Blixtra Micki

Ariolos Miki, som hennes namn var i registreringsbeviset, kom från dåtidens topp- kennel Ariolos. Far var den tidens Årets Hund: N o DkUCh Ariolos Gurre med BIS (Best in Show) på SKK-utställning och morfar: N o DkUCh Ariolos Krull, även han BIS på SKK-utställning. Mor var Marions Zari (tre cert) och mormor DkUCh Marions Saga
Micki kom som åttaveckors valp i början av september 1965 och adopterades genast av min gamla tik Pia, som älskade allt vad smått hette. Som andrahund satte hon inte lika starka spår i minnet som ens förstahund. Hon var mentalt mycket olik den dominanta Pia. Gentemot andra hundar var det aldrig några problem, alltid snäll och intresserad utom en gång. Var på utställning i Ostermalms marmorhallar i Stockholm, då en klassisk utställningsplats vintertid, och gick med henne och den då 3/4 år gamla Åsa och som vanligt i rätt långt koppel. Men till min stora förvåning gick Micki mot andra boxer och nästan bet dem, dock utan att verka aggressiv. Så jag tänkte till, band Åsa och gick samma väg med Micki ensam.

Nu var hon som vanligt, undvek kontakt med andra boxer. Hon hade helt enkelt bara skyddat sin valp!
     Små barn älskade hon som alla mina boxer gjort. Kommer så väl ihåg en gång när jag var och betalade lotter för mor och hade med hundarna. De stod så att de kunde se runt hörnet, jag inte. Då fick jag se att de kuperade svansarna började rotera och sedan bakändan, när jag tittade efter gick där ett litet barn på max två år.
     Micki var som liten dålig på att äta och inget matvrak som äldre, men hon hade en passion:
F I S K . En gång när telefonen ringde, lade mor en salt sill i framkanten av diskbänken och när hon kom tillbaka var den försvunnen. Där var sedan en boxer som gick i skytteltrafik mellan vattenskålen och gräsmattan utanför, allt saltet måste ju ut!
     På utställning var Micki framgångsrik med flera placeringar i segrarklass med ck och hp. SKK hade då tretton utställningar om året, SBK åtta och registreringssiffrorna betydligt högre än i dag, så konkurrensen var mycket större, några epa-cert fanns knappt.
                                                       forts:

     Micki parades med Ariolos tredje "musketör": Jäck, den främste avelshunden av dem. I den kullen var de första valparna "vita", ingen rolig början på valpningen, totalt blev det fyra "vita" och två med "rätt" färg. Den ena tikvalpen, Åsa kallad, behöll jag. Gjorde om parningen och denna gång blev det nio valpar varav två "vita". En av valpköparna var en familj med efternamnet Mussawir! Ingen av oss anade då att vi skulle stöta ihop igen i boxersammanhang c:a femton år senare. Enligt Eivy hade den boxern bara ett fel: Såg hon en människa på långt håll, nog skulle hon dit och hälsa.
      Åsa fick tre kullar, två av hennes döttrar var sin, hennes dotterdotter Elin en kull och ur den på (tyvärr!!) fem hanar behöll jag en. Mer om allt detta finns på Åsas sida.
      Micki hade som ung lite problem med furunkulos och några hudtumörer opererades bort i yngre år, men under andra hälften av sitt liv var hon bara hos veterinären för vaccination. Även hon uppnådde en för en boxer ansenlig ålder: 13 ½ år.

Micki.