Inlärningssätten för uppletande är många och att beskriva dem alla skulle kunna fylla en hel bok. Det jag tänker ta upp här är ett sätt vi tränar på vid min brukshundklubb och på tävlingar har vi fått kvitto på att det ger ett utmärkt resultat. I stegen för inlärning jag ger exempel på är det unga hundar som beskrivs men det går givetvis med äldre hundar som inte provat på uppletande förut.

Föremålsintresse/avlämnande

En förutsättning för ett bra uppletande är att hunden har ett föremålsintresse. Nu brukar inte just det vara nåt problem hos rottweilern men är intresset inte så stort ska det uppmuntras. Enklast är att börja redan när hunden är valp. Kasta en handske/trasa och se om hunden vill ta upp den. Tar den med glädje upp den är det bara fortsätta uppmuntra hunden att ta upp olika föremål. Är hunden måttligt intresserad kanske man måste ruska lite handsken innan eller binda ett snöre och dra den längs marken osv. För en del hundar tar det tid men har man tålamod och fantasi brukar det gå vägen. Som sagt, ju tidigare man uppmuntrar hundens föremålsintresse ju bättre.

Samtidigt som du bygger upp föremålsintresset försöker du få hunden att lämna föremålen till dig. Lättast är att så fort hunden tar upp något så är du där och byter mot en godis. Som bonus kan hunden även få tillbaka föremålet. Tänk på att hunden ska komma till dig med föremålet, inte tvärtom. Om du går mot hunden för att ta föremålet kan ägandebehov uppstå, och då flyr hunden med föremålet istället.

I början jobbar jag i hundens omedelbara närhet för att på sikt vara längre ifrån. Varenda gång hunden tar upp föremålet berömmer jag och byter mot en godbit. Ett bra tips är att sätta sig i köket, samla ihop lite pinaler (handske, diskborste, petflaska, kramdjur mm), lägga eller kasta iväg ett föremål i taget och låta hunden hämta dem. Varenda gång hunden lämnar föremålet byter jag mot en godbit. Som avslutning kanske jag byter mot ett föremål jag kan kampa med eller låter hunden behålla, bara jag har ett avslut på övningen. Det viktiga är att hunden känner den går plus på att lämna saker till dig. OBS. Det är viktigt att hunden varje gång lämnar föremålet i min hand! Spottar den ut det innan för att få godis får den inget. Detta kan bli ett invant beteende och kan vara svårt att få bort. Så inget godis förrän föremålet ligger i min hand. Försök inte heller ta föremålet av hunden, den ska självmant vilja lämna föremålet. Avlämnandet av föremål är något jag helst vill ha klart innan jag börjar med själva uppletandet. Det är jobbigt om hunden hittar föremålen i rutan men inte vill komma in med dem. Det skapar lätt konflikter och kan, i värsta falla, förstöra ett i övrigt bra uppletande. Lägg därför ned mycket tid på avlämnandet så det inte uppstår några större problem i rutan.

1:a övningen

Nu går vi ut i skogen. Försök hitta en relativt öppen skog där du kan lätt se minst 50 meter framför dig. Underlaget ska vara ganska platt utan svåra hinder för hunden att ta sig förbi. Jag har även med mig en medhjälpare. Först ska en korridor vallas av. Hunden ska då sitta i bilen eller, om det är långt bort, uppknuten vid ett träd. Ta först reda på hur vinden blåser. Den ska blåsa mot hunden när han springer. Du och medhjälparen vallar av genom att sicksacka fram en ca 10 meter bred och 50 meter djup korridor. När det är klart hämtar du hunden.

