Det som skiljer platsliggning från övriga lydnadsmoment träningsmässigt är att jag inte kan använda mig av direkta retningar och det går inte att få momentet roligt för hunden. Visst, jag kan belöna den om den ligger men särskilt roligt kan jag inte göra det utan det är mer “ligg ned, var tyst, så hämtar jag dig om 5 minuter”. Det handlar alltså mer om att få hunden att göra mig till lags. Medveten om detta jobbar jag enligt 3 rättesnören: Trygghet, gummisnodd och konsekvens.

Trygghet. Jag vill att min hund ska vara trygg där han ligger. Trots att husse är borta ska hunden lita på att husse har koll på omgivningen, inget ont kommer att hända och att han kommer och hämtar mig snart. Vet min hund detta kan han ligga avslappnat och risken att han ska resa sig är, förhoppningsvis minimal.

Gummisnodd. När jag lär in platsliggingen jobbar jag med små steg framåt. Väldigt sakta ökar jag avståndet till hunden samt liggtiden. Ökar jag avståndet till hunden minskar jag liggtiden och tvärtom. Det är som att jämföra med en gummisnodd. Jag tänjer och tänjer men det får aldrig bli så att hunden reser sig (gummisnodden går av) för då kanske jag måste backa flera steg.

Konsekvens. Jag är fruktasnvärt konsekvent i min träning. Jag accepterar aldrig att hunden reser sig när jag är på väg mot den, att den kryper ens en decimeter, vänder sig runt mm. Om detta händer blir jag dock inte arg utan lägger hunden på precis samma ställe där den först låg. Där jag lagt hunden ska jag också hämta den.

Själva träningen kan jag börja rätt tidigt, när hunden är 4-6 månader (om den är mogen för det) och bästa platsen är, som vanligt, i hemmet. Jag ger hunden en retning att ligga ned och belönar den liggande. Så smått utökar jag tiden innan den får belöningen, den måste alltså hela tiden ligga längre och längre. Om hunden reser sig upp gör jag ingen affär av det utan lägger om den, det viktiga är att få hunden att förstå att den bara blir belönad när den ligger. kan nu hunden ligga stilla i 10 sekunder kan jag börja med att lämna den. Jag har nu inget godis i handen, visar upp min ena hand (ellerbåda) som ett stopp-tecken och säger “stanna kvar”. Sen backar jag ca ½ meter från hunden, väntar en sekund, går tillbaka och belönar hunden. Hela denna rörelse gör jag i slowmotion, det får inte vara hastiga rörelser så hunden kan resa sig upp. När övningen är klar så kelar man lite med hunden, helst då att den ligger. Inget tjo och tjim då man inte vill skapa förväntningar hos hunden att det ska hända nåt i samband med platsliggningen. Så smått utökar man tid och avstånd men med små steg.

När träningen tas till apellplanen väljer man en dag när det inte är några andra hundar i närheten. Har hunden legat säkert inne ska den även nu kunna ligga säkert ute men bli ändå inte övermodig i början utan skynda långsamt. Man ska nu även jobba bort “stanna kvar”tecknet med handen och kunna lämna sin hund med ryggen åt den. Då kan det vara bra att ha en medhjälpare som ser att hunden inte reser sig eller kryper. Anser jag nu att hunden ligger säkert lägger jag den i tid och otid. Ska jag hämta ett hinder, lägg hunden, ska jag hämta en apportbock, lägg hunden osv.....Så fort jag gör en förflyttning som inte innefattar hunden ska den ligga ned (men jag hämtar, belönar och kelar alltid med hunden liggande där jag lämnat den). Den kan ligga allt från några sekunder till några minuter. Detta syftar till 2 saker: mängdträningen gör att platsliggningen är en naturlig sak som ingår i hundens liv så det är inget att yvas över, detta skapar trygghet. För det andra: genom att platsliggningen inte blir stereotypt då jag rör mig och fixar så riktas hundens uppmärksamhet på mig. Detta kan vara nog så viktigt på en tävling om hundar reser sig kors o tvärs. Är hunden van att jämnt hålla koll på mig så är den förhoppningsvis inte lika intresserad på vad som händer i omgivningen.

