Lite förvirrad blev jag allt. 

Men jag kan inte hålla med dig om att människan till naturen är "tolkande och meningssökande varelse". Meningssökande ja, men tolkande, nej!

Är det inte sökandet efter mening som "tvingar" oss till kreaktivitet?

Jag tycker dessutom att denna diskussion håller på att gå över styr.
Min intention var aldrig någon djuppsykologisk analys av människans innersta väsen. Jag föredrar att hålla det på ett lite mer populärvetenskapligt plan. 

Så, jag tänker alltså fortsätta debatten på ett lite annat plan.

Det jag menade med min första slutkläm (Stil handlar inte om kläder utan om självkänsla.) var att det spelar ingen roll hur mycket energi en människa lägger ner på sitt utseende om hon inte har någon självkänsla.
I mitt tycke kan aldrig en människa som inte kan möta ens blick vara vacker.
Det är vad jag menar. Det är så sorgligt att se alla dessa, rent fysiskt sett, vackra flickor inte som inet vågar tro på sig själv. 
De fäller ner blicken istället för att, vilket de borde, möta den.

Den osäkerhet beror säkert på flera saker; men jag tror att den viktigaste faktorn är de könsroller som uppfostran ger många barn.

Tragiskt. Verkligen tragiskt.

/Jakob - en nu lite bedrövad ung man