| Japan under Mejiperioden 1853 seglade en amerikansk flottstyrka in i Edobukten.
Befälhavaren Perry krävde tillgång till japanska hamnar för amerikanska fartyg, då
han återkom 1854 efter att ha låtit Shogunatet överlägga i ett år krävde han under
hot om beskjutning besked.
Shogunen upplät så de japanska hamnarna till amerikanska fartyg och inom några år hade
de övriga västerländska stormakterna tillförsäkrat sig liknande avtal. Och så var
drygt 300 år av isolering bruten och Japan fann sig i en helt ny värld, skrämmande men
också full av möjligheter.
De första åren efter isolationens upphörande fick japanerna erfara hur det var att
underställas de västerländska kolonialmakterna, vilket stärkte dem i deras uppfattning
att de skulle bygga ett nytt land efter västerländskt snitt, som var starkt nog att
freda sig från vad japanerna nu såg hända i Kina. På andra sidan havet hade nämligen
det urgamla kejsardömet fläkts upp och likt asätare hade sedan de europeiska
handelskompanierna skridit till verket. Den kinesiske Kejsaren saknade numera reell makt,
och var närmast en marionett för de europeiska handelsintressena.
Reformarbetet i Japan kom igång på allvar efter 1868, endast 14 år efter det att
isolationen brutits. Det var en hektisk och omvälvande period, kallad Mejiperioden efter
Kejsaren som nu tagit makten efter att i hundratals år haft en tillbakadragen position.
Den siste Shogunen abdikerade året innan och Japan var nu helt i händerna på några
reformvänliga unga män som förutsatt sig att bygga ett nytt land efter mottot
"Fukoku kyohei" -en rik nation och ett starkt försvar. Under 1870-talet
avskaffades feodalväldet och daimyoerna och samurajerna miste sina privilegier. Allmän
värnplikt infördes tillsammans med religionsfrihet 1873.
Japanska studiedelegationer skickades till Europa och USA för att studera de
västerländska statsskicken och redan på 1890-talet deltog Japan i den imperialistiska
kapplöpningen.
I början av 1900-talet var Japans andel av världens totala industriproduktion redan
större än Sveriges, och under hela Mejiperioden fördubblades utrikeshandeln vart tionde
år, från att 1868 ha varit 26 miljoner yen, var den 1906 842 miljoner yen. En
häpnadsväckande prestation.
Den nya regimens intentioner var tydliga, Japan skulle bli det ledande landet i Östasien,
och de Japanska expansionsplanerna växte och förverkligades också i snabb takt. I krig
mot Kina erövrades Formosa, Pescadorerna och Liaotunghalvön.
Så kom det sig att japanska och ryska intressen krockade på Koreahalvön som ingick i
den japanska intressesfären, men också i den Ryska, ett krig var oundvikligt. För att
försätta sig i en bättre situation ingick Japan 1902 en allians med Storbritannien.
Detta var minst lika viktigt psykologiskt som militärt, det var en bekräftelse på att
Japan var en jämlike, värdig att ingå allianser med europeiska länder.
Det rysk-japanska kriget
Den 8 februari 1904 genomförde Japan utan en formell krigsförklaring ett
överraskande anfall mot den ryska flottan i Port Arthur. Ryssland vägrade inse allvaret
i situationen, och hade i själva verket fikat efter ett lämpligt krig i Östern sedan
länge genom en aggressiv politik i detta område. Fransmannen Paul Cambon skrev en månad
innan krigsutbrottet efter ett samtal med den ryska ambassadören i Paris: "Ryssarna
hänger sig åt de största illusioner. De kan inte för ett ögonblick föreställa sig
att det lilla Japan kan mäta sig med dem".
Detta stämde dock inte, den Japanska krigsmakten hade ända sedan Mejiperiodens början
utvidgats och förbättrats. Flottans skepp var de modernaste i världen och armén var
välutrustad och de japanska soldaterna var också beredda att på order dö för sitt
land.
De japanska offensiverna följdes av framgångar, både till lands och till sjöss. Den
ryska armén var numerärt kraftigt underlägsen och den ryska Stilla havsflottan fann sig
instängd i sina hamnar av överlägsna japanska flotteskadrar. Med den ryska flottan
instängd kunde japanerna utan risk föra över 270 000 man till det asiatiska fastlandet.
I april försökte ryssarnas mest framstående sjöofficer amiral Makarov iscensätta en
utbrytning men hans flaggskepp gick på en egen mina och därefter sköts resten av
flottan sönder och samman av belägrarnas haubitsar. Det var i detta skede som ryssarna
fattade beslutet att skicka östersjöflottan till undsättning, ett företag som från
början var dömt att misslyckas. Först i oktober kom man iväg och det tog över ett
halvår för flottan att komma fram till Tsushimasundet vid Sydkoreas sydspets. Där
väntade den japanska flottan och under två dagar utspelade sig sedan en av
sjöhistoriens mest förkrossande massakrar. De ryska fartygen var oförberedda och i
undermåligt skick efter en halvårslång seglats och i starkt behov av reparationer.
Slaget var avgjort redan efter en timme men det tog japanerna två dagar att skjuta de
ryska skeppen i sank eller kapa dem.
Till sjöss vann så japanerna en fullständig seger medan det på land var betydligt
svårare att nå ett avslut, Port Arthur stod emot belägrarna i sex månader och
överhuvudtaget fick japanerna kämpa hårt för varje framgång vilket resulterade i
enorma förluster. Detta var det första kriget då försvararna med taggtrådshinder och
maskingevär blivit starkare än anfallarna, en lärdom som man bortsåg från och fick
till följd att miljontals unga män dog i onödan under första världskriget.
Båda sidor hade nu lidit oerhörda förluster, men ryssarna hade störst reserver och
hade kunnat fortsätta kriget längre inåt landet, men oron hemma drev regeringen att få
slut på kriget. Japan var inte rustat för ett långt utnötningskrig, varken militärt
eller ekonomiskt och gick därför med, trots de militära segrarna, på ett för ryssland
milt fredsfördrag. Det japanska folket ansåg sig dock bestulna på fredens frukter och
fredsmäklaren USA fick skulden.
Efter segern över Ryssland kunde dock Japan som nation räkna sig självt bland de stora
nationerna i världen och expansionerna fortsatte också efter fredsslutet. 1910
annekterades Korea, och Manchuriet kom att bli en lydstat under Japan. Ser man på den
östasiatiska kartan från denna tid finner man ett Japan som utvidgats kraftigt åt norr,
söder och väster.
Efter 45 år vid makten avled kejsare Meiji 1912 och Japan fann sig stå på tröskeln
till att bli en stormakt i asien och målet som satts upp 1868, ett japan som var starkt
nog att försvara sig självt hade med råge uppnåtts.
Under kejsare Meijis regering hade Japan förvandlats från ett försvarslöst land
utlämnat åt kolonialmakternas goda vilja, till en jämlike till dessa. Man hade besegrat
en europeisk stormakt i krig och på 45 år gått från feodalt till centralt styre, och
från jordbrukssamhälle till industrisamhälle, en utveckling som tagit resten av
världen hundratals år att genomföra.
Man hade också beträtt vägen som skulle leda till krig med USA och atombomberna över
Hiroshima och Nagasaki.
De fantastiska framstegen tillskrevs kejsaren som efter närmare 1000 år i periferin
återtagit makten från Shogunen. Vid hans död begick den japanska arméns
överbefälhavare i Manchuriet, general Nogi ceremoniellt självmord.
Henrik Andersson '96 |