Så smått måste jag även lägga hunden bredvid andra hundar. Jag börjar med en hund som “ligger säkert”. Jag lägger min hund 7-8 meter bredvid men i övrigt gör jag ingen affär av det hela. Har jag lagt upp den tidigare träningen rätt ska en ny hund inte vara nått problem. I början ligger den en kort stund och jag står nära hunden men så smått utökar jag tid och avstånd men minskar avståndet till den andra hunden. Inga krångligheter egentligen. Sedan tar jag 2 andra hundar, där båda “ligger säkert” och placerar min hund på ena kanten. Fungerar även detta utan problem så får min hund ligga i mitten nästa gång. Klarar hunden även det så utökar jag antalet hunder samtidigt som jag varierar var i linjen min hund ligger. Att tänka på: använd olika hundar som “hjälphundar” och variera platserna där ni lägger hundarna. Jag vill inte att min hund ska sortera!

Om jag ska tävla bruks så ska hunden även kunna hantera att det skjuts bakom honom i samband med platsliggningen. Här förutsätter jag att man redan vet att hunden är skottfast. Första gången den ska ligga när det skjuts så gör jag det så lätt som möjligt. Hunden ligger ensam med mig nära och skottet kommer framför hunden på långt avstånd. Detta gör jag för att underlätta så mycket som möjligt för min hund i början. Jag vet skottfasta hunder som rest sig på en platsliggning när de första gången hört ett skott i samband med platsliggning och det tror jag beror på att det är en ny situation för hunden och att den då kan ta skottet som ursäkt för att resa sig. Nåväl, när skottet kommer gör jag ingen affär av det för då kan hunden tro att det är nåt speciellt med skottet och så skapar man ett problem som från början inte fanns. Jag väntar ett tag efter skottet och belönar min hund som vanligt, dvs inga märkvärdigheter. Sen så minskar jag avståndet till skytten, placeringen, så skottet sen kommer bakom och till slut med andra hundar. En hund som är skottfast och ligger brukar inte få problem med just detta man ta det ändå lugnt i början.

Störningar

Är nu min hund säker i platsliggningen har jag inget emot att det är störningar i närheten. Det kan vara allt ifrån folk som tränar lydnad bredvid (kanske inte precis inpå) till hundar som reser sig. Jag vet dem som aldrig skulle lägga sin hund bredvid en som har lätt för att resa sig för de är rädda för att det ska sabba deras egen platsliggning. Jag resonerar tvärtom. Det är på träning jag kan se hur min hund reagerar om en hund bredvid reser sig upp och vara beredd att korrigera min om den också vill gå upp, på tävling kan jag inte göra nånting om det händer. Däremot lägger jag inte bredvid en hund som går till andra hundar när den reser sig. Även om detta också kan inträffa på tävling tycker jag det är att provocera min hund för mycket. Och, som sagt, jag ska även vara väldigt säker på min egen hund innan jag lägger bland “osäkra” hundar.

Problemlösningar
Trots det bästa av upplägg i träningen kan det gå fel. Hunden kan resa sig, gnälla, krypa osv. Det jobbigaste är förstås om hunden reser sig. Att en hund reser sig en gång anser jag inte vara ett bekymmer men när det sker ofta har man ett problem. Om så sker brukar jag ställa frågan varför den reser sig. En del kanske säger att det bara är att korrigera men om hunden är otrygg, att den av nån anledning tycker det är obehagligt att ligga bland andra hundar är det inte alls säkert att det löser sig med en korrigering. Resultatet kan bli tvärtom, att den reser sig ännu snabbare efter det. 3 vanliga anledningar till att en hund reser sig är 1. Den är otrygg. 2. Olydnad 3. “Glömmer bort sig”. Det sista fallet är enklast att korrigera. Hunden ligger plats och något i omgivningen har fångat dens intresse. En doft, en fågel eller något och plötsligt har den glömt bort att den skulle ligga still och reser sig för att gå dit det intressanta var. Ser man innan att hunden är intresserad av något så kan man kanske harkla sig högt, röra sig i sidled eller hosta till så hunden återigen får intresse för sin förare och då berömmer man lite försiktigt. Om den ändå hinner resa sig går man bara fram och lägger om hunden. Just detta brukar lösa sig snabbt.

