Från Aftonbladet den 27/6

Iron Maiden - konserten som är folkfest
Skinnknuttar, mammor, pappor, en och annan barnvagn och en och annan pensionär - alla var där. Redan klockan 16 ringlade kön lång utanför Stadion i Stockholm. 

  Trots att konserten inte började förrän klockan 20 var publiken på plats redan på eftermiddagen. Kön ringlade lång på Valhallavägen utanför Stadion och dundrade i kapp med den tunga eftermiddagstrafiken flera timmar innan det var dags för Iron Maiden att äntra scenen.
  Folkfest är ordet som kommer på betraktarens läppar.
  - Iron Maiden rockar fett och det här är en riktig folkfest, säjer Adde harling från Uppsala.
  - Det är inte ofta det kommer såhär bra och tunga band till Sverige.
  Han har rest till Stockholm tillsammans med vännerna Tore Linström och Simon Tjernström.
  I gräset bredvid sitter ett par som rest från Kalmar och tillbringar hela veckan i huvudstaden med anledning av konserten.
  Utanför Stadion har Ann-Christine från Stockholm just köpt en biljett på svarta marknaden.
  - 200 kronor gav jag för biljetten som ligger på drygt 300 kronor annars.
Jag går på otroligt många konserter men det här är riktigt bra, berättar hon.
  Iron Maiden bildades 1977 men tycks nu större än någonsin bland fansen. I alla fall i Sverige.
  Alldeles oavsett vad man tycker om musiken måste man medge att detta är sommarkonsertanda när den är som bäst. Med en trogen och blandad och förväntansfull publik som laddar i timmar och tycks nöjd redan innan konserten börjat.

Därför älskar vi Iron Maiden

 

Bruce Dicksinson, sångare i Iron Maiden.

30 000 besökare på stadion...
Än en gång visar ett gäng glada gubbrockare var hårdrockskåpet ska stå och att gammal är äldst. Iron Maiden lyckas göra både 20-åringar och 40-åringar lika lyckliga och tillfredsställda. En bedrift som borde få vilken sexrådgivare som helst att kasta sexologiböckerna och börja analysera hårdrock i stället. För det handlar ju om sex, hårdrock handlar nästan bara om sex. Och Iron Maiden kan knappast skryta med att vara ett tjejband i den bemärkelsen att de kan locka damer med sitt utseende. Men, damerna kommer ändå, det gör herrarna med, därför att musiken Iron Maiden gör är så passionerad, orgiastisk och full av liv att en enda konsertkväll är att jämföra med en veckas vilda sexlekar och det håller en glad och nöjd i månader efteråt. Kanske är det magin med Iron Maiden, Black Sabbath, Alice Cooper, AC/DC och Motörhead och de andra veteranerna. Att de fortfarande förmår att älska det de gör och att de dessutom förmedlar den känslan till sin publik. Därför hittar dessa band hela tiden nya fans, yngre fans, som sida vid sida med 40 och 50-åringar headbangar för livet under rena folkfester till konserter. För kanske första gången i hårdrockhistorien och möjligen i musikhistorien överhuvudtaget, har olika generationer kunnat enas om en och samma sak: Det var bättre förr. Möjligen kan man tycka att det är en smula sorgligt att inga band med en medelålder under 40 fyller de stora arenorna och att ungdomsrevolten inte kommit längre än att ungarna gillar samma band som farsan eller mormor...
Men kanske är det så att de yngre banden missat det mest elementära.