Du ställer dig vid korridorens början med medhjälparen några meter in. Ta fram föremålet, typ en handske, och börja kampa med hunden. Efter några sekunder så ta föremålet och släng en dryg meter bort och se att hunden griper det följt av en ny dragkamp. Ta föremålet av hunden igen för att denna gång kasta det till din medhjälpare. Du blir nu passiv och håller bara i halsbandet medan medhjälparen börjar bolla med handsken. Så fort hunden svarar på lekinviten springer medhjälparen ca 10 meter in i rutan, vänder sig om och bollar med handsken igen. Upprepa tills han är ca 40-50 meter ut i rutan. Då ställer han sig vinkelrätt mot hunden och kastar handsken upp i luften och låter den landa på marken. Så fort den landat ska medhjälparen bli passiv och börja gå tillbaka mot hunden. Armarna rakt ned med öppna händer. Han ska heller inte titta på hunden medan han går tillbaka. Ingen kontakt får tas med hunden då vi vill att hundens minnesbild av det roliga ska vara där han kastade föremålet. Så fort medhjälparen passerat hund/förare släpper du halsbandet (tänk släppa en gummisnodd) så hunden kan springa (du behöver ännu inte lägga in nåt kommando).

Går övningen perfekt springer hunden ut ca 30-40 meter (hundens minnesbild av var föremålet kastades) och börjar leta. Nästan direkt ser man att nosen slås på. Tack vare motvinden brukar de snabbt få in vittringen från handsken. Man brukar kunna se när de lokaliserat handsken genom att de blir mer stilla och nosar. Var passiv ända tills du är säker på att hunden har föremålet i munnen (berömmer du för tidigt kan hunden springa tillbaka till dig utan föremålet). Då berömmer du högljutt och lockar på hunden så den kommer till dig med föremålet. Beröm hellre för mycket än för lite. Byt mot godis och fortsätt ge beröm, hunden ska veta att den varit duktig. Gör om hela övningen men byt föremål, t.ex. en plånbok. När hunden kommit in med den, byt mot godis och avsluta med att kasta plånboken några gånger, allt för att hunden ska känna den gjort en bedrift. Övningen avslutad. Att skicka hunden ytterligare en gång behövs inte, nu kan den få smälta sina upplevelser. Nästa gång kan det vara bra att ha en annan medhjälpare så det blir olika vittring på föremålen. Om du använder samma medhjälpare hela tiden kan hunden vägra ta upp föremål som lagts dit av annan person.

Nu går det inte alltid som beskrivits ovan. En del hundar börjar leta redan 10 meter in i rutan, andra kopplar inte på nosen utan springer mest omkring. Väldigt unga hundar kan sakna mental ork att springa 50 meter ut osv. Den gemensamma nämnaren är att du som förare har is i magen. Så länge hunden jobbar avbryter jag inte utan jag ger hunden en ärlig chans att själv lösa problemet. Hunden som letar redan 10 meter in kan börja jobba sig utåt, hunden som bara springer runt kan koppla på nosen efter ett tag. Jag har sett hundar som farit runt i rutan, sprungit bakom (!?) sin förare och letat men ändå till slut lyckats hitta föremålet. I de fallen brukar redan andra skicket gå bättre. Bryter gör jag bara då jag är helt säker på att hunden inte letar längre. Tecken på det kan vara att hunden sätter sig bredvid dig, nosar väldigt länge på en stubbe, lyfter upp och tuggar på nått eller ställer sig och kissar. Om jag bestämmer mig för att bryta gör jag ingen stor affär av det utan tar in hunden till mig medan medhjälparen går ut till föremålet. Där tar han upp det, viftar och bollar för att slutligen låta det falla till marken igen. Sen går han tillbaka och vi provar att skicka hunden igen. Förhoppningsvis har jag nu tankat hunden med ny motivation så den löser problemet denna gång. Den unga hunden som konsekvent bara letar på max 30 meters djup kanske inte är mentalt mogen än så då får du lägga föremålet på det djupet. Konsekvens, fantasi och tålamod från förarens sida brukar lösa de problem som kan uppstå. Märk att den hund som inte hittar föremålet direkt utan det tar ett tag, kan vara den som lärde sig mest av övningen. Efter dessa 2 skick är övningen klar och hunden måste nu få smälta vad den varit med om. Tidigast nästa dag kan ni prova igen.

