Vinet i Sverige

Det var alltså redan på romartiden som den europeiska vinkulturen befästes, men det skulle dröja ganska lång tid innan den spreds till Sverige. Naturligtvis importerades det vin redan under Hansatiden, men det var ändå mjödet och senare ölet som var den dominerande drycken för gemene man. Under 1400-talet började man importera en dryck från Lübeck som skulle få en enorm spridning - aqua vitae. Det var det destillerade vinet, brännvinet, och det visade sig vara oöverträffat som berusningsmedel. I slutet av 1500-talet började man framställa brännvin av säd och 1746 gjordes det för första gången brännvin på potatis. Brännvinet dracks av gemene man, medan vinet snarare förekom i slott än koja. Det var en lyxvara som endast ett fåtal kunde kosta på sig. Det är egentligen först under senare hälften av 1900-talet som vinintresset har tagit fart på allvar, och nu gäller det att snabbt inhämta den vinkultur som Sydeuropas folk har insupit sedan barnsben.

Emellertid skulle man kunna säga att svenskarna har det bättre förspänt när det gäller vinprovning än folk i vinproducerande länder. Tyskarna, till exempel, dricker själva huvudsakligen tyska viner, och i Tyskland är det inte heller så lätt att få tag i vin från ett annat vinland. I Frankrike är det om möjligt ännu svårare - där kan det till och med vara omöjligt att hitta ett bordeaux- eller loirevin i Bourgogne.

I Sverige kan vi idag köpa vin från alla tänkbara vindistrikt i någon av Systembolagets butiker som är spridda över hela landet, och vi har alltså möjlighet att prova viner från så udda vinländer som Kanada, Kina, Libanon och Sydafrika. Troligen är det bara engelsmännen som har ett större urval.

Men ingen skall tro att det gör saken lättare. För tjugofem år sedan var urvalet ganska begränsat. Hade vinet en smak av Cabernet Sauvignon kunde man med säkerhet säga att vinet kom från Bordeaux. Idag kan ett vin med cabernetkaraktär komma från praktiskt taget vilket vinland som helst i vilken världsdel som helst.