Strejken.

Dagen efter att vi gick med i strejken fick alla sparken.
Alla. Alla som deltog i strejken, och det var nästan 90% av alla arbetarna.
Surret gick i gettot:
-Hur ska vi klara oss nu? Vart ska vi ta vägen? Vi kommer att svälta ihjäl allihop.
En liten grupp började prata om hämnd, jag var en av dom.
-Chefen kan inte göra som han vill mot oss! ropade en av arbetarna.
-Vi måste slå tillbaks! skrek en annan.
Jag tänkte på mina barn och min fru som ännu inte visste vad som hade hänt, vad skulle om säga? Vad skulle vi ta vägen?
Utan arbetet hade vi inga pengar, ingen mat, ingen stans att bo.
Jag bestämde mig för att försöka tigga tillbaka mitt jobb. Jag gick upp till chefens kontor och knackade på dörren.
-Kom in. sade någon där inne.
Jag öppnade dörren och gick in. Där satt chefen i sin stora läderfåtölj som säkert var svindyr och kom från utlandet.
-Och vad kan jag göra för dig? frågade han med ett leende på läpparna.
-eh, mmm, jo, det är så här, stammade jag fram, skulle jag kunna få tillbaks mitt jobb? Jag har fru och barn och utan det här jobbet har vi inga pengar eller någonstans att bo!
Snälla!
-Hahahaha! Gap skrattade han, glöm det, om man sätter sig upp mot mig får man stå sitt kast!
Jag rusade ut genom dörren rasande.
Jag gick ner till ?hämndgruppen? och berättade vad som hade hänt.
-Vi måste slå tillbaks, skrek jag, han ska få se vilka han bråkar med!
-Men hur? frågade en av dom andra?
-Jag vet inte, svarade jag, just nu vill jag bara gå upp dit och slå in skallen på honom.
men det kan vi inte, för då kommer polisen och tar oss på tio minuter.
Vi gick upp till chefen allihop, mär vi kom fram till dörren började några utav oss tveka.
-Vad ska vi göra när vi kommer on då? frågade en av dom andra.
-Jag vet inte, vi improviserar. sa jag och öppnade dörren.
i stormade in och fram till skrivbordet.
Jag skrek till chefen med bestämd röst:
-Vi KRÄVER att få våra arbeten tillbaks, annars!
-Haha, annars vad? svarade chefen.
Ni är bara värdelösa arbetare, ni är inte värda ett skit, och jag behöver inte ge er ett skit heller!
Jag blev rasande och sprang fram till den öppna spisen, Josef, som var en av arbetarna sprang runt skrivbordet och höll fast chefen i armarna bakom ryggen på honom.
Jag tog en eldgaffel från ett ställ och sprang fram till chefen och slog honom i huvudet flera gånger, till slut kände jag ett krashande under gaffeln, Josef släppte honom och chefen föll orörlig till marken, han var död.
Vi, arbetarna tog över fabriken och nu har alla samma löner, och vi kan äta oss mätta varje dag.

Av: Christoffer Gylin.

Jippi, nu funkar min skrivare igen =)