RÖDA DRUVOR

Cabernet Sauvignon

Druvan har en djup färg och tjockt skal som ger mörka, smakrika viner. Skalet är tanninrikt och gör att det kan leva länge. Vinet växer av att det kan lagras på ekfat. Av druvan görs världens finaste viner men också enkla, fruktiga och purpurfärgade lantviner. Druvan är väldigt anpassningsbar till olika miljöer, men dess verkliga hemland är förstås Bordeaux.

Smaker: Svarta vinbär, cederträ, cigarrlåda, blyertspenna, grönpaprika, mynta, mörk choklad, tobak, oliver.

Merlot

Liknar Cabernet Sauvignon men har inte samma intensiva inslag av svarta vinbär. Det ger ett rundare mjukare, och saftigare vin som på något vis verkar sötare. Druvan ger lätta, gräsaktigare viner i norra Italien och mer Bordeauxliknande viner i Bulgarien. Populär i Kalifornien.

Smaker: Ofta liknande Cabernet Sauvignon, men ibland mer av plommon och rosor än av svarta vinbär, mer av kryddor och fruktkaka, mindre av mynta och blyertspenna.

Syrah

Syrah-druvan ger mycket mörka, fylliga, kraftfulla, alkoholstarka viner med stor lagringspotential. Vinet har en pepprig, intensiv bärig fruktsmak och köttig fyllighet.

Smaker: Hallon, björnbär, svarta vinbär, blandade kryddor, läder, vilt, tjära.

Gamay

Gamay-druvan är den druva som uteslutande används vid framställning av Beaujolais. Dess charm ligger i den lätta, friska och okomplicerade stilen som är väl lämpad för omedelbar konsumtion.

Smaker: Jordgubbar, körsbär och, i Beaujolais Noveau, päron och bubbelgum.

Tempranillo

Tempranillo odlas över hela Spanien, och är mest känd som huvudsaklig sort i Rioja och Ribera del Duero. Utan ek har den en påtaglig fruktig och kryddig karaktär, men är mer känd i form av ekigt, vaniljsmakande rödvin. Det är svårt att ringa in smaken hos Tempranillo vilket förklarar att många förväxlat mogen Rioja med röda viner från Bordeaux och Bourgogne.

Smaker: Jordgubbar, kryddor, mjuk smörkola.

Pinot Noir

Den har relativt låg tanninhalt och syra, medeldjup färg och medellångt liv. Till skillnad från den kravlösa Cabernet Sauvignon är Pinot Noir mycket känslig för klimatet och hur den behandlas i vinanläggningen.

Smaker: Hallon, jordgubbar, körsbär, tranbär, violer, rosor, vilt, kompost och gödsel.

Sangiovese

Dominanten i centrala Italien. Sangiovese når sin absoluta topp i Toscana och blommar ut i sin fulla prakt i Chianti. Sangiovese ger i sina bästa tillfällen fasta och fylliga viner med en torrhet och krydda som är fenomenal. Druvan har också en bra åldersutveckling. På senare tid har även Kalifornien gjort försök att odla druvan.

Smaker: Kryddor, tobak, örter, och beska körsbär.

Montepulciano

Montepulciano är Italiens mest odlade druvsort efter Sangiovese. Den breder ut sig längs hela Adriakusten från Marche ända ner till Puglia, men vinerna från Abruzzi är kan- ske de mest kända. Namnet för tankarna till Vino Nobile di Montepulciano, men även om druvan har vissa likheter med Toscanas Sangiovese är anknytningen enbart språklig. Montepulcianodruvan ger ganska mörkt röda viner som kan få en tät färg vid högre kvaliteter. Doften är ganska rustik med rostade, kryddiga toner av kaffe och tobak. 

 

 Smaken: Smaken brukar vara robust och fylligt rund med inslag av tjära och cigarrer och inte alltför hård garvsyra. Ett lätt- drucket, okomplicerat vin som ger mycket smak för pengarna.

Montepulciano-viner har en fylligt rik smak som passar till mycket av den svenska husmanskosten - köttbullar, falukorv, kalops etc. Naturligtvis smakar de också bra till andra kötträtter och till lamm, grönsaksrätter och all slags pasta.

 

Grenache

Ursprungligen en fransk druva. Förekommer dock också i Spanien under namnet Grenacha, odlas även i mindre skala i Australien och Kalifornien. Druvan är ofta den mest framträdande i Côte du Rhône- och Châteaunef du Pape-viner. I allmänhet ger Grenache alkoholstarka viner med het, fruktig och pepprig smak.

