Måndag 14/7 - Guidning och thermalbad.

Klockan sju på morgonen var vi några morgonpigga damer som började dagen med vattengympa i Salzburger Hofs tempererade bassäng.

Direkt efter frukost lotsade Karin oss på en stadsvandring. Vädret såg bra ut, så de flesta paraplyer lämnades kvar inne, vilket var dumt för snart var regnet över oss. Genom stan störtar sig Gasteiner Ache totalt 340 meter ner, så man förstår varför alla gator utom en plan stump på tvären, lutar så förbålt. Många stora fina hotell och ett casino ger orten sitt levebröd.

Allt började med de varma källorna. Kejsare Frans Josef lät bygga de första husen här och därefter har många storheter vistats i Badgastein. Franz Schubert och Wolfgang Mozart kan få representera musikens värld. Litteraturen, konsten och andra kulturyttringar har lika namnkunniga företrädare som rekreerat sig och skaffat inspiration i Badgastein.

Som tredje attraktion denna dag besökte många i gruppen Thermalbadet. I badet fanns fyra skilda basänger med olika varmt vatten. Vi började att prova en 38-gradig. Den var väldigt skön att krypa ner i. Runt kanterna fanns sittplatser, där vattnet nådde till halsen. Mitt i basängen fanns två fontäner med bubblande vatten. Där kunde man få massage genom att luta sig runt i vattnet som hammrade intensivt mot kroppen. Den mest spännande var den minsta basängen. Där rann varmt vatten rakt ut från berget i hårda droppar ner i basängen. Folk stod under och fick massage på axlar och rygg. Det var fantastiskt skönt. Om man stod där i 20 minuter skulle man bli helt botad från alla möjliga krämpor påstods det. Vi provade allt och kände oss mycket behagliga i kroppen efteråt. En vanlig simbassäng fanns också så man fick några längder motion och till sist ännu ett pass vattengympa i varmbassäng. Under tiden hittade några av våra kavaljerer en bastu som var gemensam för damer och herrar vilket de med stor iver och uppskattning berättade om.

Efter ett par timmars fria aktiviteter bjöds en fantastisk fyra rätters middag. Mätta och belåtna tågade många av oss ner till konserthuset och lyssnade på 200 gästande amerikanska ungdomar i en stor blåsorkester med instrumental- och sångsolister samt stor kör.

Se det var en heldag det / Ingalill

Tisdag 15/7 - Vandrardagen

Redan kl 07.00 var en del hurtiga damer på vattengymnastik i hotellets pool.

Sedan smakade det bra med frukost.

Klockan 10.00 var det samling utanför hotellet för de som ville gå på guidad tur mellan alptopparna eller stadsrundtur. En del av gänget satsade på alpturen, det var Gerd, Marianne, Inga-Britt, Dagmar, Eiris o Arne, Hugo, Rose-Marie Peter o Anna-Karin, Berit o Owe samt Monica o Nisse.

Det finns många olika promenadvägar genom dalgångarna i Bad Gastein. Denna dag var det Kaiser-Wilhelm-Promenade till Grüner Baum som gällde. Vi passerade flera byar med små mysiga restauranger och värdshus. Vår etapp slutade i en by som heter Himmelvand och där vi åt en god lunch. Dom flesta åt soppa - strudel eller knödelsoppa och naturligtvis beer.

Efter vägen såg vi många olika arter av fåglar bl a en som heter Tannenhäher och kommer från korpfamiljen. Det fanns dessutom massor av tama ekorrar som åt nötter och annat ur händerna på folk.

På hemvägen stannade vi på ett kondis och åt apelstrudel och glass med hallon.

Alla hade klätt upp sig i sina danskläder före middagen för att vara klara till dansuppvisningen som vi skulle ha direkt efteråt. Tyvärr blev den inställd p g a regn, men vi åt middag i våra fina hembygdsdräkter i alla fall.

Eftersom dansen blev inställd bestämdes att vi skulle träffas i frukostmatsalen för att komma överens om vad vi skulle hitta på resten av kvällen. Det slutade med att spelmännen gick till restaurangen för att spela för gästerna och vi andra följde så småningom efter. Efter att ha dansat och tagit en och annan drink så gick var och en till den sköna sängen.

Märtha och Åke rapporterar.

Promenerade längs flodens norra sida, Elisabeth Promenade cirka 4 kilometer till den f d guldgruvorten Böckstein. Rena lantidyllen med kor och hästar i hagarna. Lunchen på Gasthaus Radhausberg var trevlig när gästerna steg in sa de ‘Gruss Gott’. Vägen hem Böcksteiner Waldweg tog cirka en timme.

Onsdag 16/7 - Venedig.

