Mitt arbete grundar sig på fakta om ett grymt mord som begicks för mer än tio år sedan.
Detta mord är ouppklarat än i dag. Mordet ägde rum i Stockholm 1986. Det var Sveriges Statsminister Olof Palme som blev mördad av en okänd man. Är mördaren Christer Pettersson?
Många har frågat mig varför jag valt att syssla med Palme-mordet som specialarbete , ty det är så mycket material och fakta man måste ta hänsyn till. Svaret de fått är: det är roligare att arbeta med något som är svårt och intressant än syssla med något som är lätt ( lättare ) , men mindre intressant och ”underhållande”. Jag finner det intressant att undersöka projekt som är lite mer oklara och diffusa än sådana där svaret redan är givet. Man får använda hjärnan så pass mycket mer i ett arbetet liknande detta än i ett där man ska redogöra för ex ” Riksdagens öppnande mellan åren 1956- 1983 ”. Under själva inläsningstiden blev jag många gånger konfunderad och förvirrad. Detta på grund av de olika privatspanare och ” jag vet lösningen på mordet ” - folk som skrivit och senare utgett böcker i ämnet. I sin iver att försöka bevisa sina teorier har de många gånger förvridit fakta i syfte att deras uppfattning bättre ska stämma. Mitt problem i början var alltså att olika fakta stod i varje ny bok jag läste. Jag löste problemet genom att gå tillbaka till scratch dvs genom att studera de olika förhörsprotokollen ( givetvis inte alla utan de som jag ansåg mig behöva för att få en opartisk redogörelse för exempelvis en viss persons förehavande under den aktuella tidpunkten ) och senare också läsa tingsrättens och hovrättens kommentarer , med anledning av detta kunde jag bättre bilda mig en egen uppfattning om mordet.
I arbetets början var jag inställd på att fokusera min tid och kraft till att studera och undersöka teorin om att en organisation legat bakom mordet , men ju fler böcker jag läste desto mer övertygad blev jag att det var en ensam , kanske rentav en galen , man som stod bakom attentatet ( om denna person sen i sin tur var lejd av en organisation kan jag inte svara på ). Den person som jag i fortsättningen ska koncentrera mig på är Christer Pettersson. Enligt min åsikt är han skyldig till attentatet. Jag delar min uppfattning med många andra som är ” insatta ” i mordet. Christer Pettersson blev också anhållen för mordet på Olof Palme den 14 december 1989. Han blev åtalad och fälld av tingsrättens lekmän men i hovrätten höll inte bevisningen helt ut. Polis och åklagare har många bevis mot Christer Pettersson men det där sista som behövs för att knyta åt säcken fattas . Hade man bara hittat mordvapnet tror jag också att man kunnat fått till stånd en fällande dom mot honom. Christer Pettersson är skäligen misstänkt för mordet. Hans skuld till mordet är mycket sannolik - men kanske inte helt upphöjt över varje rimligt tvivel , och enligt svensk lag så räcker inte det för en fällande dom.
Jag har lagt upp arbetet på följande sätt : Först berättar jag i korta drag Palmes livshistoria , sen om vad som hände mordnatten , hur mordet gick till. Min tanke är sedan att låta läsaren ta del av min teori som jag kommit fram till genom att utesluta andra mindre troliga teorier . Senare tänker jag gå djupare in i min teori och försöka få fram en för läsaren vettig förklaring på gåtan.
Att skriva om mordet på Olof Palme ur en rent objektiv synvinkel är nästan omöjligt. I min redogörelse kommer jag därför att infoga mina egna kommentarer om mordet.
Jag hoppas läsaren finner redogörelsen intressant.
Olof Palme åren mellan 1927 och 1986
Innan man börjar att forska och skriva om mordet på Olof Palme , bör man kanske först berätta om vem denna person var .
Den 30 januari 1927 föds Olof Palme i Stockholm . Hans far , Gunnar Palme , var Vd vid försäkringsbolaget Thule , liksom dennes far tidigare också varit . Thule hade sitt huvudkontor precis vid det ställe på Sveavägen där Olof kom att mördas 59 år senare . Hans mor , Elisabeth var född adlig. Hennes barndomsnamn var von Knieriem , och hon kom som flykting till Sverige från Lettland 1915 .
Olof var yngst av de tre barnen . Systern Catharina är sju år äldre och brodern Claes tio år äldre . Familjen bodde på Östermalmsgatan 36 på Östermalm i Stockholm. På somrarna for de ofta till släktgodset i Lettland . Detta blev efter 2:a världskriget konfiskerats av kommunisterna. Just nu ( 1995 ) pågar en tvist mellan familjen Palme och den lettiska staten om rätten till godset . Olof var sjukling som barn , han hade bl.a tuberkulos och var drabbad av eksem. Eftersom han ofta var sjuk inskaffade familjen en barnskötare till honom . Med denna pratade han franska , med modern oftast på tyska och med sina syskon på svenska . När jag var tre år var jag trespråkig , har Olof berättat . Fadern dog 1934 i ett astmaanfall. Som 10-årign skickades Olof till Sigtuna humanistiska läroverk. Han har berättat att han under denna var ganska mobbad av de äldre ” kamraterna ”. Men studierna fortlöpte trots detta bra och 1944 tog han studenten . Han gick ut med genomsnittsbetyget litet a . Han tog anställning på Svenska dagbladet och började skriva om sport och han varvade detta med inlägg på kultursidorna . Av sitt namn Sven Olof Joachim skapade han signaturen SOJ . Olof har alltid varit en som gått mot strömmen . En gång skulle han recensera en teaterpjäs . Han gav denna ( skäligen berättigat ) dålig kritik .
Nästa dag blev han uppläxad av tidningens chefredaktör och dagen därpå publicerades en ny recension , nu skriven av den ordinarie kritikern på tidningen . Av denna andre recensör upphöjdes teaterpjäsen nästan till skyarna . Orsaken till detta lilla bråk var att en av redaktörens släktingar medverkade i pjäsen .
