Hur det började

På hösten 1990 ringde telefonen hemma hos Anders Barke. Det var Lokamontainboyen Gunnar Korsmoe som var sugen på att spela country och ville dra ihop ett countryband.
Än så länge var det bara Torbjörn Eriksson på keyboard och Gunnar själv på steelguitar som utgjorde bandet.
Ville Anders vara med och hade han några andra förslag på folk som kunde tänkas vara med på de övriga instrumenten ?
Anders tänkte två sekunder och föreslog sedan brorsan Lasse på gitarr, Biffen Lindgren på bas och Anders Rothman på trummor.
Sagt och och gjort - grabbarna (de kunde väl på den tiden fortfarande betraktas som sådana) vidtalades och en första träning spikades.
En tisdagskväll i november stuvade man in sina instrument i Gunnars vardagsrum i Klitten. Gänget spelade igenom ett antal countryklassiker.
Som avslutning på träningen drog någon igång med en rocklåt och de övriga föll in i larmet - jädrar vilket ös det blev !

Vid nästa träningstillfälle utökades antalet rocklåtar och man började så smått att prata om att ha en reportoar där countrylåtar varvades med rocklåtar. Fyra tyckte det var en bra idé, de övriga två var mera tveksamma - de ville köra bara country.

Vid de följande träningarna fick dessa två förhinder av olika skäl och småningom också förhinder av bestående karaktär under samtliga träningskvällar.
De kvarvarande fyra - Anders, Lasse, Biffen och Rothman - insåg det poänglösa i att köra countrylåtar utan steelguitar och satsade hädanefter helt på rock.
Gunnar, brodern Trond och Torbjörn startade strax därefter vad som skulle bli Ramblers dansorkester.
Ett gäng hade alltså blivit två - tala om dynamiska effekter !
 
 

Bandet får ett namn

Under vintern och våren -91 tränar de fyra troget en kväll i veckan. I skolans aula repeterar man in den ena 50-60-talsslagdängan efter den andra. Den första offentliga spelningen har man på Älvdalens hotell då Egons orkester har paus.
I samma veva ringer ÄIF:s Åke Thuresson och vill engagera gänget till Älvdalsparken i slutet av juli. Gänget har inte ännu något namn men under en träning spånar man på detta. Anders kommer med den briljanta idén att översätta "lokala förmågor" till det i rocksammanhang mera gångbara engelska språket.
Att det slutligen blir The Local Abilities följer av att ett annat känt rockgäng valde att börja sitt namn med "The" och avsluta med "es".
Premiärspelningen med det nya namnet
sker inför skolavslutningen i Älvdalsskolans aula. Medan de övriga passade på att
stämma gitarrer och justera ljud eldade
"speakern" Jonas Andersson massorna
på Bertil Bertilsson-vis. Han passade
även på att framföra Fats Dominos klassiker
Blueberry Hill och tog denna till höjder som
gamle Fats näppeligen drömt om.
Konserten dokumenterades av underground- fotografen Calle Björkelid - tillika näa på skolan.
 
Framträdandet var lyckat både som spelning och som "promotion" betraktat. Det faktum att många skolungdomar i lyriska ordalag beskrev för sina föräldrar om konserten i aulan bidrog senare starkt till att framträdandet i Älvdalsparken blev en succé av monumentala mått.
 
Forts. följer....

mailto:lasse.barke@swipnet.se