Politisk "sakkunskap" 2

Peter Dragén (fam.dragen@mbox200.swipnet.se) har efter publiceringen av hans diskussion med Kommunikationsdepartementet på kampanjsidan fått ett förtydligande från Lars Nilsson, sakkunnig på Kommunikationsdepartementet:

Att samtalsavgiften i "vissa fall" är noll, som Lars Nilsson påstår, är ett understatement utan dess like. Den överväldigande majoriteten av amerikanska abonnenter har Unlimited Service från sina lokala telefonbolag, till en kostnad av 13-20 dollar per månad.

Är "kommersiella villkor" lika med "ocker" i egenskap av monopolinnehavare?

Mina två senaste räkningar har varit på 3600 respektive 4500 kronor. Då har jag nästan uteslutande använt lokalsamtal. Eftersom detta är ett överuttag med närmare 2000% i förhållande till Telias kostnader undrar jag var jag kan få tillbaka det som Telia i strid mot telelagen tagit ut i avgift av mig. Något "skydd" för konsumenter har jag inte märkt av.

Det står utom allt tvivel att detta regelverk måste ändras, ifall Telia kan ockra så hutlöst. Det finns redan en lag (enligt ovan) om att utgiften för konsumenten måste vara baserad på Telias kostnad, men så är uppenbarligen inte fallet.

Telia har 100% av marknaden för lokaltelfoni, och har således monopol på sådan verksamhet. Det finns ingen konkurrens på det området. Mycket riktigt har priserna för lokalsamtal stigit kraftigt på senare år, medan konkurrensen på andra områden har tvingat ner priserna. Det kommer inte att uppstå konkurrens på lokalsamtal så länge Telia tar ut samtrafikavgifter som överstiger samtalstaxan, och inte ens om detta ändras är det säkert att att konkurrens uppstår och priserna pressas.

Den amerikanska modellen, där man styckade upp AT&T i sju lokala bolag, är fortfarande vad Sverige bör titta på. Dessa sju bolag har haft regionala monopol, medan konkurrensen på långdistans- och utlandsamtal gynnats kraftigt av styckningen av AT&T och lagändringen. De sju lokala monopolen har varit reglerade från första början, eftersom man visste om att konkurrens inte skulle uppstå lokalt över en natt. Varför insåg man inte detta i Sverige?

Priserna på lokalsamtal är i Sverige vansinnigt höga, speciellt jämfört med USA.

Det vore mycket lämpligt att införa en sådan takavgift. Att tvinga bolagen att ha alternativ med flat rate, såsom i USA, är en snarlik metod. Ändå nämns varken flat rate eller den amerikanska telemodellen i "Modern Telecommunications for Everyone (Everybody)", utan man gör hänvisningar till Storbritannien. Är detta ett föregångsland?


© 1996-1997 Andreas Olsson