Palme gick ut som trea på kadettskolan vid K4 i Umeå 1947. Efter detta far Olof över till USA för att studera på vid Kenyon Collage i Ohio . Året därpå går han ut med en ” Bachelo of Arts-examen ” i fickan . Under året lyckades han studera till sig absoluta toppbetyg på universitetet. Men all hans tid gick inte enbart till studier . Den sportige Olof tog plats i skolans amerikanska fotbollslag . En bedrift som är få förunnade . År 1949 ingår han ett skenäktenskap med tjeckiskan Jelena Rennerova , för att hon ska få möjlighet att lämna Tjeckoslovakien , vilket också lyckades . Äktenskapet varade formellt fram till 1952 . Affären vållade en viss uppståndelse när pressen fick nys om historien 1969 . Jelena är idag läkare i Stockholm . Palme tar 1951 en Jur.Kand examen . Det är först nu han på allvar ger sig in i politiken . Året därpå väljs han till ordförande i Sveriges förenade studentkårer. Olof blir 1953 medlem i SAP ( socialdemokratiska arbetarpartiet ). Det är också nu han blir Tage Erlanders ” pojk ”. Han blir Erlanders sekreterare och sitter därefter följaktligen med i statsrådsberedningen . Han företar också en längre resa till Asien. Han reser runt i olika asiatiska länder , detta leder till att han börjar fatta tycke för dessa fattiga och undertryckta länder . Denna resa bidrar starkt utvecklingen av hans utrikespolitiska engagemang . 1954 utvecklas samarbetet med Tage Erlander ytterligare och det är nu han börjar stifta bekantskap med en 21 årig yngling från Borås vid namn Ingvar Carlsson . Palme har stor roll i det omfattande arbetet rörande utformandet av det starka ” starka samhället ”. Han gifter sig 1956 för ” andra ” gången med Lisbeth Beck-Friis . Med Lisbeth lever han fram till den ödesdigra februaridagen 1986 . Sonen Joakim föds 1958 , tre år senare blir det tillskott i familjen då sonen Mårten föds . Palme blir konsultativt statsråd 1963 , och det är nu han börjar klättra på den politiska karriärstegen .
Han blir 1965 kommunikationsminister . Han blir alltmerkänd som politiker , framför allt p.g.a. hans kritik av USA:s inblandning i Vietnam. Palme ansåg att Sverige skulle föra de fattiga ländernas talan i världen . Olof tog ofta parti för Vietnam och dess fattiga och fridfulla folk . Vietnam hade bara blivit en slagpåse från supermakternas tävlan om herravälde , ansåg han . Under denna tid pågick en kamp en idélogisk kamp mellan Öst och Väst om vilket styrelsesätt som skulle vara bäst för världen .
Olof råkade 1967 ut för ett intermezzo som skapade stor uppståndelse . Han var ute och körde på Gotland , med Tage Erlander som passagerare , då han blev stoppad av militärpolis . Han fick instruktioner av dem, men han vägrade lyda order istället svarade han ” jag tar befälet ” . Både polis och åklagare utredde händelsen , och de beskyllde honom för att ha negligerat ordningsmakten. Men han slapp åtal .
Senare på hösten utnämndes han till utbildningsminister . Under detta år lyckas han även medverka i en film. Det är i Vilgot Sjömans skandalomsusade film ” Jag är nyfiken gul ”
Den tredje sonen Mattias föds 1968 . Engagemanget för Vietnamfrågan fortsätter. Det är speciellt en händelse som etsat sig kvar i minnet från detta år , och det är Palmes starka ställningstagande i frågan . Olof går tillsammans med Nordvietnams ambassadör ( USA:s fiende ) i en demonstration i Stockholm. Detta väcker raseri både nationellt och internationellt . De borgerliga partierna praktiskt taget sliter sitt hår i förtvivlan över Palmes agerande . Deras försök att närma sig USA såg nu ut att vara grusade för en lång tid. USA å sin sida reagerade kraftigt på denna ” anti-amerikanism ” som de anklagade Palme för att driva . Olof försvarade sig med att säga att detta endast var en manifestation för fred inte en demonstration mot USA .
Han tillade också att hans ställningstagande stöddes av majoriteten av det amerikanska folket , och något som stöds av det amerikanska folket kan väl inte vara anti-amerikanskt , ansåg han. Samma år invaderas också Tjeckoslovakien av sovietiska-trupper , och Palmes kritik mot detta är inte nådigt . Inrikespolitiskt blir det strid om universitetsreformen . Denna reform leder till att studenterna i Stockholm ockuperar kårhuset . Palme talar till studenterna och försöker medla i studentrevolten. Olof Palme blir 1969 på den socialdemokratiska partikongressen enhälligt utsedd till ny partiledare . Han efterträdde den avgående Tage Erlander . Året efter gör socialdemokraterna ett dåligt val , men socialdemokraterna bildar ändå ensam regering . Utbyggnaden av den offentliga sektorn har största prioritet på det socialdemokratiska schemat Satsningarna var stora på det som senare kom att bli en förebild för hela världen : den svenska modellen. Socialdemokraterna gör 1973 ännu ett dåligt val . Det socialistiska- och borgerliga blocket får vardera 175 mandat , men socialdemokraterna fortsätter ändå att bilda regering. Efter 44 års socialdemokratiskt regerande vinner de borgeliga valet 1976 . Thorbjörn Fälldin blir statsminister . Palme får nu inrikta sig på att bli oppositionsledare . Han blir detta år också vice ordförande i socialistinternationalen .
Palme blir 1977 ledamot i Brandt-kommissionen som studerar relationerna mellan fattiga och rika länder .Två år senare lyckas de borgerliga partierna vinna valet med knappast möjliga marginal och stanna vid makten ytterligare tre år. Den stora politiska frågan 1980 är kärnkraften . Palmes socialdemokrater förespråkar tillsammans med folkpartiet linje två i folkomröstningen , dvs den linje som föreslår en avveckling på lång sikt . Olof är också en av initiativtagarna till Palme-kommission som la fram en rapport till FN:s generalförsamling angående ” gemensam säkerhet ”. Palme blir också utsedd av generalsekreteraren att medla i konflikten mellan Iran och Irak Socialdemokraterna vinner 1982 valet och Olof återkommer som statsminister .
” Tredje vägens politik ” blev ledstjärnan i valdebatten. Den innebar att arbete och sparande skulle ta Sverige ur den ekonomiska krisen. Riksdagen fattar 1983 ett beslut om de så omdiskuterade löntagarfonderna , Palme var emot idén men verkade ändå för den , av rädsla för att splittra arbetarrörelsen . Året senare är han med och är initiativtagare till ”femkontinentsintiativet ” som arbetade för ett fullständigt stopp för alla kärnvapen prov, samt att försöka förhindra en kapprustning i rymden mellan supermakterna . Under hans näst sista år i livet föreläste han bl.a på Harvard universitetet i USA och som arvode fick han ett stipendium till sonen Joakim . Han tar inte upp detta i sin deklaration och det leder till att han blir hårt ansatt i valrörelsen .
Den 28 februari 1986 blir han skjuten till döds av en okänd mördare i Stockholm .
Den 28 februari 1986 sköts Sveriges statsminister ner på öppen gata i Stockholm. Mordet inträffade i hörnet av Sveavägen och Tunnelgatan.