Övningens syfte

Genom att lägga upp övningen som jag beskrivit ovan hoppas jag uppnå flera syften som jag sen har nytta av på tävling. Den kraftiga retningen som hunden får av att medhjälparen bollar med trasan ger stor motivation. Stor motivation krävs för att orka leta efter flera föremål. Jag lägger föremålet långt ute redan vid förstaövningen. Skulle jag lägga den bara 10-20 meter ut kan jag få problem att få ut hunden på djupet. Det är lättare lära en hund som letar långt ut att också leta nära baslinjen än tvärtom. Nu lär jag hunden redan från början springa ut djupt. Då min ruta bara år 10 meter bred hoppas jag få raka skick. Jag vill att min hund ska förstå att föremålen endast kan vara inom det avvallade området och då springer hunden ganska rakt. Att få hunden springa rakt ut är något jag får nytta av på tävling, då jag kanske bara har 30 sekunder kvar och ett oavsökt område där ett föremål kan ligga..

Olika rutor/tjänstetecken

Hur man ska gå vidare efter förstaövningen är individuellt. En del hundar förstår retningen väldigt snabbt medan andra måste ha stora retningar ett flertal gånger innan den är redo att gå vidare. Här gäller det att läsa hunden. Om den håller på att slita sig från föraren när medhjälparen går ut och lägger föremålet kanske han kan minska retningen en hel del. Han kan visa snabbt att han har föremålet och sen går ut och lägger föremålet, alltså inget bollande innan. Som sagt, hur ni ska gå vidare beror på hur hunden löser problemet. Målet ska vara att hunden känner igen situationen så pass bra att den genomför ett rationellt letande efter den sett medhjälparen gått iväg.

De första gångerna kan ni använda samma ruta men ganska snart ska nya ställen provas. Det får inte bli så att hunden sammankopplar endast en plats till uppletande. Prova olika ställen (barrskog, lövskog, äng, öppna fält) men ha alltid en 3-4 platser ni återkommer oftare till. Dessa använder ni när det är dags att gå vidare i träningen. När övningarna går så pass bra att hunden vid nästan varje träningstillfälle springer ut på djupet och letar kan jag även smyga in tjänstetecknet och mitt kommando. Då jag på sikt vill att tjänstetecknet ska vara en signal till hunden vad som är på gång sätter jag på det vid samma tidpunkt varje gång. I mitt fall utom synhåll från rutan men för andra kan det vara vid bilen eller vid baslinjen precis innan första skicket. Men är jag konsekvent med när jag sätter på det får min hund en extraretning om vad som är på gång. Det vanligaste kommandot är ”leta”, eller ”sök”, och det säger jag precis innan hunden släpps iväg in i rutan. Efter ett tag ska den sitta still någon sekund innan du säger ”leta”. I början kan den vara ivrig att tjuvstarta men ta det varligt så löser det sig. Har man för bråttom och tvingar hunden att sitta kvar med dominans kan det hämma viljan att leta. Det bästa är om hunden förstår att belöningen för stillasuttandet är att få springa ut och leta. På sikt ska hunden sitta i utgångsställning bredvid dig och bara vänta på ordet så den får börja leta.

Gömma föremål/olika vindar

Uppletande bygger på att hunden via nosen ska hitta föremål. Vid övningarna hittills används även synen till stor del. På sikt vill jag att det endast är nosen som hunden litar på. Jag har sett hundar, både på träning och på tävling, som först lokaliserar föremålet med nosen och sen använder synen innan den tar upp föremålet. Ofta är det inga problem men ibland kan kastvindar snurra till det ute i rutan så vittringen av föremålet kan ligga flera meter ifrån. Om då hunden inte ser föremålet där den kände vittringen kan den gå därifrån och börja leta på ett annat ställe. Ett sätt som får hunden att leta med endast nosen är när man gömmer föremålet. Det gör man inte de första gångerna utan när hunden är lite mer erfaren. Antingen lägger man föremålet naturligt dolt (grästuva, vid rot) eller så lägger man över lite mossa eller gräs. Föremålet behöver alltså inte vara helt osynligt men hunden måste använda nosen ända fram innan den tar upp den i munnen. Riktigt roligt blir den när man ser en hund nosar och nosar innan hela huvudet borras ner bland lite grenar för att komma åt föremålet.

