Hej!
Här kommer racerapporten.
Samtliga deltagare anlände i god tid före utsatt starttid. Alla såg ut att
vara i mycket god fysisk kondition. En del var dessutom betydligt mer solbrända
än andra, med ringar både här och där. Efter utrustningsgenomgång
och vägbeskrivning samt den obligatoriska stänkaren, gav vi oss av i rask
takt. I lika rask takt tilltog snöfallet och övergick på några sekunder från
snöglopp till kräksnö. Strax efter vägövergången gjorde Skidström och
Kahru
Easy (Dalle) några straffrundor i skogen, enbart för att än mer betona sin
enorma fysiska styrka. Dynastar (Björn) och Power Edge (Nisse) tog det lugnare,
de visste att det skulle bli en lång dag. Längst bak i kön pratades
det om både det ena och det andra (har hittills inte lyckas luska ut om vad.
red. anm.).
Alla strävade på framåt och vid Sundboa upphörde allt som kunde tänkas ha
varit skidspår och den riktiga offpist åkningen tog vid. Med Kahru och Skidström
först genom skogen skrämdes alla smådjur på flykt. Skidström gav
sig på en mindre gran, som genast vek ner sig för hans enorma fysik, vilket
resulterade i ett platt fall. Dalle längst fram spårade älgar som den värste
trappern, men med den ljudvolym som rådde kom han aldrig inom synhåll, än
mindre inom skotthåll.
När Fåsjöhytte-vägen korsades var vi på helt okänd mark (även för Power
Edge) vilket gjorde några av deltagarna lite betänksamma (kanske visa av
erfarenhet). Skidström hittade en utmärkt väg genom tallplanteringen, ett
krondike. I den tunga stigningen upp mot torpet Fåsjöhyttehäll började
Alpina (Mona) och Cortina (Emma) fråga hur långt det var kvar (ett trötthets
tecken red. anm.). Power Edge lämnade ett glasklart besked.
- 1 km kvar.
Vad inte deltagarna visste var att nu väntade turens mest tekniskt krävande
etapp. Med de outtröttliga Kahru Easy och Skidström längst fram forcerades en
näst intill ogenomtränglig snårskog. När Cortina för tredje gången
frågade hur långt det var kvar och Power Edge svarade 1 km för tredje gången,
höll han på att få smörj och jämfördes med en högstadiefröken. Nåväl,
efter ha kastats mellan hopp och förtvivlan nåddes torpet och Alpina
kunde brilljera med sina lokalkunskaper och visste att berätta att den kände
Scoutledaren Båve hade bott där.
Efter lite oenighet om vägväl kom vi äntligen fram till vindskyddet och där
flammade strax en munter brasa. Skidström som enbart hade glögg som dryck, bjöd
laget runt som tack för att han hade fått vatten av andra deltagare. Korven
grillades/eldades och snart var humöret åter på topp. Cortina gjorde bananer
med choklad, mycket uppskattat.
Strax innan färden hemmåt skulle påbörjas, fick Kahru och Skidström för
sig att de skulle tjära skidorna (plast skidor red. anm.) vilket fick till följd
att skidorna blev varma och snön kladdade fast, dock gjorde det även det för
övriga deltagare med otjärade skidor. I backarna ner mot Åsboberg fick Power
Edge byta namn till Cortina. Det var inte roligt. Staka i utförsbackarna måste
vara som att åka odopad. Före detta Cortina fick en ruskig fart under
skidorna och låg först tillsammans med Kahru och Skidström. I Åsboberg kom
Kahru Easy med det emminenta förslaget att tolka efter snöskoter. P.G ringdes
upp och kom strax farande på sin Skido Citation.
Under färden mot Striberg trixades det en hel del bland deltagarna. Ett återkommande
(under hela turen för övrigt) och mycket roligt trix, var att slå ner snö från
grenar så det hamnade i nacken på motståndaren. Strax nåddes Bastun och
medans Dynastar och Power Edge tog skotern för att hämta ombyte värmde övriga
deltagare upp bastun.
