URSPRUNGSLAND/ HEMLAND
England

ANVÄNDNINGSOMRÅDE
Terrier FCI- Klassifikation Grupp3 Sektion 4

BAKGRUND/ ÄNDAMÅL
Yorkshireterrier kan sägas vara ett bevis på brittisk uppfödarkonst. Rasen skapades med början under 1850-talet i Yorkshires ulldistrikt. Vävare och ullfabriksarbetare hade som hobby att föda upp mycket små, mjukhåriga terrier, som blev populära sällskapshundar hos förmögna damer.

Den gamla engelska black-and-tan terriern, malteser, dandie dinmont terrier och skyeterrier nämns som troliga ingredienser. Clydesdaleterrier eller som den senare kallades, paisleyterrier nämns även i viss litteratur, men den var av senare datum och hade troligen bl a yorkshireterriern som ursprung, inte tvärtom.

Yorkshireterrier ställdes ut redan på 1860-talet, visserligen först som skotsk terrier, men det "drabbade" på den tiden de flesta terriervarianter norr om Midlands. Yorkshireterrier erkändes som ras 1886. Numera är den en av världens populärase sällskapshundar. Den är likaså en mycket populär utställningshund.

HELHETSINTRYCK
Yorkshireterriern skall vara en långpälsad hund. Pälsen skall hänga rakt och jämnt ned efter sidorna. Den skall dela sig i en bena, som sträcker sig från nosen till svansspetsen. Hunden skall vara mycket kompakt och nätt med mycket god resning, som uttrycker självsäkerhet. Den allmänna bilden skall ge intryck av en spänstig och välproportionerlig kropp.

UPPFÖRANDE & KARAKTÄR
Yorkshireterrier skall vara en alert och intelligen dvärgterrier. Den skall vara livlig med ett stabilt sinnelag.

HUVUD
Huvudet skall vara ganska litet och med plan skalle.

SKALLPARTI
Skallen får inte vara för framträdande eller rund.

NOSTRYFFEL
Nostryffeln skall vara svart.

NOSPARTI
Nospartiet får inte vara för långt.

KÄKAR/TÄNDER
Perfekt, regelbundet och komplett saxbett. Tänderna skall vara korrekt placerade och käkarna jämna.

ÖGON
Ögonen skall vara medelstora, mörka, tindrande, med ett klart, intelligent uttryck och riktade rakt framåt. De får inte vara framträdande och ögonränderna skall vara mörka..

ÖRON
Öronen skall vara små, v-formade och burna upprättstående och täckta med kort hår. De får inte vara för brett ansatta.

HALS
Halsen skall vara tillräckligt lång.

KROPP
Kroppen skall vara kompakt.

RYGGLINJE
Rygglinjen skall vara plan.

BRÖSTKORG
Bröstkorgen skall vara måttligt välvd.

LÄNDPARTI
Länden skall vara stark.

SVANS
Svansen kuperas som regel till medellängd. Den skall bäras något högre än rygglinjen. Från och med den första januari 1989 är svanskupering förbjuden i Sverige.

EXTREMITETER

FRAMSTÄLL/HELHETSINTRYCK
Frambenen skall vara raka.

SKULDERBLAD
Skuldrorna skall vara väl tillbakalagda.

TASSAR
Framtassarna skall vara runda med svarta klor.

BAKSTÄLL/HELHETSINTRYCK
Bakbenen skall vara raka sedda bakifrån.

KNÄLED
Knäleden skall vara måttligt vinklad.

TASSAR
Baktassar, se framtassar.

PÄLS/PÄLSSTRUKTUR
Pälsen på kroppen skall vara medellång och alldeles rak (inte vågig) glänsande och med struktur som av fint silke (inte ullig). Pälsen på huvudet skall vara lång. Vid öronbasen och nosen skall pälsen vara mycket lång. Fram- och bakben skall vara välpälsade liksom svansen.

FÄRG
Färgen skall vara mörkt stålblå (inte silverblå). Den stålblå färgen sträcker sig från nackknölen till svansroten och färgen får inte vara uppblandad med gula, bronsfärgade eller mörka hår. På bröstet skall tanfärgen vara mättad och klar. Tanfärgen skall vara mörkare i rötterna och sedan tona ut mot ljusare toppar.

Pälsen på huvudet skall ha en mättad gyllene tanfärg och med djupare färgton på sidorna av huvudet, ungefär vid öronbasen och på nosen. Tanfärgen på huvudet får inte nå ner på nacken. Tanfärgen får ingenstans ha inblandning av sotiga/mörka hår. Öronen skall ha mycket mörk tanfärg.

Fram- och bakben skall ha djup, gyllene tanfärg, någon ton ljusare i topparna än i botten. Färgen på frambenen skall inte nå högre än till armbågen och på bakbenen inte högre än till knäleden. Svansen skall vara mörkare blå i färgen än övriga kroppen, speciellt på svansspetsen.

STORLEK/VIKT
Vikt upp till 3,2 kg

FEL
Varje avvikelse från standarden är fel och skall bedömas i förhållande till graden av avvikelse.

TESTIKLAR
Hos hanhundar måste båda testiklarna vara fullt utvecklade och normalt belägna i pungen.