Uppe med tuppen - frukost klockan 5 - lunchpaket att ta med på resan ligger redan färdiga i en låda. Kl 6 samlas vi alla förväntansfulla på busshållsplatsen. Karin, vår reseledare kollar av att alla är med och att ingen" katt har smugit sig in bland hermelinerna" / Tunagänget. Kolla av att vi har pass och lunchpaket med oss. Vi får veta att klockan 11 kommer vi att vara i Venedig vid S:t Marcoplatsen - Återfärd kl 16 med beräknad återkomst till Badgastein kl 22.30.

Vid Böckstein går vi ombord på ett tåg - med hela bussen - som kommer att föra oss genom den 8,5 km långa Pauerntunneln, tid c:a 12 min. Vi kommer att åka genom 22 tunnlar.

Dolmiterna avtecknar sig mot himlen framför oss, när vi närmar oss Italien. Toppar på mer än 200 meter. Karin berättar vidare att Venedig har 150 st kanaler c:a 3 m djupa och 400 broar - En av dem är Suckarnas bro, namnet av att fångarna gick på den in i fängelset.

Gondoljärerna har 10 års utbildning i sitt yrke, det finns c:a 480 utbildade.

Från bussparkeringen gick färden mot S:t Marcoplatsen via båt c:c 20 min. Efter ankomsten dit skildes vi åt olika håll i större eller mindre grupper/par, för att köpa glass, mata duvorna, köpa presenter till sig själva och andra, fika eller äta en bit mat och söka upp en toa - och det var inte lätt. Köerna var långa och priserna 500 lire - en del lyckades slinka in gratis - och Marianne hamnade på en herrtoa. Det gick bra det också.

Försäljare av olika slag kantade vägen tillbaka till båten som tog oss tillbaka till bussparkeringen. Nog fanns det möjlighet att spendera alla lire vi hade med.

Något trötta och omtöcknade av värmen och människovimlet somnade de flesta av oss en stund efter att vi kommit ombord på bussen.

Efter att vi kommit vaknat igen satte Gerd o Torsten igång med gympa efter Oves "pausgympa" och Mariannes "Rullerump". Britt-Marie Lundgren vann kom-ihåg tävlingen, vilken var en kontroll av vad som hade fastnat i våra huvuden av reseledaren Karins information under resan.

Från Mallints-Oberwellach tar åter tågliften tillbaka till Böckstein. Denna gång tar det 11.47 minuter. Vi kommer tillbaka till Saltzburgerhof en timme tidigare än planerat. Bra kört av vår chafför Lennart.

En dag med många vackra vyer och nya intryck att smälta - God Natt!

Vid pennan: Eiris

Tittar ut genom vårt lilla hotellfönster och möts av en fullständigt bedövande vacker morgon - inget regn så långt ögat når.

Idag har vi helledigt - vi ska vandra i bergen. Kanske får vi tillstånd att spela och dansa vid restaurangen som ligger vid Kugelbahns ändstation!!

Några av oss ger oss inte tid att vänta på besked från Lars-Eric utan beger oss efter snabb frukost mot centrum och Kugelbahnstationen.

Dagens reporter lider av höjdskräck men bestämmer sig snabbt för att försöka övervinna detta handikapp. Det vore synd att missa något en sådan otrolig dag.

Klockan 09.45 beslutar gruppen - som består av - Dagmar, Marianne H, Ove, Berit, Nisse, Monica, Åke, Märta, Arne, Eiris, Rune, Lena, Erling och Lillemor att fortsätta från ändstationen vidare ut bland alptopparna. Vi undrar bara var resten av Tuna BBG har tagit vägen.

Det känns att luften är tunn. Vi är nu uppe på 2246 meters höjd. Fortsätter vandringen - stannar - vilar - dricker vatten - pratar - pekar - kollar in. Här och var betar hästar och får. De går liksom "på skrå" efter sluttningarna och lämnar terassliknande ränder efter sig.

Vi tänker oss att vandra fram till Bockhartseesjön. På kartan ligger den inte så lågt borta - men verkligheten är annorlunda. Hela sällskapet stannar på en liten platå - för att vila och fotografera och framförallt för att NJUTA av allt det vackra. Vi känner oss små i denna fantastiska värld.

Det är gott att nå ändstationens Restaurang efter vandringen och smaka på dess läckerheter. Men - vi undrar var Tuna BBG har tagit vägen????? Ingen syns fortfarande till!!!!!!

Efter vila och mat bestämmer sig reporter och några till att fotvandra till mellanstationen - Hirschkamlift. Det är en höjdskillnad på 39 meter - men ack så långt i verkligheten.

