Python regius är det latinska namnet på den i Sverige så kallade kungspytonormen, på engelska kallas denna orm för Ball Python eller Royal Python.
Kungspytonormarna är mycket kompakta ormar och blir ungefär 120 cm långa, men en del honor kan bli över 180 cm. En fullvuxen kungspyton kan bli 15 cm i diameter på den tjockaste delen av kroppen, det sitter fyra värmekänsliga receptorer på var sida om ormens överkäke och dess svans är relativt kort. En kungspyton har en gyllenbrun grundfärg, chokladbruna oregelbundna fläckar och en vit buk med enstaka små svarta fläckar. Huvudet är förhållandevis litet och är chokladbrunt med gyllenbruna sträck på var sida om huvudet från nosen till nacken.
Ormar är växelvarma och måste därför förlita sig på sin omgivning när det gäller att hålla sig varma.
Kungspytonormens byten består till större delen av mindre däggdjur, som möss och råttor, men ibland även mindre fåglar. Pytonormar liksom boaormar tillhör släkten Boidae och kramar där med ihjäl sitt byte och är alltså inte giftiga, men även om dess bett är renare och därför ofarligare än de flesta djurs bett, så kan det göra mycket ont att bli biten av en kungspyton och skulle det hända se då till att få en stelkrampsspruta för säkerhets skull. På grund av att matsmältningen hos ormarna tar längre tid än för andra köttätare, så behöver de inte äta samma kvantitet utan äter en ordentlig måltid och kan sedan vänta med att äta i en till fyra veckor beroende på ålder, för en del ormar kan det ta flera månader innan de dör av svält. När ormen ätit lägger den sig gärna på en varm plats för att underlätta matsmältningen.
Kungspytonormen har ett mycket välutvecklat luktsinne. Med den i spetsen tvådelade tungan plockar ormen upp luktparticklar som den sedan för till luktorganet i gommen. Ögonen hos kungspytonormen är mörkbuna och de har vertikala pupillrar, vilket inte är så ovanligt hos nattaktiva ormar. Ormar är döva p g a avsaknad av hörselgång, de har dock extremt god känsel vilket är bra för att lokalisera eventuella byten eller faror. De ovan nämnda värmereceptorerna använder ormen för att sikta in sig på och storleksbedömma byten.
Kungspytonormar
lever naturligt i västra Afrika från Senegal i norr till Angola
i söder och från Zaire i väst till Uganda i öst, men
en bekant till mig har även sett kyngspytonormar så långt
öster ut som vid den tanzanianska kusten. De är som vanligast
i regnskogarna i Ghana och Kamerun och även om de också kan
finnas i trädrika delar av savannen, så är de vanligast
i skogar där det finns gott om vegitation att ligga på lur och
att gömma sig för faror i. Även om kungspytonormen är
en god klättrare så föredrar den att hålla sig på
marken bland rötter och stenar, gärna i närheten av vattendrag.
Klicka gärna på kartan, så får ni se en något
större bild av Afrika med ovan nämnda områden inmarkerade.
Kungspytonormen är tillsammans med kungsboan en av de vanligste ormarna av familjen Boidae som hålls som husdjur. Python Regius har den fördelen att de är något mindre och lätthanterligare än sin släkting Boa constrictor som kan bli upp till fyra meter lång och kräver därför mer mat och större utrymme. Går du i tankar att skaffa en orm eller en ödla, se då till att det djur du köper är svenskfött och inte importerat och att du ger den god omvårdnad. Tänk också på att de möss eller råttor som du köper levande ska få leva sina sista timmar eller dagar under drägliga omständigheter även om de är mat.