Hårdrock är allt annat än själlös

Att spela bra, (hårdrockmusiker är överlag några av de skickligaste musikerna i världen) utan att förlora själva känslan och kärleken till musiken. Hårdrock är hård musik, men den är allt anat än själlös. Det går inte att spela hårdrock utan själ, utan bra låtar, det faller platt, något som många band också fått uppleva. Det är också mycket sällsynt att folk slår ihjäl varandra på hårdrockgalor, hängivna är de, liksom fotbollsfansen, men showen i sig är tillräcklig för att göra av med alla aggressioner, allt hat. Det enda man känner efteråt är - lycka. Ärligt talat så har kanske Iron Maidens sångare Bruce Dickinson har aldrig varit den perfekte sångaren, han torskar rejält mer än en gång under en konsert när han svajar på tonerna, men det är ointressant. Ty Bruce har DET. Utstrålningen som skiljer en bra scenartist från en dålig, utstrålningen som skiljer en hårdrockare från en mes, en man från en fjant...Och efter att ha varit fri några år är han tillbaka i bandet med mer energi i stämbanden än någonsin. Kanske är det också hans sympatiska samhällsengagemang. Bruce är mycket politiskt engagerad och upprörd över sociala orättvisor. Något som han delar med många andra hårdrockare. Bra hårdrock är som bra sex: Förbannat tillfredsställande. I kväll delar 30 000 svenskar den lyckokänslan. Länge leve Iron Maiden!

’Vi är större än någonsin’
Iron Maiden i Sverige med monstershow

ROCKFEST   Det kommer att bli mycket bomber och gitarrsolon på scen. Det lovar Bruce Dickinson och Adrian Smith inför Iron Maidens spelning på Stadion i Stockholm i kväll.

Bandet bildades 1977; 23 år passerade och 24 album, några greatest hits-samlingar och en cd-box gavs ut. Till slut gick det. Iron Maiden erövrade i början av juni förstaplatsen på svenska topplistan. Det skedde med det aktuella albumet ”Brave new world”. Inte nog med det. Kvällens konsert skulle egentligen framförts på Sjöhistoriska museet, men biljetterna hade strykande åtgång och arrangemanget fick flyttas till Stockholms stadion. Där har Michael Jackson, Rolling Stones och Bruce Springsteen uppträtt. Iron Maiden spelar i samma kommersiella division. Håller fast vid melodiös hårdrock
– Vi kompromissar inte. Vi är äkta. Jag vet, det är en kliché att säga så, men det är sant och fansen uppskattar det, att vi inte jagar radiohits, att vi inte hänger på senaste modet, säger Adrian Smith. Bruce Dickinson, bandets karismatiske sångare, hoppade av 1993, men på ”Brave new world” är han med igen.

Medlemmar: Bruce Dickinson (sång), Adrian Smith (gitarr), Janick Gers (gitarr), Dave Murray (gitarr), Steve Harris (bas), Nicko McBrain (trummor). Bildat: 1977 i London av Steve Harris. Bästa plattorna: ”Iron Maiden” (-80), ”Killers” (-81), ”The number of the beast” (-82), ”Piece of mind” (-83), ”Live after death – The world slavery tour” (-85), ”Seventh son of a seventh son” (-88), ”A real live one” (-93), ”The beast of the beast” (-96), ”Brave new world” (-00).

Det bidrar till den starka attraktionskraften. Det gör också melodierna. Iron Maiden har dem. Däremot saknas de, enligt Bruce Dickinson, i moderna former av hård musik.
– Det är ett medvetet val av de artisterna: Nine Inch Nails, Korn och så vidare...
Men det sättet att jobba intresserar mig inte. En bra sångröst kopplad till en stark melodi, det är tidlöst. Många har nog trott att band som Iron Maiden skulle få problem i dagens högteknologiska och datoriserade musikklimat. Kanske är det tvärtom? Kanske är det just i dag folk suktar som mest efter ett traditionellt band med en traditionell show. På scen är det roligare med människor och instrument än maskiner och förprogrammerade toner och rytmer.
– Vi är större än nånsin. Vi bjuder på en show som slår allt vi tidigare gjort. Det blir de klassiska ingredienserna: stor och rörlig scen, pyroteknik, säger Bruce Dickinson. Det har under åren bråkats en del i Iron Maiden.
– Jag brukade bli upprörd över att jag inte fick bidra som låtskrivare i den grad jag önskade, men inte längre, säger Adrian Smith.
– Steve Harris skriver 50 procent av materialet. Så har det alltid varit. Numera accepteras det. Men han måste skriva bra grejer, ingen av oss accepterar några skitlåtar, säger Bruce Dickinson.