2. Parken - lustgården. 202 7s 12
3. Resan. 373 12s 21
4. Ankomsten 110 4s 25
5. Första kvällen 145 5s 30
6. Nästa morgon och förmiddag. 126 5s 35
7. Biblioteket. 156 5s 40
8. Solnedgång vid ån. 127 5s 45
9. Andra kvällen. Walvs gård till salu. 132 5s 50
10. En herrgård sedd inifrån. En mäklare visar. 170 6s 56
11. Det röda huset och några andra. 208 7s 63
12. Den försvunna sjön. 176 6s 69
13. Stora Tallsjö och Lilla Tallsjö. 230. 8s
14. Konsert vid de gamla timmerhusen. 130 4s
15. Kyrkan och kyrkogården. 176. 6s
16. Augustikväll i en park. Parken i augustimörker.
Viola
född i en huvudstad 1953, Hon är fortfarande bosatt där.
Ensamstående utan barn. Mörkbrunt permanentat hår. Inga glasögon. Längd 164 cm.
Smal. Väger ca 65 kg. Gör en resa i både tid och rum. Tillbaka till tonåren och
till en trakt i norr, där hon vistades en sommar. Men hela bygden där hon
vistades har förändrats. Det som hon då tyckte var så vackert har förlorat sin
glans. Nu är allt så vardagligt. De gamla människorna är borta. Nya har kommit,
nya som inte alls känner till bygden som den var förr. Bara ett fåtal av de
gamla finns kvar. Lite beviken reser hon tillbaka till huvudstaden och sin
lägenhet. Men med sig har hon något värdefullt. Något hon inte vill mista för
allt i världen.
Ella Walvensteen
kvinnan där Viola vistades som sommarbarn när hon var
15-16 år. Född där uppe i norr 1908. Änka.
Michael Walvensteen
Student född 1947. Bosatt hos modern under sommaren,
då Viola vistades där som sommarbarn. Studerade i Uppsala och Stockholm under
vinterhalvåret.
Mimosa
Michaels hustru, avled samma år som Viola besökte orterna där uppe
i norr. Några månader yngre än Viola, född 1953 alltså.
Emma Walvensteen
Michaels dotter. Född 1990. Lik Michael och hans mor.
Violas pappa
Avled fem år innan Viola gjorde resan dit upp andra gången.
Viola kunde prata med fadern i timmar. De hade mycket gemensamt. Viola sörjde
honom mycket, när han gick bort.
Violas mor
Viola och modern hade inte mycket gemensamt. Modern hade haft
äldsta barnet, en pojke, som sitt älsklingsbarn. Han hade fått allt av modern,
medan de andra barnen fått undvara allt de velat ha. Möjligen fick yngsta
barnet, Violas lillasyster något mer än Viola hade fått av modern, som alltid
hade skyllt på Viola, när brodern gjort något han inte fick eller förstört
något. Modern är av den typen som tar från flickorna och ger till äldsta pojken.
En gång lånade hon de pengar Viola sparat ihop för att köpa något åt brodern.
Viola fick aldrig tillbaka sina pengar. Därför blev Viola glad, när hon fick
egen lägenhet och kunde flytta hemifrån. Nu fick hon i alla fall ha sitt i fred.
Violas storebror
Moderns älsklingsbarn, som fått allt han velat ha. Min
lilla pojke, mitt älskade barn hade hon sagt om honom. Modern gav honom allt,
därför att var pojke, och äldst av syskonen dessutom. De andra hade fått ärva
hans leksaker och nästan hans kläder också, fast flickor kunde ju inte gå i
pojkkläder. När han fick dyra presenter, fick de nöja sig med sådant modern fått
av någon, som redan tröttnat på det. Hon tog en gång Violas pengar för att kunna
köpa något åt brodern.
Violas lillasyster
Ganska lik Viola och fadern. De umgås mycket och har
mycket att prata om när de träffas. Båda var de hackkycklingar som barn. Modern
hade alltid skyllt på dem, när äldste sonen gjort något ofog.