GÅRDAR

Vi har besökt några av de gårdar som bebotts av våra förfäder. Några är säkert startade genom svedjebränning.
Typiskt för svedjebränning var väl att man valde en höjd och röjde nedåt åt syd och sydväst för att ta vara på så mycket sol som möjligt. Man kan se hur stenar rullats nerför och samlats i rösen eller murar. När man nu besöker dessa ställen som t.ex Emtetomten och Övre Lafallshöjden som nu ligger i ruiner kan man förstå vilket jobb, våra förfäder gjorde.
Nedre Lafallshöjden är intressant därför att Gunnarskogs Hembygdsförening sköter gården på gammalt sätt d.v.s man slår med lie och räfsar för hand. Där kan man också se hur inägorna ligger och hur det är röjt från början  Nedre Lafallshöjden har så vitt vi vet ingenting med våra förfäder att göra, men vi rekommenderar ett besök för att se hur dåtidens inägor marker såg ut.
Ursprungliga stallet finns uppbyggt på Hembygdsgården i Gunnarskog.

Övre Lafallshöjden, mormor Beda Palm f. Eliassons barndomshem. Nu öde, men drängstugan finns kvar.
Blev igenplanterat på 1940 -50 talet.

Nedre Lafallshöjden, Gunnarskogs Hembygdsförenings gård sköts på gammalt sätt.

Ö. Abborrsjön, gården "Där Nere". Där bodde bl.a Eliasson släktens stamfar Elias Hindricsson och
hans hustru Kjerstin Håkansdotter.

Emtetomten, nu öde bara ruiner är kvar, men här kan man verkligen begrunda det arbete som nedlagts
och som sedan blivit igenplanterat

Nysätra, är fortfarande bebott, man kan se en del gamla byggnader som är från tiden.

Nedre Löfhöjden, öde men i gott skick, det var hit som Levinarna kom först. Övre Löfhöjden syns fortfarande men enbart som ruin

Jägmästargruvan, tack vare denna gruva, fick Gunnarskog bergslagsrättigheter. En släkting Underjägmästaren Anders Molitaeus var den som började bearbetningen, men Kgl Majt gav brytningsrätten till Änkan Starenflycht. Molitaeus stred i många år för sin rätt och fick till slut rätt. Läs mer i Gunnarskogsboken. Kan lånas på Arvika Bibliotek, även fjärrlån.
 
 
 
Tillbaka
Startsidan
Släktforskning