Mina Vänner
när jag var liten fick jag aldrig nån såndär liten bok där vännerna skulle skriva in vilket datum dom fyllde år och vad dom hade för favoritmat och vad dom ville bli när dom blev stora; däremot skrev jag ofta i andras, med stort nöje.
sen den tiden har väl en del ändrats. visst, jag hade samma födelsedag då som jag har nu men min framtidsdröm är inte längre att bygga ett eget sommarland med världens högsta rutschkana.
bästa bok skulle alltid vara bibeln om man var kristen men ibland svarade jag ändå "leopardriddaren" eller "en liten prinsessa" eller "fnurp i kolan, dante" (det var nån som till slut bestämde att bibeln inte gills. en bra regel tyckte jag, så slapp man hela tiden bevisa att man var from).
i nåns album avslöjade jag att jag ville bli konstnär när jag blev stor, annars skrev jag mest dagisfröken. bland dom andra tjejerna i min klass var det djurskötare som var det vanliga. tror dom flesta av dom tjejerna har hamnat inom vården eller barnomsorgen, men dom kanske inte tycker det är så långt ifrån...
mina idoler växlade lite men för det mesta var dom robin hood, ivanhoe och carola. jag kommer ihåg att min morsa var ganska irriterande när hon skulle skriva i min systers bok och påstod att hon inte hade några idoler. vi pressade henne hårt och till slut kunde hon klämma ur sej att en person som hon beundrade var martin luther king. men det satt långt inne.
i en del album fanns det ett antal olika bilder längst ner på sidan, hästar och fotbollar och sånt, som skulle symbolisera ens intressen. det brukade aldrig finnas bilder på böcker, märkligt nog, så jag hade tur om jag lyckades undvika att hamna på en tennisracketsida eller nåt sånt. i en del album symboliserade bilderna ingenting, dom var bara till för att vara fina. då kunde nån bestämma att man inte fick skriva på sidan med den fina blomman där man ville skriva, för där skulle en populärare kompis skriva. istället fick man skriva på sidan med det tjocka biet. lagom skoj.
här har jag gjort ett "Mina Vänner"-album ute på nätet för att kompensera min brist på album när jag var liten och nu hoppas jag att vänner, fiender och bekanta eller vem som nu råkar titta in skriver sin lilla sida. jag har föregått med gott exempel och svarat på frågorna själv och jag lovar: i mitt album finns det inga fina blommor eller tjocka bin längst ner på sidan, eller för den delen några tennisracketar eller hästar, så ni kan vara säkra på att erat bidrag är lika välkommet precis var det än hamnar.
(albumet är skapat med hjälp av Dreambook.com - klicka på knappen för att komma till deras sida.)