De första skicken gör man som sagt i motvind men efter ett tag måste man se om hunden klarar andra vindriktningar. Efter motvind brukar jag ta sidvind för att till slut prova medvind. Hur hunden använder nosen ser man bäst vi dessa tillfällen då hunden kan tvärnita när den får upp vittringen av föremålet, antingen när den springer bredvid (sidvind) eller förbi (medvind) föremålet. Titta noga på vid dessa tillfällen så du lär dig läsa din hund, något du har nytta av vid tävling (svansföring, intensitet, noggrannhet). När och hur man ska ändra vindriktningen är även det individuellt, vissa hundar löser alla problem som uppstår medan andra behöver mycket övningar i motvind i början. Du läser din hund bäst så du bestämmer när hunden är redo för nästa steg.

Har hunden förstått?

Ok, då har vi kommit så långt att hunden kan leta i olika terränger, olika vindriktningar, olika föremål, olika vittringar och med ytterst lite retning. Nu ska vi se om hunden kan leta enbart på kommandot ”leta”. Jag använder en av de rutor jag tränat på ett flertal gånger. Som en extra hjälp kan det även vara motvind. Den vallas av och föremålet läggs långt ut men detta utan att hunden ser det. Antingen är den i bilen eller uppknuten vid ett träd, bara den inte kan se rutan. Sen hämtar jag hunden, sätter på tjänstetecknet vid samma tidpunkt jag alltid gör, går fram till baslinjen, sätter hunden i utgångsställning, kopplar loss, väntar någon sekund och säger ”leta”. Har min träning innan varit rätt ska nu hunden springa ut och, förhoppningsvis, hitta föremålet. Beröm! Hunden kan visa tveksamhet vid starten men så fort den känner igen situationen brukar farten öka.

Gick övningen ovan bra återstår endast examen: en ruta hunden aldrig letat i förut. Samma procedur, valla av och lägg ut föremål med hunden utom synhåll. Hämta hund, tjänstetecken på osv. Om hunden även springer och letar upp föremålet denna gång har den förstått alla signaler jag lagt in: Tjänstetecknet, sitta still ett litet tag och sedan ordet ”leta”. Om den däremot inte verkar ha en aning om vad den ska göra måste jag rannsaka mig själv. Har jag gått för fort fram, är övningen för svårt upplagd, kanske jag måste gå tillbaka lite i stegringen…..
2 föremål

En av de regler jag försöker hålla mig till när det gäller inlärning av olika moment är att när jag gör en sak svårare försöker jag göra nåt annat lättare. Denna regel använder jag mig även av i uppletandet. Jag har ju nu fått min hund att springa ut och hitta ett föremål i okänd ruta, enbart på mitt kommando. Nu ska jag även få hunden att springa ut för att hitta ytterligare ett föremål, vilket är det nya, och därför försöker jag göra det lite lättare för honom. Jag använder mig av en ruta där vi tränat förut. Jag vill ha motvind. Jag backar ytterligare genom att använda mig av synretning. Hunden får se när min medhjälpare går ut och lägger föremålen. Ett föremål på ca 30 meter och ytterligare ett längst ut (fortfarande en korridor ca 10 meter bred). När medhjälparen är klar och står bakom mig skickar jag hunden. Är nosen påkopplad hittar hunden förhoppningsvis föremålet på 30 meters djup och kommer in med det. Beröm som vanligt. Nu kommer det nya. Kan jag få hunden att springa ut igen? Själv försöker jag peppa hunden genom viskningar men det är olika för olika hundar/förare. Ser hunden laddad ut tar jag in den fot, blickar ut mot rutan och säger ”leta”.

Nu kan olika saker inträffa. Det jag helst vill se är att hunden har en minnesbild av vad ordet leta betyder (ett föremål finns där ute) och springer ut. Tempot kan i början vara lite mindre då hunden ännu inte förstått att det kan finnas mer än ett föremål utlagt. Kommer bara hunden tillräckligt långt ut hoppas jag att motvinden gör att han vindar in föremålet. Massor med beröm när han tar föremålet! En del hundar går bara ut några meter och ser allmänt frågande ut. Stå bara kvar så brukar även de så smått leta sig utåt och hitta föremålet. Den sista kategorin går inte ut alls. Då måste jag rannsaka mig själv. Har jag lyckats ladda om hunden innan det andra skicket? Har jag gått för fort fram? Ett alternativ kan vara att gå några meter in i rutan och prova skicka hunden. Som sista utväg får medhjälparen gå ett varv i rutan för att ge hunden en boost, hellre det än ett helt misslyckande. Sen får man prova om vid ett senare tillfälle, efter en grundlig analys om varför hunden inte sprang.

