LUCIFER    född  1969

Lucifer var min allra första hund, han var en svart Grand Danois, han kom från en kennel som hette Duralex i Strängnäs. Han var mitt "lilla kuttersmycke" och Café hund. På den tiden hade jag tjänstebil, en Saab 96, som han "ockuperande" hela baksätet på. Han var verkligen  en "fridens man", gjorde inte mycket väsen av sig, utan nöjd med att bara få hänga med, gick alltid lös. På "den" tiden så var jag ju mycket ute "på stan" och självklart fick Lucifer följa med. Han fick ligga ute i garderoben och blev alla´s kelgris. Betr. andra hundar, så umgicks han med alla, utan några som helst problem. Han var aldrig i slagsmål med någon annan hund. Betr.barn så älskade han dom och dom honom, då vi fick barnbesök, så la sig barnen ute i hallen hos Lucifer. På dagarna, då jag arbetade, så fick han blandat följa med till arbetet eller så hade jag en "pensionärsfarbror", som tog hand om honom. Det var en härlig syn, då jag kom hem och såg alla pensionärer sitta på en bänk och bara avguda Lucifer. Det var en gång då det kom ett gäng och börjat bråka med pensionärerna då dom satt på sina parkbänkar, då hade Lucifer bara rest sig upp och tittat på dom och samtidigt visat tänderna, så man kan ju förstå att han var Heron i gänget efter det. Detta hände också flera gånger då jag gick ensam på stan på kvällarna och någon eller några vandrade över gatan, för att ta kontakt och möttes av denna jättehund, dovt morrande till dom. Jag var aldrig någonsin rädd att gå ut på stan ensam, då jag hade Lucifer med mig. Han var verkligen min superkompis.

Min "lilla" Lucifer och jag på parkbänken.