Valda delar ur Häxkonster av Terry Pratchett.

-
…..-'Jag förmodar att hon uttalade några magiska ord, inte
sant? Jag har hört talas om häxor', sa Hertigen, som hade
ägnat kvällen innan åt att läsa några av de mer upphetsande
skrifterna i ämnet, (Författade av trollkarlar, vilka lever i celibat
och får en del rätt knäppa idéer vid fyratiden på morgonen),
tills dess att hans händer hade börjat skaka alltför mycket.
-'Jag föreställer mig att hon erbjöd visioner av överjordisk
njutning. Visade hon er', -Hertigen rös -,-'mörka lockelser
och förbjudna extaser av den sort som de dödliga inte ens bör
tänka på, och demoniska hemligheter som förde er djupt ner i
människans begär ?'
Sergeanten stod i givakt och stirrade rakt fram.
-'Nej, ers excellens', sa han sanningsenligt oavsett
konsekvenserna, -'hon bjöd på en bulle.'……

….-'Häxor?' sa Lord Felmet.
-'Häxor!', sa Hertiginnan.
I de dragiga korridorerna kunde en röst höras. Som var lika
svag som vinden i ett avlägset nyckelhål, men den bar en
antydan om hopp: -'Häxor'!
De med psykiska gåvor…..

-
….I likhet med de flesta människorna, så är häxor
ofokuserade i tiden.
Skillnaden är att de är dimmigt medvetna om det, och förmår
att utnyttja kunskapen. De vårdar det förflutna, eftersom en del
av dem fortfarande lever där, och de kan se de skuggor som
framtiden kastar framför sig…..

-
…..Viväcka skyndade runt i rummet och tände ljus.
-'Åh, vi måste ju skapa den rätta magiska atmosfären',
förklarade hon.
Mormor ryckte på axlarna men sa ingenting. Alla häxor hade
sitt eget sätt att utföra magi, och det här var ju ändå Viväckas
hus……

-
…..-' Hur blir det med häxorna', frågade hertiginnan, 'tänker
du låta häxorna trotsa dig? Hur går det med kronan?'
Hertigen ryckte på axlarna.
-'Utan tvivel hamnade den i floden,' sa han.
-'Och barnet? De gav honom till häxorna? Ägnar de sig åt
människooffer?
-'Det verkar inte så', sa hertigen. Hertiginnan såg vagt
besviken ut.
-'De här häxorna', sa hertigen. 'De har tydligen utövat
påverkan på folk'.
-'Ja, uppenbarligen….'
-'Men inte med besvärjelser. De tycks vara mycket
respekterade. De ägnar sig åt läkekonster och så vidare. Det
är ganska underligt. Bergsfolket tycks vara rädda för dem och
samtidigt stolta över dem. Det kan bli lite svårt att ge sig i kast
med dem.'
-'Man skulle kunna tro', sa hertiginnan mörkt, 'att de har lagt
en besvärjelse över dig också'…….

-
…….En av magins få obevekliga lagar säger att dess utövare
inte kan förändra det egna utseendet under någon längre stund.
Kroppen utvecklar någon sorts morfisk tröghet som gör att
den gradvis återgår till ursprungsformen. Men Viväcka
försökte. Varje morgon var hennes hår långt tjockt och blont,
men vid kvällsdags hade frisyren alltid återgått till sitt normala
ostyriga burr……..

-
….-'Vi borde få fler att komma hit,' sa Viväcka dystert. -'Det
är på något vis inte korrekt med en häxsabbat på bara tre
personer.'
-'Jag visste inte att vi fortfarande var en häxsabbat', fnös
Mormor Vädervax.
-'Hursomhelst så finns det ingen mer på den här sidan berget,
förutom uråldriga Gammelmor Dismas, och hon ger sig inte ut
så ofta nu för tiden.'
-'Men det finns massor av unga flickor i min by…' sa
Viväcka. -'Ni vet. De kunde kanske vara intresserade.
-'Det är inte så vi brukar göra, och det är du väl medveten
om,' sa Mormor ogillande.
-'Du går inte och söker upp häxkonsten, den kommer och
söker upp dig….'…….