Har nu hunden även tagit föremål nummer 2 har ett stort steg tagits i min inlärning. Hunden förstår att vid ordet ”leta” finns det föremål som ska hittas, mer än ett. Jag utvecklar övningen med 2 korridorer. Jag vallar som vanligt av en 10 meter bred och 50 meter djup korridor. Ca 30 meter bredvid vallar jag av ytterligare en. Hunden får se medhjälparen gå ut först i ena, sen i andra korridoren. Sen skickar jag hunden i den som medhjälparen senast gick i. När hunden hittat föremålet går jag längs en tänkt baslinje och skickar i den andra korridoren. Denna övning syftar till raka skick. Hunden ska enbart hitta föremål som är rakt framför den. Tänk därför på vinden när du använder 2 korridorer. Vid sidvind från den ena korridoren kan hunden gena och ta föremålet i ”fel” korridor. Precis som vid ett föremål ska hunden till slut kunna springa ut 2 gånger efter 2 föremål i nya rutor och utan synretning.

3-4 föremål

Kan nu hunden leta upp 2 föremål utan problem är det endast motivationen som kan hindra den från ytterligare skick. Därför är det viktigt att läsa hunden innan ett eventuellt 3:e skick. Hur mycket fick den slita för 2 föremål? Gick det lätt och hunden verkar pigg kan jag skicka ut den en 3:e gång. Fick den slita hårt för 2 föremål kanske jag borde nöja mig med det, åtminstone den här gången. Ett sätt att bygga upp övningen på är 2 korridorer med 2 föremål i varje. Det kan vara på en plats vi tränat på förut. Hittar den föremålen i första korridoren utan problem kan jag skicka den på nytt i andra korridoren. När den hittat ett föremål där bryter jag övningen. Det kan vara lätt att skicka en gång till men 3 lyckade skick är ett stort steg framåt. Nästa gång kan jag lägga 3 föremål på 30, 40 och 50 meter i samma korridor, nästa gång 3 korridorer osv. Använd fantasin och läs din hund.

En del ser som slutmål att hunden ska hitta 4 föremål. För mig är det viktigare att se hur min hund jobbar. 2 hittade föremål där hunden verkligen slitit i 4 minuter men vägrat ge upp har för mig större värde än 4 föremål som hittades på 2 minuter. I det första exemplet ser jag bättre hur motiverad min hund är. Med det i tanken kan jag lägga ut 6 föremål och bryta efter 2-5 föremål, beroende på hur mycket hunden fått slita. Det viktiga för mig är att hunden aldrig får ”tvingas” ut i rutan utan vid varje skick ska hunden vilja springa ut, då har jag lagt upp träningen rätt och då kommer hunden även att leta upp 4 föremål!

Föremål som ligger nära

Hittills har all träning byggts upp på att få hunden ut på djupet i rutan men på tävling kan föremål ligga bara någon meter in i rutan. Därför är det viktigt att hundens nos är påkopplad redan från start. Ett bra sätt att kolla det är en korridor i motvind. Lägg ut ett föremål, lite dolt, bara en meter in i rutan. Hämta sedan hunden och ställ upp dig som inför ett skick. Är nosen påkopplad kan man se hur hunden vädrar in föremålet som ligger nära. Låt hunden hämta föremålet på ditt uppletandekommando. Det motsatta kan också inträffa: hunden är så fixerad vid föremål långt ute att nosen inte kopplas på de första 10-20 metrarna. Ett sätt kan då vara att med kopplad hund gå några gånger fram och tillbaka vid baslinjen, stanna upp framför föremålet och vänta. Är du tålmodig brukar hunden till slut koppla på nosen och då kan du skicka den. När den tagit föremålet som ligger nära bör den få ett skick ut på djupet igen, detta för att minimera risken att hunden ”klibbar” i början på rutan. Nästa gång lägger jag föremålet 5 meter in i rutan, sen 10 meter osv. Slutligen är det precis som vanligt, ändra vindriktningar, terräng och hitta nya rutor.