Olof och Lisbeth Palme som bodde på Västerlånggatan i Gamla stan. Bestämmer sig vid åtta-tiden på kvällen för att gå och se ” Bröderna Mozart ” på biografen Grand , som ligger i hörnet av Sveavägen och Tegnérgatan , Olof och Lisbeth lämnar hemmet kl 20.30 och beger sig till Gamla stans T-banestation. Tåget på linje 17 är fullsatt och makarna får därför stå hela färden till Rådmansgatan , där de hoppar av. De vandrar den sista korta sträckan till biografen. Där träffar de sin son Mårten och dennes flickvän Ingrid. Familjen Palme köper biljetter och därefter går de in i salongen och sätter sig. Makarna sitter inte tillsammans med sonen och hans flickvän. Efter föreställningen som slutar 23.10, träffar återigen paret Palme sonen Mårten och Ingrid ute i foajén. Efter en diskussion rörande filmens handling beger sig Mårten och dennes flickvän norrut på Sveavägen , mot Odenplan.Trots att termometer visande 6 minusgrader och det blåste en bitande västanvind på 4 sekundmeter väljer Lisbeth och Olof att promenera hem till Gamla stan. De började gå söderut på Sveavägen ( mot centrum ) på den västra sidan av gatan. Utanför Adolf Fredriks kyrkogård passerade de ett gatukök. De går över Adolf Fredriks kyrkogata. Lisbeth vill därefter titta i den indiska boutiquen Sari:s skyltfönster på andra sidan gatan. Vid övergångsstället beläget i korsningen Sveavägen och Adolf Fredriks kyrkogata går de över. Efter en snabbtitt i fönstret fortsätter paret Palme
Olof Palme har ungefär 120 meter kvar att avverka av sitt liv innan han faller offer för mördarens kulor.
Olof och Lisbeth passerar butiken Dekorima ( heter idag Kreatima ) som ligger i nordvästra hörnet av Sveavägen och Tunnelgatan ( den senare bytte namn efter mordet till Olof Palmes gata ). Det enda som återstår av den ursprungliga Tunnelgatan är den lilla gågata som mördaren använde efter attentatet. När paret befann sig ungefär i mitten av mynningen till gågatan , steg en man fram som stått och lurpassat vid Dekorimas nedsläckta skyltfönster , fram. Avlossade två skott med en revolver ,bakifrån, mot makarna Palme. Det första skottet träffade Olof i ryggen , det var ett perfekt skott. Den kraftiga projektilen slet sönder ryggraden och kroppulsådern och Olof dog innan fallit till marken. Det andra skottet ” fullgjorde ” inte sitt syfte. Mördaren siktade på Lisbeth , men hon hade tur skottet snuddade hennes strax under skulderbladen , hon klarade sig med en liten rispa på huden. Efter dessa två skott sprang attentatsmannen Tunnelgatan österut förbi Luntmakaregatan och uppför trapporna som mynnar ut i Malmskillnadgatan. Därifrån väljer han sedan , med stor sannolikhet ,att springa vidare österut på David Bagares gata.
Efter David Bagares gata har ingen sett eller lagt märke till någon ” misstänkt ” ( med misstänkt menar jag att någon skulle gjort någorlunda liknande observationer som de övriga nyckelvittnena ). En slutsats kan därför vara att attentatsmannen helt enkelt försvunnit in i ex en lägenhet på David Bagares gata.
Det första man ska göra när man ska syssla med ett projekt likt detta , är att man ska försöka finna en mördartyp. Innan jag började studera handlingar och böcker som skrivits i ämnet var jag totalt nollställd rörande dvs jag visste praktiskt taget ingenting beträffande mordet. Att finna en mördartyp gör man genom att utesluta andra .På detta sätt har jag kommit fram till att mördaren är en : ensam , rentav galen man. Press och polis har lagt ner mycket tid på att försöka lösa mordet. Deras misstänkta har varit alltifrån kurder till ” 33 - åringar ” Jag ska försöka redovisa för läsaren hur jag tänkt när jag uteslutit vissa ” mördarkandidater ”
Terrorist organisation ( PKK , EAP )
En organisation som varit mycket misstänkta är PKK ( Partiya Karkeran Kürdistan ). Mannen som startade jakten på PKK:s män var Hans Holmer , dåvarande chef för Palme-gruppen. En grupp som tillsattes efter mordet och som nästan fick obegränsade resurser i början för att kunna fånga mördaren. Men ansträngningarna och förhoppningarna att finna en mördare i de kurdiska leden , grusades snabbt. Det fanns och finns fortfarande ” eldsjälar ”som benhårt tror på denna konspirationsteori. Enligt dessa så skulle motivet till mordet vara att PKK:s ledare Abdullah Öcalan nekats inträde i Sverige under 1985. Enligt mig ett ganska vagt motiv. I mitten av åttiotalet blev allt fler länder fientligt inställda till PKK. Sverige och Palme förblev enligt PKK kännare ett av organisationens hjälp länder. Bara en gång blev ett hot mot Sverige uttalat. Det var i januari numret av PKK:s egna tidning Serxwebuns. Där framfördes skarp kritik mot Sveriges behandling av den livstidsdömde Zulkuf Kilinc och Hassan Bal. Den störste PKK jagaren av dem alla : Hans Holmér satte hela sin prestige på spel i försöken att finna bevis. Dessvärre har han bara funnit vaga indicier men genom ett , må jag säga , skickligt manipulerande av åklagare väsendet har han lyckats få polisen att under allt för lång tid rikta in sig på denna teori.
Det som jag tror är av avgörande betydelse är sekretessen. Ju fler som är inblandade desto större är risken för ett läckage eller att någon pratar bredvid mun. Detta är något som talar emot både PKK och övriga organisationer. Svenska staten utfärdade efter mordet en belöning på 50 miljoner till den eller de som lämnade ett avgörande tips som ledde till gripandet av en mördare. Jag tror inte att en organisation skulle klara att hålla en sådan här sak hemlig.
Underrättelsetjänst ( KGB & CIA )
amerikanska CIA och sovjetiska KGB har debatterats , men även Israeliska Mossad har pekats ut. En underrättelsetjänst har visserligen potentialitet att utföra en sådan här handling. Men jag har svårt att se varför man skulle ta risken att kunna bli avslöjade. Underrättelsetjänsterna på andra sidan järnridån skulle göra allt för att i sådana fall avslöja den andres förehavanden. Det som jag försöker finna är ett motiv för en sådan handling. Vad skulle ett främmande land tjäna på att röja Palme ur vägen ? Den frågan är ganska svår för mig som privatperson att svara på , man måste få tillgång till en massa hemligstämplat material för att på ett korrekt och spekulationslöst sätt besvara frågeställningen. Om man nu antog att en underrättelsetjänst planerat mordet , så tror jag att de lejt en mördare i tredje hand för att utföra mordet , detta för att så långt som möjligt undvika upptäckt. Underrättelsetjänsten lejer en person som sedan i sin tur lejer en annan. Ingen av leden känner till varandra detta gör att om exempelvis attentatsmannen skulle bli gripen så vet han inte vem som lejt honom. Detta gör till att de övriga två i ledet klarar sig.
En ensam mördare
Denna mordteori är den mest troliga! Jag grundar mitt antagande på några små fakta : Attentats mannen kunde efter mordet försvinna helt spårlöst. Det skulle även en konspirations mördare också kunna göra , men inte lika obemärkt som en ensam en. Det som fascinerar mig är hur mannen helt kunde försvinna på David Bagares gata ( efter dennna gata finns inga observationer ) . Jag tror att en av nycklarna till mordets lösning låg ( eller ligger ) här.
