Fall 6: Offentlig verksamhet

Inledning

Offentlig verksamhet var veckans tema, och fallet, som bestod av en flygbild –ver ett k–pcentrum och en text om vÂra begr”nsade m–jligheter att styra stadens utveckling, ledde oss in p frÂgor om planering sÂsom:
  • - Teori f–r planering (idČer, visioner och historik, mallar att g efter)
  • - Lagar och f–reskrifter
  • - Den offentliga verksamhetensmakt och medel f–r planering
  • - Tillv”gagÂngss”tt f–r planering
  • - Investerarnas makt
  • - Intressekonflikter, milj–konflikter
  • - Milj–ansvariga
  • - Individers och f–reningars m–jlighet att tycka och pÂverka
  • - Exempel p projekt

    Historik och stadsvisioner

    Stadsbildningsprocessen str”cker sig i vÂrt land tillbaka till 1000-talet. D bildades statligt eller kommunalt strukturerade samh”llen kring feodalherrars borgar. Planeringen skedde p plats, vilket innebar att staden v”xte fram efter naturens och historiens f–ruts”ttningar. Stad och land var fortfarande starkt knutet till varandra, och man r”knar med att st”derna t”ckte Âtminstone h”lften av sitt livsmedelsbehov genom egen jordbruksproduktion.

    I och med den stora urbaniseringen som f–ljde industrialiseringen och jordbruksrevolutionen mellan 1700- och 1800-talen (Sverige 1850) f–r”ndrades st”derna dramatiskt. Det gick inte att styra st”dernas tillv”xt, och svÂra sanit”ra och tekniska problem uppkom. F–rst lÂg bost”derna n”ra fabriker och andra arbetsplatser, som ofta spydde ut r–k och gifter. Mot slutet av 1800-talet f–rt”tades st”derna ytterligare, och stenhusen v”xte p h–jden. F–retagens ansvar att hÂlla arbetarna med bostad upph–rde samtidigt som skrÂordningen, och zoneringen b–rjade med renodlade bostadskvarter innanf–r de gamla stadsmurarna (raserades 1810- ) och fabrikerna utanf–r.

    1874 kom i Sverige ordnings- h”lsovÂrds och byggnadsstadgor som reglerade planeringen av st”derna. En m–nsterplan med 18 m breda gator och 5 vÂningar h–ga hus inr”ttades, och denna till”mpades flitigt –ver hela landet.

    Den strikta, t”ta kvartersstaden tog ingen h”nsyn till de naturliga f–ruts”ttningarna p plats, och f–r de flesta innebar de slutna kvarteren m–rka bost”der och gÂrdar. Som en reaktion mot detta, och st”dernas frÂnskillnad frÂn landet, kom f–rslag p flera alternativa stadsplaneringar:

  • Bandstaden skulle g–ra stadslivet lantligare och landet stadsm”ssigt. Bandformen skulle g–ra att landet alltid var n”ra och att markv”rdesstegringar hindrades. Dessa idČer kom spanjoren Soria med 1882, och en bandstadsdel byggdes i madrid.
  • Tr”dgÂrdsstaden var en stad med ca 30 000 invÂnare p 400 ha, med v”l avv”gda f–rhÂllanden mellan handel, lantbruk och industri. Staden skulle ha en full upps”ttning av institutioner och parker, och i princip vara sj”lvf–rs–rjande. IdČerna till tr”dgÂrdsstaden presenterade Ebenezer Howard i boken Garden Cities of Tomorrow frÂn 1898. Flera tr”dgÂrdsst”der byggdes i England i b–rjan av 1900-talet, t ex Letchworth och Welwyn Garden City.

    (Daggmaskens Dilemma - idČer f–r en mer ekologisk stad. Chalmers Tekniska H–gskola, G–teborg 1991) Allm”nt om plansystemet

    Planl”ggning har gamla traditioner i Sverige, och markreglerande lagar har funnits sedan 1734. Det ”r kommunerna som ansvarar f–r att ”ndamÂlsenliga planer uppr”ttas, och kraven p planl”ggning och lokalisering av bebyggelse regleras i plan- och bygglagen (PBL) samt naturresurslagen (NRL).



    ( Boken om detaljplan och omrÂdesbest”mmelser. Boverket, Abrahamssons Tryckeri, Karlskrona 1996)

    ÷versiktsplanen

    ÷versiktsplanen skall belysa de allm”nna intressena och kommunens milj–situation (milj–- och riskfaktorer). Den ”r ett handlingsprogram –ver mark- och vattenanv”ndningen och bebyggelseutvecklingen i kommunens olika delar. ÷versiktsplanen ”r v”gledande och inte r”ttsligt bindande, men v”ger ”nd ganska tungt. Planen tar h”nsyn till de nationella v”rden som staten satt upp (riksintressena enligt NRL).

