fantastiska utveckling kring sekelskiftet. Förhållandet mellan företagen och staten har också alltid fungerat bra i Japan, och den fria företagsamheten har hela tiden hittat de mest lukrativa och konstruktiva spåren för att nå ekonomisk vinst, något som i hög grad bidragit till landets framgångar. Samarbetet mellan staten, bankvärlden och de fria företagen är i Japan synnerligen effektivt och integrationen mellan dessa och de försprång det ger Japan, att i hög grad kunna planera de ekonomiska resurserna på ett fördelaktigt sätt, är föremål för avund från andra stater. Japan har också genom att i hög grad överlämna landets försvar till USA kunnat undvika höga försvarskostnader. Japan är idag ett land som ekonomiskt och socialt är likställt med resten av världen, och i många avseenden nått ännu längre än sina förebilder i väst. Denna utveckling har varit allt annat än lätt för japanerna som genom åren fått kämpa hårt för att nå dit man nått. Man har inte fått något gratis efter krigets slut. Japanen har nu sedan länge funnit sig i sin nya roll, som fabriksarbetare istället för infanterisoldat och som företagsledare istället för officer. Med den för Japan kännetecknande energi och skicklighet drog alla sitt strå till stacken och medverkade till att bygga ett nytt land, som på det ekonomiska planet blev en större stormakt än någon vågat hoppats. Ett folk och ett land fullt av motsägelser För den icke japanske är Japan och dess folk fullt av motsägelser och inte alltid enligt vårt sätt att se det särskilt logiskt. Samtidigt som japanen är mycket artig, så kan han också verka högdragen och oförskämd, och samtidigt som han kan verka stel i sitt uppträdande är han också mycket öppen för nya influenser och nymodernigheter. Samtidigt som dagens japan i jämförelse med en svensk kan verka så mycket trevligare och älskvärd, har kanske hans förfäder gjort sig skyldig till fruktansvärda brott under andra världskriget. Exemplen är många, det kanske värsta är Nanjingmassakern i Kina år 1937, under sex veckor dödades då under fruktansvärda plågor över trehundratusen civilpersoner. Mer än tjugotusen våldtäkter anmäldes, än idag har japanen svårt att erkänna dessa fruktansvärda brott. Faktiskt har Japan, till skillnad från Tyskland, aldrig givit en formell ursäkt till offren. Istället vidhåller man att man befriade de asiatiska folken från de europeiska kolonialländernas förtryck. Men det ska också nämnas att dagens Japan är en generös bidragsgivare till FN och u-länder, och mycket främmande vad som inträffade för 50 år sedan. Japan är på många sätt ett fascinerande land. Landet tycks ha den fantastiska förmågan att nås av influenser från andra delar av världen, ta del av de konstruktiva och framgångsskapande delarna och samtidigt undgå och faktiskt nästan helt slippa de sämre sidorna. De problem som alla de sociala förändringar, urbanisering och omvandlingen till industristat har i Japan liksom i västvärlden visserligen medfört problem, men japanen själv och det japanska systemet tycks i nästan samtliga fall vara mer kompetent att möta problemen än västerländska länder. Japan har genom alla tider nåtts av strömningar från andra sidan haven, först från Kina och sedan från västvärlden, men man har alltid finslipat de nya idéerna och kunskaperna och satt en japansk prägel på det, och ofta förbättrat dem från de ursprungliga. Vid varje möte med en främmande kultur har japanerna studerat det nya och eventuellt bättre, tagit till sig det man kan ha nytta av, men samtidigt aldrig låtit det genuint japanska försvinna och låta sin egen särart utplånas. Denna förmåga har lett till att den japanska kulturen är oerhört mångskiftande och i vissa fall kan verka oerhört svårförståelig. Japanen kan verka ytterst modern och avancerad, samtidigt som han kan vara uråldrig och mycket konservativ i vissa frågor. Detta är ur japansk synvinkel inget märkligt, bara japanskt. För en utomstående kan de japanska familjeförhållandena verka litet gammalmodiga, en man kallar till exempel sin hustru för kanaj eller gussi som ordagrant betyder "min dumma hustru", medan kvinnan kallar sin man shujin, vilket betyder min herre, min mästare. För en västerlänning låter detta fasansfullt men i Japan tar ingen illa upp, det är bara en del av det japanska kulturarvet, som varje japan är mycket stolt över. Ju längre tiden lider, desto mindre vanliga blir visserligen dessa uttryck, men de är fortfarande allmänt rådande bland äldre generationer japaner. Tjänster och gentjänster är en besvärlig sak för en japan som ogärna sätter sig i skuld till någon, och om det händer genast ser till att återbetala flerfaldigt. Därför betyder just tack "det är svårt att finnas till" på japanska, det är just hur en japan känner sig som just blivit satt i skuld. Överhuvudtaget är en japan beredd till väldiga uppoffringar för att behålla lugnet och harmonin. Just därför är strejker och demonstrationer mycket, mycket ovanliga i japan. För en japan är bevarandet av harmonin i många fall viktigare än profiten, goda relationer till kunden är viktigare än försäljning och sättet på hur något görs är viktigare än resultatet. Att tillhöra majoriteten, och därigenom inte riskera att rubba harmonin, är också för en japan viktig