I det ena fallet så håller medhjälparen din hund i halsbandet, du tar ett tårfyllt farväl av hunden och börjar springa. Efter ca 10 meter vänder du dig om och ropar “HIT” och springer sen vidare, Samma sak efter ytterligare 10 meter. När du sen springer igen så släpper medhjälparen hunden. När hunden är på väg mot dig så går du ned på huk, med ryggen mot hunden (du ska inte vända dig om och se efter om hunden kommer, det gör den!). Hunden bör nu komma runt för att ta kontakt med dig och då berömmer du och gosar med den. Var noga med att inte koppla hunden direkt när den kommit, då kan hunden börja inta ett avstånd till dig för den sammankopplar ordet “hit” med att bli kopplad.

Är du ensam kan du göra på följande sätt: vid en promenad så fastnar hunden för eller senare vid en fläck eller stannar upp och tittar på något. När avståndet mellan er är ca 10 meter eller mer ropar du hundens namn. När då hunden vänder sig mot dig så ropa “HIT” och spring åt motsatt håll och avsluta sen som ovan.

Det andra sättet går till enligt följande: du sitter och gosar med din hund, som är iförd koppel. När ni har det som roligast kommer din medhjälpare förbi, tar tag i kopplet och går iväg med hunden. han får inte locka på den eller säga något utan bara gå iväg. Det vi hoppas på är att hunden inte vill iväg med denna främmande person utan drar för att komma tillbaka till dig. Om så är fallet så ropar du “hit” efter ca 20 meter varpå medhjälparen då släpper kopplet så hunden kan komma till dig. Beröm och gosa.

I båda fallen som beskrivits bör man ha olika medhjälpare och inte alltid träna på samma platser. I förlängningen ska man sen minska på retningen, kanske stå kvar när man givit kommando, se till att hunden kommer in fot osv. Ganska enkelt, eller hur? Ändå så är detta moment det vi är mest inkonsekventa med: Vi kräver att hunden ska komma när vi kallar på den men vi har på olika sätt visat att, nä, sååå viktigt är det inte att komma när jag ropar. Läs följande exempel och se vilka ni känner igen er i.

1.Ni är ute på promenad med er valp, som är lös. Plötsligt ser ni en person med en annan hund ute i skogen. Ni har lärt er att springa åt andra hållet så ni ropar “hit” och springer. Problemet är bara att er valp också sett den andra hunden och springer till den istället för er. Detta märker ni när ni vänder er om efter ett tag och ser er hund “leka” med den andra hunden. kanske föröker ni locka på er hund men till slut ger ni upp och går och hämtar er hund under lite svordomar.

2.På en promenad fastnar er valp vid en intressant fläck. Ni gör en valpövning och ropar på hunden och springer iväg. Efter ett tag så märker ni att valpen inte kommer efter och när ni vänder er om så är valpen fortfarande kvar vid den intressanta fläcken. Det slutar med att ni går till valpen och hämtar den, antagligen inte så glad över “olydnaden”.

3. Ni är ute med er vuxna hane. Den fastnar vid en fläck och nosar. Efter en tid tycker ni det räcker och kallar på hunden. Ingen reaktion. Ni höjer rösten. Ingen reaktion. Till slut går ni mot hunden och vrålar “HIIIIIIIIIIT”. När ni nästan är framme så lyfter hunden på benet, slår en drill, och kommer sen lufsande mot er med ett uttryck som säger “vad det mig du ropade på??”

Detta är bara 3 exempel som visar hur inkonsekventa vi är på just inkallningen, inget annat moment kommer i närheten. Extra dumt är det då en bra inkallning är en förutsättning för att våra hundar ska kunna vara lösa. De flesta har ju åtminsone en ok inkallning på tävling så denna gång tänkte jag koncentrera mig lite mer på “vardagsinkallningen”. Hur man tränar har jag redan beskrivit så nu gå vi över och löser problemen . Vi kan ta de 3 exempel jag nämnt ovan.

1.Att träna en valp ska ske så störningsfritt som möjligt. Om jag möter en annan hund på en promenad är alltså inget läge att kalla in på. För det första hamnar hunden i konflikt, husse kallar på ena hållet och en annan hund lockar på andra hållet. För det andra är risken stor att valpen väljer att springa till den andra hunden då ju det är en artfrände och, tyvärr, roligare än husse/matte. Mitt “hit” har alltså ingen betydelse för valpen och ropar jag det så gör jag hunden “dov” för det kommandot. I just detta läge är det nog lika bra att inse att den lilla valpen väljer en artfrände och gå dit och hämta sin hund, be den andra hundägaren om ursäkt (hoppas att det inte var en elak hund den sprang till) och sen fortsätta sin promenad. Slutsats: Prova inte ens att ropa “hit”.

2.Valpen har fastnat vid nåt intressant och jag springer iväg. Valpen springer ej efter. Hur konsekvent är jag? Vad vill jag tala om för valpen? Är det inte att “hit” betyder att nu försvinner husse och om du inte följer efter så blir du ensam och snart är det mörkt och ingen kommer att ge dig mat och oooh vad läskigt det kan bli? Att gå tillbaka till valpen är alltså en dödsynd för då säger jag istället att “det är lugnt, lukta på du bara, husse håller ögonen på dig och “hit” betyder egentligen att jag kommer till dig”. Nä, när jag sprungit en bit så gömmer jag mig, bakom ett träd eller något. När så valpen är klar med sitt så tittar den upp och….”var e husse???” Först brukar svansen åka ner, Sen så springer den och letar, alltmer desperat. En del hundar tar till nosen ganska snabbt och vindar in husse och blir jätteglada när de hittar en, andra blir bara mer och mer desperata. Detta kanske låter grymt men det är väldigt lärorikt för valpen. En jag känner gjorde just denna övning med sin valp och när den sprungit fram o tebax på en stig och letat utan resultat så satte den sig ned och gnällde högt. Efter ca 15 minuter gick matte i en båge ut på stigen och fortsatte promenaden I riktning från hunden. Valpen sprang så fort benen bar och visste inte till sig hur glad den var att flocken var samlad igen. Hon hade aldrig mer några problem när hon sade “hit” och sprang sin väg igen. Slutsats: Konsekvens. När jag bestämt mig för att springa så menar jag det. Hunden ska hålla ögonen på mig, inte jag på honom.

