Sedan äldsta tid förekom en näringsgren som var både jordbruk och skogsbruk, nämligen svedjebruk, som gick så till, att skogen fälldes och sedan brändes, där den låg på marken. I askan såddes råg och rovfrö. Detta slags jordbruk tog fart efter finnarnas invandring och har hållit i sig länge. Ännu i min barndom på 1880-talet »brändes bråte» i hagmarken, och efteråt såddes, där ris och grenar bränts, »bråtråg», som växte i »bol» från samma lilla korn och gav rik skörd. Även minns jag att det efter frösådd blev stora rovor i samma svedjeland. Senare växte där rikligt med gräs till kreatursbete.

            Men riktigt åkerbruk är nog i större delen av Mangskog den förnämsta näringsgrenen. De styrande sökte på allt sätt att uppmuntra till nyodlingar.

           Ganska ofta omtalas i socken-stämmoprotokollen på 1800-talet, att en nämnd avsynat ett område, som noga beskrivas, och att stämman tillstyrker någon belöning åt odlaren.

           Här må anföras ett utdrag av sådant protokoll: »1811. Godkändes en besiktning, som verkställts av Nils Olsson i Grytterud, Anders Eriksson i Rinnen och Mattes Cailand i Bjurbäcken över nyodling, stenstängsel och rösen, som Jon Jansson i Bjurbäcken utfört. I knappa omständigheter, när han började, men hans outtröttliga flit har fört honom till välstånd. Vad kan man ej vänta av honom, när han nu endast är vid 36 års ålder. Läs mer om Jon (Jean) Jansson.

Ett hedrande arbete har han utfört på oländig mark; stenstängsel 2 1/2 aln vid foten, 2 alnar hög 270 aln. lång, 2 1/2 tunnland åker å stenbunden mark, 7 olika rösen mellan 6 och 15 alnar långa. Hela bostaden nybyggd.» Man gripes av vördnad för dessa nyodlare, som gång på gång omtalas i protokollen och som berett utrymme i skogsbygden för en växande, fattig befolkning.

Saxat ur: Mangskog en sockenberättelse av Mangskogsbor utgiven i Uppsala 1950

Almqvist & Wiksells