Handtecken/inte handtecken

En del vill använda handtecken för att rikta in hunden. Det finns för och nackdelar med detta. Fördelen säger sig själv. Om jag vill få hunden att springa rakt ut och den gör det med hjälp av min arm som pekar rakt ut är det en bra extrahjälp jag kan ge min hund. Men om hunden efter 20 meter (eller direkt vid starten) väljer en annan riktning har den inte åtlytt mina anvisningar och domaren kan bedöma det som olydnad med betygsneddrag som följd. Omvänt, om jag inte pekar ut någon riktning åt hunden utan bara säger ”leta” kan domaren inte dra för olydnad om hunden ändrar riktning i rutan. Vilket som är bäst är upp till var och en. Själv har jag förut använt handtecken för att numera inte göra det.

Träna ensam

Det är inte alltid man har tillgång till en medhjälpare men det går även att träna ensam. Bind upp hunden vid ett träd, sicksacka fram en korridor och lägg ut föremål. Hämta hunden och låt den leta. Om du har bra lydnad på hunden kan du även låta den sitta still på baslinjen medan du gör din korridor. Då tränar du även koncentrationsförmågan hos din hund. Denna övning brukar ta 10-15 minuter och funkar utmärkt på en vanlig promenad.

Taktik

Allt jag har lärt min hund ställs på sin spets när det är dags för tävling. Uppletande kommer som sagt in i bruksets högre klass och även med en ”kanonhund” kan jag tidigast tävla i den klassen när hunden är 19 månader, vilket betyder att jag har haft gott om tid att träna in ett bra uppletande. Son en extrahjälp kan det vara bra och ha en klar taktik som jag alltid följer. Tidigare har jag nämnt en ritual som alltid ska följas: När tjänstetecknet ska på, sitta still innan 1:a skicket osv. Vid tävlingssituationen kan jag förhoppningsvis ytterligare hjälpa hunden om jag har en bra taktik, en taktik som kan se olika ut för varje ruta, beroende på vind och terräng. Vid motvind kan det vara bra att först gå längs hela baslinjen (kom ihåg att det är du som bestämmer var på baslinjen du vill skicka hunden). Om ett föremål ligger någon meter in kanske hunden vittrar in den redan innan första skicket vilket betyder att du har ett föremål ”gratis” . Börja där så hunden kan hämta det föremålet. Blåser det från höger börjar jag i vänstra hörnet så hunden jobbar in mot vinden och tvärtom om det blåser från vänster. Blåser det frånvind kanske jag väljer det hörn med svårast terräng för att avsluta med lättare terräng då hunden är lite trött. Längst ut i hörnen är ”klassiska” ställen som föremål brukar läggas på tävling. Och minst ett föremål brukar ligga mellan 1-15 meter in i rutan. Ser hunden väldigt trött ut och börjar ”klibba” bara någon meter in i rutan, ta in den, låt den ladda batterierna vid din sida några sekunder och skicka ut den igen. Då brukar hunden få nya krafter och letar sig ut på djupet igen. Håll även reda på vart hunden har varit så du alltid skickar hunden till nya områden. Ingen tävlingsruta är den andra lik men om jag har en taktik jag alltid håller mig till ökar mina chanser att hitta alla föremål inom den angivna tiden. Hur man sen lägger upp taktiken är upp till var och en.

Problem lösningar

Även med de bästa av föresatser brukar det dyka upp problem. De kan komma redan vid inlärningen men kan lika gärna dyka upp helt plötsligt hos en ”färdig” hund. Att få med alla problem och hur man ska lösa dem är en bok bara det men några vanliga problem är:

-Hunden tuggar på föremålen.
Lös inte detta problem i samband med uppletandet. Börja hemma eller på apellplanen. Lär hunden hålla fast utan att tugga. Skiljer sig inte så mycket från apportering. Jobba med inkallning med föremål i munnen. Ju snabbare en hund springer ju mindre tugg blir det.