Bastun värmde gott efter den blöta skidturen (oavbrutet snöande red. anm.).
Herrarna idkade nakenbad meddelst snörullning och damerna har enligt uppgift ägnat
sig åt nakenbad meddelst lerinpackning. Pizzor, Kebabrulle och Sallad införskaffades
hos Berra Burre och video hyrdes efter visst problem på Filmhuset. Dynastar körde
bil som om han aldrig hade gjort det förrut och fick sig så klart en reprimand
av en laglydig Norabo.
Maten smakade bra och filmen behövde ingen uppröras över heller. Alla var nöjda
och glada och efter filmens slut bröt samtliga upp och tystnaden sänkte sig åter
över Skogshyddan. När jag stod och såg efter den sista bilen
som försvann genom skogen, tittade jag upp på stjärnorna och sade som en av
mina stora idoler, Olle Marklund
- En sån da.
Tekniska fakta:
Deltagare: Stefan, Mona, Dalle, Emma, Björn, Nisse
Banans längd: Mer än en mil
Banans terrängprofil: Teknisk svår, ospårad, småkuperat
Medelhastighet: Inte så hög
Särskillt tack till: P.G. som kom och hämtade oss med skotern.
En stor eloge till: Emma och Mona som i sann HW-anda kämpade på utan att
klaga och visa hur trötta de var. Ni har redan kvalificerat er för nästa
utflykt.
/Nisse
Hej!
Här kommer racerapport från gårdagens strapatsrika race.
Vi började i ett soligt Skogshyddan med en obligatorisk stänkare (57,1%) och
besiktning av cyklarna. Tommy var oehört nervös inför sitt första race och
gick mest runt och gjorde ingenting, stänkaren lugnade dock
hans nerver något och han kunde sitta upp utan att darra på manschetterna.
Färden gick på kända stigar via Blexberg till Västgöthyttefors, där vek vi
av på okända stigar. Vildmarken gjorde sig påmind i form av två älgar. Ett
par tunga motlut höll på att knäcka Burken, men han kämpade på och den
nyinköpta OK-cykeln visade sig hålla oväntat bra, däremot började Mr
Basecamps cykel uppvisa tecken på bristande underhåll, bl.a. lossnade styret
och vevlagret började bli oroväckande glappt. Dock höll grejorna ihop och vi
nådde vårt första etappmål, Berglunds handelsbod & schweizeri. Där inköptes
tre stycken mycket goda glassar på inrådan av servitrisen. En slöja av igenkännande
låg över hennes ansikte, men jag kunde inte placera henne. Så medan Burken
och Mr Basecamp tog av sig i bar över och började demonstrera björnfi..a på
serveringen, funderade Mr
Nice på vem den bekanta servitrisen kunde vara. När hon anlände med glassen
var jag tvungen att fråga. Det visade sig att det var X X som hade blekt håret,
som serverade oss. Jag tyckte man kunde ana en viss generad min hos Burken och
Mr Basecamp.
Besök gärna Berglunds. Väl värt ett besök, de har rättigheter dessutom.
Har du tur kan du få se en vit val i Dammsjön också.
Glassen åts med god aptit och färden gick vidare till Dammsjöns bad i Grecksåsar.
Där blötte och glötte vi oss. Som vanligt kunde Mr Nice inte iakta gällande
föreskrifter om att det var grunt och olämpligt att dyka utan hoppade i och
slog foten i en sten vilket resulterade i ett mindre skärsår i stortån. Efter
att ha dominerat och dessutom skådat en vit val i Dammsjöns mörka vatten, väntade
varsin dubbelmacka och en stänkare på stranden.
Färden gick vidare och nu väntade dagens överrasknig för Burken, Skogssläpning.
Skogssläpningen sträckte sig genom 1 km obanad terräng längs Kultermossens västra
sida. Nu återstod lite grusväg och en av skogsmaskiner sönderkörd stig. Mr
Nice stod för dagens vurpa genom att flyga över styret och med båda föttern
kvar i tramporna lite lätt slå tinningen i en mindre sten. Inga svårare
skador dock. Som vanligt avslutades racet med en riktig spurt de sista hundra
metrarna fram till Skogshyddan. Spurten vanns av Mr Basecamp, med Mr Nice på
andra plats.