PS. Det andra gänget hamnade på en alp på andra sidan dalen. Instrumenten fick åka stollift. Några av oss åkte med, medan somliga vandrade till den "alm" som var målet för färden. Här spelade vi och dansade. Musiken ekade ut över dalen och några förbipasserande vandrare fick lyssna till och bese ett ovanligt inslag i den Österrikiska alpidyllen. Denna dag var några åsnor våra mest hängivna beundrare. Det var en härlig upplevelse att se gänget agera med alperna som en fantastisk vacker bakgrund. DS

Denna dag bjöd på många nya och annorlunda upplevelser. Efter middagen hade Tuna bg en bejublad föreställning för personal och gäster på hotellet. Att det fanns nästan övervägande svenskar i publiken tog vi med ro - kanske gav det t.o.m. en extrakick...

Efter snabbduschar och byte av kläder kördes vi av reseledaren Ulrik till restaurang Schafflinger - en speciell Österrikisk pub. "Danslaget" Shuh-platter dansade och underhöll och många av oss fick vara med i svängarna....

Vid pennan: Lillemor

Dagen började med regn, men de flesta av oss hade nog tänkt sig en shopping-dag, så det gjorde inte så mycket att det regnade. Jag inhandlade bl.a. en läcker sidenschal till min nya folkdräkt.

Ingalill o Alf gjorde sällskap med oss efter Kejsar Wilhelms promenadväg. Vi hade sett att det låg en liten restaurang där, när vi gick förbi på tisdagen. Alldeles intill fanns det små svarta ekorrar som gillade att bli matade med jordnötter. När vi hade ätit våran lunch och var på väg tillbaka, övertalades vi av kyparen att ta med oss en påse jordnötter för att mata ekorrarna med. Det var bara att lyda, påsen stoppades helt enkelt i Inga-Lills hand. Detta var tydligen en kul grej de hade för sig där.

När vi nästan var tillbaka vid hotellet kunde vi inte motstå Konditorei Schuhe, där inne fanns ju dessa fantastiska Mozartkugeln, och allt vad de nu hette.

Resten av eftermiddagen ägnade vi mest till att förbereda oss inför kvällens uppgift. Vi hjälptes åt att dikta så mycket vi hann och det visade sig att Alf var som bäst på detta när det började bli lite tidspress.

Middagen började med en spontan tävling mellan de båda rummen som vi satt och åt i. I vårat rum kom vi på att dikta en vers till "Hej Tomtegubbar". Det andra rummet svarade med en ny vers o.s.v. Det blev hela sex verser.

Efter middagen började så de olika gruppernas framträdanden.

Lillemors grupp hade tränat in dans och spex i stil med Schuhplattler dansarna. Vi fick se mycket skojiga och skickliga imitatörer.

Inga-Lills grupp hade tillsammans diktat om veckans händelser och upptåg och detta framfördes av hela gruppen (6 personer). Inte alls så tokigt, tycker jag, eftersom jag själv var med på detta!

Mariannes grupp delade in oss i 2 lag. De tänkte en gång för alla avgöra om det var dansgrupp 1 eller 2 som var bäst. Det var bara några utvalda personer som fick vara med från båda grupperna. Vi fick vika tyrolerhattar, bygga en gondol av oss själva och leka "flytta-möss-leken". När tävlingen var slut var det bara att konstatera: båda grupperna var lika bra!

Berits grupp hade gjort en frågetävling, där det gällde att kunna en hel del om sina danskompisar. Det var inte lätt !

Till sist avtackades alla som haft lite extra ansvar före och under denna resa med presenter från Badgastein. De flesta av oss avslutade kvällen med modern dans på Salzburger Hofs dansrestaurang. Vi hade haft en jättetrevlig sista kväll tillsammans i Österike.

Och nu lite "inside information":

Denna dag begav sig Poul till Böckstein tillsammans med Dick. Han hade visst hört talas om en restaurang som drevs av en dansk kvinna. Hon hade mycket god mat och som det syntes på Poul (och Dick) även utsökt dryck. De lyckades iallafall framåt natten ta några danssteg, (efter en liten tupplur).

Jag fick också veta hur det gick till när Håkan köpte sin nya city-bike. När han skulle ta sig en provtur, så fick Torsten finna sig i att bli pantsatt. Han fick inte gå ut från affären förrän Håkan kom tillbaka. Han vart till och med tillsagd en extra gång när han bara skulle gå till dörren för att kolla om Håkan aldrig kom nån gång. Så kan det gå till i Österike!

Vid pennan: Rose-Marie

Upp i ottan som vanligt och idag är det dags att packa ihop inför hemresan. Efter frukost gick bussen från Badgastein mot Salzburg, det tog ungefär 3 timmar innan vi var vid flygplatsen. Efter incheckning var det många som gick till tax-free för att göra av med dom sista slantarna. Flyget gick sedan, med mellanlandning på Sturup, till Bromma. Sen åkte vi buss hemåt och dom flesta verkade ganska nöjda med att få sova.