Jag återkommer senare till detta. Ett anna sak som gagnar den ” ensamma mördaren ” är tystnaden Som jag skrev tidigare så tror jag inte att en organisation eller liknande , som vid ett eventuellt mord minst borde haft fem man inblandade skulle kunna hålla en sådan hemlighet bevarad i tio år , speciellt inte när belöningen för ett tips som kan lösa mordet är 50 miljoner kr Den undre världen , som är mästare på att snoka fram saker , står i detta fall helt ovetande om vad som hänt.
Jag tänker försöka använda benämnings ord , och då massmedias vedertagna , på vittnen istället för namn i den mån det går . Mitt syfte med detta är att göra det så lätt för läsaren som möjligt , det är lättare att komma ihåg speciella ord än en massa olika namn.
Jag ska nu gå djupare in på bevisningen som finns mot Christer Pettersson .
Christer Pettersson har berättat :
Han är bosatt i Rotebro . Han och en kamrat , alibimannen (Lars Tingström ) , vistades den 28 februari 1986 i Petterssons lägenhet. De kom överens om att Pettersson skulle skaffa amfetamin. Pettersson har en god vän , den 57-åringe narkotikahandlaren ( Sigge Cedergren ) , som bodde på Tegnérgatan i Stockholm. Han var också delägare i en spelklubb , som hette Oxen. Spelklubben var inrymd i en lokal på Oxtorgsgatan , som är en tvärgata till Sveavägen söder om Kungsgatan. Där brukade han överlämna amfetamin till Pettersson. Pettersson ringde till Sigges bostad men fick ej något svar.
Då ringde han till oxen och fick besked attklubben var öppen. Pettersson frågade inte efter Sigge. Han räknade med att träffa Sigge där och kunna få köpa amfetamin.
Pettersson tog ett pendeltåg strax före klockan 19.00 från Rotebro station , som är belägen omkring fem minuters promenadväg från hans bostad , till T-centralen vid Sergels torg. Han begav sig sedan direkt till Oxen , dit han anlände omkring 19.30. Det fanns ca 15 personer i lokalen. Vid ett av borden satt Roger Östlund bekant ( benämnd ” bekanten ” i massmedia ) till Sigge. Han var den ende i lokalen som Christer kände , och Pettersson satte sig därför vid hans bord. De lade patiens. Pettersson fick syn på 57-åringens dåvarande flickvän i lokalen . Hon var i sällskap med en väninna Pettersson erfor att förhållandet mellan 57-åringen och fästmön inte var bra.
Christer fick intrycket att 57-åringen var på väg till klubben. Vid 20.00 kom han också till Oxen. Pettersson fick ca tre gram amfetamin av 57-åringen. Pettersson hade omkring 1000 kr på sig , men han behövde ej betala för narkotikan. 57-åringen tog plats vid bekantens bord. Fästmön kom fram till bordet och sade till 57-åringen ” Hur länge ska vi hålla på så här ”. 57-åringen ryckte på axlarna men svarade ej. Pettersson frågade sedan 57-åringen ” Har du grogg ” . På Oxen serverades enbart kaffe , bakverk och läskedrycker. Det var mycket ovanligt att någon drack medhavd sprit i lokalen. fästmön medgav att hon hade sprit och og fram två helflaskor hembränt som hon ställde på bordet. Pettersson började hälla upp groggar åt sig.
Gemensamt diskuterade 57-åringen och hans fästmö ett bankkonto och det blev beslutat att en fullmakt skulle skrivas avseende denna angelägenhet. Pettersson fick i uppdrag av 57-åringen att skriva fullmakten . Han gjorde så . Fullmakten skrevs under av flickvänenen. Den bevittnades av Pettersson och en annan man. Pettersson har på fullmakten skrivit namn förtydligande för den andre mannen. Han vet dock inte vem han är. Christer vet inte vem som tog hand om fullmakten.
Under kvällens lopp hade Pettersson förtärt omkring 50 centiliter starksprit. Han beslöt sig för att åka hem och begav sig över Sergels torg till T-centralen. Han har alltså under kvällen inte varit norr om Kungsgatan. Han åkte mot Rotebro med ett pendeltåg som lämnade Centralen klockan 22.45. Han kan även lämnat Centralen med ett tåg så sent som klockan 23.25 men det är ej särskilt troligt. På grund av spritförtäringen somnade han på tåget och han blev troligen väckt av en konduktör , vid slutstationen Märsta. Pettersson återvände med samma tåg till Rotebro , dit han anlände klockan 23.55. Alibimannen låg och sov på golvet i Petterssons kök. Alibimannen vaknade när Petterson kom ” Det blev ingenting ” , yttrade Pettersson som ville behålla amfetaminet för eget bruk. Alibimannen gav sig iväg. Pettersson injicerade sedan under natten amfetaminet.
Vid 9-tiden på morgonen hämtade han sin tidning och såg till sin bestörtning att Olof Palme blivit mördad . Han hade samtal med ett par vänner om dådet. På radio hörde Pettersson att kondoleanslistor var utlagda på regeringskansliet i Rosenbad. Pettersson bagav sig in till Stockholm för att skriva på en sådan lista. Utanför Rosenbad stod människor i fyrdubbla led. Med hänsyn därtill och att Pettersson var narkotikapåverkad gjorde att hann fann för gott att åka hem igen istället för att ställa sig i någon av köerna.
Dagarna efter Palmes död teckande han sitt namn i kondoleanslistor såväl i Sollentuna centrum som i Rotebros Folkets hus. Vid ett av tillfällena stal han ett inramat fotografi av Olof Palme för att ha i sin bostad. Han sparade även ett par löpsedlar från den 1 mars 1986 . Allt detta gjordes som ett tecken på uppskattning av Olof Palme. Pettersson har alltid röstat socialdemokratiskt och anser att Palme var ” vår enda statsman ”
Christer Pettersson har bott i Rotebro sedan 1983 . Han är förtidspensionär sedan 1987. Sen 1985 har han ägnat sin mesta tid åt att supa . Han har uppehållit sig huvudsakligen i Sollentuna centrum , där han tillhört det sk A-laget . Pettersson har i många år haft mustasch och han bar en sådan även i början 1986.
Den 28 februari bar han jeans. Han använder aldrig byxor av annat slag . Han har ej burit huvudbonad , sådan använder han aldrig. Han var iklädd en jacka , antingen en midjelång eller en ” lårlång ” parkas . Han bar ej något armbandsur eftersom han inte äger något . Pettersson har ett par guldbågade glasögon , som han använder på bio och när han ser på TV. Han bär dem aldrig utomhus . Pettersson är ej intresserad av skjutvapen . Han har aldrig innehaft sådant vapen .
