Hej!
Här kommer berättelsen om vad vi gjorde för några helger sedan. Känner ni
inte igen händelseförloppet kan det bero på att författaren har tagit sig
friheten att dra bort och lägga till för att skapa en intressantare story
(s.k. dokusåpa).
Samtliga deltagare anlände i föredömligt god tid före start, en del till och
med flera dagar före start. Alla var mycket uppspelta och adrenalinstinna
som aldrig förr, här skulle det cyklas. Precis som sin namne och föregångare
Gary Fischer, hade Fisken under natten experimenterat och rört sig
MTB-teknikens utmarker. Han hade byggt sig en "X-treme dirt racer"
maximalt
lättad utan frambroms. En ny trend inom MTB-sporten (red. anm.)?
Efter fotografering och utdelning av diverse utrustning var det dags för den
vid det här laget mycket starkt etablerade traditionen "stänkare". I
år
bjöds av arrangören rumsvarm Laphroigh i sirapsflaska. Arrangören hade
förväntat sig vilda spekulationer från deltagarna beträffande bansträckning,
vem "den hemliga" kunde vara, vad vi skulle få att äta etc, men det
var ett
mycket sammanbitet gäng som på slaget 10.00 gav sig av nedför stigen mot
gamla järnvägen. Redan efter 100 m. fick Mr Basecamp stanna och packa om,
förskjutningar i lasten gjorde att hjälmen åkte ner för ögonen och sikten
blev obefintlig.
Via Klacka-Lerberg och Elimgården kom vi fram till Färvillsberg där vi
gjorde en kort avstickare för beskåda en av turens sevärdheter. En mindre
hög med gamla V4:or uppenbarade sig i solskenet, dock verkade det endast
vara Dalle som riktigt uppskattade sevärdheten. Övriga var smått förbannade
över att vi hade cyklat ett par kilometer extra för att titta på gammal
skrot.
På Färvillsbergs gård träffade vi på turens första sursill, en medelålders
dam som i skarp ton frågade vart vi var på väg. Dock hann vi inte svara på
frågan, eftersom vi höll god fart och inte ville tappa den på att stå och
diskutera våran färdplan med en för dagen något butter bondmora. I backarna
ner mot Järnboa fick Fiskens pattenterade bromssystem bekänna färg och jag
måste säga att jag blev smått förvånad över den förhållandevis goda
bromsverkan.
Strax efter Järnboa kyrka forcerades racets brantaste uppförsbacke. Endast
Mr Basecamp lyckades ta sig upp trampandes. Till övrigas försvar skall dock
sägas att Lavinen, precis som sitt smeknamn föreskriver, agerade effektivt
stopp i backen och drog med sig de övriga. På slingriga grusvägar tog vi oss
fram till dagens tema, kraftledningsgatan. Här dukades den medhavda
matsäcken upp. Deltagarna frossade i grillad kyckling, vita böner och fläsk,
Bullen och makroner. Arrangörerna hade gjort bort sig och fick nöja sig med
varma koppen.
Trots den magra lunchen visade sig arrangörerna vara de som var tuffast när
den mycket tekniskt krävande (läs j-vligt dålig MTB-cykling)
kraftledningsgatan med tillhörande träskliknande busksnår skulle forceras.
"Den hemlige" gick likt Jesus rakt över dyhålen. Till skillnad från
Jesus
blev han dock en aning blöt och lerig.
I backarna ner mot Öskebohyttan drabbades Lavinen av en punktering, vilken
dock lagades snabbt. Hos en bonde i Öskebohyttan fick vi fylla på våra
vattenflaskor, mycket bra vatten (ej Östsjötskt avloppsvatten), tack så
mycket. Till bilmeckaren på gården kan vi än en gång meddela: "Ja, vi
stängde båda grindarna". I Garphyttan gjorde arrangörerna en mycket bra
banändring (p.g.a. tidsnöd), istället för Bergslagsleden tog vi vägen till
Munkhyttan. När vi inte svängde av norrut utan gav oss in på Bergslagsleden
söderut, visste några av deltagarna vad som väntade, de fruktade backarna
ovanför Uskavi. Bullen tog i så han började blöda näsblod, Dalle fick en
skalbagge i ögat och var dessutom sur för att han av arrangören förbjöds
att
ta hoppbilder, vad han inte visste var vi var i tidsnöd för kvällens
aktiviteter. Så här i efterhand ber arrangören om ursäkt för sitt agerande,
givetvis skulle Dalle ha fått göra av med några bilder sitt hopp. Arrangören
drar sig dock till minnes, att vi någon gång förut har sagt att vi inte ska
ta några hoppbilder för de blir aldrig bra.
När vi nalkades nattens härbärge började det sakta gå upp för deltagarna
vem
"den hemliga" var. Pappa Johns sommarstuga i Grindtorp skulle bli vårt
tillhåll för natten och därmed var "den hemliga" medarrangören
avslöjad,
alias Fisken, alias Gespjerk, alias Lönnis, alias F. Lönnberg. Han fick
utstå en del spott och spe främst av Lavinen för att han inte hade sagt
något, övriga tyckte detta var mycket roligt.
Efter att ha duschat och fräschat upp sig bar det av i fransk
kavlitetslimosin med E. Ekman som chaufför till Uskavi, där B. Bergqvist och
M. Carlsson väntade på att få vara med om kvällens begivenheter. Stackars
Sara i receptionen fick fullt upp när alla skulle ha klätterselar,
minigolfklubbor och glass.
När klätterväggen skulle besegras visade det sig att samtliga var mer eller
mindre experter på hur repen skulle riggas och knytas. Att säga att en
mindre palaver uppstod är ett understatement. Många hårda ord yttrades,
damerna fann för gott att avvika en stund då de inte ville kännas vid den
vilt och högljut diskuterande samlingen 30-åriga killar. Polsk riksdag kunde
här skådas "in real life" som vi brukar säga. Arrangörerna vill här
passa på
att be det pensionärspar som hade bespetsat sig på en lugn och romantisk
kväll i solnedgången vid Uskens strand om ursäkt. Hoppas att det kommer
andra kvällar då ni kan umgås utan hörselskydd. Nåväl, när läget väl
hade
stabiliserat och ingenjörerna hade enats om hur repen skulle fästas visade
det sig att ingen hade några problem att klara väggen. Tidstävlingen vann
Evert (tror jag).
Efter detta blev det minigolf, där gick Mr Bascamp ut hårt, men kom av sig
när Sara kom förbi och sa hej då. Vem som vann har jag glömt bort, antingen
Björn eller Lönnis, själv kom jag absolut sist.
Nu väntade Fiskens hemlagade gryta och för Mona, Björn och Emma grillning
hemma i Pappa Johns stuga. Firma Carlsson-Bergqvist hade även med sig
förfriskningar till deltagarna i form av staketpilsner vilket var mycket
uppskattat. Dalle bjöd frikostigt på sina solrosfrön från Mustafas Livs och
alla var glada och nöjda. När maten väl lagt sig till rätta började den
stora tröttheten rulla in och Carlsson-Bergqvist insåg att roligare än så
här skulle det inte bli och fann för gott att fara hem. Deltagarna sov snart
gott och drömde om nästa dags strapatser.
Statistik, tack etc. kommer i den sista delrapporten.
Korsreferens för namn:
Fredrik - den hemliga, Fisken, Lönnis, medarrangör
Johan - Dalle, Lavinen
Mattias - Evert, Bullen
Stefan - Mr Basecamp, Matts-Speed
Nisse - Arrangören, Freke, Mr Najz
/Arrangörerna gm. Mr Najz