Det är de andra 2 anledningarna som är svåra att korrigera, just för att beteendet ibland kan likna varandra. Här gäller det att känna sin hund. Om jag har en tik kanske den i samband med löp, skendräktighet etc känner sig väldigt otrygg och hunden som låg bra ena veckan reser sig nu hela tiden. Kanske har den blivit påhoppad i samband med en platsligginig förut, de olika könsmognaderna kan spela in mm. Vad gäller löptiken och könsmognadsproblemet så tar jag bara ett uppehåll i min träning tills hunden är “normal” igen.I övrigt vad gäller otrygga hundar så får man väl gå tillbaka till grunden igen och sakta bygga upp en trygghet. Detta kan ta tid men om man lyckas är det en bättre lösning än att bli sur på hunden och försöka tvinga den att ligga med dominans.

Hunden som reser sig av olydnad gör det oftast för att det är tråkigt att ligga still så länge och till slut struntar de i att de är under kommando och reser sig. Hundar med ett hett temperament kan få myror i byxan av att ligga still mer än 2 sekunder så om de är unga och man tränar dem på platsliggningen får man ta det väldigt försiktigt. Kanske måste målet vara att de kan ligga still en sekund längre per vecka. Men om en “klar” hund reser sig pga olydnad kanske man måste korrigera den lite hårdare. Ett knep kan vara att ta hjälp av en utomstående. Han är sk tävlingsledare och står snett mellan mig och hunden. När/om hunden reser sig så får han en rejäl utskällning av “tävlingsledaren” som sen lägger om hunden. Ligger sen hunden kan samma “tävlingsledare” gå fram och belöna att hunden ligger. Poängen med detta sätt att korrigera är att denna 2:a person alltid finns på tävling (domare tex), att han då inte kan skälla ut hunden vet ju inte den. Just denna metod att korrigera har jag sett fungera på några hundar. Att överhuvudtaget korrigera med rösten tycker jag är att föredra framför att ta tag i hunden men som alltid är detta individuellt. Observera att när jag säger ta tag i hunden inte menar att man ska dunka den i backen! utan det kan räcka med att hålla den i mungipan eller örat.

Om en hund kryper får man gå tillbaka i träningen och jobba nära hunden. När hunden börjar krypa lägger jag om den där den först låg, den ska inte tjäna några meter på sitt tilltag. Hundar som piper och gnäller under platsliggningen kan vara svåra att komma tillrätta med. Att säga till dem att vara tysta kanske inte hjälper då de själva inte alltid är medvetna om det. Ett sätt kan vara att vänta ut dem tills de tystnar och då belöna. Detta är en väldigt långsiktig metod men den tycker jag är att föredra framför andra. Vilka problem man än har så försök att ställa frågan varför hunden gör så, då kan det vara lättare att komma tillrätta med problemet än att ha en generalmetod (som tyvärr oftast är att bli arg på hunden). Oavsett så är det bästa sättet att lösa problem i samband med platsliggning att förekomma dem redan under inlärningen så det blir rätt redan från början.

Slutligen några att tänka på:

-Platsliggningen är alltid mycket poäng på tävling (i lydnaslydnad är du så gott som körd om du nollar) så lägg ned mycket tid på detta moment.

-Belöna alltid hunden liggande och låt den gärna ligga kvar en stund medan du kelar med den så den blir lugn.

-Hunden ska inte ligga i förväntan då detta kan få den att resa sig så inget tjo o tjim eller boll i samband med övningarna.

-Titta inte på hunden när den ligger. En del hundar finner dettta obehagligt och reser sig just pga detta. En del dominanta hundar kanske man måste stirra på så de ligger men de är lätträknade.

-Lär din hund att ta emot beröm utan att resa sig. Beröm då tyst, man måste inte skrika för att hunden ska förstå att den gör rätt.

-Byt hundar som din ska ligga brevid och platser så det inte blr samma hela tiden.

-Låt detta ta den tid det måste, för varje gång hunden reser sig är det 2 steg tillbaka.

Lycka till!