Algot Åsell har berättat :
Han har tidigare bott i Rotebro och kände väl igen Christer Pettersson . Den 28 februari 1986 åkte Åsell pendeltåg från Rotebro till Märsta . Därifrån fortsatte han med buss till Vallsta , där han ämnade söka upp ett par personer för att de skulle skriva ett intyg åt honom . Ingen öppnade hos de två personerna , varpå Åsell promenerade tillbaka till Märsta . I kiosken vid Märsta station köpte han en chokladkaka. Kiosken skulle då stänga. Han har trott att klockan då var 22.00 . Emellertid har han erfarit att kiosken stängts klockan 21.30 . Åsell besökte därefter en pub där han drack ett glas öl och åt en smörgås . Sedan begav han sig till Märsta station . Klockan bör då ha varit 23.20 . Åsell har inte kontrollerat tiden med någon klocka utan har beräknat tiden med ledning av kioskens stängningstid - 21.30
Algot Åsell såg en man som satt framåtlutad på andra eller tredje bänken på perrongen . Avståndet dit var ungefär.10-15 meter Han såg nacken och profilen på mannen . Mannen var iklädd blå jacka och jeans . Det var Christer Pettersson ” Det kan ej finnas en som är så lik .” Åsell gick ej ut på perrongen för av vissa skäl var han rädd för bråk med Pettersson . Algot Åsell visste i början av året 1989 att Christer Pettersson sagt att han somnat på pendeltåget och av misstag rest till Märsta . Åsell ville emellertid inte bli inblandad och därför yppade han ingenting för varken polis eller någon annan om vad han sett. Den 7 juni 1989 berättade han om sina iakttagelser för förre föreståndaren vid stadsmissionen i Östersund . Denne sade att Åsell var tvungen att kontakta polis och berätta om sina iakttagelser , men Åsell vägrade .
Föreståndaren vid stadsmissionen har berättat
Den 7 juni 1989 berättade Algot Åsell för honom att ” det kan inte vara Christer Pettersson för honom såg jag på Märsta station ” där Christer skulle ha suttit på en bänk . Föreståndaren ansåg uppgiften viktig och försökte övertala honom att kontakta myndigheterna , men han vägrade ” han ville inte bli inblandad.” Föreståndaren ringde då Aftonbladet och tipsade dem om vad han hört Åsell berätta. Föreståndaren åsikt om Åsell är att han ej är pålitlig och trovärdig i allt . Han är skrytsam och vill gärna synas . Han har god duperingsförmåga dvs förmåga att hitta på saker , men i detta fall trodde föreståndaren på honom .
Alibimannen har berättat :
Han har känt Christer Pettersson sedan 1984-1985 . De träffades relativt ofta. År 1986 bodde alibimannen i Rotebro . Han och Pettersson söp och knarkade tillsammans . Den 28 februari 1986 kom alibimannen till Christers bostad vid 19.00 - 20.00 - tiden . Christer åkte in till stan för att ” greja amfetamin .” Efter tre eller fyra timmars bortovaro återkom Pettersson .
Alibimannen låg på en madrass i Christers kök . Alibimannen var vaken . Han har inget minne av vad han sagt under förundersökningen om att Christer Pettersson kom hem vid 1-tiden på natten . Alibimannen tror ej att klockan varit så mycket . Han tror Pettersson kom hem klockan 24.00 men är osäker på tiden . Han verkade nykter . Han uppgav att Pettersson inte kommit över något amfetamin . Så alibimannen gick då hem till sig .
Vid denna tid brukade Christer vara klädd i jeans och en grön militärjacka. Alibimannen har aldrig sett Pettersson bära en huvudbonad . Han har heller aldrig sett ett vapen i Petterssons hem
Lisbeth Palme har berättat :
När makarna passerat färgaffären Dekorima vid Tunnelgatan , hörde Lisbeth att det smällde . Hon ryckte till ,och vände sig mot sin make och yttrade ” barnens smällare är skrämmande ” . Då såg hon ” att något har hänt ” och hon blev själv beskjuten med en ytlig sårskada som följd Olof Palme sjönk ihop på gatan . Lisbeth beslöt sig för att söka hjälp . Hon såg en man stå utanför skyltfönstret till Dekorima c.a fem meter från makarna Palme . Denne stirrade mot makarna Palme. Han var omkring 1.80 meter lång. Han bar ej mustasch utan hade ett påfallande rektangulärt , ljust område under näsan . Munnen gav ett rakt intryck . Mannen hade en framskjuten haka och markerande kindben . Hans axlar var uppdragna . Han bar en mörkblå-marinblå jacka , som gick ca tre decimeter nedanför midjan . Hans byxor var mörka . Lisbeth Palme gjorde bedömningen att ” det var ingen hjälp att söka där ” Mannen var den som befann sig närmast makarna Palme . Lisbeth Palme kan med säkerhet identifiera mannen som Christer Pettersson . Hon har inte sett något föremål hans händer
Lisbeth vände sig om för att söka hjälp . På ett avstånd av omkring 20 meter norr om korsningen såg hon på Sveavägen en ljusare klädd man ( den sk kroggästen ). Denne vände bort huvudet . Nästa gång Lisbeth såg Christer Pettersson befann sig denne på Tunnelgatans södra sida ett par meter in från Sveavägen . Han sprang Tunnelgatan österut . Lisbeth lade då märke till de uppdragna axlarna . Hon såg honom springa ett par steg och fäste sig särskilt vid hans ” studsande ” gång . ”
Nästa gång hon observerade Pettersson stod han på Tunnelgatan med ryggen mot kortsidan av barackerna och stirrade mot makarna Palme . Sedan var han försvunnen . De två första observationerna av Christer Pettersson är säkra .
I början av polisutredningen var Lisbeth med om en fotokonfrontation på kriminalavdeningen . Det förekom därvid mycket störande moment som var till men för konfrontationen . Lisbeth Palme är helt insatt i allvaret av en konfrontation . För att kunna koncentrera ville hon att endast två särskilt angivna åklagare skulle få närvara vid konfrontationen. Hon kände omedelbart igen Christer Pettersson men påpekade först att han såg alkoholiserad ut Konfrontationen filmades av polisen. Vid en andra visning pekade hon också ut Christer Pettersson som den man som stått utanför Dekorimas skyltfönster . På egen begäran fick hon se konfrontationsfilmen den 26 januari 1989 . Även denna gång var endast samma två åklagare närvarande . Lisbeth Palme tillät ej att man vid konfrontationerna använde bandspelare . Orsaken till detta var att allt material i utredningen läckte ut i massmedia . Ett sådant förfarande ansåg hon vara integritetskränkande .
57-åringen ( Sigge Cedergren ) har berättat :
Vid denna tid bodde han i fastigheten Tegnérgatan 16 . Han hade en kolonistuga i Ängby . Han var under hösten 1985 - våren 1986 delägare i spelklubben Oxen . 57-åringen använder amfetamin i måttlig omfattning. Han lärde känna Christer Pettersson på en kriminalvårdsanstalt i slutet av 70-talet . De börjar ungås privat under 1985 . De träffas ungefär var fjortonde dag och för det mesta hemma hos 57-åringen på Tegnérgatan . Christer Petterssons ärende var i första hand att anskaffa amfetamin.