Burken som hade drabbats av kramptendenser vågade/orkade inte delta med full
energi i spurten och anlände strax, trött och lite öm men lycklig över att
ha klarat sitt första race med beröm godkänt. Jag tror vi har värvat en ny
deltagare till våra race. Han sade sig se fram emot Der Kugelspiel och övriga
arrangemang och skulle genast hem till Linde för att lägga sig i hård träning.
Dagen avslutades med bad i Bälgsjöns klara och kalla vatten. Där siktades två
vita och en röd val. Den röda sägs vara väldigt sällsynt, men visar sig
ibland efter hårda race. I stugan väntade lite grillat och alla var som
vanligt nöjda och glada med arrangemanget.
Racestatistik:
Deltagare: Tommy "Burken, Mr Balance" , Stefan "Mr Basecamp,
Gitane" , Nisse "Mr Nice, Freke".
Distans: 44,53 km
Tid: 2 tim 46 min 57 sek.
Medelhastighet: 16,0 km/h
Maxhastighet: 49,5 km/h
Dagens vurpa: Mr Nice
Dagens skrotum: Burken
Dagens kändis: X X
Dagens snabbaste: Mr Basecamp
/Deltagarna genom Mr Nice
Här kommer den hett efterfrågade racerapporten:
Starten gick från Skogshyddan som formligen badade i solsken denna strålande höstdag.
Dalle och Herr Kugel chockade övriga deltagare och även arrangörerna med att
ha satt sprätt på sitt surt förvärvade kapital. Två sprillans nya MTB:er
med skivbromsar och hydrauliska komponenter satt på taket på ett lika nytt
cykelställ från Biltema. Många beundrande och avundsjuka blickar riktades mot
Fiskarens och Lavinens nya fordon. Cyklarna besiktades ingående, många försökte,
så även jag, finna fel och brister på de nya cyklarna. Kommentarer i stil med
"Skivbromsar är nog inge bra", "Stor ram är inte bra i
skogen", "Fel sittställning" etc. etc. yttrades, allt ett
uttryck för den avundsjuka man kände inombords. Fiskaren skulle demonstera
sitt nyförvärv och gjorde en alldeles fantastisk SPD-vurpa, som så när höll
på att bli med på film.
Nåväl efter den obligatoriska stänkaren i form av Laphroigh i sirapsflaska
gav vi oss iväg. Färden gick på tidigare outforskad mark via vattenverket, Lämåsen
och Ås under ett aldrig tidigare skådat glam och stoj. Lavinen var omåttligt
stolt över sin nya cykel och den som säger att cykling inte är en psykologisk
sport är härmed motbevisad. En glad cyklare är en snabb cyklare.
Strax efter Ås drabbades Mr Najz av växelhaveri och Herr Låhr av kedjebrott.
Båda haverierna åtgärdades snabbt med medhavda verktyg. Skoj att få användning
för de ibland. I de branta backarna ner mot Born var Lavinen millimetrar från
att lyckas skaffa sig en rejäl tjäderstek till middag. Fiskaren, som helt hade
tappat lokalsinnet, i och för sig var det några år sen han flyttade från
trakten, trodde att vi befann oss i närheten av Stjärnfors.
I skogarna ovanför Hammarby gjorde Fiskaren en bejublad SPD-vurpa inför en
intet ont anande höstflanerare. I samma veva bestämmde sig arrangören för
att göra en väl avvägd banändring, till förmån för arrangörernas och
deltagarnas välbefinnande. Strax utanför Bröstorp övertogs arrangörsskapet
av Ardis, som med osviklig lokalkännedom lotsade oss fram till Bröstorpsnäs.
Där vankades en riktig festmåltid i form av köttfärssås gjord på finaste
älgfilé, därför blev det en köttgryta istället. Vilket ingen av deltagarna
hade något emot. Tack mamma Siv för
den goda middagen.
