Flodhästar
(Hippopota_midae), en familj partåiga, icke idisslande hovdjur med två nutida arter i Afrika, flodhäst och dvärgflodhäst. De är släkt med svinen. De är växtätare och söker sin föda på land. I övrigt lever de i floder och sjöar. De har nästan naken hud. Hanarnas hörntänder har utvecklats till stora betar, som används vid inbördes strider. I stället för talg- och svettkörtlar har flodhästar en annan typ av körtlar under huden. Dessa avsöndrar en rosa vätska, som torkar till ett lackliknande skikt och skyddar huden mot ultraviolett strålning. Vätskan skyddar antagligen också mot infektioner i sår. Dess rosa färg är orsaken till den gamla uppfattningen att flodhästar "svettas blod".
Flodhästen (Hippopo_tamus amphi_bius) lever i Centralafrika och blir 3- 4,2 m lång och 1,6 m hög. Vikten 1,5-3,2 ton gör flodhästen till ett av de tyngsta däggdjur som lever på land. Dess stora huvud är väl anpassat till vattenliv genom att ögon, öron och näsborrar är placerade så att djuret kan hålla endast dessa kroppsdelar ovanför vattenytan. Ytterligare en anpassning till vattenliv är simhuden mellan tårna. Djuret rör sig mycket smidigt i vattnet och kan stänga till både öronöppningarna och näsborrarna när det dyker. En flodhäst kan hålla sig helt under vattnet i upp till fem minuter. Dagtimmarna tillbringar flodhästen i allmänhet i vattnet för att hålla sig sval. På kvällen ger den sig upp på land för att beta. Den är rörlig även på land och kan springa med en hastighet av 40 km/tim. Den lever i allmänhet i flockar som består av honor och ungar med en dominerande, revirbevakande hane. En flock kan bestå av 15-30 djur. Hanarna utkämpar ofta brutala strider om dominansen. Ungarna föds under regnperioden, i
allmänhet på land. Det händer dock att de föds i vattnet. Omedelbart efter födseln kan de både gå och simma.
Den mindre dvärgflodhästen är inte lika väl anpassad till vattenliv som den vanliga flodhästen.
AV: Toanna Aziz
Sagan om Göran flodhäst