Den 28 februari 1986 tjänstgjorde 57-åringen på Oxen mellan klockan 16.00 - 23.00 . Han kan under arbetspasset ha besökt sin bostad en eller flera gånger . Christer Pettersson besökte under kvällen Oxen . Han där bar en kort tid. Pettersson sade att han sökt 57-åringen på Tegnérgatan och att han väntat utanför gatan . 57-åringen antar att Petterssons besök gällde amfetamin . 57-åringen kan inte erinra sig att hans fd fästmö besökte spelklubben denna kväll . De var vid denna tidpunkt osams . 57-åringen kan ej erinra sig att två spritflaskor ställts på ett bord under kvällen . En fd fästmö till 57-åringens har undertecknat en fullmakt som utskrivits på Oxen av Christer Pettersson , han vet dock inte när den upprättades . 57-åringens bekant var inte närvarande när fullmakten skrevs .
Christer Pettersson lämnade Oxen klockan 22.00 . Själv säger 57-åringen att han lämnade spelklubben klockan 23.15 . 57-åringen har aldrig sett Pettersson bära något vapen . 57-åringen har förvarat många vapen i sin lägenhet bl.a en magnumrevolver 357 . Detta vapen har beslagtagits av polisen . 57-åringen vet inte var Pettersson står politiskt , ej heller hans ” förhållande ” till Palme . Christer brukade vid denna tid bära en halvlång blåaktig jacka. Polisens telefonavlyssningen visar att han tagit emot två samtal hemma i bostanden ett kl 23.02 och ett 23.15. Dessa två samtal kan 57-åringen inte förklara
Bekanten ( Roger Östlund ) har berättat :
Den 28 februari hade han tagit såväl amfetamin som druckit alkohol. När han på kvällen befann sig i centrum råkade han skära sig på sin kniv . Han blödde och begav sig därför till Oxen för att kunna få ett plåster. Han kom till klubben ca 22.30 . Han såg varken Christer Pettersson eller 57-åringen i lokalen . Plåster fanns ej tillgängligt utan han virade pappershanddukar om handen . Han begav sig till 57-åringens bostad på Tegnérgatan för att få plåster . Bekanten tyckte det lyste i bostad men ingen svarade på porttelefonen . Han begav sig till Biografen Grand och dess foajé på Sveavägen för att ringa till 57-åringen . Telefonerna är uppsatta någon meter innanför entrén . När bekanten stod där fick han syn på Christer Pettersson . Denne stod utanför dörrarna . Bekanten öppnade en av dörrarna men Pettersson gjorde en avvärjande gest mot honom och började gå Sveavägen söderut . Därefter ringde bekanten till 57-åringen , som svarade . Bekanten fick ej komma upp till 57-åringen .
Tecknerskan ( Birgitta Wennerling ) har berättat :
Hon hade den 28 februari 1986 besökt en sjuföreställning på biografen Grand . När hon var på väg ut från biografen frågade hennes man om hon hade sett makarna Palme som just passerat . Det hade hon inte men hon hade la märke till en man , troligen stående på tå , som stirrade med en otäck och sjuk blick in folkmassan . Hon utgick ifrån att det var makarna Palme han stirrade efter . Blicken var sådan ett det väckte obehag hos henne . Hon lade märke till mannen under några sekunder . Christer Pettersson är väldigt lik denne man . Tecknerskan har mest reagerat över blicken i de djupt liggande ögonen .
Flygledaren ( Lars Erik Eriksson ) har berättat :
Hans föräldrar besökte den 28 februari en nioföreställning på biografen Grand och han hade lovat att hämta dem i sin bil efter föreställningens slut . Han parkerade sin bil utanför biografen omkring klockan 22.50 . Han lade märke till en man som stod till höger om Grands entré . De djupt liggande ögonen skrämde flygledaren och han fick olustkänslor . Blicken har etsat sig fast i flygledarens minne . Flygledaren ansåg att det var bäst att ta det försiktigt och låste bildörrarna ” Det är bäst att jag inte stirrar för mycket ” , tänkte flygledaren ” den där personen kan explodera ” . Strax efter klockan 23.00 kom folk ut ur biografen . Mannen stod kvar utanför biografen , vilket flygledaren tyckte var konstigt . Det naturliga hade varit att gå in i värmen . Omkring 23.20 kom ytterliggare folk ut ifrån biografen. Flygledaren begav sig in i biografens foajé vid 23.20-tiden . Då hade mannen med den skrämmande blicken försvunnit . En kraftigt berusad man kom dit och tiggde pengar för att kunna ringa ett samtal . Han blödde någonstans . Denne man ställde sig vid en telefonautomat , klockan var då c:a 23.25 .
Flygledaren kallades till en konfrontation den 14 december 1988 . Han fick bl.a se Christer Pettersson på ca en meters avstånd . Dennes ansiktsuttryck och ögon var oerhört lika den person som uppehållit sig utanför Grand den 28 februari 1986.
Flygledaren är säker på att mannen utanför biografen är Christer Pettersson .
Mårten Palme har berättat :
Efter filmföreställningen stod han , hans flickvän Ingrid och hans föräldrar och pratade utanför en bokhandel på Sveavägens strax söder om entré . Under samtalet släcktes ljuset i affären . Efter samtalet begav sig Mårten Palme och dennes flickvän norrut på Sveavägen mot Odenplan Vid en möbelaffär omedelbart norr om bokhandeln såg Mårten Palme en man stå och titta in i möbelaffärens mörka skyltfönster . När Mårten Palme passerade mannen , vände sig denne mot hans föräldrar med fast blick . Mårten Palme iakttog mannen under någon sekund . Mannen bar en halvlång , blå jacka av nylon . Han hade ett fyrkantigt ansikte och smala läppar . Hans hållning var något hopsjunken . De hade ej ögonkontakt .
Christer Pettersson är lik mannen , men Mårten kan inte till 100% peka ut att Pettersson är mannen vid biografen .
Korvhandlaren ( Ljubisa Najic ) har berättat :
Han arbetade den 28 februari 1986 i det gatukök , som är beläget på Sveavägens västra trottoar utanför Adolf Fredrik kyrkogård . Någon gång efter klockan 23.00 såg han makarna Palme passera gatuköket . Korvhandlaren var nyfiken på om makarna hade livvakter och gav därför särskilt akt på personer i makarnas närhet . Möjligen kunde två personer som gått före makarna Palme ha varit livvakter . Däremot såg han en man som gick efter makarna på ett avstånd av 3-5 meter han såg inte ut som en livvakt. Korvhandlaren såg mannens i profil. Mannen hade en ” konstig gång ”. Han var klädd i en mörk halvlång jacka . Han bar ingen huvudbonad . Mannen hade ej mustasch . Strax därefter hörde korvhandlaren skotten , som han då uppfattade som ljud härrörande från en bil .
