Boys Don't Cry
(USA,1999) 1 tim 58 min
Fredagen den 6/10 kl 20.00 Från 15 år

Teena Brandon blåslagen och förnedrad, förhörs av fientligt inställda poliser i böghatarhålan Fall City. Hon viskar det, kan knappt få orden över sina läppar. Poliserna ryter: Va? Hon försöker igen, sammanbitet, så att det är rent smärtsamt att se: "Jag genomgår en sexuell identitetskris."

Bekännelsen väcker snarast avsmak hos förhörsledarna. I filmens inledningsscen sveper kameran över rummet där hon sitter och beordrar sin kusin att klippa hennes hår kortare, kortare. Med en tubsocka instoppad i jeansen vid gylfen, och brösten hårt lindade med gasbinda är hon sedan redo för sitt nya liv, sitt nya jag. "Jaha, så du är en pojke nu. Än sen då?" undrar kusinen oroligt. I likhet med andra transsexuella upplever Brandon sig som en man i en kvinnas kropp. Hon attraheras av andra tjejer men upplever sig inte som homosexuell. I stället för att stanna i Lincoln följer han sitt hjärtas röst och drar till Fall city, Nebraska, där det visserligen ryktas att de hänger homosexuella, men han får vara en karismatisk främling och testa sin nya identitet som man. Kvinnorna faller för hans mjuka charm. Själv träffar han Lana och upplever en kort intensiv period av fullständig lycka. Hon drömmer om ett annat liv, bortom tristessen i Fall

City där det enda nöjet är att sniffa, knarka, sjunga karaoke eller tävla i kofångarslalom. Lanas närmsta vänner är kåkfararna John och Tom, aggressiva och trasiga med behov att skära sig med kniv på kroppen för att stå ut. Brandon dras med i deras grabbiga gemenskap tills de får nys om hans tidigare liv och umgänget brutalt upphör.

Hemsida   |   Järpens Filmklubb   |   Länkar    |   Historia   |   Filmer

jarpensfilmklubb@swipnet.se