Historia
Under början av 40-talet så försökte Svenska Ishockeyförbundet få fler föreningar i väst
att starta med ishockey. Där fanns nästan inga ishockeylag och därför skänkte
förbundet utrustning till klubbarna för att dessa skulle ta upp sporten i sin förening.
Även Västra Frölunda Idrottsförening, som det hette på den tiden, fick utrustning. Men
kassör Bittan Johansson ville inte veta av någon hockeysektion inom klubben, det
kunde bli klubbens nedgång då ishockey var en dyr sport. Därför skänktes utrustningen
bort. För Västra Frölunda var det bara bandy som gällde! Klubben hade ingen egen rink
utan fick träna och spela matcher ute vid Långedrag då vädrets makter tillät.
I slutet av 30-talet så bildades dock en ishockey-sektion inom VFIF, Bittan Johansson
till trots. Man köpte ny utrustning, som kom att hamna i Bittans källare. Under sju år
fanns ishockeysektionen bara på papper, ingen verksamhet bedrevs. Men 1945 kunde
inte ens Bittan stå emot. Man anmälde ett ishockeylag till seriespel. Det var dock inte
mycket till spel. Det var inte ovanligt att spelarna eller till och med domaren inte kunde
reglerna. Så i början liknade det mest någon slags variant av bandy. En till faktor som
bidrog till att det såg ut som det var bandy var den att hela Frölunda's ishockeylag
bestod av bandyspelare från VFIF. Det blev dock inget seriespel för VFIF's del då vintern
-45 blev alltför varm. Men året därpå var det dags för klubbens första match.
I grupp B i Göteborgsserien fanns fyra lag. Udden, Fellows, Frölunda och Chalmers varav
de två förstnämnda tippades bli de stora dominanterna i gruppen. Inför 160 åskådare
var det dags för VF att möta Fellows på isbanan i Krokslätt. Bland annat kunde man i
VF's lag hitta Gunnar Gerdne, Rune Johansson, Alvar Jansson och målvakten Erik
Ljunggren. På den tiden räckte det med tio spelare. I VF's premiärlag fanns ingen
avbytarback så Alvar Jansson och Melker Hagberg fick spela hela matchen rakt igenom.
Den enda i VF som tidigare spelat hockey var Gunnar Gerdne, för de andra var det
första gången. Efter två perioder stod det 3-0 till Fellows. De flesta hade väntat sig en
tvåsiffrig utklassning varför detta var en aning förvånande. I den tredje perioden kunde
Björn Andersson göra VFIF's första mål någonsin när Fellows släppte koncentrationen i
egen zon för ett ögonblick. Tillslut blev det 8-1 till Fellows vilket Frölunda kunde vara
nöjda med. I den andra matchen mötte Frölunda Chalmers på hemmaplan och vann
med 2-1. Segermålet gjordes av Gunnar Gerdne på straff. På den andra returen slog
han in den och domaren godkände målet vilket han inte skulle gjort om han kunnat
reglerna...
Frölunda slutade trea i serien efter att förlorat sista matchen mot Udden med 10-1.
Rune Johansson, som deltog under premiärsäsongen, stannade i VFIF hela 15 säsonger
efter det och är fortfarande en av de spelare med flest spelade säsonger inom
föreningen. Men betänk då att varje säsong på den tiden kanske innehöll fem matcher
allt som allt.
Efter premiäråret så kom Frölunda sen tvåa i serien två år i rad innan det att lagets
fjärde säsong stoppades av en grön vinter. Men året därpå, den sista säsongen under
40-talet, så spelade Frölunda i Göteborgs-serien, klass B. VFIF vann alla sina tre
matcher. 7-0 mot Hisingen, 6-2 mot Stadsgränsen och slutligen 4-2 mot Lerum vilket
innebar att Frölunda vann gruppen och kvalificerade sig till klass 1 i Göteborgsserien.
Undra på om Bittan Johansson hade ändrat sin inställning till ishockeyn!