I februari 1989 blev han kallad till fotokonfrontation . Hans familj var rädd för sin egen och korvhandlarens räkning , därför lovade han dem att inte göra något utpekande . Vid konfrontationstillfället var han så rädd att han darrade . Han kände igen nr 8 - Christer Pettersson - som den man som följde efter makarna Palme utanför gatuköket mordnatten .
Korvhandlaren utpekade dock i enlighet med sitt löfte inte ut Christer Pettersson . Emellertid ansåg korvhandlaren att han betett sig felaktigt och kontaktade polisen utan att berätta det för familjen . En ny konfrontation ägde rum påföljande dag . Denna gång pekade korvhandlaren med säkerhet ut Christer Pettersson .
Taxichauffören ( Anders Desborn ) har berättat :
Den 28 februari 1986 på kvällen körde han taxi . Vid tiden för mordet körde han Sveavägen söderut . Vid Tunnelgatan hade han stannat för rött trafikljus . När ljuset slagit om till rött , hörde han en kraftig smäll från vänster . I Tunnelgatans mynning på andra sida Sveavägen såg han tre personer : Gärningsmannen stod ett par meter framför avfasningen vid Dekorima . Han höll en revolver i sin ena hand . Ett par sekunder efter att det fösta skottet avlossats. Avlossade gärningsmannen ytterliggare ett . Taxichauffören såg avfyrningsflamman och rökutveckling från revolvern . Olof Palme , som befann sig kanske fem meter ifrån gärningsmannen , föll till marken . Lisbeth stod lutad över Olof . Gärningsmannen stod och vaggade fram och tillbaka . Sedan försvann in på Tunnelgatan . Det beskrivna händelseförloppet tog kanske 20 sekunder . Taxichauffören gjorde en U-sväng över gatan med sin bil och parkerade intill brottsplatsen . Lisbeth kröp runt sin man samtidigt som hon sökte hjälp från omgivningen . Taxichauffören såg aldrig gärningsmannens ansikte . Denne var klädd i en långrock , som slutade strax ovanför knäna . Gärningsmannen rörde sig klumpigt .
Chevamannen har berättat :
Han körde med sin bil Sveavägen söderut . När han var mitt för kvarteret före Tunnelgatan hörde han ett skott . Det andra skottet kan ha avlossats 8-10 sekunder senare , när han passerade trafiksignalerna vid Tunnelgatan . I gatukorsningen befann sig tre personer . Gärningsmannen stod vänd mot makarna Palme , han tittade nedåt mot Lisbeth och Olof . Han stod en eller två meter ifrån dem .Sedan lunkade han bredbent iväg in på Tunnelgatan . Han tog god tid på sig , han var så att säga en ” slow starter ”. Gärningsmannen var iklädd en mörkblå täckjacka av äldre modell . Han bar för korta långbyxor och hade kraftigt markerande axlar . Han hade kraftigt svart hår . Chevamannen gjorde en U-sväng med sin bil över Sveavägen och parkerade intill brottsplatsen . Lisbeth verkade svårt chockad . Hon var liksom ej ”kontaktbar”
Musikläraren ( Inge Morelius ) har berättat :
Han körde bil och medförde i denna tre passagerare . Dessa skulle hämta ut pengar i en bankomat uppsatt på Tunnelgatans norra sida omedelbart till vänster om Sveavägen . Musikläraren parkerade bilen på Tunnelgatans södra sida omkring 10 meter väster om övergångsstället vid Sveavägen . Bilens front var vänd mot brottsplatsen . Hans minnesbild är att han sett en man stå vid Dekoreras skyltfönster mot Sveavägen mellan entrén till Dekorima och avfasningen vid Tunnelgatan redan när han parkerat bilen . Musikläraren minnesbild är att mannen stått där ett par , tre minuter innan makarna Palme passerade platsen . Emellertid är det svårt att precisera tiden . Han är väl medveten om att han har uppgivit sekunder vid förhör som ägde rum ett par veckor efter händelsen . Musikläraren fick en känsla av att något var i görningen . Han såg 5-6 personer passera, mannen på Sveavägen, på väg norrut . Omkring 20 sekunder senare passerade makarna Palme Dekorima på väg Sveavägen söderut . Musikläraren tror att de gick i armkrok . Vid Tunnelgatan gick Lisbeth på Olofs högra sida , något framför denne . Mannen , som stått vid Dekorimas skyltfönster , följde efter makarna Palme . han lade sin vänstra hand på Olofs vänstra axel . ” Två skott ” och Olof slungades i backen .
Musikläraren såg mynningsflammorna ” rakt in i ryggen ”. Lisbeth stannade och gärningsmannen tog ett par steg bakåt . Lisbeth gick ner på knä och ropade någonting som måste betytt hjälp .Gärningsmannen stoppade ned ena handen i en ficka och tog ett par steg framåt . Han tittade ner på Olof och Lisbeth , som då knäböjde vid sin man . Gärningsmannen gick sedan ett par steg bakåt , rundade makarna Palme för att sedan börja lunka Tunnelgatan österut . Han såg inga ansikten eftersom ” det var skumt ”. Dock observerade han att Lisbeth hade ögonkontakt med gärningsmannen. Denne bar en parkasliknande , mörk jacka eller rock . Det kan ha varit en halvlång täckjacka . Mannen var ca 180-185 cm lång .
Gemensamt för dessa vittnen är att de alla befunnit sig inom det aktuella området inom den aktuella tidsramen. Om vi börjar med att analysera vinnesutsagorna . Tecknerskan som befinner sig vid bion klockan sju , alltså vid tiden för makarna Palmes ankommande till biografen , säger att hon ser en man ” med sjuk blick ” stå i foájen och stirra in i folkhopen . Hon lade speciellt till mannens djupt liggande ögon och hans ansikts form . Tecknerskan är säker på att mannen är Christer Pettersson . Om Petterssson nu såg paret Palme gå in på biografen vid sjutiden så visste han att han hade ca två timmar på sig att skaffa fram ett vapen . Det var kanske nu han också såg att de inte hade några livvakter .
Nästa vittne som med säkerhet pekar ut Pettersson är Flygledaren . Cirka 22.50 lade han märke till en man stå utanför entre dörrarna till biografen , vilket han tyckte var konstigt eftersom det var ganska kallt denna kväll . Klockan 23.20 upptäcker han att mannen är borta . ( Makarna Palme kom ut från biografen ca 23.10 ) . Nu har vi alltså två vittnen som med säkerhet pekar ut Pettersson . Bekanten kom till till biografen vid 23-tiden . Utanför fojen såg han en man han kände igen . Bekanten tänkte gå och hälsa men mannen gjorde en avvärjande gest . Mannen var Christer Pettersson . Mårten Palme har lagt märke till en man som stått och ”studerat ” makarna Palme . Mårten ” kan inte till 100% peka ut mannen som Christer Pettersson .