    PÂ milj–omrÂdet har –versiktsplanen delvis fÂtt nya uppgifter, och dessa innefattar nu att;
  • fr”mja en hÂllbar utveckling
  • fr”mja en hushÂllande bebyggelsestruktur
  • sl vakt om t”torternas gr–nomrÂden
  • bidra till att kretsloppsteknik inf–rs
  • skydda vatten som resurs

    En aktuell och v”l genomf–rd –versiktsplan kan dessutom:
  • Rationalisera och f–renkla beslutsfattandet
  • Medverka till v”lf”rdsmÂlen
  • F–rb”ttra genomslaget f–r kommunens intentioner
  • Mobilisera m”nniskor i lokalt utvecklingsarbete

    ÷versiktsplanen i dagens skepnad kom till efter 1987 Ârs PBL-reform. D”r gavs –versiktsplanen en nyckelroll, som ytterligare st”rktes med PBL-reformen 1996. En genomgÂng av f–rsta generationens –versiktsplaner gjord av Boverket 1992 visade att de bildade en god grund f–r framtidens –versiktsplanering. Dock fanns tre problem:
  • MÂnga planer var inte tillr”ckligt lÂngsiktiga och saknade visioner och politiska strategier.
  • MÂnga planer var inte tillr”ckligt konkreta f–r att bli effektiva och anv”ndbara i det dagliga beslutsfattandet.
  • MÂnga planer hade inte f–ranletts av nÂgon djupare dialog mellan kommun och stat om riksintressenas inneb–rd.

    1996 Ârs PBL-reform syftade delvis till att l–sa dessa problem.

    (Boken om –versiktsplan Del II - ÷versiktsplanen i lagstiftningen. Boverket, ‰kessons Tryckeri, Emmaboda 1996)

    Detaljplan och omrÂdesbest”mmelser

    En detaljplan g–rs framf–r allt f–r de omrÂden d”r stora f–r”ndringar v”ntar. Genomf–randetiden skall ligga mellan 5 och 15 Âr. Under den tiden fÂr inget ”ndras i planen, om inte of–rutsedda problem eller f–r”ndringar uppkommer som ”r av stor allm”n vikt.

    Detaljplanen ”r kommunens instrument f–r att f–rverkliga den lokala bebyggelsepolitiken. Planen har ett delvis obligatoriskt innehÂll som regleras i lagen, och innefattar f–rklaringar till hur olika intressen sammanv”gts och hur gemensamma frÂgor l–sts, hur gator och andra allm”nna platser utformas och anv”nds samt anv”ndningss”ttet f–r vattenomrÂden och kvartersmark. Dessutom anges genomf–randetiden.

    Till de frivilliga uppgifterna h–r:
  • precisering av mark- och vattenanv”ndning (d”r man kan skilja p detalj- och partihandel och precisera byggnaders anv”ndning)
  • den nya bebyggelsens omfattning (min och max), placering (buller mm), utformning (f”rg, form, takvinkel, material) och utf–rande (grundl”ggning, energihushÂllning)
  • skydd av befintlig bebyggelse (varsamhetsbest”mmelser)
  • tillf”llig markanv”ndning, st–rningar och risker mm.

    OmrÂdesbest”mmelser liknar detaljplaner, men reglerar endast ett begr”nsat antal frÂgor. De anv”nds ofta f–r att reglera befintlig bebyggelse. Tre typer av best”mmelser finns:
  • de som reglerar mark- och vattenanv”ndningen (ex reservera mark f–r framtida v”g, skydda kulturmilj– mot visuellt st–rande f–r”ndringar, reservera vattenomrÂde f–r musselodling)
  • de som reglerar bebyggelsens egenskaper (ex motverka permanentbos”ttning i fritidshus, reglera underhÂllsÂtg”rder p kulturhistoriskt v”rdefull bebyggelse)
  • de som reglerar administrativa frÂgor. (ex befrielse eller utvidgning av lovplikten)

    ( Boken om detaljplan och omrÂdesbest”mmelser. Boverket, Abrahamssons Tryckeri, Karlskrona 1996)

    Intressenterna och deras m–jlighter att pÂverka

    Lagar och regler f–r byggande och markanv”ndning har mÂnga intressenter att tillgodose:
  • staten
  • kommunerna
  • rÂvaruexploat–rer
  • mark”gare
  • allm”nhet
  • boende
  • framtida generationer

    Plansystemet ”r utformat sÂ, att det ska ge m–jlighet till insyn p ta h”nsyn till de allm”nna intressena innan planerna klubbas. N”r detta redan skett ”r det naturligtvis svÂrare att pÂverka, men inte alls om–jligt. Detaljplanerna har sak”garna, ber–rda hyresg”ster och boende samt ber–rd hyresr”ttsorganisation r”tt att –verklaga. Staten kan dessutom –verpr–va en plan som inte tillgodosett riksintressena, mellankommunala intressen eller krav p h”lsa och s”kerhet. F–rfarandereglerna kring bÂde –versiktsplan och detaljplan skall ge m–jlighet till insyn och pÂverkan frÂn alla ber–rda intressenter, statliga och kommunala myndigheter, fastighets”gare, boende, allm”nhet m fl. Beslutsunderlaget breddas genom information och debatt.

    Fastighets”gare kan f ers”ttning vid skada pga detaljplan, och i vissa fall ”ven r”tt att f fastigheten inl–st av kommunen. Kommunen i sin tur kan ta ut ers”ttning f–r kostnader vid anl”ggning av allm”nna platser, som kommunen ”r skyldig att anordna, av fastighets”garna.