Tanzania är ett fattigt land. För att klara verksamheten vid barnhemmet måste man se till att i så stor utsträckning som möjligt vara självförsörjande.

På barnhemmet i Mafinga har man i huvudsak fyra projekt för att bli någorlunda oberoende av bidrag från utlandet. Det är en kvarn, grisar och kor.
Majskvarn vid barnhemmet

Ugali, en majsgröt, är basen i all mat och den lagar man till av majsmjöl. Kvarnen på barnhemmet är en liten affärsrörelse i sig. Förutom att man mal sin egen majs så kommer människor från byarna och betalar lite för att få sin majs mald.
Priset blir lågt eftersom barnhemmet behåller “pungan”, skalet som separeras från mjölet, till mat åt sina grisar.

Det grymtas rejält när man kommer in i grishuset. Grisarna är många och man täcker gott och väl behovet av kött till barnen på barnhemmet. Så när man slaktar kan man sälja lite kött och få inkomster.
Driften är billig då mycket av maten får man från kvarnen och det behövs bara köpas till lite näringstillskott.
Grisar som grymtar

Små barn behöver mjölk att dricka. På barnhemmet har de ett par kor som ska se till att barnen får den mjölk som de så väl behöver.
Korna är inte så stora och producerar mycket mindre mjölk än vad våra välmående kor gör här i Sverige.
För de minsta spädbarnen så går det inte att dricka komjölk utan man måste köpa modersmjölksersättning.