Smaker: Jordgubbar, örter, frukt och peppar.

Zinfandel

Zinfandel har blivit ett starkt kännetecken för Kalifornien. En av Kaliforniens "vinpappor", ungraren och äventyraren Agoston Haraszthy, som under "guldruschens glada dagar", importerade sticklingar från Europa - upphovet till Kaliforniens specialitet, druvan Zinfandel. Viner från denna druva ger varma, mustiga, lätt kryddiga viner. De är ofta lättillgängliga och har en arom som påminner om mogna björnbär. Passar till det mesta i köttväg, det unga till ljust kött och det mognare till nötkött, lamm och vilt. Druvan har också fått smeknamnet "Druvornas kameleont", för just sin förmåga att överraska i karaktären.

Smaker: Zinfandel som jäst länge med skalen får en förvånansvärt komplex smak med livlig syra, hög alkoholhalt och mängder av tannin, extrakt och eldighet och ett varmt kryddigt inslag av björnbär. Zinfandel kan också uppträda i form av insmickrande, halvtorra vita viner, lätta roséviner och fylliga starkviner. Skillnaderna i karaktär och kvalitet är enorma.

Nebbiolo

Den lilla tjockskaliga druvan ger några av de mörkaste, torraste och kraftfullaste röda vinerna, rika på både tannin och syra.

Smaker: Tjära, lakrits, violer, rosor, katrinplommon, fruktkaka och bitter choklad.

Barbera

En av de mest odlade druvorna i världen men har sin största utbredning i Italien och Kalifornien. Länge har den spelat första fiolen i Piemonte vid sidan av den storartade Nebbiolo och fått nöja sig med de sämre lägena längst nere i dalgångarna. Den betraktas som en bordsvindruva och behandlas därefter. Barberavinernas färg är djup purpurröd och har ofta en ljust rosa ton i kanten. I varmare distrikt, som Central Valley och San Joaquin Valley i Kalifornien, blir vinerna snabbt oxiderade och får en blekare färg.

Doften är helt beroende av var och hur druvan har odlats. I enklare viner känns den bara syrligt fruktig, men behandlas druvan väl blir doften komplexare med inslag av cassis och körsbär. Den kraftiga, lite feta maten i Piemonte stämmer fint med det syrarika vinet, och här hemma kan man med fördel dricka vinet till tyngre rätter på fläsk eller skinka som kräver en frisk syra som motvikt.

Smaker: Den är känd för att ge syrarika viner som ibland kan vara motbjudande vassa och torra med mycket lite garvsyra och inslag av plommon. På senare tider har man framställt en del viner med mer skalkontakt och längre fatlagring som ökat garvsyrahalten och gett dem en bättre balans.

Grignolino

Grignolino är i hög grad en druva som hör hemma i Piemonte, och man hittar den främst i trakten av Asti och Alessandria. Det är en lite besvärlig druva som utvecklas mycket ojämnt, och på samma klase kan man hitta druvor i alla stadier av mognad från gröna till mörkt blåröda. Grignolino ger mycket ljust röda viner, i många fall liknar de mest roséviner. Det beror bland annat på att en del druvor på klasarna inte hunnit få ordentlig färg.

Grignolinos doft är förrädiskt intagande, lite blommig och örtliknande, och den för tanken till inbjudande alpängar. ibland kan man också känna en härlig blandning av gräddkola, hallonpastiller och valnötter i bouqueten.

Smaker: Grignolino har fått sitt namn av det italienska ordet grignolare som betyder "grimasera", och den som tar det ljust röda vinet i munnen i tron att det är ett mjukt rosévin - han grimaserar våldsamt. Vinet är nämligen mycket smakrikt med en ovanligt kraftig garvsyra som aldrig mildras. Den ojämna mognaden på druvorna ger också en mycket frisk syra åt vinet. Passar till smakrika rätter på kyckling och kalv, men också till kraftigare kötträtter än vad färgen på vinet anger. Örtkryddiga sallader stämmer också fint till den aromatiska doften.

Negro Amaro

Negro Amaro, den "svarta bittra" som är Apuliens mycket speciella druva, anpassar sig perfekt till det heta och torra klimatet. Det är en liten druva med tjocka skal som växer i små, kompakta klasar.

Negro Amaro framställs både som roséviner, röda bordsviner och kraftfulla, koncentrerade viner på torkade druvor. Färgen går alltså från ljust persikorött till nästan kompakt svartrött.

