Det har funnits och finns fortfarande flera olika ljudsystem för biografer och därmed också för hemmabio. Här kommer en liten förklaring av vad de olika namnen egentligen betyder.
Detta är det allra enklaste systemet för att få ljud till bilden. Det fungerar precis som hos musikmaterial som är inspelat i stereo (dvs ljudet kommer från en vänster och en högerkanal), detta gör att man uppfattar att ljudet rör sig i sidled i förhållande till bilden.
Ett första steg till hemmabio är att koppla in tv'n eller videon till sig vanliga musikstereo. De som inte redan gjort det råder jag att göa det direkt då det är stor skillnad jämförst med tv'ns vanliga mono, eller stereoljud.
Detta är ett system för att avkoda stereo sändningar (dvs fortfarande bara två kanaler). Bla Sveriges Television använder danna kodning till sina stereoutsändningar, men finns idag inbyggt i så gott som alla stereovideo och stereotv som säljs i Sverige.
Dolby Stereo koppplas ofta ihop med bio och inte i så hög grad med hemmabio, men beteckningen kan förekomma på vissa äldre VHS-kasetter. Systemet utvecklades av Dolby Labratories och är grunden för allt bio- och hemmabioljud som används idag. Det är i princip ett tvåkanals stereospår som med en speciell teknik utvecklad av Dolby Labratories även innehåller ljud för center och surroundkanalen.
Stereoljudet är allstå det första steget för att få något som liknar hemmabio, men skall man gå ett steg längre så är det surround som man skall satsa på. Medan stereoljudet bara kunde röra sig i sidled i förhållande till bilden så kan surround även röra sig i ljupled, dvs man blir inesluten av ljudet därav namnet surround.
Iden med högtalare både framför och bakom tittaren föddes av Ray Dolby, och detta system har fått sitt namn efter sin grundare. Systemet fick först sitt genomslag på biograferna under namnet Dolby Stereo, men då det dök upp i förstärkare och recievers för hemmamarknaden i början av 80-talet kallades det Dolby Surround.
Dolby Surround använder egentligen tre ljudkanaler som gömms i stereosignalen. Det har precis som stereo en vänster- och en högerkanal medan centerkanalen är 'fejkad' och består av en monosignal som till lika delar läggs i vänster - respektive högerkanalen, detta gör att man uppfattar ljudets om om det kom från mitten.
Utöver detta så finns det en monokanal som innehållet ljudet som skall placeras bakom tittaren. Detta system är idag helt överspelat och har nu ersatts av Dolby Surround Pro Logic
Då man började upptäccka bristerna i Dolby Surround, tex om aman inte satt mitt framför högtalarna så flyttades ljudbilden och kunde uppfattas som den kom bredvid tv'n, började Dolby Labratouries utveckla ett nytt ljudsystem, detta kom att bli Dolby Surround Pro Logic.
Här har man lagt till en separat centerkanal till de sedan tidigare höger- vänster- och surroundkanalerna, tre kanaler har alltså blivit fyra. Då centerkanalsljudet nu kommer från en separat mitthögtalare så får man inte samma förflyttning av ljudbilden om man inte skulle sitta mitt framför högtalarna.
En annan viktig punkt i Dolby Surround Pro Logic är att center och surroundkanalerna är frekvensbeskurna medan höger respektive vänsterkanalerna återger hela frekvensområdet. Detta medför i filmer att centerkanalen främst återger dialogen medan surroundkanalen återger klang- och kringljud. Då center- och surroundhögtalarna inte återger någon lågbas behöver de inte vara lika stora som fronthögtalarna.
Dolby Digital är det allra senaste surroundsystemet inom hemmabio. Detta hade under utvecklingsfasen namnet AC-3 (audio compression 3) men då det började dyka upp på färdiga produketer bestämde man att det skulle få samma namn som det har på bio, nämligen Dolby Digital.
Som hörs på namnet har Dolby Labratouris även utveckalt detta system, och som namnet också antyder är det ett digitalt system, och därmed inte alls bakåtkompatibelt med de tidigare analoga systemen. Att det är digitalt gör också att det bara kan lagras på digitala medier såsom CD, LD samt DVD, däremot inte på de analoga VHS-kasetterna.
En ytterliggare skillnad mot äldre system är att det innehåller 5 separata kanaler, som alla skall återge hela frekvensregistret, samt en utgång till en subwoofer (därav beteckningen 5.1 kanaler).
THX är inte något egentligt system utan mer som en standard där vissa krav ingår. Det skapades av George Lucas för att ge biograferna en gemensam standard för högkvalitativ filmvisning. I THX standarden för biografer ingår inte bara specifikationer för ljud- och bildåtergivningen utan även andra faktorer i den närliggande miljön, såsom tjockleken på väggarna till övriga salonger, tittvinkeln mot duken och temperaturen i salongen mm.
För hemmabio har THX standarden stannat vid att innehålla specifikationer för hård och mjukvara och då främst till ljudåtergivningen. Några saker som ingår i specifikationen är tex uteffekten på förstärkaren, högtalarsladdarnas tjocklek, filmdukens tjocklek och reflektion samt högtalarnas utformning mm.
Att THX ger upphov till ett visst ljud- och bildintryck gör att tex vissa högtalartillverkare inte anser att THX specifikationen ger det bäst filmljudet. Att THX märkningen är frivillig samt att tillverkarna måste betala för att få kalla sina produkter THX-godkända gör också att apparater utan märkningen ändå gott och väl kan uppfylla specifikationen. Alltså är det inte säkert att en THX-märkt produkt är "bättre" än en utan märkning, det beror på ens egen smak.
Du kan läsa mer om THX på min THX-sida.