Som tack för maten fick deltagarna fälla ett träd. Färden fortsatte via
Golfbanan mot Hittorpskorset. Här övertog Stor-Freke arrangörskapet och
lotsade oss på sina barndoms MTB-stigar via Pershyttan till Gyttorp. Som
vanligt skulle Lavinen in och hälsa på hos sin morbror och som vanligt så var
inte han hemma. Frågan är om det verkligen är Dalles morbror som bor där
eller om det är ett öde hus där han alltid knackar på för att
det ska se ut som att han känner en massa folk. I Gyttorp övertog Mr Najz
arrangörskapet och via Lindkvistarvägen nåddes Åsboberg, här drabbades
Stor-Freke av punktering som snabbt lagades, trodde han. Den mördande linbanevägen
avverkades och Stribergs gamla anrika gruvområde nåddes.
När bommen in till Stribergs enda märkesverkstad för bilar, Carnelands
Bildemo, skulle passeras upptäckte Stor-Freke att han på nytt hade drabbats av
puktering. Här beslöt han att avvika från gruppen och på egen hand ta sig
till bastun i Ringshyttans skola. Så här i efterhand tror övriga att det var
för att han inte ville cykla utför Lastkajen.
Övriga deltagare fick som sagt var stifta bekantskap med den skräckinjagande
lastkajen. Det var några stycken som hävdade att de inte skulle cykla ner, men
när grupptrycket väl hade fått verka ett tag kastade sig samtliga utför
branten. Skivbromsar eller inte men samtliga kom ner helskinnade. Dock verkar
det som att lastkajen blev för mycket för Fiskaren för han var märkbart spak
på sista transportsträckan till Skogshyddan. Turen avslutades med den
obligatoriska skogssläpningen, uppför branten till Skogshyddan.
Nu väntade bastu i Ringshyttans skola och därefter inmundigades räksoppa i
Skogshyddan. Den uppspelta stämning som kundes ses på videofilmen från
morgonen var väldigt avlägsen. Som vanligt blev kvällen en rätt avslagen
tillställning som slutade med att Lavinen somnade i soffan, inte så konstigt
med tanke på hur uppspelt han hade varit under dagen.
Snipp, snap, snut.
Medverkande:
Ardis, Offroad
Magnus
Fisken, Herr Kugel
Fredrik
Stor-Freke
Björn
Lavinen, Dalle
Johan
Herr Låhr, Gittan, Mr Chinos Stefan
Mr Najz, Lill-Freke
Nils Olof
Arrangörer:
Mr Najz, Ardis, Stor-Freke
Deltagare:
Alla
Racestatistik Från Herr Kugel:
(Kugelstatistik):
-körsträcka: kändes som 15/20 mil sådär.
-Medelhastighet: som en Peugeot 405 diesel.
-Topphastighet: se ovan
-SPD vurpor: oräkneligt antal.
/Kugel
Racestatistik från Ardis:
Sträcka 64 km
Medelhastighet 17 km/h
Min hast 0
Max hast över 60 km/h eller var det m/s... fort gick det i allafall
Högsta fällda träd 19 m
Äldsta fällda träd 50 år ?
Modigast på lastkajen Farliga Gittan
Högsta hopp
Race-epitet från Mr Najz:
Flest och bäst SPD-vurpor: Herr Kugel
Tuffaste hopp: Ardis
Mest uppspelt över sin nya cykel: Dalle
Dåligast däck: Björn
Dåligast kedja: Mr Chinos
Dåligaste växelförare: Mr Najz
Mest utrustade cykel: Herr Kugel
Bäst på att be till Gud: Ardis
Inget "Sämst-koll-på-hoj" epitet delas ut denna gången eftersom
samtliga
hade god ordning på utrustningen. Mycket bra.
Tack till:
Mamma Siv, för den goda lunchen. Min fru, för den goda kvällsmaten.
Deltagarna, för ett gott humör och ett gott sportsmanship. Gud och
Ardis, för det vackra väder.
/Arrangörerna genom Mr Najz