Tre personer ( Tecknerskan , Flygledaren och Bekanten ) har alltså med säkerhet pekat ut Pettersson . Mårten Palme kan inte fullständigt svära på att mannen vid Grand var Pettersson . Orsaken till detta är att de inte hade ögonkontakt med varandra . Det borde alltså kunna fastslås ( trots Algot Åsells vittnesutsaga som jag senare kommer till ) att Christer Pettersson var den man som befann sig på Grands biograf den 28 februari 1986 . Efter korvhandlaren , som säger sig sett en man gå efter makarna Palme och som med säkerhet pekar ut Pettersson som mannen , upphör observationerna under cirka 2 minuter . Här har en av stötestenarna legat och ligger . Man måste kunna bevisa att ” Grandmannen ” ( Christer Pettersson ) och ”Dekorimamannen ” ( personen som utförde mordet ) verkligen är samma person .
Jag har ” hittat ” ett vittne ( nästan undangömt av Holmérs stab ) som fäller ett avgörande bevis i frågan .
Kerstin Nordström har berättat :
Hon bor högt upp i en av lägenheterna i korsningen Sveavägen och Adolf Fredriks kyrkogata Kvällen den 28 februari 1986 har hon vigt åt en TV-afton . Inför kvällens sista TV-program , bestämmer hon sig för att öppna balkongdörrarna och få en nypa frisk luft . När hon öppnar dem lägger hon märke till ett par som korsar övergångsstället beläget Sveavägen / Adolf Fredrik kyrkogata . ” Det verkade som kvinnan ville titta i skyltfönstret till boutiquen Sari . När paret kommit över Sveavägen följer en mörkklädd man efter dem . Kerstin Nordström går därefter tillbaka in i vardagsrummet och sätter sig i sin fåtölj .
Enligt henne följer en man efter ett par som går nere vid övergångsstället . Detta är enligt mig det avgörande beviset på att Grandmannen och Dekorimamannen är samma person .
Detta betyder att medan paret Palme tittar i boutiqen Saris skyltfönster går mördaren förbi dem och ställer sig ur en strategisk synvinkel bra plats ( Dekorima ). Trapporna vid Malmskillmadsgatan gör det dels svårt för en förföljare att ta upp spåren på mördaren dels är platsen idealisk ur ” försvinnar synpunkt ” dvs det finns många olika flyktriktningar väl uppe på Malmskillnadsgatan . Mördarens val av plats visar han att han är bevandrad i områdets geografin . Vad angår Algot Åsells vittnesmål kan till en början konstateras att hans uppgifter är mycket obestämda . Han har ändrat sådana uppgifter , när de visats sig vara felaktiga . Han har vägrat att meddela polis och åklagare sin iakttaglse om Christer Pettersson , trots att han måste insett att observationen , om den var korrekt , varit av livsviktig för Christer Pettersson Föreståndaren på stadsmissonen har sagt att Algot Åsell är ” skrytsam och vill gärna synas . Han har god duperingsförmåga ”
Den som antagligen bäst kunde observera Dekorimamannen var musikläraren , vars bil stod parkerad på Tunnelgatans södra sida omkring 10 meter väster om övergångsstället vid Sveavägen . Han och övriga vittnen ( Taxichauffören och Chevamannnen ) som befann sig i korsningen Sveavägen , Tunnelgatan hävdar att mannen som sköt paret Palme först stått vid affären Dekorima med ansiktet riktat mot affärens skyltfönster .
Om vi ställer upp faktan får vi lättare att se helheten :
( 1 ) Christer Pettersson var vid biografen Grand och såg makarna Palme : Tecknerskan , Flygledaren och Bekanten .
( 2) Christer Pettersson följde efter makarna Palme på Sveavägen från Grand mot Gamla stan : Mårten Palme och Korvhandlaren .
( 3 ) Inger Nordström ser en man följa efter ett par som korsar övergångsstället på Sveavägen , Adolf Fredriks kyrkogata . ”Det verkar som kvinnan vill titta i affären Saris skyltfönster ” .
( 4 ) Mannen bakom makarna Palme vid butiken Dekorima sköt Olof Palme : Musikläraren , Taxichauffören och Chevamannen .
( 5 ) Mannen bakom makarna Palme vid Dekorima var Christer Pettersson : Lisbeth Palme
Varför mördade Christer Pettersson Olof Palme ? . Min teori ( om motivet ) är att det har samkoppling med ”bombmannen” ( Lars Tingström ). Christer Pettersson hade ett starkt vänskapsband med den numera avlidne Tingström . Två veckor förre mordet blev Tingström dömd till fängelse för en förteelse han gjort . Detta retade upp Christer Pettersson , som egentligen sågs vara den späda Tingströms beskyddare , ordentligt .
Han vräkte ut kvädes ord om Olof Palme ex att han borde mördas . Genom att mörda Olof Palme skulle Pettersson ha gjort Tingström , som drevs av ett starkt samhällshat , en tjänst . Motivet för mordet är svagheten i bevisnngen . Mördade Pettersson Palme pga av detta eller är det andra faktorer som spelar in .
Sammanfattning :
Nu på senare tid har det kommit fram ytterliggare vittnesuppgifter . Dels från den dödssjuke Sigge Cedergren dels ett nytt och anonymt vittne som pekar ut Christer Pettersson som Palmes mördare . I mars ställde Sigge Cedergren upp på att genomföra en lögndetektortest i TV 3 . Han hade då bara några månader kvar att leva enligt läkarna . Sigge har avslöjat att han vid årskiftet 1985 - 86 lånat ut ett vapen till Christer Pettersson av märket magnum 357 . Pettersson skulle enligt Sigge använda vapnet till att saluta en vän som fyllde år . Enligt den amerikanska expert som genomförde testet med Cedergren visar resultatet från testet att han talade sanning . Tilläggas bör att ett sådant test inte är hundraprocentigt tillförlitligt . Vidare berättade Cedergren att han inte fått tillbaka vapnet från Pettersson . Det andra ” nya ” vittne som kommit fram gjorde det i TV 4:s Kalla Fakta . Han hävdade att han inte vittnat tidigare pga rädsla för repressalier mot hans familj . Vittnet sin befann sig på Sveavägen mordkvällen . Han är 95 % säker på att Christer Pettersson är mördaren . De övriga 5 % grundar sig på att han inte sett något mordvapen i Petterssons hand .
Det sista vittnet bör man nog ta med en nypa salt , men Cedergrens ( 57-åringen ) nya uppgifter finner jag mycket intressanta .
Vad som egentligen krävs för att man ska kunna få en fällande dom är ett vapen . Mordvapnet som användes för tio år sedan har ännu inte blivit funnet . Skulle man mot förmodan hitta det tror jag att den skyldige ( Christer Pettersson ) skall kunna bli dömd för mordet på Olof Palme. Utan ett mordvapen krävs nästan ett erkännande från Christer Pettersson själv för att Högsta Domstolen ska kunna åta sig ärendet .