3.Den vuxna hunden som fastnat vid en fläck. Nu inbillar jag mig iaf att den lärt sig vad “hit” betyder. När jag så ropar så luktar den lugnt vidare. Om jag tror att min hund vet vad ordet “hit” betyder ställs jag alltså inför 2 möjligheter: antingen är hunden döv och hörde mig inte eller så skiter den i att jag ropade hit. Är hunden döv har man ett allvarligt problem men det troligaste är att hunden struntade i att ni ropade då ju fläcken var sååå intressant. Ropar man då högre utan att hunden kommer kanske man till slut vrålar “hit” samtidigt som man, arg som ett bi, går mot hunden. Vad har jag just talat om för hunden? Jo, “hit” med ett glatt tillrop betyder ingen. Lite högre “hit” är inte heller nånting att bry sig om. Men att vråla “HIIIIIT”, ja, dååå är det nog bäst att komma men inte förrän jag hinner slå en pink på den intressanta fläcken. Vem skulle acceptera samma sak på en apellplan när man tränar en rak inkallning? Själv så kan jag inte acceptera att en fläck går före mitt kommando så redan efter första gången jag ropat “hit” och hunden inte brytt sig reagerar jag. Utan ett ord går jag fram till hunden och ger den en korrigering. När så hunden har sin uppmärksamhet riktad mot mig så får den sitta kvar precis vid fläcken och jag går bort dit jag ropade på den första gången. När jag sen ropar “hit” och hunden kommer så öser jag beröm över den (jag som flockledare får aldrig vara långsint) Om hunden inte skulle komma i detta läge har man nog större problem än att hunden bara struntade i en inkallning. Slutsats: Konsekvens. Hit betyder hit, oavsett om en god fläck kan vara nog så intressant.

Att tänka på: inkallning ska inte betyda att kopplet åker på (exempelvis att ni kallar in när ni ser en annan hund). Om ni gör detta för ofta brukar följden bli att när ni ropar “hit” så tittar sig hunden omkring som om den tänkte “nu ropade husse “hit” så då måste det finnas en annan hund i närheten”. För varje gång ni kallat in hunden för att koppla den ska det gå minst 10 gånger utan att den ska bli kopplad.

Så småningom ska “hit” betyda att hunden ska sätta sig fot. Om ni bara vill att hunden ska komma till er för att den är för långt borta så använd ett annat kommando typ “kom” eller “häråt”

Kalla inte in i tid och otid. Inkallning ska vara positivt. Hitta istället nån skog där ni får vara ifred så hunden kan vara lös utan att bli inkallad hela tiden.

Några ord om tävlingsinkallning. Dåligt tempo. Oftast visar sig detta väldigt tidigt om hunden bara linkar till er istället för att springa så fort det bara går. Hade man kanske för bråttom med att ställa krav att hunden ska komma när jag ropar? Kanske kallar man in för att läxa upp hunden? På en yngre hund är det inga problem att gå tebax och jobba ifrån hunden så farten ska öka. Är hunden lite äldre har man större problem. Antingen får man acceptera att hunden springer lite långsamt eller så får man låta fantasin flöda. Även där kan man prova att gå tillbaka till grunderna. Eller kasta en boll bakom sig när man rpoat “hit”. För en del funkar det, för andra inte. Nåt universaltips har jag tyvärr inte.

Ett annat problem kan vara att när man lämnat sin hund för inkallning och sen vänder sig om så sitter hunden och tittar på något annat. När man sen kallar in så sitter hunden kvar för att den är så upptagen med vad den nu tittar på att den inte hört att ni kallat in. Varför det blir så beror på att den lärt sig att den ska sitta kvar medan husse går bort och inget kommer att hända tills han vänder sig om så varför inte ägna den tiden åt annat intressant att titta på under tiden? Ett bra sätt att slippa detta problem kan vara sk “brytaövningar”

Först ska ni lära er hund ett frikommando typ “hoppålek”. Detta innebär att hunden ej längre är under lydnad och ska alltid åtföljas av något positivt som att ni tar fram en boll eller trasa och leker med er hund. När hunden lärt sig detta så kan ni lämna er hund för inkallning men vända er om redan efter några meter och säga “hoppålek” och ta fram bollen. Detta är en brytaövning och hunden ska aldrig veta när den kommer. Ibland direkt när ni lämnar hunden och nästa gång långt borta när ni vänder er om. Just detta att hunden inte vet när brytaövningen kommer gör att han måste hålla koll på er hela tiden. Rätt vad det är kan ju bollen komma fram och det vill man ju inte missa! Jag har alltså skapat en förväntan hos min hund.I förlängningen kommer alltså inte hunden att ha tid att titta på något annat än er när ni lämnar hunden för inkallning.

Brytaövningar kan användas på många moment och kräver lite fingertoppskänsla men rätt använd leder det ofta till en mer alert hund.

Slutligen: glöm aldrig att det ska vara positivt för hunden att komma till er. Alltid!