Negro Amaroviner har alla en varmt kryddig doft där man känner den underliggande sötman från de solmogna druvorna. Toner av bränd kola, lakrits, torkade fikon, honung, choklad, katrinplommon, starkvin och fat kan också förekomma.

Smaker: Negro Amoro har en mycket speciell egenskap: den smakar och doftar av ekfat även om den inte är fatlagrad och har med andra ord en "inbyggd" fatkaraktär som kommer från de tjocka bittra skalen. De ger också en lätt bitter smak åt vinet som fint balanserar de varma kryddiga tonerna. Därtill kommer strävhet, eldighet, inslag av lakrits och en lång eftersmak.

Malbec

Malbec är mycket styvmoderligt behandlad i Bordeaux och betraktas mest som en utspädd rustik version av Merlot. I Cahors, där den kallas för Cot eller Auxerrois, och i Argentina har den rönt ett bättre öde, och där ger den också viner av mycket bra kvalitet.

Malbec ger ett mörkt rött vin, särskilt i Cahors där druvan tycks få ovanligt tjocka skal med mycket pigment. Förr gjordes det ett koncentrerat vin här som kallades Le vin noir de Lot, "det svarta vinet från Lot". Också i Argentina blir vinerna mycket mörka och täta i färgen, men i Bordeaux är druvan alltid blandad med andra sorter och verkar därtill få en blekare färg.

Malbec har en mjuk björnbärsaktig doft som blir kraftigare och kryddigare i vinerna från Cahors.

Smaker: Smaken är fyllig, tanninrik, eldig och aromatisk med måttliga halter av syra och inslag av örter och lakrits.

Touriga Nacional

Touriga Nacional är den förnämsta druvan i portvinsframställningen. Den är Portugals motsvarighet till Cabernet Sauvignon och har små fasta, tjockskaliga druvor som ger garvsyrerika viner av mycket hög kvalitet Touriga Nacional frambringar ett vin med ovanligt mörk och djup färg och en aromatisk doft som för tankarna till koncentrerad mullbärssaft.

Touriga Nacional är en viktig beståndsdel i det portugisiska rödvinet Dâo, även om den bara bidrar med cirka 20 pro- cent. Den odlas också i Australien för starkvinsframställningen.

Smaker: Smaken har ett brett och perfekt balanserat register med mängder av extrakt och höga halter av tannin, speciellt i unga viner.

Blaufränkisch

Blaufränkisch odlas främst i Österrike och det är en känslig druva som inte gillar kyla. Burgenlands milda klimat passar den perfekt, särskilt vid Neusiedler Sees behagligt varma stränder. Blaufränkischviner får en ovanligt mörk färg - för Österrike (som normalt producerar röda viner som tangerar rosé). Blaufränkisch har fått extra uppmärksamhet på senare tid, och en del viner, lagrade på franska ekfat, har en fylligare och mer utvecklad stil. I Ungern kallas druvan Kékfrankos, och där ger den saftigare, beaujolaisliknande viner. Blaufränkischviner gifter sig perfekt med stekta eller grillade rätter på kyckling eller ljust kött. 

Smaker: Smaken har en speciell sötaktig jordkaraktär med inslag av här, lingon och blåbär, som balanseras av relativt höga halter av syra och garvsyra tjära och cigarrer och inte alltför hård garvsyra. Ett lättdrucket, okomplicerat vin som ger mycket smak för pengarna.

Pinotage

Pinotage, Sydafrikas egen druva, är en relativt ny skapelse. Det är en korsning mellan Pinot Noir och Cinsaut (synonymen för Cinsaut i Sydafrika är helt missledande Hermitage, därav namnet) som togs fram så sent som 1925 av professor Abraham Perold. Pinotageviner av bättre kvalitet blir ofta djupt röda, medan färgen i enklare viner ganska snabbt bleknar. Doften kan vara intensiv med någon sötma som rundas av med åldern. Unga viner kan ibland få en lukt av desinfektionsmedel.

 

Smaker: Smaken brukar vara medelfyllig och kan ibland ha en stekt, lite urlakad ton som en del lite elakt beskriver som "avloppsliknande". De bättre har dock en fruktig, sträv, kryddig och mer varierad smak med fin potential för lagring.

Pinotageviner har en kraftig smak som bäst stämmer med kryddstarka, kraftigare kötträtter. Varför inte stenkolsgrillade kotletter eller filéer av lamm eller gärna något exotiskt vilt som antilop med en stark grillsås.

Vita druvor

 

Sidans topp