Foto:Anita                                                                       Foto:Anita

 Golfie 12 veckor, så otroligt söt.                                                                                                                                             Vad månne det bliva, Golfie 4 månader.....med matte.

Foto: Pernilla och Pelle

Golfie är nu dryga 1,5 år. Det har varit ett nöje att äga och arbeta med henne. Det är en eftertänksam individ, tar till sig snabbt, det man ber henne om, jag tror att det har med att hon är tämligen lugn i det hon gör, hon hinner att sortera.

 MEN i vallningen visar hon upp en annan "fasad". Hon är alltid pålitlig i kritiska lägen, då det gäller fåren, att man får hjälp, hon viker inte av. I våras var det hon, som fick ta det mesta jobbet på gården, flytta tackor med lamm osv. Golfie fick en fin komplimang av Vilja Höjer, "det ser ut som hon flyter fram, då hon vallar".

Hon visar också i andra sammanhang, att hon är med på noterna, t.ex. i lydnad. MEN i söket, är hon en annan, ganska sval mot figgarna, vill egentligen bara vidare i sitt arbete, då hon är ute hos figgarna kikar hon efter om jag kommer, går mycket speciellt, har aldrig ägt, den här typen av hund sökarbetet. 

Det är verkligen en så härlig hund på alla områden. Glad för folk, spelar ingen roll om åskan går. Har aldrig varit i slagsmål med någon annan hund, är alltid glad och positiv mot andra hundar. (Utom lite gruff med syrran, då dom leker) Att presentera nya saker för denna hund, är aldrig något problem, inget är omöjligt. Mitt kringflackande liv, det har aldrig bekymrat henne, man slår sig till ro där vi ska vara/bo. M.a.o. en mycket lätt hund att leva och arbeta med.

M.A.O. Jag är glad, att jag gick på "magkänsla", då jag valde att behålla denna hund. Tilläggas skall väl att, den lilla tid jag har till förfogande att träna mina hundar, så har jag prioriterat vallningen, så m.a.o. tränas mina hundar i sök och lydnad, mycket sporadiskt, då tillfällen ges.

Foto:Pernilla Sundbergi

Min underbara Golfie i Ruinstaden på Räddningsskolan i Rosersberg, Golfie gjorde som vanligt ett jättebra arbete.

Vallhundsprovet/Lokalprovet Dingle 10 oktober 2006:

Golfie stod som 6:e reserv, veckan jag  skulle åka till Dingle, vilket kändes lite "pirrigt", då jag gärna ville prova båda hundarna. Men så var det ju nu en gång bara, då jag anlände till Dingle på fredagen, så hade det krupit ner till 3:e reserv. Var domarsekreterare på lördagen och det var fortfarande ovisst om Golfie, men alla kom med uppmuntrande kommentarer, att det skulle nog kanske gå vägen, med tanke på att fler hade lämnat återbud. Så på söndagen under dagen blev det klart, att Golfie fick gå som nr 23 (extra plats), det var ju jättebra. Tennis hade nummer 5, så hon gick tidigt, det var bara för Golfie och mig, att vänta på hennes tur.

Då vi stod vid "stolpen", såg jag hur ett djur sprang tillbaka till fållan, då man väl hämtat tackan och kommit på plats, hade för säkerhets skull, den som ställde ut också ryat på sin hund (utställningshunden).

Golfie gick ut bra, men jag var tvungen att ge ett extra kommando, men Golfie gjorde också ett bra upptag. Så indrivningen, det var det där med den här tackan, som ville gå åt sitt håll då, men Golfie höll i gruppen, men något ur indrivningslinjen, men lugnt, fint och lydigt, så jättebra också. Dessutom fick vi in djuren i fållan, vilket heller inte var det lättaste, men dom gick lugnt och fint in. Djuren var av den "lättfotade" sorten, vilket betydde, att hunden fick inte ligga på, men heller inte släppa djuren. Minsta häftiga rörelse, flyttade sig djuren snabbt. Det var mycket bra djur, men kanske inte dom lättaste på ett Lokalprov. Så jag är såååå nöjd.

Golfie i väntan på sin tur på Lokalprovet. "The Future is Out There  for you, Golfie".

,