sak. Statistiken visar att 80 procent av alla japaner säger sig tillhöra medelklassen och av dessa säger över hälften att de tillhör mellanmedelklass. Denna japanska mentalitet har varit mycket bidragande för att föra Japan dit det är idag. Genom denna självuppoffrande egenskap, beredvilligheten att kämpa med och för gruppen har de japanska arbetarna väsentligt hjälpt sina arbetgivare. Japanens syn på världen Efter andra världskriget har i Japan hela tiden funnits en intensiv vilja att bevara freden. Vissa saker är för en japan mycket självklara, att krig inte lönar sig och att Japan till varje pris måste undvika inblandning i ett nytt krig. Detta har gjort att japans försvarsmakt ännu idag är mycket blygsam och man har överlämnat stora delar av försvaret till USA. Det japanska folket är övertygat om att oväpnad neutralitet ger större möjligheter till fortsatt fred än ett starkt försvar. Denna pacifistiska inställning har självklart sitt svar i det för Japan så förödande andra världskriget och atombomberna som släpptes i krigets slutskeende. Just atombomber är föremål för oerhörd avsky i Japan och man motsätter sig kraftigt utveckling av dessa vapen och protesterar vilt mot de kärnvapenprov som med jämna mellanrum utförs av mindre civiliserade länder. Det japanska förhållandet till USA är mycket gott och de senaste femtio åren har länderna emellan pågått en för båda parter mycket vinstgivande handel. För en japan har sålunda allt som rör utrikespolitiskt en amerikansk aspekt, och alla västerlänningar kallas kort och gott för amerikaner i Japan. Känslor efter kriget finns dock fortfarande kvar, iform av en stark motvilja till de socialistiska länderna, främst Ryssland. Ryssar är fortfarande något illa sedda i Japan och en mycket misstänksam inställning råder mot dessa bland japanerna själva, även om dessa känslor självklart mildrats efter Sovjetunionens sammanbrott. Även om känslorna till USA på det hela taget är goda och den mycket omfattande förbindelsen mellan länderna, som är unik så till vida att den utvecklats över den mäktiga barriär som avståndet, språket och kulturskillnaden innebär, har varit mycket fördelaktig för Japan finns det vissa som ogillar de amerikanska strömningarna och skyller ofta samhällets nackdelar på "amerikanisering". Den japanska kulturen, nu och då Som tidigare sagts har japan genom alla tider, med ett 250-årigt undantag, alltid varit öppet för nya influenser och med utgångspunkt från dessa har sedan japanen själv skapat sig en egen kultur. Störst inflytandet har kommit från det asiatiska fastlandet och den på den tiden intellektuella stormakten Kina. Under 600- och 700-talen e.kr nådde kinesisk kultur sitt zenit och dess svallvågor nådde även de japanska öarna. Den kulturella blomstring som uppstod under denna tid i Japan var ett resultat av de gynnsamma förutsättningar som det politiska enhetsverket skapade. Kända litterära verk från denna period -Naraperioden är den stora diktsamlingen Manyoshu som innehåller åtskilliga tanka, det vill säga femradiga kortdikter. Ur denna diktform uppstod senare de treradiga haiku-dikterna. Under århundradena som följde spelade buddhistmunkarna en viktig roll, som skapare av historiska romaner, memoarer och korta anekdotiska berättelser. Under 1700-talet nådde haiku-diktningen sitt konstnärliga kulmen. Haiku-dikter karaktäriseras av dess lilla format, som kräver stor koncentration av ordval och enkelhet i fråga om ämnesval. Haiku-dikterna beskriver ofta en händelse hämtad ur naturen. En japan sade en gång: "Var finns den människa som, när hon hör näktergalens sång bland blommorna eller grodans rop från vattnet, inte brister ut i poesi?". Närheten till naturen är mycket betecknande för Japan på många sätt, genom poesi, litteratur och byggnadskonst, men också genom det starka och nästan passionerade intresset för årstidernas skiftningar och naturens olika faser som varje japan tycks ha. "Poesin är i Japan lika allmän som luften. Den upplevs av alla; den läses av alla. Den skrivs av nästan alla oavsett klass eller levnadsförhållanden". Detta skrev Lafcadio Hearn vid sekelskiftet och det stämmer ännu, det finns ett tiotal förstklassiga litterära skrifter som enbart ägnar sig åt haiku. Också varje skola, varje fabrik, ämbetsverk och kontor med självaktning har en poesiförening. Efterord Japan är ett till ytan förhållandevis litet land, med 120 miljoner innevånare, utan en rad av viktiga mineral- och energiresurser, därtill är endast 27 procent av marken odlingsbar. Här, mitt bland 60 aktiva vulkaner konfronteras japanerna varje dag med hotet från vulkanutbrott, tyfoner, jordbävningar, tidvattensvågor, större jordras, häftiga skyfall, allvarlig miljögiftskatastrofer och en eventuell kärnkraftsolycka. Om man sedan betänker att det endast är litet drygt 100 år sedan Japan öppnades för omvärlden och tvingades genomgå förvandlingen från bondesamhälle och feodalstat till industrination och centralstyre, något som tog de europeiska länderna århundraden att genomföra. Att sedan delta i ett förödande världskrig och bomas sönder och samman av amerikanskt bombflyg, och ändå numera vara världens näst starkaste ekonomi, då kommer man till slutsatsen att japanerna har lyckats. Henrik Andersson '96 |
||||
|