Jag kommer ihåg Gunnars barndom och uppväxt som ganska enkel och problemfri. Han var lätt att få rumsren och var inte någon större huligan. Han tuggade någon skosnören i ”tonåren” annars lät han inventariet vara orörd. Några av Gunnars passioner i livet var hästar och fiske. Han älskade att springa bredvid när vi var ute och tränade travarna. Han sprang som en tok och hade super kondition. Han slutade aldrig att gilla hästar.

Det var hemma i Stavanger som han var med min pappa eller brorsa ut i båten och fiskade.
Han kunde vara ute på sjön hur länge som hälst. När dom kom tillbaks till bryggan sen ville han inte hem. Vet inte varför han var så fascinerad av fiske, men han gillade att äta kokt fisk också. Han ville även vara med att bestämma när han var med min farsa och sprang. Även om dom varit ute i över en mil la han sig ner i korsningarna när han fattade att färden bar hemåt.
Över huvudtaget gillade han sig utomhus. Han satt gärna ute på tomten i timmar och tittade på det som hände.

När jag skaffade Gunnar hade jag inga tävlingsambitioner och kunde inte så mycket om sånt.
Men när vi började att träna lydnad aktivt och han tyckte det var så roligt så blev jag snabbt biten av bacillen. Tyvärr blev Gunnar sjuk i ung ålder och drabbades av något som heter eosinofil gastroenterit (vilket gjorde att jag senare kom att skriva mitt examensarbete om detta ämnet). Under de dåliga perioderna kräktes han och hade diarré jämnt. Det var svårt att få honom upp i hull och vid olika tillfällen fick han åka in till skolan och väskas upp. Att se sin älskade hund må dåligt är aldrig roligt och dessa perioderna var jobbiga för alla.
Detta gjorde att det inte gick att tävla med Gunnar, då jag aldrig visste om han skulle vara ”frisk” eller sjuk.

Mitt intresse för hundträning och tävling var i alla fall väckt och det ledde till att jag skaffade en hund till; Eva ! Som Ni kan läsa på hennes sida var hon lika hyperaktiv som Gunnar varit lugn i sin barndom, så där fick man revidera allt man trodde man kunde. Däremot är jag mycket tacksam att jag hade Gunnar till hjälp när Eva skulle fostras för det var inte lätt !!

Tyvärr gick Gunnar bort allt för tidigt och det går inte en dag utan att han är i mina tankar.