-Hunden urinerar i rutan.
Ett inte helt ovanligt problem. Hanar men även en del tikar passar på att markera med en drill, speciellt om en hund innan kissat på samma ställe. Den normala reaktionen är att skälla ut hunden men jag brukar ställa frågan ”varför urinerar hunden”? Svaret är att motivationen hos hunden är större att markera än hitta ett föremål! Mao måste jag öka motivationen att leta efter föremål. Därför går jag tillbaka i min träning så långt att hunden får se när någon lägger ut föremålet igen. Vill hunden verkligen hitta föremålen mer än något annat kommer den inte att pinka i rutan!! Genom att bli arg på hunden kan du, om du har maximal otur, sabotera ett i övrigt bra uppletande.

-Hunden byter föremål.
Numera får hunden komma in med 2 föremål samtidigt men den får inte byta föremål på vägen in till dig. Hundens motivation att leta måste brytas så fort den hittat ett föremål. Då ska den så fort som möjligt komma in med det till dig. Lättast att motivera hunden till det är genom högljutt beröm och springa längs baslinjen så fort hunden hittat ett föremål. Om den stannar upp vid ett annat föremål får du tjoa ännu högre. Om inte det heller hjälper får du bryta ut även denna del från uppletandet och lösa separat. Brukar inte vara ett omöjligt problem att lösa.

-Hunden letar bara på djupet
Jag har en hund som bara letar längst ut. Läs ovan om hur du lär hunden att leta även nära. Vid stora problem lägg bara föremål max 15 meter ut under ett kort tag.

-Hunden ”klibbar” nära dig.
Börja om från grunden. Låt hunden se när någon lägger föremål långt ut.

-Hunden springer utanför rutan.
Om det sker på träning avvaktar jag då hunden brukar leta sig in i det avvallade området igen. Det som kan hända på tävling är däremot att tidigare hundar sprungit utanför rutan. Om du sen tävlar som hund nummer 13 är det risk att rutan plötsligt är 70x70 meter. Du ser ju på snitslarna om hunden är ute och om den är där en längre tid och letar går tiden till ingen nytta. Då brukar jag ropa efter hunden så den ska ändra riktning in i rutan igen. Ingen inkallning utan ”häråt”. Bara jag får hunden att komma mot mig så pass mycket att den är inne i rutan igen. Träna in ett kommando som får hunden att komma mot dig utan att det är en inkallning. Tränas lättast in på promenader.

Det finns som sagt massor med olika problem som kan dyka upp och att ta upp alla här går inte. Bästa sättet att lösa problem som dyker upp brukar vara att ställa sig frågan ”varför gör hunden så”? Då är det lättare att även hitta lösningen.

Slutord

Som jag nämnde från början finns det många sätt att lära hunden uppletande. Den röda tråd jag håller mig till är kortfattat ”rutan är hundens”. Med det menar jag att så fort jag sagt ”leta” till hunden är det den som bestämmer. Jag vet inte var föremålen ligger utan litar helt till hunden. Hur hunden sen löser sin uppgift är helt upp till den, jag lägger mig inte i. Jag vet dem som vill styra sin hund i rutan, om de ska utåt, till höger eller vänster. Ibland med bra resultat men lika ofta kan det få hundar som vid minsta problem vänder sig mot sin förare för att få hjälp. Då föraren inte har en aning om var föremålen ligger kan den hjälpen snarare stjälpa. Den enda hjälp jag ger min hund är via träningen, då jag vill få den att springa rakt ut. Det perfekta uppletandet är när jag på tävling endast kommunicerat med min hund via ordet ”leta” 4 gånger.

Slutligen: även om man aldrig kommer att tävla med sin hund är uppletande bland det bästa man kan ge sin hund. Det innehåller allt en hund behöver vad gäller nosarbete, samarbete, leka och koncentration. Hoppas jag givit er några idéer vad gäller uppletandet.

Lycka till!